minafyra

Vad hände med allt prat om svininfluensan?! Är alla vaccinerade och säkra nu?! så nu finns inget mer att säga i ämnet?!

Det har verkligen varit mycket tjoller om den där influensan, att folk verkligen tror att mänskligheten i princip hade blivit utplånad om vi inte massvaccinerat hela samhället. Det är alltså typ 6st som har dött av influensan, och ung lika många som har dött av vaccinet. Man kan inte bevisa att folk fått problem av sprutan, men det är ju konstigt att vissa fått nervpåverkningar efter att de har tagit sprutan utan att det har med sprutan att göra?!

I vissa länder är den helt förbjuden och i vissa är den tillåten från 15år och i Sverige så skall alla från 6månader och uppåt vaccineras, trotts att det bland de döda är männen i 60års åldern som är överrepresenterade.

Jag fattar att man vill vaccinera sig mot den om man tex har en lungsjukdom som kol eller liknande, eller om man har jätte mycket astma. Men att ta sina små barn till specialist läkare för att testa deras ägg allergi för att kunna ge dem en spruta som de inte behöver?! vars är logiken i det?!

Och vi som inte tagit sprutan, vi får höra att vi borde för att skydda andra?! varför då??, de som är i riskgrupperna får ju sprutan redan, så jag skall ta sprutan för att skydda andra fullt friska, normalviktiga kvinnor i 30års åldern?! Skulle inte tro det va. Är de rädd får de ta sprutan, själv är jag mer rädd för sprutan.

Det är kvicksilver i sprutan också, förvisso inte mer än i en portion gädda(?!) men det är ju ändå konstigt att gravida får sprutan då de inte får äta gädda pga att den innehåller tex kvicksilver!

Hur många dör i vinterkräksjukan varje år? hur många dör i vanliga influensan, hur många bebisar dör i rs de år då den är som värst.. fler människor dör pga fetma än av denna rysliga svininfluensa!!

Sjukvården har inte resurser för att de som är sjuka skall få komma in och testa vad de lider av, (tex vi som var sjuka, det enda de kan säga är att det troligen var svininfluensan vi hade) men de har resurser att ta in ALLA människor för vaccinering, oavsett om man har haft sjukdomen redan, oavsett om man tillhör en riskgrupp och oavsett, oavsett, oavsett.

Och allt annat runt omkring denna spruta, alla turer som varit om den. Den kom inte då den skulle, ingen vet vad den innehåller, den är inte beprövad, först skall man ta två sprutor, sedan räcker det med en och tillslut blev det två igen?!

Vi är bara inne i fas ett ännu.. fas tre är så fasansfull så ingen vet vad som händer då :-O den fasen har de nu i Australien :-O. och det visas ju massgravar och människobål därifrån på nyheterna varje dag, som det var  under pestenstid.. eller så inte..

Nää, nu har den diskutionen dött ut, epidemin är avhjälpt, tack och lov för att alla vaccinerade sig (typ 50% av alla barn i tre-fem års åldern, den andra halvan kommer snart att få knorr och dö).

Tänk om vi hade kunnat ta de där pengarna som gick till fullt friska människor och gravida (som iof inte är sjuka, men som kanske skall akta sig för dylika preparat) och använt dem till att hjälpa aidssjuka barn i Afrika istället?!?

Bara en tanke!

Idag gjorde jag av med allt för mycket pengar.. Jag åkte till stan för att köpa mer julpynt för att bättra på stämningen och det blev ganska mycket nya saker. Tex så blev det en ny gran, ny ljusslinga och nya bollar.

Det blev även en ny adventsstake (en jätte stor som tar upp det största fönstret i vardagsrummet) och en liten adventsstake till A:s rum. I vart lite avis på A:s ljusstake så han fick en gammal som vi inte hade användning för här nere längre.

Barnen klädde granen och var så duktiga, nu är de ju i tre olika längder barnen så det hamnar bollar på alla höjder i granen, annars blir det ju ofta bollar längst ner bara eftersom barn är så korta. Men vi är iaf nöjda med våran gran, och tycker att den sprider glädje. Jag antar att andra kommer att tycka att den är jätte ful och hemsk, och att det inte är rätt att ha en sådan gran, men det är ju deras åsikter, alla får ha vilken gran de vill :-)

Sedan hade vi middags främmande. Jag bjöd på blåmögelostsgratinerad lax sida med pressad potatis och sås gjord på filadelfiaost, blåmögelost och matlagningsgrädde. Gästerna åt riktigt bra och sa att de tyckte att maten var god, tom deras ettåring åt bra av maten, såsen åt hon rent med fingrarna för att inte missa något ;-)

