minafyra

Tack för att du är min vän och finns där ute och tack för all hjälp med bloggen.. :-) den blir superfin :-)

Igår var vi på vägning och mätning av lilla J.. och hon är liten.

Hon blir fyra månader i morgon och väger nu 4970g och är 58cm lång. Som en halvstor nyfödd ungifär.
Man blir ju lite orolig då hon är så liten eftersom pojkarna växte så fort i början och blev storgrabbar nästan direkt, men distriktssköterskan var iaf inte särskilt orolig. J är ju glad, pigg, nöjd och fin, hon kissar bra, hon jollrar och viftar med armar och ben. Hon håller upp huvudet då hon ligger på mage  och hon sover lugnt på nätterna. Magen är inte svullen och armar och ben är runda och fina, så hon verkar ju må jätte bra och vara förnöjsam.

Men J:s mamma är orolig ändå.. lite orolig i hjärtat, för tänk om något är fel med lillan, tänk om hon inte tillgodogör sig maten som hon skall, tänk om det är för dålig kvallitet på maten?!

Vi fick en tid till baka redan om två veckor så då får vi se om hon vuxit på sig :-)

Jag vet att jag tar rätt beslut angående min operation, och idag ringde de och berättade att jag fått tid för operationen, Tisdag till veckan, och det känns verkligen att det är rätt beslut, men det är svårt att förtränga de där tankarna som säger "jag är ju bara 26år, det har ju gått så bra innan, kroppen mår nog inte så dåligt ändå, får bara karlen ett annat jobb så kan jag ju ta det mer lugnt under graviditeten så blir jag kanske inte sängliggande de sista två- tre månaderna.. osv.." För hur det än är så är man ganska bra på att föra sig själv bakom ljuset ;-)

Jag vet att det är endast av egoistiska orsaker som jag tvekar om operationen, det är mest bara vetskapen om att jag aldrig kommer att kunna ändra mig som gör att jag tvekar. Samtidigt som det ju var just det jag ville uppnå med operationen, just det där att jag aldrig skall kunna ändra mig, eftersom jag inte får ändra mig..

Jag har ju fyra "friska" UNDERBARA och fantastiska barn, och det borde ju räcka. Som det är nu så känns det som att timmarna inte räcker till för att man skall hinna göra allt man vill hinna göra med barnen och allt de vill hinna göra tillsammans med mig, så att skaffa fler barn nu skulle vara enbart av egoistisk skäl, för att jag vill uppleva det igen..

Och jag vet ju också att det inte kan ges några garantier för att man får ett lika friskt barn igen som de andra fyra (absolut lika älskat, det går inte att ändra på) men det kanske blir ett barn med kolik, med allergier, med kromosom fel, eller med svåra sjukdomar.. På något vis rättfärdigar det inte beslutet att inte skaffa fler barn häller, alla barn är lika mycket välkomna här i min värld, men är det schyst mot barnet eller mot de andra fyra barnen som redan finns?!

Jag vet att A vill ha fler syskon och J kommer garanterat att vilja ha en lillasyster ;-)

Men jag är klar med barn. Tyvärr. På tisdag gäller det. Denna operation kommer garanterat att ältas lite till också.

Idag känner jag mig ambivalent inför min operation.. Är jag verkligen säker på vad jag vill, överväger fördelarna nackdelarna? hur mycket kommer jag att ångra mig om jag gör det och hur mycket kommer jag att ångra om jag inte gör det. Hur mycket av mitt beslut att göra det kommer från vad andra förväntar sig av mig och hur mycket är verkligen mina egna tankar.. vad tycker jag är värre egentligen att svika mig själv eller att svika alla andra som uppenbarligen har väldigt stor bestämmande rätt övermig trotts att jag är vuxen.

Jag vet att operationen är det bästa beslutet rent praktiskt, men inte emotionellt.. vilken känsla ska man följa?

jag visste att de här tankarna skulle komma, men jag trodde att det skulle dröja till efter operationen så att jag inte hade någon möjlighet att ändra mig ;-)

Man har ju bara ett liv, ska man inte få leva det som man vill då, kan man inte få tänka att allt löser sig och blir bra ändå, måste man vara förståndig alltid, måste man lyssna på alla andra hela tiden (nää, jag vet att  man inte måste det) men det är så svårt att låta bli. Hur kan man svika andra genom att leva som man själv vill?

Så återigen, vad är värre, att svika andra eller att svika sig själv???!!???

Det har varit en bra natt och morgon, jag har fått sova ordentligt och jag slapp vakna av ljudet av en elefanthjord på övervåningen (ibland funderar jag på att sätta heltäckningsmatta där uppe så att det inte lever om så mycket då de springer). Anledningen till att jag har fått sova så bra är att I kissade i sängen natten mot idag och att jag var för trött för att renbädda mitt i natten, så det blev bara en snabb dusch och sedan fick han sova på karlens sida i dubbelsängen, vilket medförde att han inte var uppe och lekte med A klockan fem i morse.

Jag är egentligen emot att ha barn i sängen, det blir så trångt och stökigt, också skall jag vara rädd att ligga ihjäl dem ;-) Så då mina barn kommit smygandes på nätterna då de drömt mardrömmar eller liknande så har jag följt dem till baka till deras sängar. Jag har nog varit ganska hård rent allmänt då det gäller sängläggandet och sovrutiner tror jag, men det har nog varit bra för det har alltid fungerat  utan problem.

Alla pojkarna lägger sig halv sex (jag vet att ni tycker att det är tidigt, men jag utmanar er att dels försöka få dem i säng då de är övertrötta och sedan att hålla dem på bra humör dagen efter om de fått vara uppe för sent). Då pyjamasar är på och tänder är borstade så är det sängläge som gäller, alla lampor skall vara släckta och alla leksaker bortplockade och alla munnar stängda (om det inte krävs att munnen är öppen för att man skall kunna andas). Och då de är lagda så skall de ligga kvar. Så hos oss tar sängläggningen max tio minuter effektiv tid, dvs blöjbyten, duschning, tandborstning och omstoppning. Eventuell bokläsning gör vi klar innan själva läggningen eftersom pojkarna vet att 17.30 är det dags att sova och den regel tummar vi endast på om vi är borta eller om det är tex julafton.

Enda gången barnen har fått komma ner efter sängdags är då de är sjuka, tex jätte hög feber, magsjuka eller krupp.

Som sagt så har många åsikter om detta, dels att de läggs alldelens för tidigt och att de inte får sova i våran säng om de vaknar, och jag har fått höra långa utlägg om hur mysigt det är med barn i sängen och hur trygga och stabila ungarna blir... Som om man blir harig och mesig för att man sover i sin egen säng i ett mörkt rum då?! mina barn är så pass stabila och trygga att de klarar av att somna själva och sova själva hela natten utan mig. Jag känner ingen som har så snabba och välfungerande rutiner som vi (om det nu är det man vill ha, man kanske gillar att dra ut på läggandet i två- tre timmar) och mina barn vet alltid vad som gäller, så det behöver inte uppstå förvirring och oroligheter på kvällarna.

Tidigare har de sovit till sju- halvåtta iaf på morgnarna trotts att de lägger sig halv sex, men nu för tiden så vaknar de tidigare (D hade nog kunnat sova längre om han inte blev väckt av de andra) men det enda som händer om man lägger dem senare är att de blir grinigare dagen efter, för de sover inte längre för det. Det blir ju rutin att stiga upp tidigt efter som vi måste göra det på veckorna.

Men som sagt så gjorde vi ett undantag i natt och det gick faktiskt bra. Nu ser det ut som att jag talar emot mig själv som säger att det blev lugnare och alla sov bättre för att I sov nere, men så var det inte, I vaknade vid 06.30 ändå och 06.50 då väckarklockan ringde så satt A inne hos D och tjolrade. Enda skillnaden var att det var tyst i huset eftersom att A och I inte befann sig på samma våning. Så det är nog så det måste lösas, vi får börja ha I nere i bäddsoffan på nätterna ;-)

Nu var det verkligen slut på sötebrödsdagarna. Jag trodde att det var allvaret som knackade på dörren då karlen skulle börja ligga borta mellan söndag och torsdag, men nu har det ändrats.... till det sämre....

