minafyra

Äntligen är det mesta klart hemma. Vi har städat och hängt upp lite grejer på väggarna, all tvätt är tvättad, vikt och INLAGD I GARDEROBERNA!!! det händer inte ofta att kläderna hinner in i garderoben, oftast hamnar de på bäddsoffan (som ju ändå aldrig används) och sedan rotar man fram något där) men det är ganska skönt att kunna gå till resp unges garderob och få en överblick av vad som finns utan att behöva rota.. Vi har tom sorterat alla sockorna. Och eftersom jag köper nya sockor hela tiden eftersom jag aldrig hittar matchande par, så får man lätt ihop över hundra par sockor då man sorterar dem och lägger dem där de skall vara.

Snön har också anlänt.. äntligen.. så det är betydligt trevligare ute och barnen är på bättre humör. Vilket jag förstår för det kan ju inte vara trevligt på något sätt att stå på en stelfrusen "leråker" i bitande kyla iklädd stora overaller och klumpiga vantar som gör det omöjligt att utföra något som kräver mer finmotorik. Nu däremot är våran gård ett paradis för barn.. eftersom vi bor på en ås så kliver barnen ut genom dörren tar en bob eller madrass som står bredvid farstutrappan och sedan åker de ner till stallet.. det är en ganska lång backe och går väldigt fort. :-)

I veckan är de ju lediga alla barnen och karlen jobbar, något jag har gruvat mig för, men just nu känns det helt ok :-) en underbar känsla faktiskt :-) Lite kan det ju bero på att karlen jobbar så pass nära (bara 14mil bort) så han kan sova hemma på nätterna, så vi hinner iaf träffas två-tre timmar varje afton :-)

Och idag vände sig J från rygg till mage för första gången :-) 4/10 vände hon sig åt andra hållet, men nu kan hon alltså båda :-) (efter vändningen blev hon akut trött och somnade, så det var nog jobbigt värre) men nu är det utvecklingssteget iaf avklarat och inskrivet i boken om J :-)

Länge sedan jag var här nu. Har inte haft ork att sitta vid datorn på sistone.

Jag blev ju tvungen att sluta äta min medicin pga jättedåliga blodvärden, och det tog bara en dag eller två så var jag helt däckad (blodvärdet och mörkret gör ju givetvis sitt till för livsledan, men medicinen behövs verkligen)

Nu äter jag medicinen igen, med vissa riktlinjer. Jag skall ta prover en gång i veckan i fyra veckor och sedan var annan vecka 4x till. Efter det skall jag förmodligen byta medicin, men det får vi se om.. det beror ju lite på hur blodvärdena ser ut nu framöver.

Så nu orkar jag skriva lite här igen. Dock blir det ganska tråkiga grejer... :-(

Lille D har börjat klaga på att han har ont i ena ögat och att det känns konstigt, han har blivit ännu mer ljuskänslig och i morse bad han mig ta bort myrorna ur hans öga. Vi fick en akuttid på ögon och de kollade i ögonen, han fick titta på lite bilder och de mätte trycket i ögonen.

Sist vi var på ögon så sa de att de skulle hålla koll på om han slutade se 3d bilderna helt.. då såg han nämligen bara två av dem, och eftersom han skelar så är de rädda att han stänger av ena ögat och slutar använda det. Nu såg han en stjärna och kallade månen för hus, vilket läkaren godkände med motiveringen att han inte koncentrerade sig?!

Trycket i ögonen låg på mellan 15 och 17, och normalt är mellan 13 och 20 om jag mins rätt.. iaf så var han inom det normala där, vilket känns jätte bra iaf, för det är ju den största skräcken. Dock fick vi ju inget veta om vad orsaken till hans ögon besvär kan vara, vilket känns otroligt oroande.

På fredag skall jag på barn med A pga hans sjukdom och då skall jag träffa samma läkare som jag har till D så jag skall ta upp D med henne också och fråga hur vi skall gå vidare.. Mamma vill att de gör en hjärnröntgen och svärmor föreslår EEG. Själv känner jag mig som en MBP mamma just nu. Men den känslan får jag övervinna.. det gäller ju ändå världens underbaraste lille D.

I förmiddags var det möte på skolan. A ligger numera före sin klasskamrater i läsning och skrivning. Screening provet som han gjorde förra skolåret och fick ett rätt på har han nu fått göra om och hade alla rätt.

Specialpedagogen, var super nöjd med honom, han tänker ofta ett steg längre än henne vilket hon tyckte var roligt. Då han tex skall lägga fram bokstäverna under ett ord så kan han lägga till en bokstav till för att göra ett annat ord :-)

Det känns så skönt att han är tillbaka nu, och att han har varit såhär hela terminen, inga problem, inget tjafs, inget stök. Han har varit engagerad hela terminen och följt med på lektionerna, han är fortfarande en av de lugnaste i klassen och gör alla övningarna trotts att han redan gjort många av dem förut.