Det är inte särskilt mycket som jag är bra på, tex är jag ganska kass på att baka och extremt dålig på att städa ;-) med faktiskt så är jag helt ok då det gäller att laga mat. Ibland blir det katastrof dåligt eftersom jag hittar på undertiden som jag lagar maten, men oftast blir det helt ok eller tom riktigt gott. Idag blev det riktigt gott :-)

Det känns lite roligare med jul nu, frågan är bara hur det kommer att kännas i morgon då all snö har regnat bort igen :-(

Men det "viktigaste" som här hänt idag, det jobbigaste och mest oroväckande är att D hade feber nu på aftonen och kvällen, så om han har feber i morgon också så skall jag maila hans läkare. Lilla gulliga D, hoppas att det bara är en förkylning, får han aldrig tillbaka sina feberperioder så är jag väldigt nöjd med att kunna säga att det bara var något han hade som liten och som han växte ifrån, jag behöver aldrig veta vad det berodde på om han slipper få sådär igen.

I morse trodde jag inte att jag skulle ta mig upp ur sängen, jag skulle egentligen vara i stan och ta prover på  morgonen, men klockan hade hunnit bli 12.00 innan jag var där. Och då jag kom hem så tog karlen I och D och åkte för att kolla på skogsmaskiner på verkstan så jag, A och J vart hemma själva.

Men då gnistrade det till lite i kroppen.. Jag och A skruvade igång Tommy Körberg på datorn på högvolym och till tonerna av världens mest stämningsfyllda julsånger så tokstädade vi, tvättade fönster och julpyntade som värsta tomtenissarna medan de andra var borta.

Då karlen ringde och sa att han var på väg hem med småkillarna så höll vi som bäst på med pyntandet av köket och A såg så grymt konspiratorisk ut då jag sa att vi bara satt och degade vi datorn och x-boxen. Och då vi såg bussen svänga upp på gården så sprang vi till sovrummet och tryckte igång x-boxen för att hinna sätta oss innan de kom in så att vi kunde låtsas att vi hade suttit här hela tiden :-)

Så nu är vi på g iaf, men det är långt ifrån klart.. men har man lix börjat och kommit en bit så känns det inte lika oöverstigligt iaf. Så kanske, kanske är jag klar innan främmandet kommer på julafton :-)

Jag måste börja med att berätta vad I sa idag.. (för er som jag berättat detta för, jag mins ju fel ord, tur att jag skrivit upp dem på en lapp då han sa det, för dessa ord var ju ännu mer avancerade). Iaf så stod jag i köket och I sprang runt mina fötter så jag bad hon lugna sig alternativt lämna köket. Så I smög tyst ut ur köket samtidigt som han viskade "aldatio" och då han kom in i sovrummet så skrek han "allegro" och sprang in i vardagsrummet ;-)

Ni som har play hous disney kan nog räkna ut vart det kommer ifrån, men jag blir så imponerad över att barnen minns sådana ord, för som sagt då jag berättade detta för mamma sedan så kom jag inte ihåg vilka ord han använt.

Annars har dagen varit jobbig för mig men egentligen helt ok. Barnen har varit snälla och gulliga (lite gråt från A efterskolan, men det kan man bortförklara med gympa igår och bad idag) men då jag är såhär trött i huvudet så blir det jobbig tom då de är glada mina små monster.

Nu är det dags att ryckaupp sig.. jag skall verkligen försöka i helgen att anstränga mig lite mer än förra helgen, så jag får hoppas att det ger resultat.

Imorgon på morgonen kommer mannen hem och sover hela dagen (jätte tråkigt då man inte setts på en vecka och så får man inte prata förns på kvällen utan bara se honom sova och vara avis för att  man vill sova själv) men, men, han är iaf hemma då :-)

Idag har jag varit på samtal, och jag tycker att den här sången passar bra på mitt samtal idag :-)


Jag satt häromdagen och läste min tidning, en dag som så många förut.
Och jag tänkte på alla dom drömmar man drömt, som en efter en har tatt slut.
Då såg jag en bild av en flicka, med en skadskjuten kråka i famn.
Hon springer iväg genom skogen så fort som hon någonsin kan.
Hon springer med fladdrande lockar. Hon springer på taniga ben.
Och hon bönar och ber och hon hoppas och tror att det inte ska vara försent.