Trodde inte att det gick göra det sämre än vad det var, men det gick det visst.
Nu åker han mitt på dagen på Söndag och kommer hem måndag kväll, sover hemma på tisdag dag då barnen är på dagis och skolan och sedan åker han på aftonen och är borta över Onsdag då barnen är hemma, kommer hem Onsdag kväll och sover på Torsdag dag då barnen är i skolan och på dagis och åker sedan och jobbar hela fredag då barnen är hemma.

Dels blir detta jobbigt för mig då jag är ensam alla dagar då barnen är lediga och dels så blir det ju tråkigt för karlen som aldrig får träffa sina barn. Men det är väl så då man har en chef som inte har barn och arbetskamrater som har stora barn. Är man relativt ny i företaget, i minoritet och har en grym arbetsmoral, så tar man vilken skit som helst. Ja, ja.. det är ju bara för i år, efter jul så... hittar de garanterat på något ännu värre... >:-[

+ att karlsloken vill att jag ska jobba i sommar då han är ledig.. eftersom jag har semester nu liksom ;-)

Idag har vi varit på bio hela familjen, jag var lite nervös innan för hur det skulle gå, men det gick hur bra som helst. Vi tog dock upp en hel rad bara våran släckt, jag, karlen, svägerskan och sju barn ;-) (äldsta kusinen var inte med på bion, han är nog för stor för filmer om tecknade kaniner) ;-)

Alla våra barn tyckte att det var superroligt att gå på bio och de satt tysta och snälla under hela filmen och åt sina popcorn. Filmen handlade om en kanin som hette Ville som rymde ur sin bur och träffade en kanin som hette Vilda... tja, det var kanske ingen film jag skulle ge 5+ till, men den var lagom lång och lagom avancerad för barnen iaf :-)

Efter bion åkte vi till svägerskan och grillade korv. Där var vi 6st vuxna och FEMTON barn ett tag, men det gick bra det också, alla åt grillad korv och sedan lekte barnen på väldigt bra. Det är nästan så att det går bättre ju fler barn det är (om man är ute dvs) för alla barnen har någon att leka med och vill man byta lek så finns det flera andra som leker andra roliga lekar som man kan vara med i.

A och kusin lika stor som A var i lekparken större delen av eftermiddagen, viket var ganska skönt, kan ju bara tala för mig själv och min familj, men ibland är det skönt att A hittar på något själv och inte är upp i sina bröder hela tiden för han är som en polis på dem och styr, ställer och bestämmer. Det är vist så hos de flesta som har sex- sju åringar. Men det är väldigt jobbigt ändå, trotts att det inte bara är min som är så. :-)

Nu är vi hemma och tar det lugnt en stund innan alla ska i säng och sedan var det vist hockey på tv så det blir väl att spela X-box 360 för mig i kväll. Vist är det moget då man är snart 27 år och har fyra barn att man spenderar kvällarna med en påse lösgodis framför X-boxen :-D
Men nu dricker jag bara loka istället för läsk till godiset, så det är väl ett steg i "rätt" riktning, om man nu strävar efter att vara mogen :-D

Var ute och gick en långpromenad med svägerskan och nu har jag blåsor på trampdynorna..
Det är väldigt oskönt måste jag säga, jag rodde inte att jag skulle få ont i fötterna av mina vinterskor, jag har ju använt dem i två-tre veckor och varit ute och gått i dem förr, men just idag så gick det inte alls uppenbarligen.

J har varit lite körmig idag och haft svårt att komma till ro, så hon är nog i en tillväxt fas just nu, så rätt som det är så kan hon inte ha de nya kläderna till jul utan måste få dem tidigare och jag måste köpa andra julklappar till henne ;-)

Nu skall jag se Boy A tillsammans med karlen och sedan är det sova för i morgon skall vi på bio med alla barnen, det skall bli spännande värre.

(min fd arbetskamrat är fortfarande med i idol, lite otippat ändå)

Sådärja nu fungerar ju vårat nät tillfredsställande, så nu har datorn slutat fungera i stället.. Helt plötsligt då man sitter och spelar eller skriver så stänger den bara av sig. Jag blir så läss. Då den har stängt av sig på det sättet så går den nästan inte att starta häller. Man måste starta om den flera ggr innan den startar ordentligt. Surt, surt.

Igår hämtade jag ut tre paket från me&i, dels var det ett par byxor till J och en en bodysuit till henne, sedan var det en korv med bröd tröja till A och en katt klänning till J. De gröna hängselbyxorna med ett hjärta på rumpan och snigel bodyn till D och vinteroverallen till D. Så nu har de massor av fina kläder, men det är bara D som skall få använda sina nu de andra skal få sina i julklapp. I har bara fått den där hemliga t-tröjan, men jag vet ju att svärmor har beställt en tröja till honom (med me&i staden) som han skall få nu då han fyller år, + att han har flera st tröjor som A har växt ur. För även om me&i har fina kläder så vill man ju ha lite andra också.. typ molo :-P

Då jag stod i köket och plockade bort melliset så kommer D inspringande i köket och påstår att han är en räserbil och jag svarar "Jaha.." lite ointresserat och han blir arg på mig och säger "Inte säga Jaha..!" så jag frågar vad jag skall säga då och han svara "Inte m´hhh (hum ljud) häller..!" Så nu vet jag hur han uppfattar mig, som ganska oengagerad.. ;-) av barn får man veta sanningen sägs det och det stämmer nog ganska bra :-D

I var rolig också idag (fast det är nog mest för att jag tolkade honom som jag gjorde). Då vi åt frukost så såg han att vi hade en ny duk på bordet, så jag sa att vi fått den av mormor, så vid lunch berättar han för D att; "den här duken har vi fått av min speciella mormor..!" (det roliga är att man kan tolka speciella mormor på lite olika sätt och det första jag tänkte var att han tycke att hans mormor var lite "speciell", men han menade nog egentligen bara att hon var ovanligt bra) ;-) det lät iaf väldigt roligt då han sa det :-D

idag har vi en välbehövlig mys dag. Vi tittar på playhouse Disney och äter panpizza till lunch. Vi såv länge i morse och känner inga krav alls idag.

Förutom det som måste göras då.. typ matlagning och dammsugning av ris från gårdagens middag.

Ris är inge roligt alls det går inte att torka upp för det bara klibbar fast så man får plocka kornen ett och ett, om man inte har nerver till att låta det ligga kvar på golvet till dagen efter för då har det torkat och går att damsuga upp. Och det har jag inga problem med alls ;-)

A:s fröken ringde igår och avlade rapport om de senaste veckorna och det visar sig att allt fortfarande flyter på utan några problem.. :-) A är duktig i skolan och följer med på lektionerna och gör det han skall. Han har inte visat något humör och varit stökig, så ännu en gång får jag vara stolt mamma :-D

Sedan har hans fröken ordnat så att A skall få träffa en special pedagog som är inriktad på läs och skrivsvårigheter, hon skall jobba lite med honom på veckorna, typ 15minuter/gång, två- tre ggr i veckan.

Många tycker säker att det är extremt att börja med sådant redan i förskoleklass, jag vet att de flesta resonerar som så att de lär sig då de lär sig, det kommer, man måste inte kunna läsa då man börjar ettan osv. Men jag kan nog säga ganska säkert att de som resonerar så inte har läs och skrivsvårigheter själva, för har man det så vet man att det inte kommer.. aldrig någonsin knäcker man den där koden och förstår hur det fungerar det där med att stava tex.

Själv har jag inga betyg alls, trotts att jag tagit studenten och trotts att jag gått på VUX i flera år så har jag inte ett slutbetyg ännu, jag har ett samlat betygsdokument och med ett sådant så kommer man inte in på någon utbildning. Nu har det dessutom gått för länge sedan jag slutade gymnasiet så skall jag läsa upp betygen nu så måste jag läsa alla ämnen igen.

Tänk om jag hade fått hjälp redan i lågstadiet, i trean iaf då mina föräldrar började tjata på lärarna om att jag behövde hjälp, att jag inte hängde med. Jag fick hjälp i åttan och sedan på vux. Det var väl inte så att jag satt i klassrummet och försökte häller iof.. men det går inte att hänga med i något ämne om man inte kan läsa och skriva, inte ens i matten går det att hänga med då den består mycket av sk "läsetal". Så det blev väl så redan i sjuan att jag slutade vara där alls. Det kändes ju ändå så lönlöst.

