minafyra

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12862364

hoppas att den fungerar och går att klicka på, den handlar om något som inte går att förklara för folk, som ingen kan förstå som inte lever i det själv. Jag fattar att det är svårt att förstå, jag fattar att man bara vill örfila mig då jag sovit 12h och ändå inte orkar vika tvätten och jag fattar att man vill ha det till att jag sover för mycket då jag sovit 20h på ett dygn och ändå bara orkar slötitta på komedier på tv:n.

Men det ligger något mer bakom, det går bara inte att förklara. Det är minst lika frustrerande för oss som inte orkar som för dem som tycker att vi borde!

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12862364

Men just idag har jag iaf tvingat mig själv att städa köket, och det var bra för karlen kommer hem redan i natt :-) vilket blir jätte bra för då slipper jag ha J med mig i morgon då D skall ta prover. Alltid underlättar det lite att få lämna bort så många barn som möjligt innan man åker på dylika uppdrag även om det ju faktiskt gick riktigt bra att åka med alla på VC och göra fyraårskontrollen av I :-)

Och nu har gullungen A kommit hem också, och han har haft en bra dag på skolan. Det är så skönt att han trivs så bra i år och skuttar iväg till bussen på morgonen. Det var väldigt längesedan det var tjafs på morgonen nu. Stora duktiga A :-)

Idag känns huvudet lite bättre och även UVI:n känns lite bättre. Även fast jag fuskade och köpte tranbärsjuce med granatäpple, den var betydligt godare och verkar ju som sagt fungera ganska bra så det är ett tipps till er alla med liknande besvär ;-)

Och idag är det ju onsdag så mina små pojkar är hemma idag. Jag gillar att ha dem hemma hela dagen så jag kan klä dem som jag vill ;-) idag har D randiga långkalsonger och en randig kortärmad tröja, han är så gullig och ser så mysig ut. Problemet med dessa dagar är bara att I inte går att klä alls.. han springer runt endast iförd kortkalsonger (farsarvet) och vägrar klä på sig. Jag skall försöka få på honom sockor iaf så han inte blir så kall om fötterna.

Idag är det städning av kök som gäller, kan inte se ut som det gör nu då karlen kommer hem i morgon då blir han ju olycklig, jag måste tom skura golvet. Då jag satt och matade J i sovrummet så var det någon som drog fram en stol till diskbänken och åt lingonsylt med en stor sked, detta medförde en stor kladdig röd fläck på golvet. Innan jag såg den så hade den redan fastnat.. Så nu är fläcken sprayad och väntar på att jag skall torka bort den.

Tänk om man kunde vara på flera olika ställen samtidigt, då hade jag hållit stenkoll på alla barnen hela tiden för att slippa bli överraskad då jag sitter fast i köksgolvet helt plötsligt.

Annars är jag ganska oinspirerad idag, jag har nog varit det hela veckan om jag tänker efter, förmodligen har vädret väldigt mycket med saken att göra. Så om någon har tex ett bra middagstipps så jag slipper fundera över det iaf så vore jag tacksam :-)

Har tänkt en del på det här med psykisk ohälsa nu då jag inte är ensammän om det längre ;-)

Varför är det egentligen något fult? varför är det så tabu att prata om sina psykiska ohälsa då man kan ringa till chefen och säga att man har diarré utan att blinka (inte jag då, men andra kan) men att ringa till chefen och säga att man är deprimerad det är jätte svårt för de flesta.

Då jag väntade J hade jag  två problem, jag var sjukskriven för utmattningssymtom så det var jätte jobbigt att berätta för folk att vi väntade J för reaktionen "jaha, så det orkar du, men du orkar inte jobba..!" är ju inget man vill ha då man berättar en glad nyhet. För även om hon kom som en överraskning även för oss, den lilla filuren, så är hon ju ändå så himla önskad och älskad. Det andra problemet var ju min läkare och min samtals kontakt och alla andra inom vården, för lite orolig blir man ju att de skall ifrågasätta om man verkligen är kapabel att ta hand om ett barn och i detta fallet rör det sig ju om fyra barn under sju år. På heltid och ofta ensam dessutom.