Och flickan är liten och hennes hår är så ljust, och hennes kind är så flämtande röd.
Och kråkan är klumpig och kraxande svart. Och om en stund är den alldeles död.
Men flickan hon springer för livet, med en skadskjuten fågel i famn.
Hon springer mot trygghet och värme för det som är riktigt och sant.
Hon springer med tindrande ögon, hon springer på taniga ben.
För hon vet att det är sant det som pappa har sagt, att finns det liv är det aldrig för sent.

Och jag började darra i vånda och nöd, jag skaka' av rädsla och skräck.
För jag visste ju alldeles tydligt och klart att det var bilden av mig som jag sett.
För mitt hopp är en skadskjuten kråka och jag är ett springande barn,
som tror det finns nån som kan hjälpa mig än, som tror det finns nån som har svar.
Och jag springer med bultande hjärta, Jag springer på taniga ben.
Och jag bönar och ber fast jag egentligen vet att det redan är all'es för sent.


http://www.youtube.com/watch?v=hC3EszN3Uuo

Blev inget vettigt gjort idag häller. I kom ner i natt och kissade så jag sa att han fick ligga i karlens säng, för av någon anledning så är jag så hemskt mörkrädd den där första natten då jag är ensammän varje vecka så jag hade inte somnat fast klockan var nästan två på natten. Men med en liten varm I i sängen så somnade jag ganska fort ändå. Kvart i sju ringde väckaren men då sov fortfarande alla så jag bestämde att A skulle få åka bil eftersom jag ändå skulle till stan idag och ta prover.

Innan alla fyra barnen var klädda, hade ätit, fått torra blöjor och satt i bilen så var vi redan en kvart sena till dagis och innan vi var i samhället så var A 30minuter sen.. (dålig mamma som låter A lida för att jag är trött på morgonen)

Men provtagningen gick iaf bra, det togs bara två rör blod och sedan åkte jag och J hem och sov till klockan ett.

Trotts att jag har sovit två timmar idag så har eftermiddagen genomlevts som i en dimma. Jag försökte prata först med mamma och sedan med karlen i telefon men jag förstod knappt vad de sa. Sedan ringde min bror och då var det om möjligt ännu värre.

Middagen blev korv med bröd, känns ju som en lagom nyttig och bra middag, men jag har lovat mig själv att göra chiliconcarne i morgon för att uppväga för idag. Så jag hoppas att den här veckan följer samma mönster som de veckor som har varit, att jag sover som ett barn nu andra natten jag är själv.

Nu går det dessutom rykten om att min söta man skall få vara på hemmaplan och jobba snart, så då behöver jag inte vara själv så ofta :-) Det vore så underbart :-)

Äntligen har jag börjat städa lite iaf..

Plockat lite och damsugit idag + att tvätten snart är både tvättat OCH inlaggd i garderoberna. Jag har tom snört ut de tre bokhyllorna som legat och skräpat i hallen i några veckor.

Så imorgon skall jag verkligen försöka ta mig i kragen och fortsätta städandet så att vi får pynta också, hade jag inte haft barn så hade jag nog skitit i julen tror jag. Jag känner inget sug alls efter att pynta, klä gran och laga mat.

Dock vet jag ju att själva julafton är trevlig och mysig, men återigen så är det ju pga barnen, hade jag inte haft dem så hade jag nog inte firat jul. Jag vet inte när jag tappade tron på julen, men just nu har jag iaf ingen alls. Det är annars en högtid jag brukar se framemot, men nu ser jag bara kraven och allt jobb.

Det blir säkert trevligare i huset med lite pynt, pepparkakshuset som A kom hem med från mormor gjorde iaf en byrå i köket mysig, så det är ju alltid en start ;-)

Vetskapen om att allt skall bort sedan känns dock om möjligt ännu tyngre än vetskapen om att allt skall fram nu.

Men det blir morgondagens plåga. Den här dagen har varit trevlig med besök av barnens morfar med fru och lite fika och spralliga barn. A skrev en önskelista där han helt utan hjälp skrev LEGO och med lite hintar även lyckades skriva HUSBIL och ÖVERRASKNING. Sedan ville han att jag skulle skriva en önskelista så jag skrev också husbil + att jag skrev, mer snö, pengar och snälla barn. På det sista svarade A leende "Men mamma, det har du ju redan!" Med den där "det förstår du väl lilla vän..!" rösten. Lilla älsklings A.

