varde ljus
Vädret är riktigt fint idag.. kanske skulle ta en promenad då lilla J har ätit..
Jag hade ju tagit fel på dag, det är ju imorgon som jag skall ner till stan, och det var även i morgon som jag skulle och väga och mäta, så den här dagen är som ett oskrivet blad.
Har dock mycket att grubbla på och älta idag..
Vist är det så att "en olycka kommer sällan ensam" ?! det passar in på mitt liv just nu iaf. och det var ju tråkigt att allt skulle hända nu då jag börjat blogga, hade ju varit roligare att skriva om roliga saker..
tex. så hade jag velat skriva om I som är helt fixerad vid att hoppa just nu, gång på gång ropar han att jag skall titta då han gör jämfotahopp mitt på golvet och hävdar att han "hoppar så högt som A" och ibland påstår han tom. att han hoppar "så högre än A"
Jag hade velat skriva om D som är helt fixerad av mössor. Oftast har han en pepparkaksgubbe hatt, och ibland har han en hatt från IKEA som ser ut som en gräddtårta med jordgubbar och tre ljus. Men hittar han inga skojiga hattar så går det bra med A:s gammla vintermössa också ;-)
Och jag hade velat skriva om lilla J som har börjat le mer frekvent nu och igår var det inte långt borta att hon skulle ha skrattat lite. och att hon nästan alltid kräks då hon sitter hos karlen ;-)
Jag hade velat skriva om A som har blivit en riktig storkille, han är så duktig och kan så mycket, ibland tror han sig om lite för mycket tom. ;-) (fast i helgen har han varit så ledsen och bedrövad så det har rent varit jobbigt att se honom.
(Då får han hellre vara gnällig eller skrikig eller vadsomhelst.. jag gillar inte då han grubblar för mycket, jag vet ju hur det är att gå runt och älta och den plågan måste han få slippa stackars barn)
Men nu borde det väl börja vända snart hoppas jag.. och hända roligare saker så att jag får skriva annat än gråt och tandagnisslan i bloggen.
Jag hade ju tagit fel på dag, det är ju imorgon som jag skall ner till stan, och det var även i morgon som jag skulle och väga och mäta, så den här dagen är som ett oskrivet blad.
Har dock mycket att grubbla på och älta idag..
Vist är det så att "en olycka kommer sällan ensam" ?! det passar in på mitt liv just nu iaf. och det var ju tråkigt att allt skulle hända nu då jag börjat blogga, hade ju varit roligare att skriva om roliga saker..
tex. så hade jag velat skriva om I som är helt fixerad vid att hoppa just nu, gång på gång ropar han att jag skall titta då han gör jämfotahopp mitt på golvet och hävdar att han "hoppar så högt som A" och ibland påstår han tom. att han hoppar "så högre än A"
Jag hade velat skriva om D som är helt fixerad av mössor. Oftast har han en pepparkaksgubbe hatt, och ibland har han en hatt från IKEA som ser ut som en gräddtårta med jordgubbar och tre ljus. Men hittar han inga skojiga hattar så går det bra med A:s gammla vintermössa också ;-)
Och jag hade velat skriva om lilla J som har börjat le mer frekvent nu och igår var det inte långt borta att hon skulle ha skrattat lite. och att hon nästan alltid kräks då hon sitter hos karlen ;-)
Jag hade velat skriva om A som har blivit en riktig storkille, han är så duktig och kan så mycket, ibland tror han sig om lite för mycket tom. ;-) (fast i helgen har han varit så ledsen och bedrövad så det har rent varit jobbigt att se honom.
(Då får han hellre vara gnällig eller skrikig eller vadsomhelst.. jag gillar inte då han grubblar för mycket, jag vet ju hur det är att gå runt och älta och den plågan måste han få slippa stackars barn)
Men nu borde det väl börja vända snart hoppas jag.. och hända roligare saker så att jag får skriva annat än gråt och tandagnisslan i bloggen.
king.com
Spelade lite king.com ikväll.. det gick ganksa bra för mig, men jag är lite enkelspårig så det blir samma 10spel som jag vavar mellan hela tiden ;-)
men jag har över 16000 stenar i mitt rör.. det är ju lite tufft iaf :-)
i mitt andra mer seriösa online spel går det sämre dock.. man hinner ju inte spela så mycket då barnen är vakna, och eftersom många av de andra som spelar antingen är i skolåldern eller jobbar med datorer så har de ju mycket mer tid att lägga på spelet.
Men jag ger inte upp :-D
Och imorgon är det vägning och mätning av lilla J. det skall bli spännande :-)
men jag har över 16000 stenar i mitt rör.. det är ju lite tufft iaf :-)
i mitt andra mer seriösa online spel går det sämre dock.. man hinner ju inte spela så mycket då barnen är vakna, och eftersom många av de andra som spelar antingen är i skolåldern eller jobbar med datorer så har de ju mycket mer tid att lägga på spelet.
Men jag ger inte upp :-D
Och imorgon är det vägning och mätning av lilla J. det skall bli spännande :-)
me and i
Idag var det me and i party, och oj vad fina kläderna är den här kollektionen. Det är ju iof alltid fina kläder men nu var det extremt..
Eller så är det för att jag kan köpa flickkläderna också för första gången, oftast är det ju mer flickkläder och jag har ju bara haft pojkar innan.
Så om två veckor då jag skall ha ett eget party här hemma så skall jag beställa kläder till J. Idag blev det bara varsitt hemligt plagg till pojkarna.
Sist jag beställde hemligt plagg så fick jag den mörkgröna långärmade tröjan med elgitarrer till I så jag hoppas att jag har lika tur denna gången och får något som vi verkligen vill ha. och hoppas att det inte blir samma som sist ;-)
Eller så är det för att jag kan köpa flickkläderna också för första gången, oftast är det ju mer flickkläder och jag har ju bara haft pojkar innan.
Så om två veckor då jag skall ha ett eget party här hemma så skall jag beställa kläder till J. Idag blev det bara varsitt hemligt plagg till pojkarna.
