minafyra

I veckan kommer det att vara kaos här hemma. Det är novemberlov och alla är lediga utom mitt stöd i livet som kommer att ligga borta som vanligt. Och inte nog med att alla är hemma, jag har en massa företaganden som skall göras också.

Imorgon skall I på 4års kontrollen och på Tisdag skall D vaccineras mot svininfluensan och på Onsdag har jag telefontid med lassa om D:s prover.

Tanken var också att jag skulle besikta bilen, men det gick som tur var att boka in det nästa måndag. Det är så jobbigt att besikta bilen med alla barnen med sig, för man vill ju inte släppa ut dem i besiktningshallen, så då får de sitta kvar i bilen och då måste man som förälder också sitta i bilen då de hissar upp den... utsikten är iof helt ok där uppe, men det känns lite pinsamt :-D

Så detta lär blir en vecka jag sent skall glömma :-)

För någon vecka sedan skrev jag att det var dag att göra höst ute, men så kom det något annat i vägen (svininfluensan) + att det ju är så att jag jobbar bäst under stress, så nu då första snön har kommit så kändes det ganska angeläget att plockaundan innan allt han snöat över.

Så idag är svärfar här och hjälper karlen med att elda skräp (som har legat och väntat sedan vi rev skjulet i somras) och jag har plockat bort alla leksaker som skulle bort, jag tog även bort alla pulkor som stod kvar ute sedan förra vintern, jag kände att det var dags att ta bort dem nu.. :-D

Jag insåg en till sak också, eller det har jag ju iof redan förstått då vi rensade i lekrummet, barnen leker så himla mycket bättre om de inte har några leksaker. Hela sommaren har det kivats och skrikits om leksakerna i sandlådan (vi har en stor grön soptunna, en sådan som brukar stå utanför sommarstugeområden,  full med leksaker ute) men det är som att det ändå inte har funnits så det räckt till alla tre. Idag hade D en plast sked och I hade en plast kniv också hade de en hink med vatten.. detta lyckades de leka snäll med i tre timmar medan vi var ute. Inte en enda gång var de ovänner.

D blev däremot lite irriterad på sin far som startade traktorn, det tyckte han inte alls om, så nu efter lunch så ville inte pojkarna gå ut eftersom det skulle köras ännu mer traktor. Men de har ju fått några timmars friskluft iaf, så de får väl vara inne då. Vi får försöka vara ute en stund i morgon också innan karlen skall på jobbet igen.

Nu är det liv i samhället, en dömd pedofil x2 har bosatt sig i en liten ort i Västerbotten, typ ett tiotal meter från ett dagis. En auktion inleds för att varna grannar och barnfamiljer i området. Detta medför att de som delatut flygbladen får massor med skit i media. "mannen är ju dömd, han har suttit inne, han har sonat sitt brott..!" Och det är ju helt sant, han har sonat sitt brott, två ggr faktiskt?!?! hur förklara man det då.. uppenbarligen så var han ju inte färdig för samhället då han kom ut fösta gången, för han är dömd för fler brott nu den andra gången, men nu kan alltså människorna i Västerbotten känna sig säkra, för denna gången är han frisk, eller?!

Det är så otroligt konstigt att han skall skyddas men inte barnen, det viktiga är att han kan gå ostört förbi daghem och grundskola hur mycket han vill på dagarna (eller varför inte sitta och titta genom köksfönstret tills frestelsen blir för stor) men de som bor i samhället skall inte kunna ha sina barn ute på gården...

För även om han nu är frisk, och har sonat sina brott (dom som säger sådan idiotiska saker kan inte ha barn, det är jag helt övertygad om) så har han ju fallit tillbaka i mönstret en gång innan, varför skall han inte göra det igen?!

Kommer han till vårat samhälle så kan jag lova att det kommer att ligga flygblad i varenda postlåda innan han ens har burit in kartongerna i  huset.

Snälla ni som försvarar honom, läs målet, det finns på nätet, kolla vad han har gjort, sedan kan ni ju skriva en kommentar om ni verkligen tror att han är frisk nu och om ni skulle låta honom passa era barn. (ni får ju givetvis skriva en kommentar om ni inte tror det också ;-))

Igår plockade jag fram dvd kameran och laddade batteriet, så innan vi lade oss igår så kollade vi två gamla filmer av barnen då de var jätte små, D var lika gammal som J på den ena filmen, och de är verkligen kopior av varandra.

