minafyra

Det har visat sig att amningen verkligen bara fungerar med lite vilja från både mig och lillan.. provade både igår och idag att pumpa ur för att hon skulle ha mat till i morgon då jag är borta men det kommer inget.. nu är det iof svårare att pumpa och få ut något än vad de är för lillan att få i sig maten direkt. Men det finns nog ändå för lite.

Men då jag ammat henne vid två tiden, + gett henne tre tsk potatis, så försökte jag ge henne ersättning efter en timme för att kolla hur mycket hon ville ha då.. en dl fick jag i henne så hon var ju inte utsvulten iaf. men hon sover lite mer fridfullt nu kan jag tycka (hur man nu ser det på någon som alltid sover som en liten klubbad... ;-))

På ett sätt känns det ändå ok, jag har ju lyckats amma henne i fyra månader till skillnad från de tre veckor jag har kunnat amma de andra tre, så det är ju jätte bra, och det är ju garanterat mitt fel att det inte finns mat nu för att jag inte äter som jag ska, men det är så otroligt svårt att äta då man inte känner hunger.. :-S

Lillan verkade iaf nöjd med sin rosa nappflaska och hon smackade och åt ersättningen, så hon blev inte ledsen över förändringen iaf, och jag vet ju att det fungerar bra med ersättning eftersom jag fött upp två stora pojkar på det (också D då). Så den sorgen är ändå inte så stor, kommer dock inte att ge upp, utan det blir stöd mata nu med ersättning och försöka se till att äta själv.. jag får ställa alarmet på telefonen och äta på bestämda tider ;-)

Med lite vold ska jag nog kunna amma tills hon är ett år :-D

(verkligen jätte tråkigt att höra att det inte blev som du tänkt, hoppas att det löser sig så du får göra det du vill med din framtid. Min mormor var grymt imponerad över dig btw och vad du lyckats åstadkomma de senaste två och ett halvt åren :-))