Sist jag beställde hemligt plagg så fick jag den mörkgröna långärmade tröjan med elgitarrer till I så jag hoppas att jag har lika tur denna gången och får något som vi verkligen vill ha. och hoppas att det inte blir samma som sist ;-)
en gasnka bra dag
Det har varit en ganska bra dag idag, barnen har varit helt underbara, sådär som barn bara är i tv typ :-)
dom har inte bråkat med varandra och de har lyssnat på mig, de har ätit bra och de har lekt snällt :-)
helt underbara små barn.. :-)
Måste bara skriva om en grej som hände idag:
Karlen stod och dansade med J i sovrummet medans jag pratade i telefon och D stod framför karln och svamlade på om vad han ville äta, och plötsligt kräks J på D. D blir alldens chockad och bara stirrar på karln (som skrattar åt D såklart) också vänder sig D mot mig för att berätta vad som hände.. men han hinner inte säga mycket mer än "mamma..." sedan chaies han och håller på att kräkas själv, så äckligt tyckte han att det var.
Det vart inte alls lika roligt nu då jag skrev det som om man berättar det irl eller om man var här och upplevde det ;-) men bara grejen att en tvååring kan bli äcklad på det sättet är lite fachinerande, dom brukar ju inte vara så noga med vad de äter eller pillar i med fingrarna, men lite bebiskräks på magen var vist jätte äckligt :-D
Sedan kom barnens farmor hit och satt här en stund sedan vi lagt pojkarna, och jag, karln och J åkte in till stan och gick en promenad och tog en pizza. En aldelens lagom paus från livet.
(började vara dags att hitta på något en stund, vi räknadeut att det var fem månader sedan sist) så imorgon har vi lite ny energi att möta livet med :-)
(och tillbaka till Knut. Var så ledsamt då barnens farmor sa hej då till Knuten och önskade honom all lycka. Det blir som så verkligt då man måste säga det högt.)
Men nu är det sovdags. imorgon är det me and i party hos vännen.
(ursäckta stavningen ikväll, har igång fel webbläsare så jag har ingen stavningskontroll)
dom har inte bråkat med varandra och de har lyssnat på mig, de har ätit bra och de har lekt snällt :-)
helt underbara små barn.. :-)
Måste bara skriva om en grej som hände idag:
Karlen stod och dansade med J i sovrummet medans jag pratade i telefon och D stod framför karln och svamlade på om vad han ville äta, och plötsligt kräks J på D. D blir alldens chockad och bara stirrar på karln (som skrattar åt D såklart) också vänder sig D mot mig för att berätta vad som hände.. men han hinner inte säga mycket mer än "mamma..." sedan chaies han och håller på att kräkas själv, så äckligt tyckte han att det var.
Det vart inte alls lika roligt nu då jag skrev det som om man berättar det irl eller om man var här och upplevde det ;-) men bara grejen att en tvååring kan bli äcklad på det sättet är lite fachinerande, dom brukar ju inte vara så noga med vad de äter eller pillar i med fingrarna, men lite bebiskräks på magen var vist jätte äckligt :-D
Sedan kom barnens farmor hit och satt här en stund sedan vi lagt pojkarna, och jag, karln och J åkte in till stan och gick en promenad och tog en pizza. En aldelens lagom paus från livet.
(började vara dags att hitta på något en stund, vi räknadeut att det var fem månader sedan sist) så imorgon har vi lite ny energi att möta livet med :-)
(och tillbaka till Knut. Var så ledsamt då barnens farmor sa hej då till Knuten och önskade honom all lycka. Det blir som så verkligt då man måste säga det högt.)
Men nu är det sovdags. imorgon är det me and i party hos vännen.
(ursäckta stavningen ikväll, har igång fel webbläsare så jag har ingen stavningskontroll)
bra morgon
08.15 kom I ner och frågade om det var morgon, innan dess hade de varit tyssta alla tre pojkarna.
Ibland är de så underbara så (det är dom iof alltid men ibland döljer dom det bra) ;-)
det är så skönt att få sovmorgon ibland, det behöver alla trötta föräldrar, för får man bara sova ordentligt så klarar man det mesta... och i en barnfamilj kan det mesta hända så det gäller att vara förberedd med mycket sömn.
Så idag kanske vi äntligen kan hitta på något roligt :-)
Ibland är de så underbara så (det är dom iof alltid men ibland döljer dom det bra) ;-)
det är så skönt att få sovmorgon ibland, det behöver alla trötta föräldrar, för får man bara sova ordentligt så klarar man det mesta... och i en barnfamilj kan det mesta hända så det gäller att vara förberedd med mycket sömn.
Så idag kanske vi äntligen kan hitta på något roligt :-)
skit dag
Urs och fy vilken grymt, otroligt hemsk dag jag har haft. Och särskilt hemskt blir det ju då man tänker ha en trevlig dag. egentligen hade vi tänkt åka och göra ärenden hela familjen och gå i lite affärer och så, men barnen vaknade extremt tidigt och på felsida i morse (A och I alltså) så vi ställde in de planerna, dock var jag tvungen att åka till barn med A och ta hans prover... och då vi lix va på lassa så tänkte vi hälsa på min mormor som ligger där och är jätte sjuk.
Hon blev sjuk för drygt en vecka sedan och jag har inte hälsat på henne ännu eftersom hon varit så dålig. Det var fruktansvärt jobbigt att träffa henne sådan som hon är nu, hon har alltid varit en kapabel kvinna som har klarat sig själv och många ggr varit min klippa i livet då jag var liten och behövde någon vuxen att prata med. Hon har alltid behandlat mig som en människa och alltid tagit mig på allvar.
Jag och I var och hälsade på henne dagen innan hon blev sjuk och trotts att hon kände redan då att hon var dålig och trotts hennes andra problem med sin kropp som gör henne slut och trött så var hon precis som vanligt då, hon pratade och hade åsikter om saker och var stursk och långsint på det där härliga sättet som bara min mormor kan. Men nu tittade hon knappt på oss då vi var där...
