minafyra

Snart har halva sommaren gått och vi har inte hunnit ner på badstranden en enda gång ännu. iof har det väl inte varit så varmt häller, men har man fyra barn som inte direkt uppskattar vinter och kyla så längtar man till sommaren då alla vill vara ute.

Jag vet att jag har varit gnällig på sistone men detta är ingen lek... jag försökte klippa gräset idag, men var tvungen att ge upp då jag inte såg vad jag gjorde längre pga alla knort. Det har gått så långt att om man är ute i 45minuter så behöver man ingen middag sedan för att man redan har fått i sig så mycket protein genom knorten.

Om man skall se det positiva i situationen så kan man ju tänka att;

1. Man får mycket motion då man springer runt och viftar för att inte bli uppäten.
2. Knort består främst av proteiner och borde därför vara helt ok att äta ur GI perspektiv
3. man håller sig nykter och hemmavid hela sommaren pga att man inte vill visa sig blandfolk med alla bölder man får i ansiktet.

Men det är inte så lätt att tänka positivt då man tittar ut och solen skiner och man vet att det är lönlöst att ens försöka... eller då barnen ser ut som lillan på kortet nedan.

Ilon hade 40graders feber i natt, han fick först alvedon, ingen hände, sedan ipren, inget hände och slutligen mer alvedon och då sjönk febern slutligen till en ok nivå så att vi tordes gå och sova.

Känner mig lätt sliten idag, vi är ju inte vana att vaka, men då barnen har så hög feber och dessutom huvudverk så törs jag inte sova.

Idag är Ilon frisk men han gillar tanken på att vara sjuk, att få se tv då jag egentligen vill att de skall vara ute och han gillar att få äpplena skalade och han gillar att få dricka saft..

Man förlorar ju det där magiska i livet då man blir vuxen, då man får göra vad man vill alltid så blir det ju aldrig något särskilt. Jag kan ju se tv och dricka saft varje dag och skala äpplen kan jag också. Vill jag ha godis så köper jag godis, vill jag spela tv spel hela natten så gör jag det (jag får ju lida för det dagen efter men ändå) alla barn längtar till att bli vuxen då de får bestämma själva, men är det värt det då livet mister all sin magi?

Jag måste komma på ett sätt att öka maginivån i livet :-)

Det måste ha varit det sämsta midsommar arrangemanget ever. 50kr i inträde/vuxen. 25kr för EN våffla, 20kr för ponnyridning på en ledsen ponny, 20kr för fiskedamm och tio kronor för sockervadd (10kr för sockervadd är helt ok) och sedan... var det inget mer :-O

Göra det bästa av situationen, det blir vad man gör det till, allt blir bra om man bara försöker... eller så inte.. det finns ingen möjlighet att tre st lengräddade våfflor för 75kr någonsin blir bra. och det kan aldrig bli bra att man måste betala 50kr för att få gå in på ett område där allt annat också kostar pengar, mycket pengar.

Hade man haft ett barn alternativt obegränsat med pengar så hade det varit.... dåligt ändå..

Vars är midsommar andan, ska verkligen allt i hela världen alltid handla om profit?! är det verkligen det viktigaste i alla lägen?!  ok pengarna går till idrottsföreningen, men det där var i princip som att de hade stått där med en insamlingsbössa och krävt att få pengar, för man kan ju inte riktigt påstå att man fick valuta för pengarna.

Jag är inte den som är den och jag jag är oftast positiv, men då man inriktar sig på barn och tar hutlösa  överpriser för att hålla profiten på max, då blir jag irriterad.

Jag ville att mina barn skulle få en riktig midsommar... men jag kanske har missat något, det kanske är så man firar midsommar nu.. upp med plonkan och ut med 450kr.. och barnen då, var de nöjda?! sockervadden var fortfarande helt ok och dagens höjdpunkt, fiskedam är kul iof, men jag hade kunnat köpa mer godis för 20kr på coop och allt det andra var helt ointressant för barnen.

Men vädret var ju bra iaf...

Idag är det midsommarafton.

Det känns inte så himla roligt då jag fortfarande är deppig.

För  två veckor sedan var jag så nöjd som jag aldrig har varit med min kropp.. 56kilo, 77cm runt magen, alla kläder passar, tom valkarna på ryggen var försvunna.