Det var sådär så man satt och log tills det gjorde ont i mungiporna :-D

Lilla I var så himla rolig att se, han hoppade runt på rumpan och var bara alldeles tyst, vid flera tillfällen försökte jag få honom att säga något men han bara tittar oförstående på mig, då jag ser filmen så förstår jag lite bättre att de var oroliga från dagis sida, men å andra sidan var han ju bara två år knappt. Ibland sa han ju mamma och titta och sådant.

I var precis så där gullig med D dom D är med J nu och som A var med I då han föddes. Så det är nog första lillasyskonet som är roligast, då man har gjort det en gång så är det som överspelat och intresset är mindre :-)

Så nu skall jag ta upp filmandet igen, lilla J är ju inte med på någon film ännu, och Knut eran missade vi helt, det känns lite sorgligt, hade varit roligt att ha honom på film också. :-(

Ikväll skall jag bränna över filmerna från de där små skivorna till riktiga dvd skivor så att vi kan se filmerna oftare. Jag tror att barnen kommer att tycka att de är jätte roliga :-D

mannen kom hem i natt så idag då pojkarna var på dagis så passade vi på att åka en sväng till stan. Där inhandlades en skrivare och lite annat smått och gott. Det är så roligt att handla, synd bara att man inte har pengar till att göra det oftare.

Då vi hämtat småpojkarna på dagis så satt jag mellan dem i "bilen" på vägen hem och vi pratade lite om dagen, så mötte vi A:s taxi som var på väg tillbaka till samhället så då ropar I till Karlen "kör fortare, vi knappar in på honom..!"
Haha, jag undrar vars han har hört det uttrycket :-)

Nu ligger lillan och karlen i dubbelsängen och vilar sig lite, något jag också skulle vilja göra, men jag får väl vila efter middagen nu då mannen är hemma så han kan ha lite koll på J medan jag vilar, för annars måste jag ju vara vaken till 21.00 då hon äter sista gången. Det är skönt då man får långhälger så man får vilaupp sig lite :-)

A har haft nalle vecka på skolan så hans nalle har bott där hela veckan och idag då han kom hem så hade nallen fått både halsband och armband och A var alldelens fläckig på tröjan efter att de hade haft björnfest och ätit honung och blåbär.. jag tycker att det låter som en gemytlig "högtid" nalle veckan :-)

Det blev som förutspått.. eller var det en självuppfyllande profetia?!

Då A kom hem så bröt det lös här hemma.. det har grinats, skrikits, jagats och hotats (är väl mest jag som har hotat iof..) hjälp vilket liv det har varit :-) jag fick iaf migrän tillslut.

Men middagen (kyckling och ris) åts under glada trevliga former då alla var på topp och alla åt bra, de tog två portioner var alla tre vilket är väldigt ovanligt, men som sagts i tidigare inlägg, allt blir gott med ketchup ;-)

och efter middagen så gick de snällt upp och lade sig alla tre och sedan har det varit tyst. Förutom då A kom ner för att visa sin lösa tand :-)

Så nu återstår bara att mata och lägga J så att jag får göra natt med min grymma huvudvärk och hinna sova några timmar innan karlen kommer hem från jobbet (blev en kort vecka) så jag orkar grymta hej iaf innan jag slocknar igen. Just nu längtar jag mest efter att få sova ostört i ett dygn eller så ;-)

Så var det onsdag igen, slappar dagen.. småkillarna är hemma och myser runt utan några krav (och med väldigt lite rutiner) Onsdag är nästan mer helg här, än vad helgen är :-D

Jag tror inte att det är så att A är så uppåtväggarna att han drar igång en massa bråk då han är hemma, men det blir ett helt annat liv på barnen då alla är här. Jag tror att A:s blotta närvaro triggar de små killarna till att varvaupp till det maximala. För A är egentligen väldigt lugn och sitter järna och ritar eller bygger puzzel, MEEEN (som Tony Irving skulle ha sagt) han har ju den där korta stubinen som kommer i rakt nedstigande led från mig (ska inte skriva här i vilken generation den genen startade men jag tror att den sträcker sig en bit bakåt i tiden) så han kan sitta där och rita och störa sig något magiskt över vad de små killarna gör i vardagsrummet och tillslut (ganska genast oftast) så brinner han av och skriker åt dem och kriget är i full gång.