Jag vet att hon är gammal och jag tror att hon ändå har haft ett ganska bra liv, men jag känner ändå som Mathiss då skalle Per dör.. "hon fattas mig, hon fattas mig så det gör ont..!!!"
Skall jag vara lite krass så känns det nog nästan jobbigare att se henne såhär desillusionerad än om hon verkligen hade dött. Självklart vill jag inte att min mormor skall dö, jag vill ha henne kvar alltid, men som hon sitter nu är verkligen inget liv för henne, hon mår inte bra av att ha det som hon har det nu.
Men åter igen så är jag ingen ädel människa så jag vill ha henne kvar och hoppas på att hon ska bli frisk igen trotts att jag vet att chansen är försvinnande liten eller obefintlig.
På Måndag skall jag till stan igen och då skall jag ta något med mig till henne, tex. teckningar från barnen. (Det dåliga samvetet gnager i mig varje minut som jag inte tar mig tid att vara där och hälsa på)
Och sedan är det ju detta med Knut.. där finns fortfarande inget mer att säga, sorgen över honom går ju inte att bearbeta häller eftersom han fortfarande ligger vid mina fötter och är underbar.
Jag har också nyligen fått veta att den starkaste människan i min värld, den människa som jag satt all min tilltro till, min gud, som kan allt... är också bara en vanlig dödlig jordisk människa, och helt plötsligt vart det tvärt om, nu känns det som att det ligger på mitt ansvar att hålla koll så att allt är som det ska. Åter igen så är det nog det dåliga samvetet som gnager eftersom jag har missat hur det egentligen har varit..
Också är det ju samvetet för min lilla vän som jag borde ha besökt så många ggr det senaste året men aldrig kommit mig för. Jag vet, jag vet att jag borde och jag vill verkligen träffa henne men det krävs lite för mycket av mig just nu..
Jag fattar vad ni säger alla ni som menar väl, att det inte är mitt fel, att jag inget kan göra, att det inte hjälper att gräva ner sig och älta allt som händer. Men jag måste göra det, jag måste få känna att det är mitt fel tills jag är mogen att erkänna att det inte är det. Processen måste få ta den tid den tar.... Sådan är jag...
Hon blev sjuk för drygt en vecka sedan och jag har inte hälsat på henne ännu eftersom hon varit så dålig. Det var fruktansvärt jobbigt att träffa henne sådan som hon är nu, hon har alltid varit en kapabel kvinna som har klarat sig själv och många ggr varit min klippa i livet då jag var liten och behövde någon vuxen att prata med. Hon har alltid behandlat mig som en människa och alltid tagit mig på allvar.
Jag och I var och hälsade på henne dagen innan hon blev sjuk och trotts att hon kände redan då att hon var dålig och trotts hennes andra problem med sin kropp som gör henne slut och trött så var hon precis som vanligt då, hon pratade och hade åsikter om saker och var stursk och långsint på det där härliga sättet som bara min mormor kan. Men nu tittade hon knappt på oss då vi var där...
Jag vet att hon är gammal och jag tror att hon ändå har haft ett ganska bra liv, men jag känner ändå som Mathiss då skalle Per dör.. "hon fattas mig, hon fattas mig så det gör ont..!!!"
Skall jag vara lite krass så känns det nog nästan jobbigare att se henne såhär desillusionerad än om hon verkligen hade dött. Självklart vill jag inte att min mormor skall dö, jag vill ha henne kvar alltid, men som hon sitter nu är verkligen inget liv för henne, hon mår inte bra av att ha det som hon har det nu.
Men åter igen så är jag ingen ädel människa så jag vill ha henne kvar och hoppas på att hon ska bli frisk igen trotts att jag vet att chansen är försvinnande liten eller obefintlig.
På Måndag skall jag till stan igen och då skall jag ta något med mig till henne, tex. teckningar från barnen. (Det dåliga samvetet gnager i mig varje minut som jag inte tar mig tid att vara där och hälsa på)
Och sedan är det ju detta med Knut.. där finns fortfarande inget mer att säga, sorgen över honom går ju inte att bearbeta häller eftersom han fortfarande ligger vid mina fötter och är underbar.
Jag har också nyligen fått veta att den starkaste människan i min värld, den människa som jag satt all min tilltro till, min gud, som kan allt... är också bara en vanlig dödlig jordisk människa, och helt plötsligt vart det tvärt om, nu känns det som att det ligger på mitt ansvar att hålla koll så att allt är som det ska. Åter igen så är det nog det dåliga samvetet som gnager eftersom jag har missat hur det egentligen har varit..
Också är det ju samvetet för min lilla vän som jag borde ha besökt så många ggr det senaste året men aldrig kommit mig för. Jag vet, jag vet att jag borde och jag vill verkligen träffa henne men det krävs lite för mycket av mig just nu..
Jag fattar vad ni säger alla ni som menar väl, att det inte är mitt fel, att jag inget kan göra, att det inte hjälper att gräva ner sig och älta allt som händer. Men jag måste göra det, jag måste få känna att det är mitt fel tills jag är mogen att erkänna att det inte är det. Processen måste få ta den tid den tar.... Sådan är jag...
jobbigt
Det känns så grymt jobbigt detta med Knuten, men jag tror att det är det enda rätta ändå.. jag har pratat med kenneln också och hon håller med mig om att det bästa nog är att hon köper tillbaka knut så att han får bo i en barnlös familj där det finns flera hundar.
Men det kommer att kännas så tomt och som att jag sviker honom, (fast det egentligen är tvärt om). Undrar hur länge en hund kan sakna en? men han glömmer nog oss ganska fort då han får komma och träffa de andra hundarna. Jag tvivlar verkligen inte på att han får det bra.
Åter igen så kan jag bara konstatera att jag förmodligen tycker mest synd om mig själv..