Då jag började på vux så gjorde special pedagogen där ett test på mig som visade att jag stavade som en i tredjeklass och läste som någon i femteklass.. på två år förbättrade jag det till att stava som en åttondeklassare och läsa som en niondeklassare. Nu kan man ju tycka att i nian kan man ju läsa allt?! men det kan man nog inte, jag brister iaf i kunskapen att läsa papper från myndigheter, jag kan inte läsa och förstå vad det är dom vill mig. Däremot kan jag läsa skönlitteratur och minnas nästan hela böcker ;-)

Och pga att jag vet hur det är att leva med detta "handikapp" så är jag så otroligt glad och fruktansvärt tacksam för att de börjar engagera sig i A redan nu. Tack, tack A:s fröken :-)

D var så otroligt duktig idag, och sköterskorna hade nog läst min blogg om hur man bör göra då man tar prover på barn, för de sa inget alls till D, jag och han tittade på leksaker medan de stack, och de hade nog hunnit ta två rör blod innan han överhuvudtaget märkte att de hade stuckit honom. Sedan då de stack i andra armen (de tog typ 10-12 rör med blod så de var tvungna att sticka i båda armarna) så tittade han på, för då visste han ju redan att det inte var någon fara eftersom ingen hade hypat upp honom innan.

Han satt och kvittrade och pratade sådär som bara D kan göra, under hela tiden då de pillade och bytte rör. Enda gången han blev lite irriterad var då de var klara och skulle sätta plåster på hans armar, det ville han inte, men det gick bra det också tillslut också ville han inte välja en leksak heller, han blev  så nöjd med sin festis så då han fått den så ville han åka hem :-)

Det jobbiga är nu att vi måste vänta i fler veckor på alla provsvaren.. det kommer att bli en låååång väntan...

Imorgon skall D ta blodprover så jag måste kommaihåg att han inte ska ha frukost han får inte äta något alls på morgonen innan vi åker, stackars liten, så ja får ta något med mig som han får äta sedan, för annars orkar han ju inte leka med de andra barnen på dagis fram till lunch.

Det är jobbigt att det tar så lång tid innan man får provsvaren bara, för man oroar sig ju en del då man inte vet varför barnen är sjuka och hur allvarligt det är. Det ska bli så skönt då vi får veta att det inte är något allvarligt :-)

Sista dagen på helgen och vädret är inte kul.. det är grått, mulet och dimmigt.

Barnen sov till åtta i morse och är på bra humör, så vi har hunnit städa lite och startat en tvättmaskin och sådant roligt. Så nu är det bara kvar att slappa hela dagen :-D

Jag fick overlord II igår kväll, så nu är jag super sugen på att spela det, men det är inte ett spel som man kan spela tillsammans med pojkarna. Jag hann dock tvär-kolla lite på det igår och det är så otroligt mycket snyggare än ettan, dock är det mycket mer moment också, man kan göra mycket fler saker i det, tex använda katapulter och skjuta raketer. Jag har inte riktigt kommit underfund med hur man gör allt ännu, men det löser sig då barnen har gått i säng i kväll ;-)

Det är både och att ha ett stort hus kände jag just nu då killarna började spela hockey i vardagsrummet. Då det är riktigt dåligt väder så är det ju bra att vi ryms att vara inne, men samtidigt så hade det ju varit bra om det inte gick att springa så mycket så kanske de hade suttit stilla lite mer, eller lekt med tex bilar eller så.. nu är det mest krig och sportevenemang hemma hos oss på dagarna ;-)

Hade vi haft mindre hus så kanske vi hade varit mer läss på varandra också så att vi hade trotsat fler väder och varit ute lite mer.. jag är verkligen ingen som gillar att vara ute, så det är bra att barnen kan vara ute själva på gården utan mig ;-)

Pojkarna vaknade klockan fem i morse, så jag trodde att de skulle gråta och tjuta hela dagen, men det har gått riktigt bra.

Vi åkte in till stan allihopa och gick i lite affärer, jag hade tänkt prova jeans men insåg att medan jag använt mamma kläder i typ fem år så har det hänt något inom klädindustrin... Vem f*n betala 1500kr för ett par tunna, tunna jeans som redan är trasiga på flera ställen?!?
A hade en teori om att de som hade sådana byxor trodde att dom var tuffa, men vi kom överens om att de inte var särskilt tufft utan mest dumt bara.

Sedan köpte vi faktiskt lördags godis till pojkarna.. (händer typ en gång i månaden max) som de fick äta då vi kom hem, så deras lycka var gjord iaf. På vägen hem svängde vi in på ett kafé och jag sprang in och köpte en prinsesstubbe som jag och karlen skall äta i kväll.. det skall bli super smarrigt.

A påstod vid middagen att anledningen till att de inte kunde sova på morgonen var för att de hade för mycket leksaker i sina sovrum (A har eget rum, och I och D delar sovrum, + att de har ett lekrum tillsammans där leksakerna egentligen skall vara, men de sprids över hela övervåningen) så nu kommer I ner med jämna mellanrum (typ var annan minut, de har ju bara legat i sina sängar i 20 minuter) och vill att jag skall kasta bort alla leksakerna så att han skall kunna sova..

Lite irri blir man då man längtat efter någon, och då denne någon äntligen kommer hem så blir det inge kul ändå..

Jag fattar också att man kan vara trött och grinig efter en arbetsvecka, men man kan väl anstränga sig lite?!

*läs detta stycke med kärlek* Men det är väl den där oändliga diskussionen om vad som är jobbigast, vara hemma med barnen och sköta allt praktiskt i huset (ligga hemma i soffan och käka praliner enligt den som förvärvsarbetar) eller att åka iväg och arbeta, (sitta på arslet i en maskin och prata i telefon hela dagarna, enligt mig). En diskussion som ingen någonsin kommer att vinna, men båda tycker att de redan har vunnit. *läs detta stycke med kärlek*

Jag vet att jag inte skall klaga och att många gladeligen skulle byta med mig då det gäller arbetsfördelningen i huset mellan man och kvinna, jag och karlen är väldigt jämställda och han gör mer hemma än vad vissa skulle önska att han gjorde (det är ju inte mannens jobb att leka med barnen tex.) Men det hindrar mig ändå inte från att önska att jag fick sitta stilla i soffan en kväll och slippa springa i trappen då någon gråter, slippa byta bajsblöjor i raketfart i reklampauser och slippa plocka undan efter någon annan, bara för en kväll, bara just den där kvällen då vi äntligen blir två vuxna igen och allt ansvar inte ligger på mig allena. Just den kväll då ingen av oss vill ha ansvaret och båda vill sitta i soffan och bara vara...

Jag kanske är otacksam och bortskämd, men det är ju inte mitt fel egentligen, det är ju han som gjort mig sådan och ni som dömer har ju ingen aning om vad han får i gengäld och hur snäll jag är egentligen.

Men just nu i skrivande stund är jag irri ändå, mot bättre vetande och trotts att jag har det bra. Imorgon skall han minsann få ge pojkarna frukost som straff ;-)

J har sina snygga kalikå byxor idag.. jag har tänkt ha dem på henne flera ggr men inte haft något att ha till ( det är knallgula med svarta prickar) men idag fick hon ha en rosa body titt, för jag var bara tvungen att ha dem på henne, och det blev ganska bra, för byxorna tar hela uppmärksamheten så man tänker inte på vad hon har upptill ;-)

Beställde lite mer kläder från me&i igår, från deras webbshop, där fans det ju byxor till J iaf, så jag beställde så hon skulle kunna ha dem till jul, så får hon dem i julklapp. Jag beställde även namnnappar till henne (sådana fick D och I också då de var mindre) dem skall hon också få i julklapp och en bodysut från me&i med päron. Sedan får nog inte J fler julklappar.. känns inte som att man behöver så mycket då man är sex månader ;-)

Jag funderar faktiskt på att köpa en Me&i overall till D som han får ha i vinter.. A skall få en från kappahl och I kan ha sin från ifjol (han växte så mycket under vintern så jag blev tvungen att köpa en ny i februari, sådant känns så surt..

(jag vet att jag inte MÅSTE vara ensammän, Barnen har jag ju alltid att umgås med, men ibland vill man träffa vuxna. Det är ju en sak att våldgästa folk då  man är en person, men då man är fem personer så tar man ju lite plats :-D. )

Första dagen i allvarets namn har gått bra.