Jag tror dessutom att de små killarna tycker att det är roligt att reta honom för de skall vara runt honom hela tiden.

Egentligen är det ju jätte skönt att de älskar varandra så mycket, för även om de alltid är smågnabb och höga röster, så har de aldrig slagits, A har puttats lite och I har bitit A i ryggen en gång (men det var nog mest av kärlek då de satt och mös i fåtöljen), och en och annan flathand i ryggen kan ha förekommit, men aldrig att de har slagits med knytnävar eller brottats på allvar. Så jag måste ju säga att jag är väldigt förskonad från bråk ändå.

Och då de verkligen gäller så ställer dom upp för varandra, som den gången då A bröt ihop då jag hotade med att lämna D på fotbollsträningen, och varje morgon då jag väcker småkillarna så är det första de frågar om A har åkt till skolan och då jag hämtar dem på dagis så undrar de om A har kommit med taxin.

Vad himla glad jag blir då jag tänker på det egentligen, vilken tur jag har som sluppit all syskon rivalitet och svartsjuka. Måste bara minnas det då de skriker i falsett allihop pga av en skitsak som tex att någon råkade passera tv:n i ett kritiskt ögonblick av tiger och nalle phu. För då glömmer man lätt hur underbara de är och faller in i den där känslan av vanmakt över att det alltid skall vara sånt gräsligt liv här hemma ;-)

Det nya livet är fortfarande på.. Jag ligger bra till på listan :-)

Idag då barnen kom hem från dagis så bakade vi scones tillsammans, värsta, värsting sconesen dessutom, men valnötter och cheddarost och havregryn i (ägg och cayennepeppar skulle det också vara) Dom blev riktigt goda faktiskt, men mastiga något grymt, man kan nog göra dem betydligt mindre än vad vi gjorde.

Nu var det ju iof ett frukost recept och då behöver man ju lite mer mat än vad man behöver till mellis, men jag tror att de var nästan mastiga att ha till frukost tom. Jag skall testa på barnen i morgon :-D

Till middag åt vi lammfärsbiffar, det känns som att det kommer att bli mycket sådana framöver då vi har fulla frysen med lammfärs. Jag trodde ju att jag skulle göra får i kål till middag för jag trodde att man gjorde det på färs, men enligt alla recept som jag hittade så gjorde man det på grytbitar och det är jag ju inte så sugen på, för lammgryta gillar jag och vill ha bitarna till det, eller möjligen till grillspett.

Men jag hittade ett recept på kåldolmar med lammfärs så jag ska göra dem nästa gång jag har mer kål hemma.

Då vi åkte hem från dagis idag så frågade I vad vi skulle äta för mellis och jag svarade att vi skulle baka mjukmackor, och han svarade att han ville ha tårta "Nej, inte äter vi tårta till mellis häller?!" "Nä, jag vet, men min mage BEHÖVER det idag..!" Så jag undrar om I är tårtberoende och fick någon typ av återfall i helgen och nu har han abstinenser stackarn ;-)

Imorgon är de tre minsta hemma, så då får vi försöka hitta på något ute tror jag :-)

Jag bestämde mig för att starta ett nytt liv igår.. det gör jag ofta också håller det i två-tre dagar, men oftast är det ju så att man tar i så mycket då man planerar sitt nya liv så man är trött och slut bara av planeringen. Ett nytt liv kan se ut ung såhär:

• äta regelbundet
• äta nyttigt och vällagat
• ut och röra på sig
• städa/plocka undan varje dag
• vända tvätten avig, sortera den efter färger och hänga det som skall hängas, inte tumla allt.
• göra klart barnens kläder kvällen innan.
• ringa alla viktiga samtal så fort det dyker upp ett man måste ringa
• sluta äta godis
• vara ute med barnen (inte bara släppa ut dem själva och titta på dem i fönstret)
• sortera alla hundra sockor som ligger i en korg.
• städa kyl/frys/skafferi
• gåigenom alla lådor och skåp

Osv, osv i all oändlighet.. och sedan då dagen kommer då allt skall hända då det nya livet skall börja, så kanske någon är sjuk, eller jag kanske inte kan prata i telefonen den dagen (sådana dagar finns, då jag inte förmår mig att ringa till någon) och då faller ju hela listan och jag ger upp igen.