Det finns inte så mycket mer att säga, det går ändå inte att beskriva i ord hur det känns i hjärtat och magen. Knut min älsklingsvän jag hoppas att du får det så underbart bra som du förtjänar. *puss*
Men det kommer att kännas så tomt och som att jag sviker honom, (fast det egentligen är tvärt om). Undrar hur länge en hund kan sakna en? men han glömmer nog oss ganska fort då han får komma och träffa de andra hundarna. Jag tvivlar verkligen inte på att han får det bra.
Åter igen så kan jag bara konstatera att jag förmodligen tycker mest synd om mig själv..
Det finns inte så mycket mer att säga, det går ändå inte att beskriva i ord hur det känns i hjärtat och magen. Knut min älsklingsvän jag hoppas att du får det så underbart bra som du förtjänar. *puss*
knut
Var på ett års kontroll med hunden idag.. han har haft lite patella luxur, men nu hade det växttillsig så det var ju skönt och hjärtat var också ua. Så långt är allt bra.... MEN...
Han var som ett vilddjur, jag fick hålla honom i nackskinnet med båda händerna och vi fick sätta en krage på honom för att han inte skulle bita fingrarna av veterinären. Tom. jag blev rädd för honom, han såg så ond ut, som en rabies hund.
Det är väl möjligt att det var pga att hon pillade på honom som han blev så arg, men vi har en jätte erfaren veterinär (hon har säkert jobbat i 30år) och jag förmodar att hon inte hade fortsatt med detta jobb om alla hundar som hon pillade på uppförde sig som knut gjorde idag.
Det är så tråkigt och sorgligt eftersom han inte är sådär hemma, aldrig någonsin, han är lydig, snäll och kramgo då han är med familjen.
Nu ligger han vid mina fötter som vanligt och snarkar.
Men jag är rädd, och ledsen, för hur skall jag tordas ha honom runt barnen nu..? eller mina barn går ju bra, men hur ska jag tordas ha honom runt vännens trollunge som är van deras hund som man kan göra vad som helst med?! tänk om trollungen sträcker handen mot honom och han biter av den?
Stackars mig, stackars mina barn som älskar knuten och värnar om honom som om han vore en av bröderna, stackars karlen som egentligen äger knuten och stackars knuten som inte längre är betrodd..
Jag vet att han är inne i en jobbig period nu då han är ett år (som en 18-19åring typ) med alla hormoner och drifter som det medför, men om det är som de sägs att andra puberteten då de är två år blir ändå värre, vad gör jag då om jag inte klarar av honom nu? br />
Men det är väl bättre att omplacera honom hos en bättre människa nu och gråta över tomrummet i familjen och veta att han har det bättre än att vänta tills han biter någon och man får gråta över att man mostat avliva honom och att jag svikit honom. (jag är verkligen ingen ädel människa och jag tycker nog mest synd om mig själv just nu, men knuten skulle nog må bättre hos någon annan. Jag är inte rätt person att ha hand om en hund)
*nu ska jag gråta floder av blod innan barnen kommer hem*
Han var som ett vilddjur, jag fick hålla honom i nackskinnet med båda händerna och vi fick sätta en krage på honom för att han inte skulle bita fingrarna av veterinären. Tom. jag blev rädd för honom, han såg så ond ut, som en rabies hund.
Det är väl möjligt att det var pga att hon pillade på honom som han blev så arg, men vi har en jätte erfaren veterinär (hon har säkert jobbat i 30år) och jag förmodar att hon inte hade fortsatt med detta jobb om alla hundar som hon pillade på uppförde sig som knut gjorde idag.
Det är så tråkigt och sorgligt eftersom han inte är sådär hemma, aldrig någonsin, han är lydig, snäll och kramgo då han är med familjen.
Nu ligger han vid mina fötter som vanligt och snarkar.
Men jag är rädd, och ledsen, för hur skall jag tordas ha honom runt barnen nu..? eller mina barn går ju bra, men hur ska jag tordas ha honom runt vännens trollunge som är van deras hund som man kan göra vad som helst med?! tänk om trollungen sträcker handen mot honom och han biter av den?
Stackars mig, stackars mina barn som älskar knuten och värnar om honom som om han vore en av bröderna, stackars karlen som egentligen äger knuten och stackars knuten som inte längre är betrodd..
Jag vet att han är inne i en jobbig period nu då han är ett år (som en 18-19åring typ) med alla hormoner och drifter som det medför, men om det är som de sägs att andra puberteten då de är två år blir ändå värre, vad gör jag då om jag inte klarar av honom nu? br />
Men det är väl bättre att omplacera honom hos en bättre människa nu och gråta över tomrummet i familjen och veta att han har det bättre än att vänta tills han biter någon och man får gråta över att man mostat avliva honom och att jag svikit honom. (jag är verkligen ingen ädel människa och jag tycker nog mest synd om mig själv just nu, men knuten skulle nog må bättre hos någon annan. Jag är inte rätt person att ha hand om en hund)
*nu ska jag gråta floder av blod innan barnen kommer hem*
åter grydde morgonen.
Men idag var det inte så roligt att vakna.. lilla J är tät i näsan och jag har mjölkstockning :-(
Dels är det ju synd om lilla J för att hon är tät i näsan och dels är det ju synd om mig som har mjölkstockning, men sedan är det ju även synd om oss båda samtidigt då hon inte kan suga nog hårt för att få bort det som är stockat så hon får jobba länge för maten och sedan blir det ju mer synd om mig också då, för då försvinner ju inte det onda.
Det är vid sådana här tillfällen som man ifrågasätter varför man kämpar med amningen, det finns ju så bra ersättning, och det gör inte ett dugg ont att mata med flaska. Men är man tjurig så är man. Och eftersom detta är sista barnet så skulle amningen bara fungera eftersom den inte fungerat alls med de andra tre, så nu har jag kämpat och kämpat.