Morfar frågade vad I ville ha och han svarade "migiter", vi försökte gissa vad det var och kom med olika förslag, jag frågade I vad det var han menade och han svarade "Jag vet inte vad det är!" med en axelryckning, men sedan då han fortsatte med att önska sig hatt och trollspö så räknade vi ut att det var en magiker han ville ha ;-) gulliga lilla I :-)

Idag har det varit adventsfirande i samhället.

Det var en trevlig tillställning med sång, julspel och fika. Alla barnen var jätte duktiga i pjäsen om jesu födelse. Det skulle egentligen ha varit ännu mera uppträdande under dagen, men det var inget vi hade sett framemot så vi blev bar glada då det inte blev.

För helt ärligt så blir man ganska trött av att hålla i korviga tvååringar och säga till pratiga fyraåringar samtidigt som man roar bebisar och lyssnar på stämsång.. hmm.. psalmsång menade jag ;-)

Jag blev så trött då vi kom dit och det var så kallt där i lokalerna där vi var så jag frös hela tiden. Jag klara ju inte ricktigt av då det är jätte mycket folk, och särskilt inte då jag har barnen med mig, jag blir så fruktansvärt stressad, och det gör mig ännu tröttare.

Så efter en god middag hos svärmor och svärfar så stupade jag i säng då vi kom hem klockan 18.30 och sedan sov jag till nu då jag vaknade av att karlen gick och hämtade kaffe i köket.

Tänk om man fick vara "normal" vad mycket mer man hade haft ut av vissa saker som tex julfirande och andra aktiviteter med barnen. Men då man känner stressen redan flera dagar i förväg då är det inte roligt. För på en nivå känns det jätte roligt att göra något tillsammans som familj, och det känns roligt att få ta med barnen och göra saker, för de är så snälla och uppför sig minst lika bra som alla andra barn. Det är bara mig det är fel på.

Men nu sover de iaf de små trollen och jag skall fika limpa och varm choklad innan jag lägger mig och sover igen.

Ååå. vad jag önskar att jag var frisk just nu. Jag tror inte att barnen märker hur jobbigt det är för mig att åka iväg någonstans, men så mycket roligare det hade varit för mig själv. Nästa utmaning blir lucia på dagis då jag skall iväg med de tre yngsta (minst) själv utan karlen, till de små dagis lokalerna ska vi, där de nästan inte ens rymmer alla barn i vanliga fall och nu skall även alla föräldrar och syskon vara där. Trångt och massor med barn. Det blir en pärs det ;-)

Idag hade jag telefon tid med sjukhuset på morgonen gällande D. På de nya proverna hittade dom inget avvikande alls. Så han har blivit friskare?!

Läkaren sa att jag skulle höra av mig nästa gång han får den där febern så skulle det tas prover direkt, för så vi var på det inbokade mötet så hade han ju feber och hjärtklappning så något har det varit, vi vet bara inte vad, och inte lökarna häller.

Men det är skönt iaf att inte bli avfärdad, för det hade vi ju kunnat bli nu då de inget hittar, dom hade ju kunnat påstå att han var frisk och att jag överreagerat på de symtom han hade, men de tar det fortfarande på allvar och det känns riktigt bra.

Hon sa även att de kommer att följa upp hans tillväxt, något som de inte har reagerat så mycket på innan, men nu sa hon att vi kommer att bli kallade i februari ung för att kolla hans tillväxt. Man känner sig lite tryggare då de har honom under uppsikt ändå även om de inget hittar.

Sedan ringde min egen läkare idag då det visade sig att min nya medicin inte alls är bra för mig. Jag har ätit den i ca tre veckor nu och var till vc igår och tog prover. Proverna visar på att jag har alldeles för låga vita blodkroppar tror jag att det var, det var mycket saker som var fel och läkaren sa åt mig att sluta med medicinen omgående. Så det är ju tur att jag äter så låg dos då jag inte skulle trappa ner eller så utan bara sluta såhär  tvärt.

Jag visste ju att det var en ganska aggressiv medicin, men ändå blir man ganska ställd då biverkningarna drabbar en själv, sådant drabbar ju mest andra ;-)

Så nu blir de att ta nya prover på måndag och sedan nya diskussioner om vilken medicin det blir. Kanske måste äta litsium ändå tillslut trotts att det är mycket jobbigare och kräver en massa noggrannhet som jag inte besitter :-S

Jag pratade med min man om detta med råttorna och min motvilja mot att gillra fällor och ännu värre för att "vittja" dem sedan. Under diskussionen så påstod mannen att det inte borde vara någon fara eftersom det är skadedjur och jag inte har några problem med att slå ihjäl tex flugor, men jag tycker att det är skillnad. För ingen skulle ju slå ihjäl en rått med handen tex, råttor är ju djur, flugor är "bara" insekter.