Ibland  undrar jag om det har med min sjukdomsbild att göra, eller om det är det där med arbetsminnet som de pratar om, eller är det bara så att jag är extremt lat, omotiverad och ostrukturerad?

Det känns som att alla andra hinner så mycket, de har så fint hemma, de bakar, de lagar värsta maten, de är ute med sina barn från morgon till kväll och ändå hinner de gå till frissan och ha snygga kläder och kanske till och med en fest imällan åt. Sådana vänner kan ju få vem som helst att tappa modet. Jobbar gör de dässutom. Har de fler timmar på sina dygn än vad jag har?

Nu har ju jag iof fyra barn och ett stort hus och en man som ligger borta på veckorna, men jag borde ju rimligt vis hinna äta frukost ändå?

Nu börjar iaf mitt nya liv... igen... men listan är kort:

• Äta tre mål om dagen
• fixa en elektriker
• FÖRSÖKA ha någontyp av grönsaker och sallad iaf till middagen då barnen äter.

Och än så länge är jag på rätt väg, jag har ätit fyra st wasa sport med skinka och tomat och druckit 7dl te. Jag har mailat en elektriker (hoppas att han svarar så jag slipper ringa) och jag har ordnat en sallad som vi skall ha till middagen idag. (funderar på om jag skall ge mig på att laga får i kål till middag, det har jag aldrig provat, vet inte ens om jag ätit det). Så kanske, kanske kan jag hålla detta i några dagar/veckor och sedan öka med fler saker då detta sitter i ryggmärgen. Man kan ju alltid hoppas iaf :-)

Så, äntligen, idag för fyra år sedan, så blev jag beviljad en igångsättning och de tog hål på fosterhinnorna och jag fick verkstimulerande dropp.

Det var en jobbig förlossning, mycket jobbigare än den första, eftersom det dels var en igångsättning (som ofta är mer smärtsamma) och dels var jag ju sjuk (som jag kanske nämnt tidigare ;-)) Dessutom visade det sig att jag hade rätt.. då jag låg på sidan så sjönk hans hjärtljud jätte mycket och det kom läkare inrusande i rummet. Först då de kunde se det på sina maskiner så blev det verkligt för dem, för mig hade det ju varit verklighet i flera dagar (hade jag inte fått min igångsättning så är jag inte säker på att han hade klarat sig, helt allvarligt)

Men efter fem timmar så kom han då äntligen ut, pytte lilla I 2910g och 48cm, han hade ljust lockigt hår och var så himla söt.. :-)

Och nu har det gått fyra år, helt otroligt, nu är han så stor att han kom ner och klädde sig själv på morgonen, alla kläder, tom sockorna tog han på sig själv. Han åt frukost, ställde bort sin talrik på diskbänken, tog på sig overall skor och mössa och gick ut och satte sig i bilen :-) stor killen :-)

Det kunde man inte tro då för fyra år sedan. Inte ens för två år sedan trodde jag att han skulle klara allt det där då han var fyra år, eftersom han inte ricktigt har hängt med i utvecklingen.. han har varit sen med både motoriken och talet. Men just nu tycker jag inte att det märks på honom, nu är han som en helt vanlig fyraåring, iaf utvecklingsmässigt ;-)

Han skulle iaf önska sig varm choklad av kokerskan idag på dagis bestämde han i bilen, han är så skojig då han kommer på något att delge andra, han sätt att formulera meningar är roligt.

I sitter i baksätet på bilen; "Hurv, vad kallt det är, nu skulle det sitta fint med lite varm choklad..!" *läs detta med väldigt artikulatorisk röst*

Jag tror han kompenserar nu för alla ord han inte har hunnit säga eftersom han var så sen med talet så nu pratar han hela tiden, och artikulerar väldigt mycket, det låter nästan som att de är jobbigt för honom att prata ibland. Han berättade tex för våra grannar att de hade "tand bårrstarr" uppe, de hade rent av en var :-D

Jag tror att han håller på att bli lillgammal våran I :-)

Sådär ja, då var man 27år GAMMAL..