I sommar har det varit jätte skönt att kunna amma henne, då man varit på stranden eller i stugan där det inte finns rent vatten i kranen utan bara sjövatten, då är det skönt att slippa dra med sig termosar och pulver och vatten att diska flaskor och nappar i.
Och under rötmånaden är det skönt att veta att det inte finns någon möjlighet att det finns någon liten rest kvar som har surnat då lillan skall äta. Och då jag har hittat små larver i pulvermoset så känns det bra att veta att man slipper använda vällingpulver då man inte vet vilka kryp det kan innehålla såhär på sommaren.
Men då man har 39graders feber och karlen skall på jobbet och man vet att man blir ensam med fyra vildar och en hund som skall ha uppmärksamhet, mat, lite tröst ibland och mycket medlade i alla strider som uppstår under dagen.. och sedan det där med duschning, tandborstning och sängläggning.. *suck* Det är då man funderar om det verkligen är värt det.
(men jag vet ju att lillan får den bästa tänkvärda maten iaf, får trösta mig med det)
Dels är det ju synd om lilla J för att hon är tät i näsan och dels är det ju synd om mig som har mjölkstockning, men sedan är det ju även synd om oss båda samtidigt då hon inte kan suga nog hårt för att få bort det som är stockat så hon får jobba länge för maten och sedan blir det ju mer synd om mig också då, för då försvinner ju inte det onda.
Det är vid sådana här tillfällen som man ifrågasätter varför man kämpar med amningen, det finns ju så bra ersättning, och det gör inte ett dugg ont att mata med flaska. Men är man tjurig så är man. Och eftersom detta är sista barnet så skulle amningen bara fungera eftersom den inte fungerat alls med de andra tre, så nu har jag kämpat och kämpat.
I sommar har det varit jätte skönt att kunna amma henne, då man varit på stranden eller i stugan där det inte finns rent vatten i kranen utan bara sjövatten, då är det skönt att slippa dra med sig termosar och pulver och vatten att diska flaskor och nappar i.
Och under rötmånaden är det skönt att veta att det inte finns någon möjlighet att det finns någon liten rest kvar som har surnat då lillan skall äta. Och då jag har hittat små larver i pulvermoset så känns det bra att veta att man slipper använda vällingpulver då man inte vet vilka kryp det kan innehålla såhär på sommaren.
Men då man har 39graders feber och karlen skall på jobbet och man vet att man blir ensam med fyra vildar och en hund som skall ha uppmärksamhet, mat, lite tröst ibland och mycket medlade i alla strider som uppstår under dagen.. och sedan det där med duschning, tandborstning och sängläggning.. *suck* Det är då man funderar om det verkligen är värt det.
(men jag vet ju att lillan får den bästa tänkvärda maten iaf, får trösta mig med det)
Foto bok
Jag hade tänkt göra en fotobok till A som han skulle få i julklapp tänkte jag.
Det är ganska roligt att pyssla lite med bilder och sådant, extrafilm har ju som årdnat allt åt en redan.
Mamma vill dock att jag ska börja med scrapbooking, men det känns lite jobbigt med allt klippande och klistrande, lite som att baka, det är kul att göra, men grymt jobbigt att plocka bort allt sedan.
Men jag ska prova, jag har ju ett album och lite nybörjar saker så jag kan prova och säkert tycker jag att det är roligt.
Men ska man ge albumet till en sjuåring så är det ju bra om allt sitter fast och inte går att pilla lös och/eller slarva bort, men jag får engagera mig i det sedan då nätet fungerar bättre.
Kanske gör en kaffe mugg med en bild på hunden och ger till svärfar i julklapp.. ;-) dom kommer nämligen inte alls överens svärfar och hunden :-D Frågan är bara om han skulle tycka att det var ett roligt skämt eller om han skulle ta det som en pik?!
det är så svårt att veta vad folk har för humor..
(annars kan jag ju göra en matskål med en bild på svärfar och ger till hunden) ;-)
Det är ganska roligt att pyssla lite med bilder och sådant, extrafilm har ju som årdnat allt åt en redan.
Mamma vill dock att jag ska börja med scrapbooking, men det känns lite jobbigt med allt klippande och klistrande, lite som att baka, det är kul att göra, men grymt jobbigt att plocka bort allt sedan.
Men jag ska prova, jag har ju ett album och lite nybörjar saker så jag kan prova och säkert tycker jag att det är roligt.
Men ska man ge albumet till en sjuåring så är det ju bra om allt sitter fast och inte går att pilla lös och/eller slarva bort, men jag får engagera mig i det sedan då nätet fungerar bättre.
Kanske gör en kaffe mugg med en bild på hunden och ger till svärfar i julklapp.. ;-) dom kommer nämligen inte alls överens svärfar och hunden :-D Frågan är bara om han skulle tycka att det var ett roligt skämt eller om han skulle ta det som en pik?!
det är så svårt att veta vad folk har för humor..
(annars kan jag ju göra en matskål med en bild på svärfar och ger till hunden) ;-)
tyst och skönt..
Nu är barnen i säng. Äntligen är det tyst i huset. Mins inte om det är män eller kvinnor man brukar säga att man inte kan leva varken med eller utan, men hursomhelst så kan jag meddela att det egentligen är barn det gäller.
Ibland har vi haft barnvakt för att tex se ett band, gå ut och äta eller se en bio, och ibland så ringer en mormor eller farmor och vill låna ett barn över helgen eller så. Och TANKEN på att vara barnfri är ganska underbar, men sedan....
Då man ska lägga sig och barnen inte är hemma, att inte få titta till dem och se att allt är bra innan man lägger sig, och att vakna själv i huset och det är alldeles tyst (det låter ju som en utopi) men fy vad trist det är.
Det är som i boken om den lille prinsen som får välja mellan två trollstavar, den ena är blå och trollar fram vänner och den andra är röd och gör så att allt prinsen rör vid blir till guld. Och han väljer givetvis att göra allt till guld, (tänk om allt man ägde blev till guld, ännu en utopi) men han inser ganska snart att det inte är så roligt att leka med kalla hårda guld leksaker alldeles ensammän och jag tror tom att han förvandlar sin kammarjungfru till guld innan han bryterihop och ber på sina bara knän att få byta trollstav...