Men läkaren sa att det var vanligt med dessa problem, att det var många som hade samma problem som jag och var ypperliga föräldrar och min samtalskontakt försäkrade att det inte fanns någon där som trodde att jag inte klarade av att ta hand om mina barn. Men då det sedan skulle skrivas vårdplan för BB så var jag där igen och kände mig utlämnad och skämdes för att det skulle stå i min journal att jag dels ätit psykmedecin och att jag behövde lugn och ro och några extra dagar på BB pga min historik där jag blivit manisk efter mina förlossningar. Och då de började proppa in flera mammor i samma sal medan jag låg helt själv och myste i fem dagar så skämdes jag ändå mer.

Om jag hade haft en "riktig" sjukdom/skada som man hade kunnat se och förklara så hade jag inte skämts (tror jag) då hade jag ju haft något att visa på, nu får folk bara ta mig på orden då jag säger hur jag känner och mår, och alla vet ju hur man blir bemött då man är "utbränd" för den sjukdomen finns ju inte, eller "fibromyalgi", det får man inte godkänt av försäkringskassan för det går inte att visa.

Jag vet att det finns de i min närhet som hälls ser att man talar tyst om sådant här, särskilt pga att jag har barn (som inte far illa av mitt mående så pass klar är jag att jag ser till att de har det bra alltid) men jag måste ju få leva ett normalt liv och ha möjlighet att ha allt som alla andra har även om jag är sjuk?!?

Jag vet inte vad man skall göra åt saken dock då jag själv ser det som lite tabu. Då jag själv har svårt att prata om känslor och även om fysiska sjukdomar och krämpor, jag har svårt att säga vissa ord och jag har svårt att prata i telefon. Jag har inte under de fem år jag varit tillsammans med min man sagt till honom med min röst att jag älskar honom, jag kan skriva det och mena det och visa det, men inte få orden över mina läppar. Jag har en spärr. Mmm, då jag tänker på det så är jag nog väldigt, väldigt Psykiskt sjuk :-P

Kläderna har kommit.. en hel kartong med underbara, mjuka, färglada och fantastiska kläder :-D

Så nu skall barnen i säng och jag skall njuta av alla kläder, plocka upp dem ur påsarna och titta på dem och njuta ;-)

Nu känns det ännu mer spännande än vad det har gjort på hela tiden, nu är det allvar, för nu är dom här :-D

Vaknade med den där grymma huvudvärken i morse, så jag tordes inte köra bil, det blir nämligen ännu värre då, särskilt då det är halkigt för då spänner jag mig på något vis (förmodligen pga av min avåkning förra hösten) så jag har alla barnen hemma idag. Till råga på eländet (inte barnen då men huvudvärken) så har jag fått UVI, det måste vara en av de värsta sjukdomar som kan drabba en. Fy vad jobbigt det är och inte har jag varken citroner eller tranbärsjos hemma, Och inte vill jag åka iväg och handla det heller, med huvudvärken och alla barnen.

Så detta blir en jobbig dag, det känner jag redan nu fast vi inte ens har ätit lunch ännu. Jag tror att det får bli lamköttsoppa till lunch. Bara att hämta i frysen och värma.

Nu inväntar jag bara febern så är den här dagen gjord :-S

Jag fick sådan grym huvudvärk igår kväll då jag kom hem och hade den fortfarande i morse så jag trodde inte att jag skulle klara av att åka på besiktningen med bilen. Men det var för sent att avboka tiden och jag är för snål för att betala straffavgiften på 150kr, så det var bara att bita ihop och åka.

Det är alltid jag som besiktar bilen av någon anledning så jag börjar vara van, men idag till kom det något nytt och spännande. Minibussen skall besiktas i den andra hallen, den för lastbilar och släpar. Det berodde vist på tyngden, för de hissar inte upp den i luften som de gör med vanliga bilar, utan de klättrar ner under bilen. Så då vet jag ju det till nästa gång, då går det bra att ha med sig alla barnen ;-)

Den gick igenom utan anmärkningar också, besiktningsmannen sa tom "vilken fin bil..!" då han var klar, så det känns ju bra, då kan man köra den med lugnt sinne.

Jag har ändå blivit lite försiktigare och mer kör rädd sedan första halkan i Oktober förra året då jag totalkvaddade våran volvo, och bussen är ändå mer obehaglig att köra då det är halkigt, så nu går du 70 på morgnarna då det är minusgrader, då det är +grader kan det nog tom gå lite över 90, för den är så himla rolig att köra och går nästan bättre då man kör fort ;-)

Förra vintern tordes jag aldrig köra bussen, då klämde jag in alla barnen (hade ju bara tre då) i mitsubichin hela vintern. Så detta är första vintern med bussen för min del.

