minafyra

Jag vaknade verkligen på fel sida i morse. A kom ner redan kvart i sex, en timme tidigare än vanligt. Redan där blev det fel, för en timmes sömn är ändå en timmes sömn. Så då jag segat mig genom morgonen med svidiga, sandiga ögon och äntligen fått A med bussen, så kunde jag lägga mig i 20minuter innan de små pojkarna skulle till dagis.

Då veckar klockan ringde och jag var tvungen att stiga upp med de andra två så övervägde jag allvarligt om jag skulle ha dem hemma idag för att slippa kliva upp, väcka dem och köra bil i det gråa trista, regniga vädret. Men fem timmars vila med endast lilla J kändes för lockande så pojkarna fick fara på dagis. Sedan sov jag hela dagen, eller iaf till klockan ett, då pojkarna skulle hämtas.

Halv två är alla hemma och det är ett fasligt gnäll på A och I trotsar värre än vanligt. Tillslut får han gå från bordet utan mellis, I alltså, jag hatar att göra så, för jag hatar då de inte äter, men ibland går det bara inte att låtabli. Då man är fyra år skall man egentligen förstå helt själv att man inte går runt i köket och äter, och fattar man det inte själv så skall man då definitivt förstå det då man blivit tillsagd tre gången.

J åt gröt, men jag vet inte vad hon pysslade med, hon sträckte ut tungan hela tiden så allt kom utanför, hon har nämligen grymt lång tunga, så det slutade med att hon var helt sållig och blöt, genom haklappen.

Min huvudvärk är tillbaka och jag vill verkligen inte alls idag. Jag vill ingenting, och nu har jag fyra timmar kvar.. fyra oändliga timmar.. där jag bla måste laga middag, duscha alla och lägga dem i sängarna. Sedan är det minst två timmar till innan jag får sova eftersom J skall äta en gång till efter att pojkarna är lagda. Jag orkar inte *ynk, ynk*

Och morgondagen blir säkert jätte kul också.. för då har jag inget val.. då är de hemma de där små killarna..