Karlen åkte hemifrån klockan fyra i morse och kommer hem i morgon eftermiddag (om jag har tur, det kan ju bli kväll innan han kommer också) så det blev en lugn start på allvaret. Nästa vecka är det dock allvar på riktigt då blir han borta hela veckan.. så då får vi se hur det skall gå.

Måste säg att även om det funkar ganska bra rent praktiskt att vara ensammän hela veckorna (bokstavligt talat är jag ju inte ensammän iof) så är det nog ensamheten som är det värsta. Särskilt då det händer något, både roliga och tråkiga saker blir lidande om man inte har någon att dela dem med. De tråkiga sakerna blir tråkigare medan de roliga sakerna blir mindre roliga.

Vi får försöka tavarapå helgerna och umgås mycket då *trodde jag på det där själv eller* fast det är ju en utopi, för det är ju då allt skall hända, alla andra man måste träffa, och allt som skall göras praktiskt, tex städa huset, handla, laga all mat som karlen ska ha med sig under veckan osv.

Tur att det finns mobiltelefoner med kompis abonemang så man iaf kan prata med varandra.

Hmm.. känns som att jag blev lite blödig nu, det var inte likt mig, det måste tyda på att jag är trött och borde gå och sova..

Idag har D varit hos läkaren pga sin konstiga feber. Och de tog oss på allvar, det känns så skönt, för detta är ändå grejer som vi har påpekat länge på BVC men inte fått något gehör för, men nu helt plötsligt var det intressant och hon pratade både om hans tillväxt, hans skelning och hans feber. Tänk om vi hade fått träffa henne genast då vi kände att något var fel så kanske vi hade haft ett svar redan.

På måndag skall vi iaf dit igen och ta typ alla prover som går att ta för att kolla om något avviker och är det något som avviker så siktar vi in oss på det och utreder vidare. Men proverna skall tas fastande på morgonen därför kan vi inte ta dem förens på måndag.

Läkaren gjorde ju en grundlig genomgång av pojken också (han hade 38 graders feber) och skulle bla. titta honom i öronen. A var öronbarn då han var liten så jag har fått lära mig att hålla barnet medan läkaren kollar i öronen, då sätter man barnet på sitt ena ben och klämmer fast barnets båda ben mellan sina, barnets ena arm trycker man fast mot sin kropp och den andra kramar man fast mot barnet med sin ena arm, barnets kind lutar man mot sin bröstkorg och håller fast barnens huvud med sin andra arm. Detta för att barnet skal sitta stilla och inte slänga med huvudet så att läkaren gör illa barnet i örat. Det fungerar jätte bra och man behöver inte alls hålla hårt, inget av mina barn har haft invändningar mot att sitta såhär, det är rent ganska mysigt. Men nu helt plötsligt så får man inte hålla såhär längre, för man kan skrämma barnet?!

Jag anser ändå att i den mån det går så bör man hålla barnet (iaf då de är så små som D, tvååringar är ju väldigt oberäkneliga) än att man skall sätta ungen rakt upp och ner och stoppa in långa relativt vassa saker i öronen på dem helt utan kontroll på barnet. Iaf som i vårat fall där han faktiskt inte är rädd, inte ett dugg, inte för något inom läkarvården, han tycker tom att det är spännande att ta blodprov. Varför skall allt förstoras så mycket, och göras så dramatiskt? bättre då att jag säger "Kom D doktorn skall titta i dina öron..!" och sedan sätter jag honom i knäet på ovan beskrivna sätt också kollar hon i hans öron och sedan är det klart. Mycket smidigare och säkrare.

Och då jag började irritera mig över detta så kände jag att det var en till sak jag var irriterad över i barnsjukvården, men som härrör till samma fenomen, och det är provtagning och sprutor. A har en kronisk sjukdom (samma som jag) som kräver att man tar blodprov iaf två ggr om året. A har haft denna sjuktom sedan han var åtta månader (dvs, ganska exakt sex år) och alltså tagit blodprov minst två ggr om året sedan dess (kan nog vara upp mot fyra- fem ggr om året tom) och han tycker ju såklart inte att det är super roligt för det känns att bli stucken i fingret, det vet ju alla.

Så då vi skall till lassa och ta hans prover så säger jag till honom att "idag skall vi till lassa, där de har tåget..! "JAAAA!!!" svarar han glatt "Vi ska träffa docktorn också skall vi ta några prover.." och då blir han ju mindre glad såklart, för prover vill han inte ta och det kommer några krokodiltårar. Pedagogisk som jag är *nott* så säger jag då; "Men sluta, vist är du snart sju år, du har ju gjort detta så många ggr, det är väl ingen fara, D tar sina prover utan att säga ett pip, visa nu att du är duktig..!" och sedan är det bra, då är han förberedd. Då vi kommer in till provtagningssköterskan så är han lite spänd men han sträcker fram fingret där han sitter i mitt knä och jag håller i hans arm.. då hade sköterskan kunnat säga typ "vad duktig du är, du verkar ha gjort detta förr, då behöver vi inte dra ut på det, vi tar proverna direkt så får du välja en glass sedan..!" och sedan är det bara att sticka honom. Men istället så börjar dom tjafsa och visa alla nålar och rör, och alla plåster (så att ungen skall vara helt säker på att det kommer att blöda massor efteråt också) och sedan skall det frågas och förklaras.. tillslut blir spänningen för stor och ungen bryter samman, så då skall det tjafsas i 15 minuter till innan man måste våld hålla det stackars barnet som är helt utom sig..

Allt detta för att det skall vara pk och pedagogiskt och barnen har rätt att veta och vara delaktiga osv, osv.. i all oändlighet..

Är det för att de är barn som de måste få veta? jag vet iaf inte hur min operation som jag skall genomgå kommer att gå till, och de kommer jag nog aldrig att få veta (bara att det är en titthåls operation). Är det någon vuxen som blir lika välinformerad inför olika ingrepp på lassa? typ inskrivningssamtal på MVC; "Nu skall du ju in och föda barn om ca 7månader, det kommer att ta så katastrofalt, magiskt ont, men det är ingen fara, kroppen vet vad den gör, men jag vill iaf vara helt säker på att du vet att, Du kommer att bajsaner dig och kissa några liter som du sedan skall ligga i medan du kräks och kallar din partner för elaka saker, du kommer att få hemorrojder, du kommer alldeles säkert att få en analfisur som vi skall sy med 84invärtes stygn så att du kommer att gråta i flera år framöver då du försöker bajsa eller ha sex. Din mage kommer aldrig, aldrig att bli fin igen. Visste du förresten att det kan ta riktigt ont att få bristningar och att din livmoder kan spricka innan barnet är fött... " osv.

Lite information skall man helt klart få, vare sig man är vuxen eller barn, men det räcker ju med den väsentliga informationen typ; "Nu skall vi ta ett blodprov, jag kommer att göra ett litet stick i ditt finger så att det kommer ut små fina bloddroppar, sticket gör lite ont, men det är ingen fara, och efteråt skall du få en glass..!" eller; "Ja, om ca 7månader skall du ju föda din bebis, det finns jätte bra smärtlindring att få om du skulle känna att det behövs och sedan vill jag att du skall minnas att de allra flesta förlossningar faktiskt går bra, hade det varit så hemskt som det ibland utmålas för att vara så hade ju ingen satt sig i den sitsen att de blev tvungna att föda fem- åtta- eller tio barn. Detta kommer att gå jätte bra skall du se"

Min tes: Positiv förstärkning med lagom information på lasarettet tack!

Brukar se uttagningarna till idol då det är från norra Sverige för att se om det är någon som man känner och idag var det en gammal arbetskamrat som gick vidare.. sådant gör att programmet blir lite intressantare.

Nu ska jag bara se sista gallringarna och sedan lägger jag ner idol framtill finalen, jag tycker nämligen att själva tävlingen är ganska ointressant.

A vaknade natten till idag och hade krupp, men efter lite medicin så somnade han på bäddsoffan här nere så jag kunde ha koll på honom om det skulle bli värre (vilket det inte blev) så i morse trodde jag att vi skulle måste ställa in planerna vi hade på att åka till byn och vara i en lekpark över dagen. Men alla barnen tog sovmorgon och var sedan på bra humör så efter frukost så åkte vi in till byn ändå.