Nu har huvudvärken blivit bättre iaf och jag har lagt blodpuddig på upptining i ett vattenbad så jag skall nog överleva den här aftonen också. Det är fördelen nu då barnen är tillbaka på dagis och i skolan, de är helt slut på eftermiddagen och det är betydligt mindre krig och bowling i vardagsrummet ;-)

Ser framemot en lugn kväll!

Igår afton gick jag och lade mig vid 16.00 och sov till 20.30, sedan var jag vaken till 00.30 och sedan sov jag till 12.30 idag. Så nu har jag nog fått rätsida på mina extrema sömnbehov hoppas jag :-)

I afton skall jag nämligen bort. Det är så roligt att åka bort en stund så man har anledning att göra sig lite fin. Förr, då jag bodde i stan så skulle jag aldrig ha gått ut utan smink eller med skitigt hår, men nu då jag bor i skogen och är hemma fru så blir det ofta långkalsonger och täckbyxor då jag skall lämna barnen på dagis, det skitiga håret döljer jag under min underbart stora mössa, och det märks inte så tydligt att jag inte har smink då jag har glasögonen.

Men då jag skall bort, så får jag ha kjol, jag får fixa håret och jag får sminka mig med allt mitt underbara smink (Jag har allt smink uppställt på en byrå, för det finns hur mycket som helst, också står det där och hånar mig då jag inte orkar använda det då jag inte har någon anledning) Men man känner sig mycket gladare då man är fin.

Ibland har jag läst om kvinnor som säger att barnen undrar vars man skall om man tex tar på sig jeans eller målar ögonfransarna. Jag har skrattat åt det där för det skulle aldrig mina fråga eftersom jag alltid är stylad. Men nu är det på den nivån, nu är det nästan så att de undrar vars vi skall om jag tar på mig sockor på morgonen.

Det är också en grej som jag tänker då jag skall starta mina nya liv hela tiden, att jag skall klä mig snyggt och använda smink, men det blir ju aldrig av.

Det är tur att jag har mina fobier mot kroppslukter iaf, för det gör ju att jag ändå håller mig väldigt ren även om jag ser ut som "hej kom och hjälp mig.." det är bara håret som kan hinna bli lite skitigt, men det är ju för att det är ett sådant företag att tvätta det då alla barnen står runt mig och gråter hysteriskt undertiden :-P

Oj, fick massor med främmande helt plötsligt. Mamma, moster, två kusiner och en sambo. (till en av kusinerna). Barnen blev som tokiga så fort de såg bilen, I och D har spexat och tjoat och sprungit runt och krävt uppmärksamhet i över två timmar nu, så jag är alldeles slut i huvudet. För en gångs skull är det ganska skönt med A som börjar vara så stor att det blir lite spännande då det kommer främmande, så han gömde sig i vardagsrummet och sedan fikade han under tystnad och smög sedan tillbaka till vardagsrummet.

J visade första tecknen på att vara blyg och bli lite rädd för främmande idag också. Hon grät lite åt både mormor och åt gammelmoster. Men då hon ätit och fått titta på alla från pappas trygga famn en stund så gick det bättre. Men inte förns de skulle åka visade hon lite tandkött och log lite tvärt. Hon har varit väldigt skeptisk idag.

Det blev alldeles för sent igår kan jag meddela, jag tror inte att jag somnade förns vi tre, så det enda som lockar just nu är att få lägga sig i sängen. Det skall bli så underbart skönt att få sova. Men barnen skall ha popcorn kväll i kväll så sängläggningen kommer förmodligen att bli lite senare. Dock får man ju skylla sig själv då man är uppe fram på småtimmarna då man vet att man har fyra barn som inte går att styra över.

Klantigt, klantigt...

http://www.metrobloggen.se/panic

Min kusin har börjat blogga om sitt liv som manodepressiv (bipolär sjukdom) och har fått grym respons för sin blogg, folk verkar vara intresserade av att läsa om denna underliga åkomma. För den är underlig, det kan jag intyga.