Det har varit en trevlig dag och jag han det mest nödvändiga iaf innan gästerna kom, som att kläpå mig och göra tårta :-) två fina tårtor blev det, en med marsipan och en med bara grädde och strössel (fint rosa prinsesströssel till I) och fyra ljus såklart som han blåsteut så fint :-)

Vi fick jätte fina presenter båda två och jag tror att vi är nöjda, det är jag iaf och I har inte gnällt om att få något mer så. Han var mest intresserad av fikat och av att leka med kusinerna.

Ännu en gång är jag förundrad över hur bra det går att ha alla barnen hemma i huset, våra fyra och tre av svägerskans barn (nu är ju iof inte J med och leker men ändå) har lekt hela dagen på övervåningen och ingen har grinat och det har varit väldigt lite bråk. Det är klart att lite kiv blir det ju då A och kusin E tycker att de är större än de andra kusinerna, (vilket de förvisso är också) och vill stänga in sig och leka själva. Men om bara I fattar att han skall leka med sin kusin i samma ålder och inte bara leka själv som han brukar så blir ingen utanför ändå.

D och kusin lika gammal som D leker väl inte så mycket tillsammans, men dom längtar så hemskt mycket efter att få träffas ändå, och lilla kusinen hade ritat en täckning till D som jag skall spara i hans låda, den blir nog rolig att hitta då de blir större :-)

Den här dagen för fyra år sedan hade jag just återvänt till mitt BB rum efter att ha haft permission över aftonen, men jag var fortfarande så sjuk att jag spenderade min födelsedag på soffan, sovande, medan familjen hade kalas i köket och firade min 23års dag, med bullar som lilla svägerskan hade bakat i mitt kök underdagen :-)
Jag hade lite sammandragningar eftersom överläkaren hade kollat om det var gynnsamt läge och gjort en hinnsvepning innan jag gick hem på permission, för i morgon för fyra år sedan så var jag till 90% lovad en igångsättning för att få ut lilla I som jag var så orolig över då rörelserna i magen hade avtagit så pass.

Så imorgon för fyra år sedan får vi se hur det gick :-D

Nu har pappa med fru varit här och fikat och ätit middag. Barnen har varit som tokiga, särskilt D. han har rusat runt och skrikit och gjort ljud hela dagen så jag är alldeles slut i huvudet.

Om jag tänker efter så är det nog bara han som har levtom, fast det känns som att alla måste ha varit tokiga för att åstadkomma det liv som varit idag, men J har varit lugn som vanligt, I har spenderat hela dagen med att försöka blåsa upp en ballong och A har mäst spelat tv spel faktiskt.

Men D den odågan, oj, oj.. han är verkligen en durasell kanin.

Maten blev iaf god, jag gjorde lasagne och hade i wästerbottensost i såsen istället för vanlig gratängost som jag brukar ha, saknade en god sallad till dock, men man kan ju inte få allt här i livet :-)

J och morfar har suttit i soffan och tjolrat lite så där fick jag iaf två riktigt fina kort på dem tillsammans :-)

badrum och toalett är nu skurade från golv till tak med blekmedel så nu skall väl gästerna vara säkrade från sanitära olägenheter och smitt härdar.. det var iof inte djävligt som jag trodde att det skulle vara då jag satt och målade upp en bild av att det sågut som som ur ett avsnitt av städtanterna i vårat badrum, men som sagt så djävligt var det inte..

tänk om jag hade lite bättre karaktär så hade jag kunnat städa båda de där rummen varannan dag och det hade känts mindre gruvsamt och tagit betydligt mindre tid.. men är man lat så får man lov att orka lite extra då det lix gäller ;-)

Nu har karlen gräddat våfflor och Johnny Chach spelas på stereon och solen lyser.. livet återvänder till byn...

Jag har verkligen inte gjort något alls idag..

