idag för fyra år sedan....
Så, äntligen, idag för fyra år sedan, så blev jag beviljad en igångsättning och de tog hål på fosterhinnorna och jag fick verkstimulerande dropp.
Det var en jobbig förlossning, mycket jobbigare än den första, eftersom det dels var en igångsättning (som ofta är mer smärtsamma) och dels var jag ju sjuk (som jag kanske nämnt tidigare ;-)) Dessutom visade det sig att jag hade rätt.. då jag låg på sidan så sjönk hans hjärtljud jätte mycket och det kom läkare inrusande i rummet. Först då de kunde se det på sina maskiner så blev det verkligt för dem, för mig hade det ju varit verklighet i flera dagar (hade jag inte fått min igångsättning så är jag inte säker på att han hade klarat sig, helt allvarligt)
Men efter fem timmar så kom han då äntligen ut, pytte lilla I 2910g och 48cm, han hade ljust lockigt hår och var så himla söt.. :-)
Och nu har det gått fyra år, helt otroligt, nu är han så stor att han kom ner och klädde sig själv på morgonen, alla kläder, tom sockorna tog han på sig själv. Han åt frukost, ställde bort sin talrik på diskbänken, tog på sig overall skor och mössa och gick ut och satte sig i bilen :-) stor killen :-)
Det kunde man inte tro då för fyra år sedan. Inte ens för två år sedan trodde jag att han skulle klara allt det där då han var fyra år, eftersom han inte ricktigt har hängt med i utvecklingen.. han har varit sen med både motoriken och talet. Men just nu tycker jag inte att det märks på honom, nu är han som en helt vanlig fyraåring, iaf utvecklingsmässigt ;-)
Han skulle iaf önska sig varm choklad av kokerskan idag på dagis bestämde han i bilen, han är så skojig då han kommer på något att delge andra, han sätt att formulera meningar är roligt.
I sitter i baksätet på bilen; "Hurv, vad kallt det är, nu skulle det sitta fint med lite varm choklad..!" *läs detta med väldigt artikulatorisk röst*
Jag tror han kompenserar nu för alla ord han inte har hunnit säga eftersom han var så sen med talet så nu pratar han hela tiden, och artikulerar väldigt mycket, det låter nästan som att de är jobbigt för honom att prata ibland. Han berättade tex för våra grannar att de hade "tand bårrstarr" uppe, de hade rent av en var :-D
Jag tror att han håller på att bli lillgammal våran I :-)
Det var en jobbig förlossning, mycket jobbigare än den första, eftersom det dels var en igångsättning (som ofta är mer smärtsamma) och dels var jag ju sjuk (som jag kanske nämnt tidigare ;-)) Dessutom visade det sig att jag hade rätt.. då jag låg på sidan så sjönk hans hjärtljud jätte mycket och det kom läkare inrusande i rummet. Först då de kunde se det på sina maskiner så blev det verkligt för dem, för mig hade det ju varit verklighet i flera dagar (hade jag inte fått min igångsättning så är jag inte säker på att han hade klarat sig, helt allvarligt)
Men efter fem timmar så kom han då äntligen ut, pytte lilla I 2910g och 48cm, han hade ljust lockigt hår och var så himla söt.. :-)
Och nu har det gått fyra år, helt otroligt, nu är han så stor att han kom ner och klädde sig själv på morgonen, alla kläder, tom sockorna tog han på sig själv. Han åt frukost, ställde bort sin talrik på diskbänken, tog på sig overall skor och mössa och gick ut och satte sig i bilen :-) stor killen :-)
Det kunde man inte tro då för fyra år sedan. Inte ens för två år sedan trodde jag att han skulle klara allt det där då han var fyra år, eftersom han inte ricktigt har hängt med i utvecklingen.. han har varit sen med både motoriken och talet. Men just nu tycker jag inte att det märks på honom, nu är han som en helt vanlig fyraåring, iaf utvecklingsmässigt ;-)
Han skulle iaf önska sig varm choklad av kokerskan idag på dagis bestämde han i bilen, han är så skojig då han kommer på något att delge andra, han sätt att formulera meningar är roligt.
I sitter i baksätet på bilen; "Hurv, vad kallt det är, nu skulle det sitta fint med lite varm choklad..!" *läs detta med väldigt artikulatorisk röst*
Jag tror han kompenserar nu för alla ord han inte har hunnit säga eftersom han var så sen med talet så nu pratar han hela tiden, och artikulerar väldigt mycket, det låter nästan som att de är jobbigt för honom att prata ibland. Han berättade tex för våra grannar att de hade "tand bårrstarr" uppe, de hade rent av en var :-D
Jag tror att han håller på att bli lillgammal våran I :-)
Kommentarer
Trackback