Jag kan säga nu i detta inlägg att jag också har diagnosen bipolär sjukdom, närmare bestämt bipolär2, som är den mildare formen. Den gör att jag blir deprimerad och tung i sinnet, periodvis vill jag helst bara leva i mina egna tankar där jag har en annan värld som jag kan styra själv. Jag har svårt att ha ett vanligt jobb då jag går in för jobbet till 180% och efter några månader så orkar jag inte mer och blir sjukskriven för utmattningssymtom. Då J föddes hade jag varit sjukskriven i över ett och ett halvt år.

Många grejer som folk tar för givet har jag väldigt svårt för, tex ömhetsbevis (av någon anledning, förmodligen för att jag inte är värd dem) jag kan inte ta komplimanger och jag är aldrig, aldrig nöjd. Det spelar ingen roll hur många gånger jag får höra att jag ser bra ut, eller att jag är duktig eller liknande, för jag vet ju innerst inne att det inte är sant ;-) för jag ser ju att jag inte är snygg, jag ser ju att kläderna aldrig sitter bra och jag ser ju att jag aldrig är lika duktig som någon annan. Jag kan aldrig bli bäst och aldrig få tillräckligt med bekräftelse. Jag är grymt svartsjuk, riktigt, riktigt svartsjuk och måste veta att jag är snyggast och snällast och bäst, och då jag får bekräftelsen så skrattar jag bort den, för det är ju ändå inte sant..

Jag är förmodligen i princip omöjlig att leva ihop med. Och har förmodligen träffat världens i särklass underbaraste människa som orkar leva med mig och verkligen älska mig trotts att jag är yber jobbig.

Och för att vara manodepressiv skall man ju ha de där maniska perioderna också, och det har jag, men de är kortare och mindre intensiva än de depressiva. men jag kan se såhär i backspegeln att det är under de maniska perioderna som jag har flyttat hemifrån, skaffat katt, flyttat otaliga gånger, skaffat barn, bytt jobb, byt man i livet. skaffat fler barn ;-) köpt ett jättestort hus i skogen. Målat om tre rum i huset på nätterna medan barnen sov, mannen jobbade i andra delen av landet och jag jobbade heltid på dagarna. (då D var fyra månader gammal). Så de har funnits där, men det är de tunga perioderna jag lider mest av.

Jag har inte särskilt mycket ångest, inte sådär så att jag lider av det fysiskt...

Detta är inget jag kommer att skriva om i min blogg fortsättningsvis om det inte blir angeläget, jag vill fokusera på allt det underbara i mitt liv. Mina barn och min man och mina vänner. Inte för att jag vill gömma och hymla om mitt liv, utan bara för att jag vill minnas allt det bra, och dela det bra med alla som vill dela det med mig.

Men jag tycker att min kusin är en stark människa (egentligen är jag allergisk mot den benämningen då jag själv alltid får höra att jag är stark trotts att jag är så svag, så svag inuti) och jag är glad att det hjälper honom att skriva om sina problem, och att han har hittat det forum som han behöver. Hans problem påminner mycket om mina då man läser hans blogg sådär som man läser, alla ord som de står från vänster till höger osv. Men då jag läser djupare och ordentligt och allt som han skrivit så ser jag ju att han har det precis tvärt om mot för mig. Han lider mest av ångest och han har mycket maniska perioder.

Så är ni intresserade av att läsa om denna underliga sjukdom så är  http://www.metrobloggen.se/panic
bloggen för er. En jätte bra och välskriven blogg :-)

Jo, jag läste förresten någon gång att man kunde läsa folks inre genom att se på hur de sover, tex så sover trygga människor på mage, utåtriktade människor på rygg och människor som behöver mer trygghet sover på sidan, järna i fosterställning. Själv sover jag hopkurad till en sådan liten boll att jag hade rymts i D:s spjälsäng, trotts mina 171cm, så det kanske ligger något i det. Om du läser detta kusinen så skulle det vara kul att veta hur du sover ;-)

 

Nu har vi möblerat om i vardagsrummet. Innan såg det ut som en skitig del av ett ikea-lager (vi hade tre dammiga billys bokhyllor) och nu ser det ut som en ungkarlslya, sådär som det ser ut då karlen aldrig har flyttat hemifrån utan stannat på sitt rum och väntat ut sina stackars föräldrar och då de trillat av pinn så skaffar han en 42" platt teve och ställer på mammas "fina" linneskåp också bär han ner x-boxen från sitt pojkrum och kopplar in den i FINRUMMET.. Så ser det ut nu :-D

Det är inte vackert, Simon och Thomas hade gråtit (den sexiga furu bäddsoffan med randig klädsel gör inte saken bättre) men det känns iaf mer hemtrevligt och rustikt nu. Det passar bättre till huset också.