Så känns det då barnen är borta. Jag har två saker att välja på, vara hemma och låst men ha mina barn, eller vara fri och ledig och äta på restaurang,, och dum som jag är så tror jag alltid att jag vill gå på restaurang.
Väl på restaurangen så pratar vi bara om barnen medan vi kastar i oss maten och skyndar oss hem. (man måste ju skynda sig lite så att inte barnvakten blir utsliten) men sanningen är att utan barnen har man inte så mycket att göra.
Det låter nästan lite sorgligt och tragiskt att känna så, men de är ju så små ännu, tidsnog vill jag nog ha dem ur huset.. :-)
Men iaf.. tillbaka till början och knytaihop..
Nu är barnen lagda, det är tyst och lugnt, ingen som kastar hoprullade sockor i vardagsrummet och skriker "akta dig för den stinkande osten.. NEJ du får inte ta den.. SLUTA I om du äter den stinkande osten så leker jag inte med dig...ÅÅHHHHHH mamma, I bara förstör...!!!!!!!!!!!"
ingen liten D som kommer springandes och säger att han är en "däse biii!" och ingen I som antingen petar på mig, sliter i mina kläder eller pillar i mitt hår (han är som en värmesökande missil nu då han är i treårstrotset.. antingen hänger han som sagt i mina kläder eller så gömmer han sig och orsakar vattenskador på övervåningen eller målar på tapeterna..)
Men just nu är det tyst och skönt och jag får vara ifred och dricka mitt te ända tills lilla J skall äta igen och vid 22.00 tiden har jag tråkigt och går och lägger mig, för egentligen finns det inget att göra då barnen sover.
Ibland har vi haft barnvakt för att tex se ett band, gå ut och äta eller se en bio, och ibland så ringer en mormor eller farmor och vill låna ett barn över helgen eller så. Och TANKEN på att vara barnfri är ganska underbar, men sedan....
Då man ska lägga sig och barnen inte är hemma, att inte få titta till dem och se att allt är bra innan man lägger sig, och att vakna själv i huset och det är alldeles tyst (det låter ju som en utopi) men fy vad trist det är.
Det är som i boken om den lille prinsen som får välja mellan två trollstavar, den ena är blå och trollar fram vänner och den andra är röd och gör så att allt prinsen rör vid blir till guld. Och han väljer givetvis att göra allt till guld, (tänk om allt man ägde blev till guld, ännu en utopi) men han inser ganska snart att det inte är så roligt att leka med kalla hårda guld leksaker alldeles ensammän och jag tror tom att han förvandlar sin kammarjungfru till guld innan han bryterihop och ber på sina bara knän att få byta trollstav...
Så känns det då barnen är borta. Jag har två saker att välja på, vara hemma och låst men ha mina barn, eller vara fri och ledig och äta på restaurang,, och dum som jag är så tror jag alltid att jag vill gå på restaurang.
Väl på restaurangen så pratar vi bara om barnen medan vi kastar i oss maten och skyndar oss hem. (man måste ju skynda sig lite så att inte barnvakten blir utsliten) men sanningen är att utan barnen har man inte så mycket att göra.
Det låter nästan lite sorgligt och tragiskt att känna så, men de är ju så små ännu, tidsnog vill jag nog ha dem ur huset.. :-)
Men iaf.. tillbaka till början och knytaihop..
Nu är barnen lagda, det är tyst och lugnt, ingen som kastar hoprullade sockor i vardagsrummet och skriker "akta dig för den stinkande osten.. NEJ du får inte ta den.. SLUTA I om du äter den stinkande osten så leker jag inte med dig...ÅÅHHHHHH mamma, I bara förstör...!!!!!!!!!!!"
ingen liten D som kommer springandes och säger att han är en "däse biii!" och ingen I som antingen petar på mig, sliter i mina kläder eller pillar i mitt hår (han är som en värmesökande missil nu då han är i treårstrotset.. antingen hänger han som sagt i mina kläder eller så gömmer han sig och orsakar vattenskador på övervåningen eller målar på tapeterna..)
Men just nu är det tyst och skönt och jag får vara ifred och dricka mitt te ända tills lilla J skall äta igen och vid 22.00 tiden har jag tråkigt och går och lägger mig, för egentligen finns det inget att göra då barnen sover.
utformning av bloggen
Det är ju så tråkigt att använda mallarna jag vill ju ha en mer personlig blogg, men jag är ju så kass på allt vad datorer heter.
Jag fattar verkligen inget alls av koder och sådant.. hittade en sida med hexkoder som verkade roliga, men vars lägger man in dem då för att de ska hamna på rätt ställe i texten?
Jag behöver proffshjälp så i kväll ska du få jobba Joe min vän. Den här ggn kommer du inte undan. :-)
Jag fattar verkligen inget alls av koder och sådant.. hittade en sida med hexkoder som verkade roliga, men vars lägger man in dem då för att de ska hamna på rätt ställe i texten?
Jag behöver proffshjälp så i kväll ska du få jobba Joe min vän. Den här ggn kommer du inte undan. :-)
f*n f*n f*n
Nu har jag kört en extra sväng till stan för att hämta antennen, karlen har klättrat på taket och skruvat fast antennen i skorstenen och vi har borrat hål i väggen.... men då är inte borr dj*veln nog lång, så den går inte genom väggen.
Så nu har vi fortfarande inte nått nät som fungerar tillfredsställande. Så i morgon måste vi skaffa en längre borr och ett kompass för att ställa in antennen h-vetet.
(om ni anar en viss frustration så är det mycket möjligt att det ligger något i den aningen)
Jag är så grymt irriterad just nu.. blääääääää!!!!!!!