Från 10.30 till 15.00 var vi i lekparken med alla barnen (mina fyra och tre av svägerskans, men en stund var alla hennes fyra där också), + att det var två mammor till där med 2, resp tre barn var, så idag har barnen inte haft kompisbrist iaf :-) J åt precis då vi kom till lekparken och sedan sov hon ända tills vi skulle hem, då åt hon igen. Så hon har varit till lika lite besvär som alltid.

En av kusinerna föll illa redan tidigt på förmiddagen så hon orkade inte leka med oss under dagen tyvärr (men senare på aftonen lekte hon och A iaf då hon mådde bättre). I föll också ganska illa så han har en riktig bula i huvudet och är lite skrapad på kinden, men han verkar inte så besvärad av det. A slog huvudet i rutschkanan men det löste sig snabbt (han kunde ju inte bli ledsen det var ju för många som kunde se ju ;-P

Jag tror att i slutet av dagen så var det nog bara D som gick från lekparken utan en skråma :-D

Sedan handlade vi och åt hemma hos svägerskan med familj så nu har vi just kommit hem och alla barn är lagda, så nu ska J äta och sedan är det lugn och ro.. sååå skönt.

*och för att svara på kommentaren från igår så kan jag säga att vi satt i bilen 9 minuter efter halv två, så jag var nästan i tid, men då hade jag hunnit på affären och handlat fyllningen till pizzan också ;-)*

Idag var jag tvungen att åka in till stan för att ta mina prover inför operationen och då passade jag på att gå en sväng i affärer tillsammans med svägerskan.

Karlen var orolig att det skulle bli en dyr dag då vi är ganska intresserade av barnkläder både jag och svägerskan, men jag köpte faktiskt inget alls (lite stolt) men oj så mycket fint det fanns. Det tråkiga är ju bara att jag snart måste köpa overaller till A och D och handskar till alla barnen och skor till alla pojkarna. Vi skulle verkligen ha haft en till inkomst, men det är ju så himla skönt att vara hemmafru ;-)

Dagen på stan var dock super trevlig och vädret var underbart så nu är jag på bra humör, och barnen är snälla och glada idag så jag ska ge mig på att göra hemma gjorda pizzor till middag och sedan skall jag åka med sopsorteringen och handla basvaror så att jag kan laga mat för hela nästa vecka åt karlen.

Nu börjar nämligen allvaret om.. nu blir jag gräsänka (eller vad det heter) igen, karlen åker söndag kväll eller måndag morgon vid fyra och kommer inte hem förens på torsdag.. så iof är inte vinterhalvåret alls särskilt kul att vara hemmafru här i huset ;-)

Då jag hämtade små pojkarna på dagis idag så hade D ett skrapsår på kinden och fröken sa att han ramlat av en sparkbil, så jag frågade D om vad han hade gjort med kinden då, och D log stolt och svarade "Jag körde jätte fort...!"

Hela dagen blev bra.. det var bara just då karlen kom hem och barnen blev lite uppspelta som det blev livat en stund, men sedan lugnade alla ner sig och åt som små hästar..

*jag sa till karlen att "D äter som en liten häst!" och D svarar med att gnägga lite sött och titta på oss.. haha, sådana ögonblick är obetalbara*

Sedan skjutsade jag  A på pysselkväll där han och hans kusin skulle pyssla lite medan jag och svägerskan gick en långpromenad och då vi kom tillbaka till pysselgruppen så satt vi en stund och titta på vad barnen gjorde för skojigt.

A hade målat en gipsfigur föreställande en isbjörnsmamma med två ungar, mamman hade han målat blå och ungarna bruna, sedan målade han en gips häst brun. Då de sedan skulle plockaihop och åka hem så ställde han sina gipsfigurer bredvid varandra i en låda med sitt namn på. jag viskade till A att nästa måndag då han kommer dit så är nog björnen mycket tjockare och på den andra figuren är det bara gräset kvar..

I vanligafall så hade han skrattat för vi har exakt samma humor och han gillar den typen av skämt men nu blev han lite tyst och fundersam istället, så jag tänkte att han var för trött för att fatta vad jag menade, men i bilen påvägen hem så kom kontringen *han hade ju funderat på ett fyndigt svar, det var ju därför han var så tyst*

"men då har de hunnit lacka hästen, så nästa måndag då vi kommer så har björnen tappat alla tänder då han har anfallit den hårda kalla hästen..!" också visade han hur björnen slår ansiktet i hästen också gör han ljudeffekter till...

HAHAHA.. han är fyndig och rolig, men han har inte hittat tempot ännu.. hoppas att han blir lite kvickare så han slipper bli en sådan som sitter hemma och tänker "fasen, så skulle jag ju ha sagt..!" ;-)

Barnen är fortfarande snälla och goa..

J ligger i baby gymmet och A spelar lite ps2 med I som publik och D sitter i soffan och läser "vem är borta?",
så vi har en ganska skön eftermiddag med andra ord.

Funderade på om jag skulle idas göra något avancerat till middag idag, men det får bli korv och makaroner.. jag råkade nämligen somna på min spikmatta och sov i 45 minuter och efter det fick jag lite huvudvärk(kan ju vara pga att jag sov 45 minuter mitt i alltihop som jag har huvudvärk också, men det känns som att det kan ha med spikmattan att göra..) så det får bli mer avancerad mat imorgon.

om 15minuter slutar karlen på sitt jobb så han är hemma om ca en och en halv timme (då har han varit borta i 12,5h, det är en härlig arbetsdag det) och då skall jag iväg och promenera med svägerskan medan A är på pysselkväll :-)

så nu håller vi tummarna att dagen fortsätter såhär bra :-)

Dagen har börjat jätte bra..

Alla barn var glada och snälla på morgonen, det var bara A som gnällde lite över den orangea overallen.. men eftersom jag är så pedagogisk *nott* så gav jag honom jackan och sa "ja, ja, ta jackan då, och frys hela förmiddagen i skolskogen..!" så då tog han på sig overallen ;-)

Medans småpojkarna åt frukost efter att A åkt med bussen, så hann jag starta en tummlare och en ny tvätt + att jag han städa två köksskåp och tömma diskmaskinen :-)

När jag kom hem efter att ha skjutsat pojkarna så var J på så bra humör så hon låg och pratade i baby gymmet en stund medans jag kollade igenom mina trupper och skickade några attacker, för vi ligger ju som sagt i krig (i mitt online spel dvs)

Äter just nu frukost här vid datorn, och då frukosten är slut så skall jag ge mig på att ringa de samtal som skall ringas i veckan så att jag har det gjort också..

Jag tror att detta blir en bra vecka :-)

Nu har det varit me&i party här..

Det har tagit flera dagars städande för att göra huset reppresentabelt och ändå han jag inte klart :-P

Inte så att det är skitigt här, men alla grejer som ligger överalt, trotts att jag plockar dagarna i ända så ligger det ändå barnböcker i soffan och helikoptrar under bordet. Det skall visst vara så då man har barn har jag hört, men det gör ändå att det känns som att det aldrig är riktigt städat.

Hursomhelst så han jag iaf baka mina muffins som folk brukar gilla, och de gick hem idag också, så det var ju trevligt. Också beställde jag mer kläder också.

De rosa byxorna jag skulle beställa till J var dock slut så jag beställde de gröna till D istället, med snigel-bodyn till också beställde jag korv med bröd tröjan till A och katt klänningen till J så jag är ändå ganska nöjd med kvällen, även om det är surt att de rosa byxorna var slut.. :-S

Dock var det väldigt trevligt med främmande, bara det  att få träffa lite folk gör det värt att ha ett party.

Tiden för partyt hade jag valt utifrån att slippa ha barnen uppe (för även om de är snälla så tar de ganska mycket uppmärksamhet från klädvisandet) + att jag och mamma vallade dem runt byn på en riktigt lång promenad idag så de var supertrötta då de skulle gå och sova :-)

Men nu ska jag gå och sova också så karlen får sova ostört, han ska ju upp och iväg klockan 4, om fem timmar.. stackars människa.