På ett sätt är det ju ganska skönt, men samtidigt får man ju lite ångest då man inte har gjort något alls, inte ens mat har jag gjort (det har karlen ordnat) eller iof jag har vikit och tvättat tre maskiner tvätt, men det är ju sådant som tar fem-tio minuter i taget bara, det är ju inget jätte arbete. Tänk så fort man blir bekväm och lat.

Man ligger och är sjuk i några dagar och kommer av sig helt, glömmer bort hur man tar hand om ett hem, det är nog människans bekväma natur att så fort man har möjlighet så slackar man ;-) iaf jag :-D

Men då har jag ju desto mer att göra imorgon å andra sidan, (idag är det tom, klockan är ju över 12) Så då får jag ångra att jag tog semester idag (också).

Men nu har jag ju bestämt mig för vad mitt nästa karriärdrag skall bli, och det känns jätte spännande och jätte skojigt, så jag hoppas verkligen att det skall fungera. För tänk vad skönt att aldrig måsta återgå till förvärvsarbetandet, då är min dröm uppfylld ;-)

Imorgon börjar förmodligen kalasandet, då pappa med fru kommer hit och äter och lördag blir det ännu mer folk då hela karlens släckt + min mamma och förmodligen storebror kommer. Själva kalaset är ju inte så jobbigt, men allt annat...

Idag måste jag alltså städa, städa, städa. Toan och badrummet, tvätten, damsuga, städa köket. Jag är inte alls upplagd för det, jag känner mig fortfarande sjuk och trött efter flunsan.

Jag hade tänkt piggaupp mig med en promenad tillsammans med grannen idag, men hur kul är det i hällregn då?

Och skall vi bjuda på lasagne i morgon så måste jag in och handla, vilket iod inte spelar så stor roll eftersom jag ändå måst iväg med återvinningen. Så jag hoppas på uppehåll imorgon på förmiddagen för kartonger och pappers påsar med äckligheter i blir inte roligare att stoppa i kontäjnrar då det ösregnar.

Men annars skall det blir kul i helgen, jag fyller ju år och kommer att få presenter, nog för att jag vet vad jag skall få av alla (typ iaf) men det är roligt ändå, presenter är alltid roligt. Också fyller ju I år också och hans presenter blir också roliga att se, jag har ju nämligen inte lyckats hitta något bra åt honom själv så vi får se om någon annan har lyckats bättre.

Tänk att jag blir 27år gammal, det är ju helt tokigt vad tiden går fort och I blir fyra år.

Det känns inte som att det var fyra år sedan jag var inlagd på bb med fyrtiograders feber och dropp (det stämmer ju, jag var ju sjuk då också) I var ju inte beräknad förs om 15 dagar egentligen, men han hade omväxlande jätte, jätte låg puls och omväxlande över 200 i puls, så typ "idag" tre dagar innan han är född började vi tjata om en igångsättning. Vi tjatade dock för döva öron den första dagen...

Idag har vi varit och vägt och mätt J, äntligen har hon tagit klivet över fem kilo, hon vägde tom 5270g och var 59cm lång. Så nu går det framåt med henne :-)

Jag har ju slutat amma helt nu eftersom jag äter cortison och andra mediciner pga flunsan så jag har bara lagt ner amningen, men idag efter tre dagar helt utan att amma så blev jag tvungen att lätta på trycket lite... mjölken är alltså grön, sådär som det blir o man först har sköljt en vit vattenfärgspensel i ett glas och sedan en turkos typ, det är jätte äckligt.. (det såg inte ut så sist jag pumpade så hon har iaf sluppit äta det där gröna mysiga, men jag undrar lite vad det beror på dock att det har blivit så?!?!)

Hon har även börjat röra sig liksidigt och båda menen på en gång och hon flyttar saker mellan händerna och stoppar leksaker i munnen, så nu verkar allt gå fort fram med hennes utveckling :-)

Vi har fått hem papper om att vi skall vaccinera D mot svininfluensan så jag frågade distriktssköterskan idag om det var lönt då han ju förmodligen redan har haft sjukdomen och son svarade "Det är andra svängen man har det som man blir riktigt sjuk, första svängen är mer som en provomgång..!"

Jippi, jippi, vi skall alltså ha detta en gång till, och de enda vi får vaccinera är I och D, A är för gammal och J är för liten. + att man då vet att de kommer att bli ändå sjukare nästa gång det blir sjuka. Det kändes verkligen upplyftande.