Iaf... Inatt slog min käre man ihjäl en råtta med handen?!?. Han öppnade diskbänksskåpet för att se om han fångat någon rått i fällan, men då stod det en råtta inne i skåpet och såg förvirrad ut så karlen sprättade råttan på ryggen så att den knäckte ryggraden :-O

Jag tycker att det är jätte hemskt. För även om de förstör huset och sprider sjukdomar och allt det där så är de ju ändå levande varelser. Så jag tycker synd om den stackars råttan, stackars, stackars lilla råtta.

Rubriken är ett citat från gårdagens blogg inlägg.. så nu skall vi se hur nära jag var då jag gissade.. spänningen är olidlig.. jag öppnar sakta det gula kortet och där står... EXAKT 6500g och 63cm.. vilken mästare jag är på att viktskatta barn :-D

Men det viktigaste är iaf att hon har vuxit bra.. sist vi mätte och vägde så var hon 59cm och vägde 5260g och det är ganska exakt en månad sedan.

Lilla, gumsan håller på att bli en heffaklump :-D men det är mysigt.. man kan bara inte sluta pussa på hennes goa kinder och de tjocka armarna. Mys flickan som var så lik lille D innan håller på att bli en kopia av storebror I som var allt annat en liten och näpen då han var bebis, han var också en heffaklump ;-)

Fortfarande bara regn, rusk och lera. Suck, suck..

Men idag kände vi att vi inte kunde sitta inne en onsdag till och bara gå varandra på nerverna, så vi packade in oss i lillabussen och åkte till samhället och gick på öppnaförkolan en stund. Det är ganska skönt att komma hemifrån och barnen blir trötta på ett annat sätt då man varit iväg.

I och D har varit så himla snälla idag så jag undrar nästan vad som har hänt med dem. Då jag bett dem sitta stilla en stund medan jag tex packat grejerna vi skall ha med oss så har de lytt mig, och då vi skulle hem från öppnaförskolan så hjälpte de till och städade innan de kläddepå sig och gick sedan snällt till bilen :-)

Så då fick jag vara stolt och glad. Det höjer alltid humöret lite grann.

Det gick bra med J idag också, hon var inte rädd för någon utan var sitt vanliga förnöjsamma och glada jag, lilla mys gumman, så det kanske håller på att vända och bli lite bättre med den där "blyg" grejen som hon har haft.

Imorgon bli det spännande då är det vägning och mätning av lillan, så får  i se om hon har blivit så stor som jag tror att hon har blivit. Jag tror att hon har passerat 6,5kilo nu och är 63cm lång..

Jag vaknade verkligen på fel sida i morse. A kom ner redan kvart i sex, en timme tidigare än vanligt. Redan där blev det fel, för en timmes sömn är ändå en timmes sömn. Så då jag segat mig genom morgonen med svidiga, sandiga ögon och äntligen fått A med bussen, så kunde jag lägga mig i 20minuter innan de små pojkarna skulle till dagis.

Då veckar klockan ringde och jag var tvungen att stiga upp med de andra två så övervägde jag allvarligt om jag skulle ha dem hemma idag för att slippa kliva upp, väcka dem och köra bil i det gråa trista, regniga vädret. Men fem timmars vila med endast lilla J kändes för lockande så pojkarna fick fara på dagis. Sedan sov jag hela dagen, eller iaf till klockan ett, då pojkarna skulle hämtas.

Halv två är alla hemma och det är ett fasligt gnäll på A och I trotsar värre än vanligt. Tillslut får han gå från bordet utan mellis, I alltså, jag hatar att göra så, för jag hatar då de inte äter, men ibland går det bara inte att låtabli. Då man är fyra år skall man egentligen förstå helt själv att man inte går runt i köket och äter, och fattar man det inte själv så skall man då definitivt förstå det då man blivit tillsagd tre gången.

J åt gröt, men jag vet inte vad hon pysslade med, hon sträckte ut tungan hela tiden så allt kom utanför, hon har nämligen grymt lång tunga, så det slutade med att hon var helt sållig och blöt, genom haklappen.