Idag har jag städat nedervåningen (det räcker gått med en våning i taget då varje våning är på ca 100kvm st) jag har plockat, sorterat, organiserat och damsugit. + all den där tvätten som man aldrig blir riktigt klar med, iaf inte då man har fyra barn, varav tre st springer ut och in som de vill och leker i ler pölar och liknande ;-)

Sedan fick jag hjälp med att designa om övervåningen, D hittade en kajalpenna under ett obevakat ögonblick, som han använde till att fullföljde det underbara verket i blå tusch som I påbörjat uppe i hallen :-P

Sedan har jag varit och handlat inför morgondagens me&i party :-)

På coop hittade jag även en fin väckarklocka med en bild av en groda på urtavlan, så den köpte jag för att ge i julklapp åt A..
Det är jätte skönt att han kan klockan då man tex säger att han får spela tv spel till klockan tre, sedan skall han stänga av, också kan han hålla koll på det själv, men det är jobbigt att han kan klockan då man säger; "Nu är klockan sju, du har fått vara uppe länge nu, nu är det sovdags..!" och han svarar, "nääää, klockan är inte alls sju den är bara kvart i sju..!", för även om han kan klockan så har han ju inga tidsbegrepp egentligen så han har ju ingen aning om hur lite en kvart verkligen är, utan tror att man försöker lura honom på en timme typ ;-)

Men tomten skall få skriva något fyndigt på paketet om att inte kliva upp och väcka syskonen före klockan åtta. För man måste ju lyda tomten om man vill ha några julklappar ;-)



höst prommis :-)

tänkte ju uppdatera redan igår kväll men somnade framför tv:n..

Iaf så var jag på dagis med I pga hans talsvårigheter (som är helt underkontroll), nu pratar han som vilken snart fyraårig pojke som helst. Specialpedagogen blev tom imponerad över att han var så duktig och sa att han klippt ut en triangel och att i rondeller kör man runt i cirklar, för triangel och cirkel behöver man visst inte kunna förens man är 7år.

Däremot tycker dem sig märka att han har lite koncentrationssvårigheter, men det måste ju vara svårt att fastställa klart på någon som inte ens är fyra år, men det skulle följas upp iaf så det inte blir som för A, att han måste gå förskoleklass två gånger, I är ju också född sent på året dessutom.

Sedan var vi alltså hos pappa och åt surströmming.. jag har längtat efter surströmming hela sommaren så det var supergott.. och barnen fick en påse med kläder som pappas fru hade köpt på stan, bla en grymt söt klänning till J :-)

Vi åkte hem vid sjutiden då barnen var lagom flänniga :-D

och idag har J klagat lite på mig för att jag åt rå lök igår, men jag tror inet att det har varit så farligt ändå ;-)

idag har vi flängt hela dagen.. vi har varit på dagis och pratat om Ioch sedan har vi varit hhos min pappa.. återkommer med detaljer senare..

Dagen har varit intensiv. Började kolla mina online spel (vi ligger i krig, så egentligen kulle jag ha suttit där dygnet runt, men det går ju inte..) och sedan ordnade vi massor med bankärenden, startade sparkonto till J, bestämde tid för möte med prästen inför dopet, handlade massor med bröd på bageriet och sedan hämta vi pojkarna på dagis.

Då vi var och gjorde våra ärenden idag så hade J sina fina skor på sig, och en tjej i byn var tvungen att få kolla lite på dem för att de var så tuffa :-D

Efter mellis sov jag en timme och sedan lagade jag mat, kyckling och  ris, pojkarna åt jätte bra, allting blir nämligen gått om man har ketchup till ;-)

och efter det bakade jag bullar.. men eftersom jag är så grymt förvirrad och stressad så glömde jag he socker i hälften av bullarna.. och eftersom det var en dubbel satts med bullar så blev det ganska många bullar utan socker.. (skit) men jag har alltid massor med mandelmassa och kanel i dem också så det blev iaf ätliga.. jag kan ju lossas att det var medvetet jag skippade sockret för att göra dem nyttigare ;-)

Vad fort det går att baka bullar då man har en assistent förresten, jag har alltid bakat för hand förut, men detta gick ju så smidigt och fort så :-) (tack för min fina assistent svärmor) :-)

Då bullarna var klara och jag hade städat köket så kom karlen dit och tittade, också sa han "vad duktig du har varit älskling, jag kan göra fika åt oss ikväll om du vill..!" och det var ju snällt av honom, och det är ju tanken som räknas, men vad det egentligen innebär är att han om någon timme går in i köket och hämtar två bullar åt oss var i köket ;-) (han är så söt då han tror att han är yber hjälpsam)

Hämtade ut me&i kläderna igår efter vi hade varit på öppnarförskolan och blev besviken.. det var kortärmade tröjor till alla pojkarna.. det är ju inget fel på tröjorna i sig, de är jättefina kanin tröjor, men jag hade inte betalat över 120kr för en kortärmad tröja nu i september, så det känns lite surt.

Men med en baströja under så går de ju att använda dem nu också och eftersom de var likadana tröjor till alla pojkarna så känns det ju lite roligare (jag gillar att klä dem i likadana kläder) för nu kan de ju ha tröjorna på J:s dop om några veckor :-)

Jag han gå en sväng på stan också och kika lite och där hittade jag super söta taights i jeansimitation och ett par rosa snowjoggings till J.. hur söta som hellst :-D

Så var det onsdag igen och småkillarna är lediga..

Dom har just stigit upp och verkar vara på bra humör, så det lutar väl åt att gå på öppnarförskolan idag.

Egentligen hade jag helst åkt in till stan och hämtat kläderna jag beställt från me&i eftersom jag beställde hemliga plagg så är jag lite nyfiken på vad jag fick :-)

Men det är inte så roligt att gå själv på stan med tre små barn, det går, men det är ganska jobbigt. Kläderna får nog vänta tills i helgen.

Måste skriva lite om D, han var så skojig igår.. han kom in i köket då jag lagade mat, och han svamlade och pratade och berättade saker och frågade om andra saker... helt plötsligt säger han "Så nu jag inte ledsen mer..!" "vadå, du har väl inte varit ledsen?!" tyckte jag och vände mig mot honom, och då står han och flinar med en napp i munnen ;-)

För har man tur kan man ju få ha napp en stund om man är ledsen på dagen, och det har han räknat ut.. Man får inte vara dum :-D

J är också mycket roligare nu, hon "pratar" och ler massor då hon ligger i sitt babygym och sprattlar.. men hon kräks fortfarande så fort karlen tar upp henne ;-)

Börjar med att tacka världens underbaraste Joe för hjälpen med lejouten på bloggen, nu känns den mycket, mycket mer personlig, men jag hoppas att du inser att det är work in progress ;-)

 

Och tack världens underbaraste läkare som alltid ställer upp och står på min sida och verkligen sätter sig in i vad det är jag vill.

 

Och tack min karl som stårut med mig ;-)

 

Och tack min svägerska som trotts allt vill vara min vän, vi är lite mer på samma våglängd nu och på samma ställe i livet, vi har nog förändrats massor både jag och du och det gör mig glad att vi förändrades åt samma håll ;-)

 

Och tack älskade, älskade A för att du var så söt efter fotbollsträningen så att jag nästan blev rörd :-D

(elaka mamman hotade D med att lämna honom i byn då vi andra åkte hem, men då den elaka mamman kom till bilen med J, A och I så bröt A ihop för han ville ju ha D med sig hem, han ville inte lämna D i byn... D själv bröt ihop då han blev tvungen att följa med trotts allt han hade ju vinkat till oss och var som nöjd över att få stanna kvar själv ;-))

A är min lilla känslomänniska :-)

 

Och alla föräldrar som ställer upp och alltid finns till hands såklart och vännerna och de andra tre barnen givetvis, men just idag var det de i ovanstående stycken nämnda människor som jag ville tacka :-)

 

Så jag vill bara tacka alla er underbara människor för att ni gör livet värt att leva :-*

 

Nu har jag kokat nästan 9kilo äppelmos. Vilken himla massa äppelmos det är ;-)

Jag skär bara äpplena i klyftor och tar bort värsta skräpet (har kvar stjärnorna och skalet) och sedan kokar jag dem med lite, lite vatten.. första omgången mos passerade jag sedan genom en vanlig sil, men det var jobbigt och tog tid det ;-) andra omgången körde jag bara  med stavmixern (på inrådan av svägerskan) och det är klart att det gick ju fortare och det blev mer mos, men den blev inte lika fin och slät som den första mosen.. men hursomhelst så har jag iaf äppelmos för hela vintern nu, och billigt blev det också :-)