Nu passar inga kläder längre, alla byxor sitter åt runt magen, alla klänningar gör att jag ser gravid ut och inget känns roligt.

tänk att knappt fyra kilo och 7cm (mest de 7cmrarna) kan göra sådan otrolig skillnad på livsglädjen. tänk att man kan vara så fåfäng att man låter en sådan grej förstöra hela midsommar. Egentligen är jag ju inte en sådan som bryr mig om vikten, iaf inte om andras vikt. jag har sagt det förut, om jag hade varit kille eller lagd åt andra hållet så hade jag garanterat tittat på "mulliga" tjejer, för att de oftast är mycket sötare än de trådsmala och eftersom deras kläder oftast sitter mycket finare. kjol sitter alltid bättre på någon som har rumpa tex.

Men trotts det så strävar jag själv efter att bli sådär smal, sådär så folk undrar om man kommer att gå av då det blåser.

jag är inte anorektisk eller bulimisk och tränar gör jag inte så det var bara en lyckad slump att jag blev så smal som jag var för två veckor sedan, jag hade nämligen för hög levaxindos, det har aldrig hänt mig innan men plötsligt hade jag "giftstruma" och rasade i vikt tills läkarna kom på det och sänkte min dos och nu måste jag ju anstränga mig för att komma ner på drömvikten igen och det kommer jag inte att orka så nu deppar jag :-(

tur att världens sötaste man (dvs min) ser ut som en riktig man och inte en liten flicka.. vid hans sida ser jag fortfarande smal ut ;-)

man får glädjas åt det lilla, trotts att man gråter i hjärtat.

+3,5kilo och 7cm runt magen på 17 dagar.

Så heter våra nya mordvapen, dom är livsfarliga, långa vassa klor, sylvassa tänder och supersnabba reflexer. Nu väntar vi bara på att de skall bli större än mössen!!

Idag var det dags för ett års kontrollen, Junie vägde hmm.. jag mins inte.. illa, illa, men hon var iaf 72cm lång ;-) det viktiga är ju att hon växer bra och följer alla kurvorna :-) fortfarande är hon lite mindre än medelkurvan, men hon är väldigt nära medel iaf :-)

Hennes "eksem" eller vad det nu är, ser ju fortfarande lika dana ut om inte värre, (Jag tror fortfarande att hon har psoriasis), Men de säger att vi skall avvakta tills 18månaders kontrollen. jag hoppas att det inte blir värre innan dess, eller att de säger då att; "hade vi börjat behandla tidigare hade det gått att fåbort helt, men nu då det tagit sådan tid så blir det permanent!" Då kommer jag att stämma sjukvården.

Nu blir det ju en liten avvägning i sommar, för har man psoriasis så kan det ju bli bättre med lite sol men samtidigt så är dte ju inte bra att ha små barn i sol.

Men som det verkar nu så blir det ingen utevistelse alls i sommar, JAG HATAR ALLA KNORTT!!!!! Man kanske kan dressera dem att äta upp den förtjockade huden på Junie?!???!

Min man överraskade mig idag... på ett bra sätt för en gång skull... helt utan förvarning så kom han på att han var läss på rottorna i diskbänken... eller det har vi varit länge iof, men nu jämarns skall de bort... till varje pris.. så nu skall här införskaffas en råttdödare. Trodde aldrig att det skulle komma dithän.. hmm, hit hän?!.. men då han nu själv tar upp det som förslag så smider jag medan järnet är varmt och agerar blixt snabbt :-D

ÄNTLIGEN!!!

Mitt första jordskal, iaf det första som jag vet att jag har känt..

Det lät precis som då det rasar snö från taket på våren, men vi har ju inte så mycket snö nu så jag trodde nästan att det hade vält ett träd över huset, eller att jag hade glömt att lägga i handbromsen på bilen så att den hade rullat in i sovrumsväggen.

Efter att ha gått runt i huset och sett konfunderad ut en stund, kollat så att inte pumpen var överhettad och kokade (vet inte ens om den kan det) så att det inte verkligen hade ramlat ner saker från taket, typ tegelplattor, och så att alla barn låg trygga i sina sängar så ringde jag mannen och han föreslog jordskalv, det lättaste sättet att få nyheter i dagens samhälle är ju att kolla fejjan, och där fans mycket riktigt svaret.