Min huvudvärk är tillbaka och jag vill verkligen inte alls idag. Jag vill ingenting, och nu har jag fyra timmar kvar.. fyra oändliga timmar.. där jag bla måste laga middag, duscha alla och lägga dem i sängarna. Sedan är det minst två timmar till innan jag får sova eftersom J skall äta en gång till efter att pojkarna är lagda. Jag orkar inte *ynk, ynk*

Och morgondagen blir säkert jätte kul också.. för då har jag inget val.. då är de hemma de där små killarna..

Vi har möss inne.. det har vi varje vinter, men nu då jag är själv så är de ju mitt problem..

Jag har "tömt" en fälla idag och riggat den igen och nyss hörde jag hur den slog igen.. men jag vill inte gå dit, jag vill verkligen inte se. Tänk om den lilla musen har fastnat jätte konstigt i den, inte dött utan bara sitter fast med en fot eller så.. det har hänt här tidigare, att den bara satt fast i foten.. då är det ju faktiskt bättre att den dör.

För hur det än är, och hur sorglit det än känns att tömma de där fällorna (för att inte tala om hur extremt äckligt det är, hur mycket plasthandskar, handsprit och ångestdämpande medicin det går) så vill jag ju inte ha dem inne. Jag vill inte att de skall ha möjlighet att springa över J:s babygym eller komma sig in i skafferiet.

Inte vill jag att de skall gnaga sönder huset häller eller hålla mig vaken på nätterna.

Stackars mig som måste ta död på de stackars mössen som bara försöker leva så bra de kan. :-(

Jag visste ju att jag skulle jobba igår, jag visste dock inte om det var 17.00 eller 18.00 jag skulle jobba. klockan 13.28 satte jag mig vid datorn för att förbereda mig för jobbet, kolla exakt vilken tid det var och sådär. Jag skulle alltså börja 13.30...

Jag är aldrig, aldrig, aldrig sen i hela mitt liv, aldrig någonsin. Jag är den som alltid får vänta då jag skall möta någon och den som kommer hem till folk en halvtimme innan avtalad tid så att de känner sig stressade då de inte är klara ännu.

Innan jag hade fixat allt och hittat dit jag skulle så var jag nästan en timme sen.. Jag hade ju givetvis ringt och förvarnat, och jag hade med mig en present som plåster på såren, och jag tror inte att någon var arg på mig häller. Men jag mår fortfarande dåligt, sådant får bara inte hända, nu kommer jag att ha ångest hela tiden för att jag har glömt bort tiden eller helt enkelt missat på dag.

Mina magsår gick iaf ett steg framåt i utvecklingen och jag var så trött efter den psykiska pärsen så jag stupade i säng klockan 21.00.

Då I kom ner och kissade i natt så kände jag mig inte alls sugen på att stiga upp och jag tordes nästan inte kolla på klockan, för det värsta som finns är att kolla på klockan och inse att man skall kliva upp om typ 20minuter. Men då var klockan knappt tolv ens, dvs den tid jag brukar lägga mig vanligtvis, så det var helt underbart att krypa ner i sängen igen och sova massor med timmar till ;-)

Hem komna från kalaset..

Vi pratade med barnen vid middagen om att de skulle sköta sig bra, inget gnäll på kalaset, inget bråk då vi skulle hemma, och inget flänn om jag tex skulle ropa på A efter som han inte skulle veta varför jag ropat förns han hade kommit och hört vad jag hade att säga.

Allt gick bra, de skötte sig så fint, de fikade, tvättade sig och sedan lekte dom tyst och snällt, iaf I och A, D däremot bråkade lite med sin kusin och tog hennes vagn och liknande så hon blev tvungen att gråta i frustration över elaka D några gånger under kvällen. Men förutom det var det bara trevligt.

Så skulle vi då hem, alla barn kom till hallen, ingen gnällde, A frågade om han fick spela på min telefon då vi åkte hem, men jag hade inte telefonen med mig så det gick ju inte, så han frågade karlen som inte häller hade någon telefon... och då bröt det ju lös..

På vägen hem förklarade jag för honom  hur  onödigt det är att skrika och gråta över något som inte går att ändra på, att det inte hjälper att skrika då telefonerna inte mirakulöst dyker upp för det. Han förstod det sa han..