Mins inte om jag skrev resultatet av åkpåse färgningen igår så jag skriver här att den blev väldigt bra.. inte så röd som jag trodde att den skulle bli, men iaf tillfredsställande röd :-)

Vi får se om det blir fler uppdateringar idag, för nu ska layouten fixas till, så jag hoppas att Joe skall jobba med den ikväll :-)



sista bilden på D och knut

Idag har jag varit på läkarkontroll inför min operation.. det känns gasnka spännande, nu blir det snart av, det känns inte så avlägset längre nu, det känns faktiskt ganska overkligt :-)


Det känns lite konstigt att detta är definitivt sista barnet, men åandra sidan så har vi ju fått fyra st "friska" barn (lite små krämpor har de ju, men inget allvarligt ;-)) så det kanske räcker så, för som alla andra säger, man skall ju hinna med dem också, och nu går det ju bra för de har ju inte så mycket aktiviteter och så, men då de blir större så blir det ju lite mer jobb med dem. Jag är iaf nöjd och känner mig väldigt trygg i mitt beslut :-)

Jag hade en tid till lasarettet för D på torsdag eftermiddag, men eftersom jag är ensammän hemma med alla fyra då så blev jag tvungen att byta tid, och då jag lix bytte tid så passade jag på att byta läkare också.


Jag känner mig som en rasist då jag byter läkare för att jag vill ha en svensk läkare, men samtidigt så kan ju inte jag rå för att jag inte förstår vad läkaren säger då de inte kan svenska. Nu blev det ändå en rysk läkare, men henne har jag träffat tidigare så jag vet att jag kan kommunicera med henne. Men den läkare som jag hade tid till först kan jag verkligen inte förstå och hon förstår inte mig häller. Jag blev skickat till barn, akut med D då han var liten för att han inte kunde andas, på vc här i byn ville de skicka oss med ambulans och sa att vi garanterat skulle bli inlagda, men då vi kom till lassa så sa läkaren att han lät ganska bra. Jag försökte få henne att förstå att han var ny inhalerad på vc men att han hade haft jättedålig syresättning där. Men det enda hon tjafsade om var att han hade nariga fötter som hon ville att jag skulle smörja med någon salva.


Så tillslut så åkte jag iaf hem till min mamma och sov där med alla barnen (karlen jobbade i andra delen av landet då) och på morgonen åkte vi in igen och blev inlagda en vecka för att han var så sjuk.


Jag tror säkert att hon är en bra läkare rent allmänt, men man måste ju förstå språket om man skall kunna ställa rätt diagnos.


Hon jag pratade med på telefon idag ifrågasatte iaf inte varför jag ville byta, det händer nog ganska ofta att folk vill byta läkare av en eller annan anledning. Hade det bara gällt mig själv så hade jag inte brytt mig lika mycket, men då det gäller barnen så vill man kunna ge och få klara besked.

Nu har jag bättrat på färgen på J:s fina åkpåse som mamma köpte till mig då jag var bebis. Den är i rött täckjacks liknande material. Men den hade blivit så solblekt och ful så nu har jag färgat den i maskin.. hoppas att den blev fin så att J kan ha den nu i höst och till våren.

Undertiden den har varit i maskinen så har jag skött en massa ärenden på datorn, bla betalat vinster på tradera och avbokat och beställt tider på olika ställen. Det är så skönt då allt sådant är bortgjort och det är så smidigt att göra dem med datorn.

Veckan har börjat bra, alla pojkarna var på bra humör i morse, alla åt sin frukost och alla klädde isg utan bråk.
I klädde tom på sig själv, vilket är ett bra betyg på morgonen, han brukar tjafsa och tjata tills man måste kläpå honom för att hinna i tid.


A var också glad idag, han klädde sig utan problem och tog på sig den orangea HH overallen  och tyckte tom att han var riktigt fin i den. Så det var skönt, då vet jag att han inte fryser i skolskogen nu på morgonen och förmiddagen.
Allt gick så bra att jag kände att jag kunde vara lite o-pk, så A fick med sig tre st vaniljdrömmar till fika att ha i skogen (de ska bara ha ett symboliskt fika med sig eftersom de har lunch direkt efteråt, men jag brukar skicka två st brants skorpor med mjukost vanligtvis).


Då allt går såhär smidigt så vill man ju uppmuntra dem och visa sin goda vilja så att de förstår att det lönar sig att vara snäll, så i eftermiddag då A kommer hem från skolan så skall ha få spela PS2 om han fortfarande är trevlig efter mellis.

Idag känner jag mig inspirerad, nu skall jag sortera här hemma och flytta saker från en plats till en annan ;-)


Men jag känner inte för att ta in säckarna med det jag fick kvar från bytardagen och börja sortera det. Det tar jag till vecka någon förmiddag då pojkarna är på dagis.


Idag vaknade jag av att A och I spelade någon typ av bollsport på övervåningen, det lät som ett gäng elefanter som sprang fram och tillbaka där uppe och ibland skrek någon MÅL!
Det är så skönt då barnen roar sig tillsammans utan att bara bråka.


Oj nu spydde J i sin pappas säng, massor spydde hon. Det slår aldrig fel, oavsett hur mycket jag rapat henne innan och avsett om hon redan har spytt lite (vilket hon hade nu) så ska hon ändå spy på honom.


Så nu måste jag engagera mig lite i mitt irl liv. Återkommer.

Den hör dagen började inge bra. I och A vaknade kring klockan 6 i morse och kastade lego på övervåningen, fram till halv åtta försökte jag få dem att gå och lägga sig igen, men tillslut gav jag upp.


Sedan gnälldes det lite till och jag fick skicka upp I en stund för att han skulle lugna sig (han gnäller över allting utan anledning, tillslut gnäller han tom över saker som han egentligen vill göra utan att han tänker på det) men efter fem-tio minuter på sitt rum så var han som en ny unge. Så jag och I kokade äppelmos, och pojkarna åt havregrynsgröt med äppelmos till lunch.


Sedan städade jag undan lite och dammsugade hela huset (200kvm fulla med hundhår) och renbäddade sängarna, Känns ju onödigt att andas in allt hundhår nu då vi inte har någon hund längre, medan pojkarna var ute och hoppade på studsmattan.


Sedan hände det bästa hittills idag.. min absoluta favorit Dr ringde och sa att jag ska få min operation och att de förmodligen hinner bli av innan jul :-D Det känns verkligen super, duper ;-) Så ännu så länge så är dagen bara bra :-)

Det är inte så lite jobb med en sådan. De som lämnar in tycker att det är jobbigt att märka kläderna, komma med dem en viss tid och sedan hämta det som inte är sålt. Men det riktiga jobbet är ju att sortera allt efter storlekar och typ av kläder och sedan ta betalt och ordna med alla pengar som skall räknas och delas upp och sedan skall kläderna ner i säckar igen så att man kan skicka tillbaka dem till dem som äger dem.

 

Fyra dagars intensivt arbete, + alla dagar med planering och uppstrukturering för dem som jobbar där. Nu är jag ju bara funktionär så jag är där och "grovjobbar" men jag kan ju tänka mig vilket jobb det är för dem som måste tänka också. + att många av oss som jobbar också lämnar in kläder, jag lämnade sex sopsäckar förra året och lika mycket iår och ändå sålde jag grymt bra förra året.

 

Vi lever verkligen i ett slit och släng samhälle, det blir ännu mer uppenbart sådana här gånger.

 

men det är en kul och bra grej och det är skönt att komma hemifrån och göra något annat en helg :-)

Idag är jag en stolt och glad mamma, tänk att livet kan skifta så fort från bra till dåligt ich sedan tillbaka, vad lite som krävs ändå.

 

Nu på morgonen var jag med D på ögon, och hon såg ju direkt att han skelar, men synen var det inget fel på och han använder båda ögonen så han behöver iaf iet glasögon ännu :-)

 

Sedan var jag på skolan och hade ett möte med A:s fröken.

 

A fyller sju år på nyårsafton men är född -02 så egentligen började han förskoleklass förra året, dock visade det sig gasnka snabbt att han inte var skolmogen då, så redan vid jul började vi fundera på om han skulle få gå förskolan även i år.