Måste nog gå och äta lite lunch med familjen nu innan karlen åker på jobbet.. vispa kräm skall jag också göra så att barnen får mellis då A kommer från skolan.
tur att man har en trevlig och söt man iaf ;-)
Så nu har vi fortfarande inte nått nät som fungerar tillfredsställande. Så i morgon måste vi skaffa en längre borr och ett kompass för att ställa in antennen h-vetet.
(om ni anar en viss frustration så är det mycket möjligt att det ligger något i den aningen)
Jag är så grymt irriterad just nu.. blääääääää!!!!!!!
Måste nog gå och äta lite lunch med familjen nu innan karlen åker på jobbet.. vispa kräm skall jag också göra så att barnen får mellis då A kommer från skolan.
tur att man har en trevlig och söt man iaf ;-)D...
Idag är D och I hemma (som alltid på onsdagarna) och de är på bra humör idag.
Jag tror de behöver ledigt två dagar i veckan, men jag tror inte att de skulle må bra av att vara hemma hela tiden.
Jag tror att även mindre barn behöver komma ut och träffa lite folk i sin egen ålder ;-)
Förra året då jag var sjukskriven och karlen låg borta på jobb på veckorna så var pojkarna mer på dagis, och förmodligen led dom inte av det. Men jag kände det så, så när D började få feber helt oförklarligt stup i kvarten så trodde jag att han var "utbränd" stackarn, bara två år gammal och gått in i väggen. :-P
Så då karlen gick på pappa ledigt i April så tog vi hem alla barnen så att de fick ett jätte långt sommarlov. Alla pojkarna var lediga från April tills för tre veckor sedan. Så nu har de fått vila ordentligt, och de var superglada att vara tillbaka på dagis och träffa kompisar och fröknar igen.
Men D:s konstiga feber håller fortfarande på..
Jag googlade "kronisk feber" och hittade bara länkar med leukemi (vad himla upplyft och glad man blir då) men proverna på VC visar iaf inget sådant så det är ju skönt.
Dock har han alltid sänka, inte så hög men kring 22-25 iaf.
Nu har jag hittat en annan diagnos som jag tror och hoppas mer på än både utbrändhet och leukemi och det är "periodisk feber". Den sjukdomen yttrar sig så att barnet får högfeber med jämna mellanrum utan att egentligen vara sjukt. Sedan läste jag att av de barn man har opererat bort tonsillerna på (halsmandlarna) så har 8 av 10 blivit friskare de resterande två har blivit bättre. Men vi får väl se vad läkarna på barn säger om den diagnosen.
Jag tror de behöver ledigt två dagar i veckan, men jag tror inte att de skulle må bra av att vara hemma hela tiden.
Jag tror att även mindre barn behöver komma ut och träffa lite folk i sin egen ålder ;-)
Förra året då jag var sjukskriven och karlen låg borta på jobb på veckorna så var pojkarna mer på dagis, och förmodligen led dom inte av det. Men jag kände det så, så när D började få feber helt oförklarligt stup i kvarten så trodde jag att han var "utbränd" stackarn, bara två år gammal och gått in i väggen. :-P
Så då karlen gick på pappa ledigt i April så tog vi hem alla barnen så att de fick ett jätte långt sommarlov. Alla pojkarna var lediga från April tills för tre veckor sedan. Så nu har de fått vila ordentligt, och de var superglada att vara tillbaka på dagis och träffa kompisar och fröknar igen.
Men D:s konstiga feber håller fortfarande på..
Jag googlade "kronisk feber" och hittade bara länkar med leukemi (vad himla upplyft och glad man blir då) men proverna på VC visar iaf inget sådant så det är ju skönt.
Dock har han alltid sänka, inte så hög men kring 22-25 iaf.
Nu har jag hittat en annan diagnos som jag tror och hoppas mer på än både utbrändhet och leukemi och det är "periodisk feber". Den sjukdomen yttrar sig så att barnet får högfeber med jämna mellanrum utan att egentligen vara sjukt. Sedan läste jag att av de barn man har opererat bort tonsillerna på (halsmandlarna) så har 8 av 10 blivit friskare de resterande två har blivit bättre. Men vi får väl se vad läkarna på barn säger om den diagnosen.
ny morgon
Idag vaknade vi klockan 04.55 jag och J.
Då J ätit så somnade hon om och jag ställde klockan på 06.30 för att komma mig upp och skicka A med bussen.
Då klockan ringde så låg J och jollrade för sig själv och tittade på sin blomma.
Det är så mysigt nu då hon har börjat göra ljud och vifta efter saker.
Det bästa hon vet är att ligga naken på skötbordet och sprattla mot IKEA mobilen med små tygfiskar som hänger ovanför. Nu väntar jag bara på att hon skall börja skratta högt, det är bland det roligaste av milstolpar som man kommer till med sin bebis, för oj så skojigt de låter då de första riktiga skrattet "gurglas" fram.
Då J ätit så somnade hon om och jag ställde klockan på 06.30 för att komma mig upp och skicka A med bussen.
Då klockan ringde så låg J och jollrade för sig själv och tittade på sin blomma.
Det är så mysigt nu då hon har börjat göra ljud och vifta efter saker.
Det bästa hon vet är att ligga naken på skötbordet och sprattla mot IKEA mobilen med små tygfiskar som hänger ovanför. Nu väntar jag bara på att hon skall börja skratta högt, det är bland det roligaste av milstolpar som man kommer till med sin bebis, för oj så skojigt de låter då de första riktiga skrattet "gurglas" fram.
nät problem
Hur ska man kunna sköta en blogg om nätet bara djävlas?
spela online spel är också nästan omöjligt (och jag som spelar tw på elitnivå) ;-)
Vi hade hoppats att vi skulle slippa köpa en parabol till vårat NMT modem, men det verkar inte som att den här lilla bordsantennen fungerar tillräckligt bra så nu blev vi tvungna ändå.
igår fick vi avin på att parabolen skulle gå att hämta i stan på ok/q8 men då karlen kom dit på väg till jobbet så hade de inte packat upp paketen ännu.. så imorse då han lämnat I och D på dagis så körde han till stan igen (typ tre mil enkelväg) men den hade inte kommit ännu *suck* så nu måste vi ju enkom in till stan i morgon också om vi inte skall måsta vänta till på torsdag då jag ska med hunden (knut) på ettårsvaccinering. Men då får vi ju inte upp parabolen förens på fredag och det är ju jätte länge kvar.