Och det gjorde han alldeles säkert, han förstod precis vad jag menade och han tänker alldeles säkert att han aldrig skall göra så igen.. men, men, han är ju inte fullt 7år så garanterat kommer det att hända igen, igen och åter igen. (Vi lekte den oerhört stimulerande och roliga(?!) leken "farfars kalsonger" och sjöng med i sångerna på radion istället för att spela telefon-spel)

Det är tur att det är så pass sällan vi har dessa bråk. Nästan så att man hinner glömma mellan gångerna. För trotts att mina pojkar är riktiga vildar som bara kan ha leksaker i massivt järn och borstat stål om de skall hålla längre än max tre kvart (idag rev de sönder ett pannunderlägg och igår rev de sönder tre st fotoramar var av en var en stor ram som jag hade en förstoring av A:s ett års kort i) så är de ändå helt ok att ha bland folk, dom funkar bra på dagis och nu då A blivit lite äldre så fungerar även han bra i större grupper med människor, som på skolan, trotts att jag inte är med.

Det är alltid skönt då man kan titta på sina barn och känna att man nog ändå har lyckats ganska bra att rusta dem för umgänge med andra människor, även om det inte alltid känns så då man sliter sitt hår i frustration där på kvällskvisten då de bara sprungit runt och skrikit i fallsett hela dagen. ;-) Mina små puss ungar.

Jag vaknade av telefonen i förmiddags.. vist är det konstigt att folk ringer så tidigt, förstår de inte att småbarns föräldrar hjärna sover till iaf 11.00 - 12.00 på helgerna.. ;-)

Då jag vaknade kände jag dock att det var dags att anstränga sig lite till på gården. Så fort innan ilet gick över kläddes alla barn i galonkläder och skickades ut och sedan har det eldats, burits stenar, städats bilar och körts traktor.

Vi har en stubbe på gården som ser rutten och hemsk ut, + att den står mitt på våran "parkering", så idag har vi försökt avlägsna denna stubbe. Vi har försökt med hacka och spätt, spade och grep, handkraft och med båda traktorerna, men den står där fortfarande.. :-S jäkliga stubbe.

Parkeringen fungerar iaf, man kan köra in från sidan, men jag blir irriterad då saker inte blir som jag vill precis då jag vill att de skall bli så...

Vi skulle även möblera om i bilen idag, men bältet längst bak till höger som vi trodde att man skulle kunna skruva upp och bara spänna lite.. typ linda om.. var helt trasigt, så vi måste köpa en ny rulle och allt till det. så då fick alla sitta kvar på sina gamla platser. För om jag skulle sätta J i D:s stol och ta den andra stolen från den andra bilen till D och sätta I på A:s plats så skulle A måste sitta fram eller sitta med midjebälte bak i bilen, och inget av de alternativen känns ok för mig. Så nu måste jag fixa ett nytt bälte och få det monterat.. För snart kan J inte sitta i babyskyddet längre.

Men jag är iaf nöjd med dagens insatser. Så nu skall jag gå och laga viltskavsgryta och sedan skall vi på kalas hos en storkusin. Skall bli spännande att åka bort med alla barn en halvtimme innan sängdags :-s

Idag hade vi barnvakt, för första gången sedan J föddes i början av juni. I Augusti var vi ju ner till stan en sväng en afton men då hade vi ju J med oss. Men ikväll hade vi ordnat så att svärmor kom hit då pojkarna var lagda också lämpade vi över en trött J i hennes armar och så åkte vi på coop..

Så himla trevligt det är att verkligen göra något tillsammans, något däm man måste "samarbeta" (det är ju inte riktigt som på robbinsson ön på coop, men närapå) och man måste prata med varandra.

Vi handlade två stora pappers påsar och fyra plastpåsar fulla, så tillsammans med den mat vi redan hade hemma så har vi säkert mat för tre veckor. Det är jätte roligt att öppna skafferiet och frysen då de är fullt med mat där inne. Man känner sig rik då man har mycket mat.

Efter storhandlingen så åkte vi en tväris till karlens kompis och mysade lite med deras kisse och sedan köpte vi mat på en lite finare restaurang som vi tog hem och avnjöt i soffan medan vi såg slutet av walk the line.

Varför skall man krångla till det så mycket då det är dessa kvällar som är bäst. Vi hade aldrig haft lika trevligt på tex krogen som vi har haft i kväll.

Nu är det snart sovdags, och det behövs, jag är grymt övertrött nu. Jag läste nyss i en tidning där det stod om ett par som tillsammans förlorat 100kg, längst ner på sidan stod en liten tabell som löd; vad krävs för att förbränna 100g nonstopp. och det var typ 140minuter lek med barnen, 120 minuter medelhård pilates och mitt i listan står det, gallopera 40 minuter... :-D det var ju så kul så jag fattar inte hur det gick igenom korren. för allt annat i listan typ 8saker var sådant man gör själv, krattar/städar/promenerar osv, så läser man bara listan så är det helt uppenbart att det är en själv som skall gallopera.