Det var någon som frågade karlen idag om vi tar alla kort på barnen i samma rum eller om vi har parkett i alla rum. Det är faktiskt så att vi har 110år gamla, breda, plank, trägolv i alla rum på nedervåningen och smalare plank, trägolv på övervåningen, i alla rum utom i badrummet. Så korten på barnen är tagna lite här och var, men det syns ju inte då alla är tagna neråt mot golvet eftersom ungarna är så små :-D

Hade ju iof varit lite roligt om man bara tog kort i köket för att golvet var finast där, så om barnen gör något roligt så måste man förflytta dem till köket och be dem göra det igen så man kan ta kort på dem ;-)

Nu har läkaren ringt. Det skall tas nya prover på immunförsvaret och även på det där med sköldkörteln. Dock verkar det inte vara samma sjukdom som den jag och A har, men jag fick inga riktigt klara besked.

Men hon jobbar på det iaf och ringer runt till kollegor i hela Sverige för att rådfråga så jag hoppas att de hittar det som är fel.

Så nu skall vi börja tempa honom igen och se vad tempen ligger på och hur stora intervallerna mellan feber topparna är. Det är ju så svårt att se på honom då han har feber eftersom han inte blir särskilt påverkad av febern längre. Stackars liten

Läkaren har fortfarande inte ringt, men jag antar att hon inte har pratat med kollegorna ännu. Alla läkare på barn jobbar ju inte samtidigt ändå och hon lär ju inte ringa hem till dem och fråga så jag lär ju få vänta.

Det hade ju varit helt ok (eller iaf mer ok) att vänta om hon hade sagt att det kunde ta till mitten av nästa vecka typ, men då hon tom säger en tid så förväntar man sig ju att hon skall ringa då!!!

Men jag är ju som sagt en mes-snäll människa så jag vill inte ringa och bråka även om jag vet att det finns de som tycker att jag skall det. Men jag väntar till nästa tisdag, har hon inte ringt innan dess så skall jag höra av mig till dem igen.

På ett sätt känns det ju ändå lite betryggande att de inte har så extremt bråttom, det tyder ju förhoppningsvis på att det inte är något allvarligt iaf. Även om jag ju som sagt hade velat börja med levaxin nu genast om han nu skall äta sådana.

(I pratade med pappa i telefonen idag också och upprepade precis samma som igår; "jag vill ha lycko burgare med cola och pommes, min mage vill ha det NU!" och detta var dessutom precis efter han hade ätit sin äckliga lunch, den killen kan verkligen äta, tänk om D hade iaf hälften av hans aptit..)

eller så var det kanske en helt hopplöst dålig lunch.. beror på vem man frågar.

Jag trodde jag hade en burk fiskbullar i skafferiet så jag kokade makaroner till (redan där kan man ju tycka att det är snudd på barnmisshandel) men då makaronerna var klara så insåg jag att det var en burk räkstuvning till varmamackor.. Så vad gör man, dom kunde ju inte äta bara makaronen så jag blandade ner räkstuvning i makaronerna. (stackars barn)

I åt med god aptit, A klämdeisig nästan allt, men han såg lite irriterad ut undertiden och D vägrade äta. Med lite ketchup så åt han iaf några makaroner. Jag får se till att de äter ordentligt till mellis istället.

Jag måste åka och handla i helgen då karlen är hemma så jag kan bjuda på mer normal kost i helgen.

Men då alla är hemma hela veckan och jag är själv även kvällstid så går det inte att åka och handla, jag åker inte ensammän med alla för att handla mat, det är i princip omöjligt tror jag. Jag kan åka med alla på öppnaförskolan eller tom på stan bara för att strosa runt, men skall det handlas så vill jag ha lugn och ro, annars blir det bara fel.

