minafyra

Lillan är feberfri men mycket blek och tyst idag, men hon äter iaf och vill sitta i babysittern och pilla med sina leksaker så det är väl ett tecken på att det går åt rätt håll.

Själv har jag grym huvudvärk och mår lite illa, termometern stannade på 37,5 men det känns som att det kommer att bli mer under dagen.

Idag skall A få spela lego starwars då han kommer hem, så då blir det lugnt hemma och han kommer att vara glad :-) Frågan är hur det kommer att bli då alla kan spela tv spel, då måste vi ha ett schema så att alla får spela lika mycket, typ en timme varannan dag..

Jag undrar ibland om det verkligen är "små barn små bekymmer.. osv.." Det kommer ju att bli en helt annan typ av bekymmer då de blir större, går det verkligen att jämföra? Man kanske kan det, man kanske kan jämföra en vaknat vid en lillkilles sjuksäng med en vaknatt vid köksbordet då man väntar på att de skall komma hem från någon fest.
Man kanske kan jämföra treårstrottsen med tonårsrevolten och jämföra bråken om vem som fick vara uppe längst på nyårs med vem som fick vara ute längst på midsommar..

Man kommer inte att behöva fundera på om de ätit diskmedel eller druckit skurmedel, men tänk så många andra medel man skall vara orolig över. Och detta med vänner och mobbning fortsätter ju ända upp i vuxenvärlden så sådant kommer man inte ifrån.

Nu skall barnen skjutsas överalt, men jag vet iaf vars de är, sedan tar de sig själv från punkt A till punkt B, men då vet jag ju inte vars jag har dem.

Det kanske är det som menas, att även om de är bekymmer nu, samma typ av bekymmer, så är de på en mer familjär nivå där jag kan ha koll på bekymren och kanske redaut dem på några minuter/timmar, men det blir ju inte lika lätt då de är tonåringar.

Ok, jag ger mig, det blir nog större bekymmer sedan. Nu fick jag ju ångest över det.. snyggt jobbat..