16inlägg som alla handlade om denna rörelse i marken.

hoppas nu bara att det inte kommer flera, för jag hade ju hunnit lägga mig och tänker nu återvända till sängen. Jag vill ha tyst, lugnt och väldigt stillsamt i sovrummet då jag sover, jordskall stör min skönhets sömn, så det så.

Idag har jag försökt shoppa mig glad igen, med lika bra resultat som vanligt.. Det kan ju ha att göra med att jag hade världens suraste sjuåring med mig som smolk i glädjebägaren, men jag tror egentligen inte att man kan köpa sig glad. För även om grejerna man köper gör en glad (iaf för stunden) så skall ju sakerna betalas och pengarna måste ju komma någonstans ifrån, och vars de än kom ifrån så lämnades det ju ett hål där, och hål i ekonomin är aldrig roligt.

Så, nöjes shopping är en bedräglig medicin och ändå kan jag inte låta bli att göra det.

Idag har jag köpt fyra st nya kuddar (om man försöker shoppa sig glad så funkar det med allt) och jag kommer säkert att känna iaf en viss tillfredsställelse i natt då jag får sova på dem för första gången, men det som egentligen var grejen för dagen, var en pytteliten lapptopp i rosa som jag skall ha för att underlätta mitt jobb. Den är super söt min dator och helt ok tangentbord trots att datorn är ytte, pytte liten. Det bästa med den är ju dock att den är rosa.

Egentligen är ju den där datorn allt jag kan önska mig i nöjes chopping;

1. Den är ROSA!!!
2. Det är en teknik pryl..
3. Jag kan rättfärdiga att jag köpte den eftersom jag behöver den i jobbet.
4. Den var "billig"
5. Nu kan jag sitta i soffan och slösurfa på det trådlösa nätverket på kvällarna.

Men ändå känns det inte helt bra. Jag skyller på huvudvärken och ber om ursäkt till min lilla dator, självklart blir man lycklig av att köpa en rosa dator.

Tillslut blev det tyst där uppe igår och jag förstod att pojkarna äntligen hade somnat, då det varit tyst en stund så gick jag upp för att titta till dem....

Först hittade jag inte åt dem alls... sedan hittade jag Dogge, längst ner i sin garderob och då jag tittade efter mer noga så hittade jag även hans bror.

Vem behöver en våningssäng då man är så liten att man kan slafa i garderoben?!

Bilden är tagen med natt inställning på kameran, det var egentligen mörkt i rummet.

Eller kanske inte, men det känns så iaf. Och nu blev jag ju ännu mer irriterad, varför kan jag inte ändra storleken på texten? den ser ju jätte mesig ut. Jag vill ha den större.

Då jag startade bloggen så bestämde jag att jag inte skulle hänga ut mina stackars barn, men vadå.. jag har ju både bd, fejjan och fl, vad är det för skillnad här? nää.. jag orkar inte vara PK, det är så grymt betungande, hädanefter skiter vi i det och är oss själva.

Pojkanra lever rövare på övervåningen, dom skulle ha sovit för längesedan, men de håller varandra uppe, skönt att det är skolavslutning på en vecka och sedan sommarlov för hela familjen, för jag är så trött på att väcka barn som sover.. barn som sover skall inte störas, för barn som sover betyder föräldrar som sover och föräldrar som sover är lyckliga föräldrar.

I (dvs Ilon) kom just ner och frågade vad jag gjorde och jag sa att jag väntade på att han och de andra två skulle somna nu, och att de inte skulle bli någon samsovning där uppe längre, (med det menade jag att alla skulle ha sina egna rum och egna sängar och inte få sova inne hos varandra längre) Ilon tolkade det lite annars och sa "Men mamma jag vill inte gå alldeles själv med en pinne med en väska på!" som om jag skulle kasta ut honom och låta honom gå på luffen.. men det är tur att han vet sin plats i familjen för innan jag han börja bli orolig att jag förstört honom för livet med min dåligt formulerade mening så la han till; "Då kommer ju du att sakna mig för mycket!" det var alltså inte för hans skull som han inte ville gå på luffen, det var för min skull :-D tänk så omtänksam han är ändå :-P