Dessutom undrar jag varför D skall ta sina sprutor på lassa medan I skall ta sina på vc, är det så att D räknas som en riskgrupp eller är det för att I är ett år äldre?! Det måste jag kolla upp, det kanske är så att de har information om D som vi inte har fått ta del av ännu, vi har ju ännu inte fått några svar på hans prover.

Det måste jag ringa och kolla på måndag, vars de provsvaren har tagit vägen. Vi fick iaf A provsvar i veckan och de såg bra ut, så höjningen av hans medicin var alltså helt rätt och ännu en gång fick jag bevisat att det bara finns en riktigt bra läkare på barn.

I sitter i soffan och ekar för sig själv, det låter riktigt spännande. Han ekar på ordet "födelsedags tårta".

Så han sitter och säger födelsedags tårta med olika ljus och mörk röst och sedan ekar han i samma tonläge, så det är tur att inte A är här och hör honom, för det är nog gode enerverande om man försöker se tv.

För mig är det mäst irriterande eftersom jag vet att jag måste baka ett ovan nämnt bakverk i helgen (eller det blir typ tre st nu då vi inte har hund längre, för nu får vi ju främmande också) Det jobbigaste känns dock att måsta åka och handla ingredienserna, dels att köra till samhället och dels att visa sig för folk igen..

Jag funderar lite på att börja om att skriva på min bok i stället för att sitta på Facebook på kvällarna, måste bara lyckas kopplaihop datorerna så jag kan föra över det jag skrivit från den gamla "datorn".

Jag hade ett bra ämne att skriva om igår, men då fungerade inte bloggen, lite irriterad blev jag och satt uppe ända till halv ett innan jag gav upp och stängde av för att sov. Men då jag reser mig från datorn så inser jag att jag är alldeles prickig från knäna och upp till halsen, + att det kliar som fasen.

Jag visar utslagen för karlen som blir hispig och vill att jag skall ringa sjukvårdsrådgivningen men jag tror att det kan vara något vanligt utslag bara så jag går och duschar istället för att se om det kan vara typ någon tvål jag använt som inte blivit ordentligt bortsköljd, men det blir värre av duschen så tillslut ringer jag sjukvårdsrådgivningen ändå.

Hon på rådgivningen tycker inte att det låter bra och eftersom vi inte har antihistaminer hemma och eftersom hon inte tycker att jag skall ta betapred då jag aldrig tagit dem förr och eftersom de är utskrivna på D egentligen så vill hon att jag åker in till akuten. Dock får jag inte köra själv eftersom det sticker i läpparna så hon är orolig att det skall sätta sig på andningen, så jag får ringa en taxi.

Väl på akuten får jag 11st betapred (?!) och en antihistamin mot klådan och sedan vänta tretio minuter, läkaren lyssnar sedan på lungorna och jag får lägga mig på en britts och föröka sova. Det går inte att sova på en hård britts klädd i papper i ett kallt och extremt ljust rum då man är drogad med uppiggande cortison, så efter 45minuter ber jag om att få åka hem, vilket jag får.

Det är lite konstigt att de inte tar en sänka eller något för att se vad det är för utslag iaf, men uppenbarligen sparar de in på provtagningsutrustning eftersom vi inte fått ta prover för svininfluensan häller.

Klockan halv sju är jag hemma igen och har då inte sovit en blund på hela natten, och i min säng ligger ingen mindre än karlen (hade ju varit lättare om det varit någon mindre som gått att flytta på) men den mindre ligger på karlens plats (I) så jag tar min kudde och mitt täcke och lägger mig i soffan. 10 minuter senare är det morgon i huset och karlen är trött så jag har ansvaret för barnen fram till klockan 10. Behöver jag nämna att jag varit trött idag.

Nu ser det ut som att jag har mässling eller något och jag har fått utslag i ansiktet också. Men eftersom det med all sannolikhet (utan att ta några prover för att styrka det) är typ virusutslag (jag har haft tredagars febern ;-D) så är de ju inte smittsamma iaf och de skall försvinna nu efter min cortisonkur på sex dagar. (hur fort går det innan man blir svullen i ansiktet av cortison?), så att gå på macken och hämta ut ett viktigt paket och sedan på apoteket och hämta medicin och på coop och köpa mat till J kändes inte alls så roligt med utslag i ansiktet.