Jag lovar att jag förbrände massor av kalorier då jag brötihop och skrattade så tårarna sprutade i säkert tio minuter. Karlen tyckte att jag var jätte knäpp.. men det var bara sååå roligt!

Funderar på det här med psykisk ohälsa igen. Det är ju som på tapeten nu och just bipolär verkar vara "inne" diagnosen. Varför är det så? Eller är det inte så, är det bara att man råkar se det då man har anknytning till ämnet själv, som att man ser gravida överalt om man är gravid själv eller om man har svårt att få barn?!

Jag vet att det sas att det var på modet att vara gay för några år sedan då alla kom ut, men jag trodde aldrig då att det var pga att folk låtsades vara gay för att få synas utan bara för att de är lättare att kommaut då man inte är ensam.

Kanske är det så nu att det är lättare att erkänna sin psykiska ohälsa då andra också gör det?!

Jag har faktiskt fått höra; "Så farligt är det nog inte, ta och ryck upp dig, om du gör si ock så så kommer du att må bättre och är det modernt att må dåligt nu, alla i din ålder verkar ju göra det!"

Men det kanske är så, det kanske verkligen är så att iaf 60-70% av dem i min ålder mår väldigt dåligt?! Vuxenlivet kanske inte var vad vi hade hoppats att det skulle vara? arbetslösheten, tristessen, jobbiga skolor med höga lån och sedan ingen möjlighet till jobb. Allt är dyrt, extremt dyrt, och lönerna är grymt låga. Är det konstigt då att man mår dåligt?

Några av oss mådde ju dåligt redan innan vuxenlivet, några har haft det hela livet, så då går det inte att förklara bort med hjälp av det jag skrivit ovan. Men jag har hört och läst och fått berättat för mig att tonårspojkar har en benägenhet att falla igenom och bli "sjuka" tex i samband med sin första separation, då de inte är rustade för den typen av uppbrott. Så då blir curling föräldrarna boven i dramat.

Nu håller ju det där med curling och fri uppfostran att falla bort och vi blir strängare mot våra barn igen (säkerligen på gott och ont, själv tycker jag dock att det är mest på gott).

Men är det så lätt då, att skylla på föräldrarna och på samhället? eller kan det vara som jag var inne på tidigare att det faktiskt har funnits länge, både medfött, latent och samhällspåverkat, men just nu är tiden att visa fram sin själ offentligt. För att det är lätt då alla andra gör det!?

Det värsta jag har hört är; "Du mår inte dåligt, det är bara psykiskt" ?!?!?!

Torsdagar eller Fredagar (beroende på då mannen kommer hem) har blivit lite av min dag.. det är det enda positiva jag kan se med att ha mannen borta så mycket..

Idag blev det en dag på stan, med båda ögon shopping och riktig shopping. Bla lite julklappar och en och annan socka, vante och mössa till mina behövande barn. Sedan blev det en BMT på "subban". Jag gjorde mitt vanliga trick, köpte en hel, åt halva och sparade den andra halvan till nu i kväll, så jag fick njuta två gånger :-D

Då jag hämtat småkillarna på dagis så åkte jag hem, låg bredvid A och tjuvmyste med honom utan att han märkte det medan han spelade sin timme på x-boxen. Då karlen är hemma så blir det nämligen max en timme och ibland inget alls, medan han kan få spela lite längre då jag är ensammän bara för att det underlättar så mycket för mig. Men nu fick jag iaf en hel timme då jag kunde ligga bredvid honom utan att han insåg att han myste med mamma.. han börjar ju vara stora killen nu och den enda jag får kramas ordentligt med är D nuförtiden även om I kan ha sina stunder också. J är lite för liten ännu, hon gör bara konstiga ljud och klöss då jag försöker :-D

Sedan sov jag en stund medan karlen fixade middag till barnen och underhöll dem, och det var gudomligt skönt. Jag sov ända tills en vän ringde och väckte mig och vi pratade lite strunt medan hon körde hem från jobbet.

Sedan kom äntligen de där arbetarna så nu har jag fått tvätta och tumla också. Det var riktigt roligt att få tvätta igen... och då är det illa...

Insåg också idag då jag varit borta hela dagen att min lilla, lilla J har blivit en riktig klabb :-D