 

Men hjälp vilken byrokrati det är, trotts att både vi och hans fröken tyckte att det skulle vara bäst för honom, och trotts att det bara skiljer fem timmar i tid till att han skulle ha blivit en  -03:a så blev vi tvungna att fylla i papper och skriva långa uppsattser och prata med specialpedagoger innan vi äntligen i April fick veta att han hade blivit placcerad i en ny förskoleklass, så då fick han sommar lov. Och nu går han alltså förskola igen och trivs superbra, hans nya fröken verkar jätte fin och engagerad (jag gillade den förra också och det gjorde A med, men jag tror att denna är mer passande till A.)

 

Och idag var jag alltså där och pratade med nya fröke för att kommaframtill vad vi skall göra med detta läsår, tex så vill jag att vi redan nu skall försöka redaut om det kan finnas lite dyslexi i pojken (om ni inte märkt det ännu pga att jag använder stavningskontroll, så kan jag berätta att jag själv har kraftig dyslexi) och vi pratade även om annat.. Det visade sig att A är väldigt tysst och uppmärksam på lektionerna och sitter stilla och gör det han ska. Han är en av dem som hon sällan eller aldrig behöver sägatill. Det kändes så skönt att höra. När jag sedan skulle gå därifrån så träffade jag hans gamla klassföreståndare som bara tittade på mig och skakade på huvudet; "vilken skillnad det är på pojken, NU är han skolmogen, visst känns det skönt nu då det visar sig att ni verkligen tog rätt beslut?!" och det gör det verkligen, så underbart skönt.

 

Messade lite med kenneln idag också, knuten hade inte skött sig så bra igår, han hade försökt bita henne då hon skulle kolla på hans tänder och så, men idag var han en helt annan hund. Så vi känner att vi tog rätt beslut där också, för uppenbarligen är han jätte lynning, och sådana hundar vill  man inte ha runt barnen. Och nu hoppas jag bara att Knut och hon på kenneln ska bli goda vänner så att han får ett bra liv där, och idag verkar det ju som att det skall bli så :-)

 

Så i glädjen äver att dagen har varit bra så vek jag lite tvätt och togfram köttfärs så att jag kan göra köttbullar till middag :-)'

 

Nu är det tomt i huset (sånär som på mig och tre av barnen då) men ingen som snarkar och ligger vid mina fötter.

Jag hade jätte tur att vi blev bjudna till svägerskan idag så vi har hållit oss där hela dagen från det att han åkte tills nu. Det har nog varit bra för både mig och barnen att vi fått tänka på något annat i några timmar.

Imorgon kommer vi inte att hinna känna så mycket häller då vi först skall på ögon med D och sedan har jag möte med A:s fröken och sedan kommer ju alla hem och på fredag är karlen ledig på dagen och resten av helgen jobbar jag på bytardagen.

Men det är både och, det känns som att jag kommer så lindrigt undan då jag inte hinner fundera så mycket på hur det känns.. men jag är ju lite konstig och vill bli straffad och må lite dåligt då jag har gjort något som jag tycker att jag skall straffas för ;-)

Men jag har haft kontakt med kenneln idag och allt verkar bra, förutom att jag glömde skicka kopplet, så det skall jag posta i morgon. Jag använder aldrig koppel på honom eftersom han är som en skugga på mig så följer han ju med mig vart jag år och då behövs ju inget koppel.

Summan av inlägget: saknaden är stor men ännu inte så stor som jag trodde, men det kommer nog i kväll då jag har mer tid.

Pratade med kenneln igår kväll...

 

idag mellan 09.00 och 11.00 skall jag möta upp med en person som skall köra Knut till kenneln (hade helst lämnat han själv men det är så långt tyvärr) så nu har jag packat en påse med hans saker. Lakanet till hans säng, (själva sängen är för stor för att skicka), hans skålar, hans leksaker, hans godis och alla papper han behöver.

Jag berättade för A innan han åkte till skolan att Knut skulle flytta idag, så då A kommer hem så skulle inte Knut vara kvar. Det är klart att A blev ledsen men inte som jag trodde. Han förstår nog inte riktigt vad det innebär, så ikväll kommer nog den riktiga reaktionen.

Jag har inte berättat för småpojkarna ännu, men de är ju hemma idag så de kommer ju att följa med då vi ska lämna Knuten...

Ååååå, vad jag hälls hade sluppit att göra detta. Planen var ju att ha honom för alltid, känns så snopet och ledsamt att det inte blev så.. och vad ensamt det kommer att bli på kvällarna.

 

Detta är en mörk och hemsk dag i vårat liv.

 

Det verkar som att jag måste ändra konceptet i min blogg och skriva dagen efter hela tiden, för på källarna fungerar nätet sämre, karlen är hemma och använder dator eller så är jag för trött för att skriva, men jag ska ge det ett försök till iaf :-)

Jag var och vägde J igår, hon väger nu 4870g och är 57cm, så hon var ju inte alls lika stor som jag trodde att hon skulle vara, jag trodde att hon skulle vara drygt 60cm och väga kring 6kilo, men hon har iaf vuxit sedan sist och följer sin kurva så jag är nöjd ändå :-)

 

Här är hon aldelens ny och har stl 44 på sina kläder, så ganska stor har hon blivit ändå om man gemför då med nu :-)

Allt har flutit på bra idag. Barnen var på bra humör på morgonen och gjorde det dom skulle utan gnäll.

A var i tid till bussen och småkillarna var i tid till dagis, så jag var hemma i bra tid efter att ha lämnat bort alla pojkarna, så efter att  J  också ätit så började jag med mina hemmafru sysslor ;-)

klockan är nu 10.14 och jag har tvättat en maskin, vikt det som var i tumlaren, gottigenom D:s, A:s och J:s garderober och rensat ur två säckar till med kläder som skall säljas på bytardagen i helgen. (I:s garderob tog jag förra veckan)

(Det är konstigt att att man kan rensa ut en sopsäck med kläder ur en garderob och att det ändå finns 15par byxor, 17 tröjor och fem pyjamasar kvar. +lite shorts och kortärmade tröjor. Det måste vara för att D:s kläder är så små att det upplevs som att han inte har så mycket kläder fast han har över 100par byxor. Men nu är det iaf rensat och fint där inne)

Sedan har jag varit ut med soporna, kollat igenom mina online spel och gosat lite med Knuten (som inte har flyttat ännu, både på gott och ont), så nu ska jag äta lunch byta kläder och sedan skall jag på bvc med J.
(tror jag tar med mig återvinningen då jag lix ska in till byn så har jag gjort det också).

Det känns bra de dagar man har flyt och hinner massor, och ofta gör jag det då jag är "själv" hemma. Men de veckor som karlen jobbar eftermiddag och är hemma med mig på dagen så hinner jag inget alls. Jag tror att det är för att det är jobbigare att göra något kreativt då det ligger någon och sover mitt i alltihop ;-)

Nätet fungerade dåligt igår kväll så jag kunde inte uppdatera något då, men detta är vad som hände igår kväll iaf:

Först ringde de från skolan och sa att A:s taxi inte hade kommit, så jag blev tvungen att packa in alla i bilen igen (hade just kommit hem från dagis med de små) och åka till skolan för att hämta A. Men då passade vi på att handla lite också, så då kändes det inte lika onödigt.

sedan lagade jag dålig mat som knappt gick att äta (en typ, pastasås med lax och bandspagetti) men med lite ketchup så åt alla riktigt bra ändå.. jag tror det var karlen som gnällde mest, fast inte så att barnen hörde förstås, för då hade inte de ätit heller. Det är bara att hålla god min och äta en portion hur det än smakar så att barnen lär sig att man äter det so serveras.  ;-)


Sedan gick jag, mamma och J var upp till mormor  och hälsadepå.

Det är klart att hon är ju inte alls pigg och kry mormor, men hon var iaf mycket bättre än sist jag var där. Det var jätte skönt att se och att hon var medveten om att vi var där och hon gick att prata och skoja med.

Sedan gick vi en promenad, jag, mamma och J. Och avslutningsvis satt vi hos mamma en stund och såg på Jonnie och Mathias.

Då jag kom hem såg jag Dexter (har inte missat ett enda avsnitt) och sedan mars i säng.