Men nu är det bara några timmar tills han kommer hem, räddaren i nöden. Då skall jag gå och duscha ordentligt i 40minuter eller så. Det är nämligen något man saknar då man bara hinner snabbduscha på veckorna då barnen sover och tvätta håret över badkarskanten medan alla barn står runt om och gråtandes frågar om de också måste tvätta håret och det spelar ingen roll hur många gånger jag försäkrar dem om att de skall slippa så står de ändå kvar där och gråter. Men i kväll är det hårtvätt av alla så då skall de få gråta och ha en anledning till det dessutom.

första sittningen i barnstolen

mätt och trött (och kladdig)

Jag fattar också att det är mycket på barn just nu med svininfluensan och allt, men då läkaren säger att hon skall ringa och tom ger mig en tid då hon skall ringa så blir jag jätte irriterad då hon inte ringer. Då kunde hon ju ha sagt; "jag ringer dig i afton eller i morgon förmiddag..!" tex. nu har jag ju ingen aning om då hon behagar ringa.

Dessutom vill jag ju veta vad proverna visade och vilka prover vi skall taom och hur bråttom det är.

Så nu är det bara att fortsätta att gå runt och oroa sig och fundera på vad det kan vara. + att jag får gå runt och känna mig stressad över att inte få ta iaf ämnesomsättningsproverna för att kunna sättain levaxin om det behövs.

*arrgggg!!!*

Annars har dagen varit bra, pojkarna har lekt uppe hela förmiddagen och de har ätit jätte bra idag. Jag pratade med karlen i telefon och då ville I prata med honom också...;
"Hej pappa, jag vill ha en lyckoburgare med cocacola, utan hamburgare med pommes. Hej då, nu är det din tur D!"
sedan gav han luren till lillebror. haha.. som att karlen är en drivein restaurang eller så ;-)
Det blev dock spagetti och köttfärssås och I åt tre portioner så jag tror han blev nöjd även utan sin lyckoburgare(?!) vad nu det är för något :-)

I imponerade lite språkligt idag också, han kom in och sa att han hade ett bowling klot (han hade en gul ballong) och den skulle han rulla på käglorna så att det blev en strike. Jag upplyste honom om att vi inte hade några käglor och då svarade han att vi kunde åka till den stora bowlinghallen..

Jag har ingen aning om vars han har fått det ifrån, möjligen händige Many, men jag blir så imponerad då han kan sådana där saker eftersom vi har fått gå på så många möten pga att han inte kan förmedla sig på dagis. här om dagen satt de och såg en asterix film som jag fick av min bror då jag fyllde år, och då pekade han på teven och sa; "kolla, där är sfinxen..!" Så har han lix snappat upp något så verkar det stanna :-D

Nu är det bara en dag kvar i ensamhet med barnen, sedan kommer karlen hem. :-D

Det är inte leukemi iaf.. såå skönt.. Dock har han antikroppar mot sköldkörteln, men jag antar att det är samma som jag och A har eller iaf en variant av det. De proverna skulle tas om iaf. Sedan skulle hon fundera idag och prata med kollegorna om honom och sedan återkomma i afton. Så det är ju fler prover som avviker, frågan är vilka och varför och vad det innebär.

De prover som jag nu vet avvek kan ju ge sin förklaring till att han är tillväxthämmad iaf. Så nu får vi se om det blir en till som skall ha levaxin eller vad som händer.

Nu skall jag återgå till att vara nervös, iaf till i afton. Detta är jobbigt.

Sitter här och är trött och pratar på skypen och då kom jag att tänka på ett ord som vi använder men uppenbarligen ingen annan i Sverige.

TISSAR

Då jag väntade J satt jag mycket på familjeliv och pratade med andra i samma situation och då gnälldes det mycket om onda ryggar, så jag sa vid ett tillfälle " det är för att ni har fått så stora tissar nu då ni är gravida.." detta möttes av idel förvirring då ingen hade hört ordet förut. Tuttar heter det vist?!

Tuttar säger ju vi om det alla andra kallar nappar, och nappar säger vi om det man har till "nappflaskor". Detta innebär att om jag kommer någon annan stans i Sverige och säger "jag måste köpa nya tuttar till J för dem hon har börjar vara för små.." så skulle det ju låta helt groteskt.. medan ingen häromkring skulle reagera alls.

Tissetåren är ju också en rolig benämning på att amma sitt barn.. att ge bebisen en tissetår, typ som att dricka en kaffetår efter maten.

