Kväll
Lite irri blir man då man längtat efter någon, och då denne någon äntligen kommer hem så blir det inge kul ändå..
Jag fattar också att man kan vara trött och grinig efter en arbetsvecka, men man kan väl anstränga sig lite?!
*läs detta stycke med kärlek* Men det är väl den där oändliga diskussionen om vad som är jobbigast, vara hemma med barnen och sköta allt praktiskt i huset (ligga hemma i soffan och käka praliner enligt den som förvärvsarbetar) eller att åka iväg och arbeta, (sitta på arslet i en maskin och prata i telefon hela dagarna, enligt mig). En diskussion som ingen någonsin kommer att vinna, men båda tycker att de redan har vunnit. *läs detta stycke med kärlek*
Jag vet att jag inte skall klaga och att många gladeligen skulle byta med mig då det gäller arbetsfördelningen i huset mellan man och kvinna, jag och karlen är väldigt jämställda och han gör mer hemma än vad vissa skulle önska att han gjorde (det är ju inte mannens jobb att leka med barnen tex.) Men det hindrar mig ändå inte från att önska att jag fick sitta stilla i soffan en kväll och slippa springa i trappen då någon gråter, slippa byta bajsblöjor i raketfart i reklampauser och slippa plocka undan efter någon annan, bara för en kväll, bara just den där kvällen då vi äntligen blir två vuxna igen och allt ansvar inte ligger på mig allena. Just den kväll då ingen av oss vill ha ansvaret och båda vill sitta i soffan och bara vara...
Jag kanske är otacksam och bortskämd, men det är ju inte mitt fel egentligen, det är ju han som gjort mig sådan och ni som dömer har ju ingen aning om vad han får i gengäld och hur snäll jag är egentligen.
Men just nu i skrivande stund är jag irri ändå, mot bättre vetande och trotts att jag har det bra. Imorgon skall han minsann få ge pojkarna frukost som straff ;-)
Jag fattar också att man kan vara trött och grinig efter en arbetsvecka, men man kan väl anstränga sig lite?!
*läs detta stycke med kärlek* Men det är väl den där oändliga diskussionen om vad som är jobbigast, vara hemma med barnen och sköta allt praktiskt i huset (ligga hemma i soffan och käka praliner enligt den som förvärvsarbetar) eller att åka iväg och arbeta, (sitta på arslet i en maskin och prata i telefon hela dagarna, enligt mig). En diskussion som ingen någonsin kommer att vinna, men båda tycker att de redan har vunnit. *läs detta stycke med kärlek*
Jag vet att jag inte skall klaga och att många gladeligen skulle byta med mig då det gäller arbetsfördelningen i huset mellan man och kvinna, jag och karlen är väldigt jämställda och han gör mer hemma än vad vissa skulle önska att han gjorde (det är ju inte mannens jobb att leka med barnen tex.) Men det hindrar mig ändå inte från att önska att jag fick sitta stilla i soffan en kväll och slippa springa i trappen då någon gråter, slippa byta bajsblöjor i raketfart i reklampauser och slippa plocka undan efter någon annan, bara för en kväll, bara just den där kvällen då vi äntligen blir två vuxna igen och allt ansvar inte ligger på mig allena. Just den kväll då ingen av oss vill ha ansvaret och båda vill sitta i soffan och bara vara...
Jag kanske är otacksam och bortskämd, men det är ju inte mitt fel egentligen, det är ju han som gjort mig sådan och ni som dömer har ju ingen aning om vad han får i gengäld och hur snäll jag är egentligen.
Men just nu i skrivande stund är jag irri ändå, mot bättre vetande och trotts att jag har det bra. Imorgon skall han minsann få ge pojkarna frukost som straff ;-)
Kommentarer
Trackback