Hur länge klarar man sig med dåligt nät i dagens IT samhälle? hur mycke kräm skall man kräva av sitt nät innan man har låv att hata det?
I början fungerade det ganska bra men nu är det verkligen under all kritik. Jag har tex inte kunnat läggaut bilder på BD sedan J kom. och jag kan inte skicka bilder via mailen längre häller. Skype går inte att ha igång och msn funkar jättedåligt. Vad ska jag göra på nätterna då då? (sova kanske)
På måndagar kan jag klara mig utan nät.. då är det ju först Jonni och Mathias på tv och sedan Dexter så då kan jag ju sitta i soffan. men resten av veckan är jag beroende av nätet för att fördriva tid tills lillan skall äta på kvällen innan jag kan lägga mig. och särskilt de veckor karlen jobbar till två på natten.
Nää, det måste nog bli så att det får bli en extra sväng i morgon ändå.
(skulle även vara bra om jag kunde använda min egen webbläsare som har stavningskontroll)
morgonen
J vaknade klockan 6 och ville äta (hade inte ätit sedan 23 igår så hon var hungrig) och i samma veva så vaknade också A.
Super bra start på morgonen.. A hinner äta frukost i lugn och ro och han hinner se lite tv innan han skall till bussen.
Jag hinner amma J och vila lite innan A ska iväg.
Bussen går halvåtta från våran bagarstuga, dvs tomtgränsen (har jätte tur som har så nära till bussen) och jag ropar till A kvart över sju att han skall tapå sig skorna och hämta väskan i hallen. Men då har det just inträffat något väldigt mystiskt:
Hans tröja har VÄXT!!!, helt plötsligt så är tröjan alldeles för stor och han kan absolut inte åka till skolan i den.!
Vad gör man som förälder då?
- om man är en snäll förälder som tycker att barnen skall få bestämma det mesta själva, så går man väl upp och hämtar en annan tröja och skyndar sig snabbt som attan att byta så att man hinner till bussen.
- om man är en PK förälder så sätter man sig på huk och förklarar för telningen att tröjan passar super bra och att han imorgon får välja en annan tröja, men idag så får han ha den tröja han har valt. (resulterar förmodligen i att man missar bussen och får köra drygt en mil enkelväg för att få ungen till skolan)
- eller om man är en stressad norrländsk fyrbarnsmamma som har annat att göra på morgonen än att skjutsa barn till skolan pga tjoller, så säger man inte fullt så pedagogiskt att; "Det hade du väl kunnat kläckaurdig tidigare? vist har du haft tröjan i över en timme och den har passat bra, nu får du ha den idag för vi måste till bussen NU. vi har inet tid med en massa flänn just nu!!
Eftersom jag är en stressad fyrbarnsmamma från Norrland så valde jag alternativ nr tre. Detta resulterade givet vis i ännu mer flänn och krokodiltårar (jag band ris åt egen rygg kan man säga) Men med uppmaningar som; "klä dig nu, vi måste till bussen", "skynda dig A, vi hinner inte tjollra om detta nu" och "men ge dig nu, tröjan passar bra, nu går vi...!" Så han vi iaf till bussen i tid. Det visade sig tom. att bussen var lite sen vilket vi hade kunnat utnyttja om vi hade vetat det och jag hade kunnat välja alternativ två och varit lite PK. *suck, suck*
Vi han iaf bli vänner innan han åkte och skoldagen hade flutit på bra sa han då han kom hem. Detta om tröjan hade han redan glömt.
Det skojiga i detta är att han hela sommaren har sprungit runt i kusin E:s avlagda kläder som är många nr förstora och det har inte bekommit honom alls (jag har dock tyckt att han hade kunnat ha sina egna kläder tills han vuxit i E:s kläder)
Men nu är A inne i en annan era av sitt liv där han helst vill ha sina avlagda kläder som lillebror I redan har ärvt.
Det kanske är så att det är jobbigt att vara äldst och störst och det kanske känns mer nu då han börjar om i skolan och de andra får åka till dagis och äta vinbär hela dagarna.
Imorgon ska jag försöka vara lugnare och mer lyhörd ( det är alltid målet med en ny dag, att man skall vara lite bättre än man var dagen innan) vi får väl stiga upp ändå tidigare och kontrollera så att kläderna sitter bra och att rätt frukt ligger i väskan innan vi slappnar av och ropar hej.
morgonens sensmoral är: -man skall inte ropa hej innan ungen sitter på bussen-
Välkommen till min nya blogg!
Ja, så har man startat en blogg då. Något jag sagt att jag aldrig skulle göra ;-)
Men man är väl inte sämre än att an kan ändra sig.
Eftersom mitt liv kretsar nästan uteslutande om fyra personer (A,I,D och J) så får den heta minafyra.
Den kommer dock säkerligen att handla om alla sju i familjen och säkert om andra och annat också. men vänta er inte att få läsa om "viktiga" saker för då blir ni nog besvikna då det förmodligen mest kommer att stå helt vardagliga saker och konstiga funderingar.
Ett och annan citat kanske det blir också, roliga kommentarer och skumma påhitt kommer mina fyra med dagligen.
Imorse sa tex. D att han inte kunde gå i trappen "jag har så ont i mina fötter mamma.." han haltade fram till mig och jag förbarmade mig och bar honom. Väl på nedervåningen skuttade han sedan iväg som en kalv på grön bete ;-)
Och jag var lurad igen :-D
(gillar min bård där uppe.. den passar på minafyra. Särskilt maskrosbollen passar på I och de små lila blommorna på J)