Så nu är det kapitlet avslutat iaf för ett tag, men vi kommer att hålla ögonen på hur det utvecklas så att han inte blir efter igen :-)

(specialpedagogen och A:s fröken såg lite chockade ut då de förklarade att de sa nonsens ord till A som han sedan skulle stava till "typ: bof, tof, sor... osv" och jag svarade att jag också gjort de övningarna... skillnaden var bara att jag gjorde dem i nian och inte i förskolan ;-))

Lite tungt känns det dock nu då det blir så påtagligt hur dålig jag är på att stava. Jag kan inte hjälpa A att skriva saker, inte ens nu. I vanliga fall så kan man ofta byta ut ord mot ord man kan stava om man skriver något, men om jag hjälper A med hans önskelista och han tex önskar sig sockor så kan vi ju inte ändra det och skriva skor.

Vad hände med allt prat om svininfluensan?! Är alla vaccinerade och säkra nu?! så nu finns inget mer att säga i ämnet?!

Det har verkligen varit mycket tjoller om den där influensan, att folk verkligen tror att mänskligheten i princip hade blivit utplånad om vi inte massvaccinerat hela samhället. Det är alltså typ 6st som har dött av influensan, och ung lika många som har dött av vaccinet. Man kan inte bevisa att folk fått problem av sprutan, men det är ju konstigt att vissa fått nervpåverkningar efter att de har tagit sprutan utan att det har med sprutan att göra?!

I vissa länder är den helt förbjuden och i vissa är den tillåten från 15år och i Sverige så skall alla från 6månader och uppåt vaccineras, trotts att det bland de döda är männen i 60års åldern som är överrepresenterade.

Jag fattar att man vill vaccinera sig mot den om man tex har en lungsjukdom som kol eller liknande, eller om man har jätte mycket astma. Men att ta sina små barn till specialist läkare för att testa deras ägg allergi för att kunna ge dem en spruta som de inte behöver?! vars är logiken i det?!

Och vi som inte tagit sprutan, vi får höra att vi borde för att skydda andra?! varför då??, de som är i riskgrupperna får ju sprutan redan, så jag skall ta sprutan för att skydda andra fullt friska, normalviktiga kvinnor i 30års åldern?! Skulle inte tro det va. Är de rädd får de ta sprutan, själv är jag mer rädd för sprutan.

Det är kvicksilver i sprutan också, förvisso inte mer än i en portion gädda(?!) men det är ju ändå konstigt att gravida får sprutan då de inte får äta gädda pga att den innehåller tex kvicksilver!

Hur många dör i vinterkräksjukan varje år? hur många dör i vanliga influensan, hur många bebisar dör i rs de år då den är som värst.. fler människor dör pga fetma än av denna rysliga svininfluensa!!

Sjukvården har inte resurser för att de som är sjuka skall få komma in och testa vad de lider av, (tex vi som var sjuka, det enda de kan säga är att det troligen var svininfluensan vi hade) men de har resurser att ta in ALLA människor för vaccinering, oavsett om man har haft sjukdomen redan, oavsett om man tillhör en riskgrupp och oavsett, oavsett, oavsett.

Och allt annat runt omkring denna spruta, alla turer som varit om den. Den kom inte då den skulle, ingen vet vad den innehåller, den är inte beprövad, först skall man ta två sprutor, sedan räcker det med en och tillslut blev det två igen?!

Vi är bara inne i fas ett ännu.. fas tre är så fasansfull så ingen vet vad som händer då :-O den fasen har de nu i Australien :-O. och det visas ju massgravar och människobål därifrån på nyheterna varje dag, som det var  under pestenstid.. eller så inte..

Nää, nu har den diskutionen dött ut, epidemin är avhjälpt, tack och lov för att alla vaccinerade sig (typ 50% av alla barn i tre-fem års åldern, den andra halvan kommer snart att få knorr och dö).

Tänk om vi hade kunnat ta de där pengarna som gick till fullt friska människor och gravida (som iof inte är sjuka, men som kanske skall akta sig för dylika preparat) och använt dem till att hjälpa aidssjuka barn i Afrika istället?!?

Bara en tanke!

Idag gjorde jag av med allt för mycket pengar.. Jag åkte till stan för att köpa mer julpynt för att bättra på stämningen och det blev ganska mycket nya saker. Tex så blev det en ny gran, ny ljusslinga och nya bollar.

Det blev även en ny adventsstake (en jätte stor som tar upp det största fönstret i vardagsrummet) och en liten adventsstake till A:s rum. I vart lite avis på A:s ljusstake så han fick en gammal som vi inte hade användning för här nere längre.