Efter middagen lade jag mig på sängen för att vila, 20.55 blev jag väckt för att jag inte skulle missa House, men då hade jag dock missat 2samtal och ett SMS på telefonen, så jag måste ha sovit som en död, helt otroligt att man kan sova så grymt hårt ändå.

Tur att jag har en otrolig man som tar hand om hus och barn då jag ger upp och dör i fyra timmar :-D

I har haft 39graders feber i natt och hostat tills han spytt... Så klockan två i natt fick han flytta ner och ligga på karlens plats i sängen och karlen blev flyttad till vardagsrums soffan (och nej han kommer inte att lämna mig för att jag lägger honom på soffan då han hostar på nätterna) och jag insåg att I nog är den so är bäst att sova tillsammans med av alla i familjen. Han ligger helt stilla, på gygg, med armarna efter sidorna.

Klockan sju vaknade J och ville äta så då vaknade resten av familjen också (utom karlen som låg på soffan och sov som ett barn).

I har idag dryga 38grader och mår gaska bra medan D har 39,3grader och är ganska sjuk. Om det skall fortsätta att gå runt såhär mellan oss så kommer vi ju aldrig att bli friska.

Nu sitter pojkarna inlindade i varsitt täcke i soffan och ser på tv (Ditte och nalle phu) och där skall de få sitta hela dagen endast med korta pauser för mat och toabesök. Sedan har jag slut på förslag för att få dem friska. Då har vi prövat:

• Låta sjukdomen ebbaut av sig självt..
• Medicinera..
• Städa..
• Duscha..
• tvätta alla textiler i hemmat utom gardinerna..
• Tvångs vila fram för tv:n..

Hur det än går så kan jag iaf meddela att jag är grymt läss på detta och vill återgå till min vanliga vardag.

Igår städade vi ju nedervåningen, jag, karlen och de två pojkar som var hemma. Idag har vi renbäddat alla sängar och tvättat allas hår. Så nu känns det mycket fräschare här, det är nästan så att man blir frisk bara av att man tycker att alla virusar och bakterier är bort städade.

Sedan ringde karlen och pratade med I hos farmor och I sa "Jag vill att du skall hämta mig pappa, jag känner mig inge frisk hos farmor.." Så karlen hämtade hem honom genast.. Då I kom hem så var han så ynklig och liten och sjuk så det var nästan jobbigt att se honom, han var så slut av febern så han var rent vindögd stackarn. Termometern stannade på 39,7grader och efter att han fått en alvedon så lade han sig i soffan endast iförd kalsonger och med en handduk som täcke, också ynkade han där i typ 30minuter, sedan inträffade miraklet och han blev frisk..

Det är ju lite spännande med barn att man aldrig riktigt vet hur sjuka de är, för efter att I fått sin alvedon så sprang han runt resten av dagen tillsammans med A. Det är varken många eller långa stunder som barnen har suttit stilla idag.

Men efter den fruktade och hatade hårtvätten så hade de ändå såpass mycket feber att alvedon behövdes till både I och D.

Tillsammans med alla sängkläder så åkte även en "bovve" och en ljusblå nalle på att få sina pälsar tvättade så vid läggdags i kväll låg nalle phu och en tygdocka (buspojke från babyproffsen) i småpojkarnas sängar. D blev först upprörd över att "bovven" inte skulle ligga under hans täcke, men då jag berättade att vovven åkte tvättmaskin för att han hade så smutsig päls så krattade D sitt skojiga skratt och sedan fick buspojken sova med honom istället. I däremot var med då jag stoppade hans nalle i maskinen så han var förberedd på att någon annan ur nalle familjen skulle göra honom cellskap i natt, så där blev det inga problem. Annars är det ju han som är den som är svårast att övertyga om att det går bra att göra saker på andra sätt än de sätt vi brukar använda, att det går att äta maten även om den är mosad en gång och skuren en annan och att han kan ha olika jackor olika dagar beroende på viket väder det är. I är ingen stor anhängare av förändringar..