Nää, jag tycker att resten av Sverige skulle införa ordet tissar också, det låter dessutom mycket mysigare med tissar än med tuttar, det låter som ett mjukare ord, och betydligt mindre sexualiserat och mycke mindre kliniskt än bröst. Fram för tissarna i Svenska språket :-)

Imorgon har jag telefontid om D, och jag är lite nervös, för då proverna inte visar något så brukar man få ett brev där det står att proverna var bra, eller om man mailar och frågar så säger de att proverna visade inget, hör av dig om problemen kvarstår. Men samtidigt så var det ju så längesedan vi tog dem så det kan ju inte vara något akut för då borde de ju ha ringt innan.

Det kanske är så att proverna inte visade något så hon ville ha en tid då hon berättar för mig hur hönsig jag är?!

Jag är lite nervös också för om jag överhuvudtaget kommer att höra vad hon säger med alla barnen skrikande runt fötterna.. men det borde ju gå att avhjälpa med tre päron och en film.. hoppas jag..

Nää, som sagt, nervöst är aftonens ord..

Jag vill inte gå ut i det här skitvädret som är nu, det är kallt, blött och skitigt. Tom jag som inte alls gillar snö önskar att det skulle kunna komma lite snö nu. Men först skall jag ju köra en sväng till toysRuss så innan dess vill jag inte ha så jätte mycket snö.. (vi måste skynda oss dit nu så jag kan få snö snart, vad sägs om på fredag)

Barnen är snälla och leker uppe, men det är ändå ganska livat, och ganska mycket att göra. Det blir sådan skillnad då alla är hemma och skall ha frukost, lunch, frukt, mellis, middag och massor med vatten och andra frukter däremellan, + att J ju har sina egna tider då det är ersättning och smakportioner. På veckorna är det ju bara henne jag behöver ta hänsyn till. Jag tror att det är matlagningen som är det jobbigaste med att ha barnen hemma. Hade jag bara sluppit det så hade jag kunnat ha dem hemma jämt :-)

Igår afton hade jag främmande av en vän, men efter middag och en kopp te i soffan så somnade hon :-D det är skönt då man är så trygga med varandra att man kan åka hem till den andra och sova en timme i soffan och sedan åka hem ;-) men det var trevligt att slippa sitta ensammän och se tv iaf :-)

Nu är det dags för mer matlagning *suck*

Pratade med lassa och frågade om vi måste vaccinera då vi mest troligen redan har haft influensan, och hon sa att är det den vi har haft så behövs inte vaccinet, men samtidigt är det inte farligt att vaccinera sig ändå. Så jag valde att avboka tiden. Men tänk om det inte var det vi hade så att barnen blir sjuka ändå, jätte sjuka..

Men samtidigt så är ju inte vaccinet helt ofarligt häller som jag har förstått det så det bästa är ju att slippa det.

Urs vad jobbigt det är då jag måste ta egna beslut, det är verkligen bland det värsta jag vet i hela världen. Varför kan ingen fatta alla beslut åt en, och fatta rätt beslut dessutom.

Nu kommer jag inte kunna vara lugn förns barnen är stora och jag vett att de har klarat sig från denna smitta helskinnade.

Sådär ja, det gick ju smidigt att åka med alla på vc för I:s fyra års kontroll. Allt gick smidigt. Då vi kom till vc så samlade jag alla pojkarna utanför bilen och sa att alla som var snälla och lyssnade på mig skulle få en klubba då vi kom hem.

I vägde 18,5kilo och var 110cm lång, så han är en ganska stor fyraåring, han såg bra med båda ögonen och hörde bra med båda öronen. Han ritade ett x och en gubbe, han kunde alla färgerna, han kunde räkna de fyra klossarna och han kunde trä ett halsband. Så han gick igenom utan tvåor. Känns skönt :-)

Alla barnen skötte sig fint så efter lunch skulle de få sin klubba, men då vill A inte ha någon. Så var det i helgen också då barnen fick lördags godis (det händer väldigt sällan) och jag insåg att det är tanken på att få godis som de gillar, men då de lix har godiset framför sig så är det inte lika spännande. Varken I eller D åt upp sitt godis, de lekte mest med det och spred ut det i soffan.

Men i morgon då vi skall på lassa allihop så kommer jag att locka dem till lydnad med en till klubba :-D