Barnen klädde granen och var så duktiga, nu är de ju i tre olika längder barnen så det hamnar bollar på alla höjder i granen, annars blir det ju ofta bollar längst ner bara eftersom barn är så korta. Men vi är iaf nöjda med våran gran, och tycker att den sprider glädje. Jag antar att andra kommer att tycka att den är jätte ful och hemsk, och att det inte är rätt att ha en sådan gran, men det är ju deras åsikter, alla får ha vilken gran de vill :-)

Sedan hade vi middags främmande. Jag bjöd på blåmögelostsgratinerad lax sida med pressad potatis och sås gjord på filadelfiaost, blåmögelost och matlagningsgrädde. Gästerna åt riktigt bra och sa att de tyckte att maten var god, tom deras ettåring åt bra av maten, såsen åt hon rent med fingrarna för att inte missa något ;-)

Det är inte särskilt mycket som jag är bra på, tex är jag ganska kass på att baka och extremt dålig på att städa ;-) med faktiskt så är jag helt ok då det gäller att laga mat. Ibland blir det katastrof dåligt eftersom jag hittar på undertiden som jag lagar maten, men oftast blir det helt ok eller tom riktigt gott. Idag blev det riktigt gott :-)

Det känns lite roligare med jul nu, frågan är bara hur det kommer att kännas i morgon då all snö har regnat bort igen :-(

Men det "viktigaste" som här hänt idag, det jobbigaste och mest oroväckande är att D hade feber nu på aftonen och kvällen, så om han har feber i morgon också så skall jag maila hans läkare. Lilla gulliga D, hoppas att det bara är en förkylning, får han aldrig tillbaka sina feberperioder så är jag väldigt nöjd med att kunna säga att det bara var något han hade som liten och som han växte ifrån, jag behöver aldrig veta vad det berodde på om han slipper få sådär igen.

I morse trodde jag inte att jag skulle ta mig upp ur sängen, jag skulle egentligen vara i stan och ta prover på  morgonen, men klockan hade hunnit bli 12.00 innan jag var där. Och då jag kom hem så tog karlen I och D och åkte för att kolla på skogsmaskiner på verkstan så jag, A och J vart hemma själva.

Men då gnistrade det till lite i kroppen.. Jag och A skruvade igång Tommy Körberg på datorn på högvolym och till tonerna av världens mest stämningsfyllda julsånger så tokstädade vi, tvättade fönster och julpyntade som värsta tomtenissarna medan de andra var borta.

Då karlen ringde och sa att han var på väg hem med småkillarna så höll vi som bäst på med pyntandet av köket och A såg så grymt konspiratorisk ut då jag sa att vi bara satt och degade vi datorn och x-boxen. Och då vi såg bussen svänga upp på gården så sprang vi till sovrummet och tryckte igång x-boxen för att hinna sätta oss innan de kom in så att vi kunde låtsas att vi hade suttit här hela tiden :-)

Så nu är vi på g iaf, men det är långt ifrån klart.. men har man lix börjat och kommit en bit så känns det inte lika oöverstigligt iaf. Så kanske, kanske är jag klar innan främmandet kommer på julafton :-)

Jag måste börja med att berätta vad I sa idag.. (för er som jag berättat detta för, jag mins ju fel ord, tur att jag skrivit upp dem på en lapp då han sa det, för dessa ord var ju ännu mer avancerade). Iaf så stod jag i köket och I sprang runt mina fötter så jag bad hon lugna sig alternativt lämna köket. Så I smög tyst ut ur köket samtidigt som han viskade "aldatio" och då han kom in i sovrummet så skrek han "allegro" och sprang in i vardagsrummet ;-)

Ni som har play hous disney kan nog räkna ut vart det kommer ifrån, men jag blir så imponerad över att barnen minns sådana ord, för som sagt då jag berättade detta för mamma sedan så kom jag inte ihåg vilka ord han använt.

Annars har dagen varit jobbig för mig men egentligen helt ok. Barnen har varit snälla och gulliga (lite gråt från A efterskolan, men det kan man bortförklara med gympa igår och bad idag) men då jag är såhär trött i huvudet så blir det jobbig tom då de är glada mina små monster.

Nu är det dags att ryckaupp sig.. jag skall verkligen försöka i helgen att anstränga mig lite mer än förra helgen, så jag får hoppas att det ger resultat.

Imorgon på morgonen kommer mannen hem och sover hela dagen (jätte tråkigt då man inte setts på en vecka och så får man inte prata förns på kvällen utan bara se honom sova och vara avis för att  man vill sova själv) men, men, han är iaf hemma då :-)

Idag har jag varit på samtal, och jag tycker att den här sången passar bra på mitt samtal idag :-)


Jag satt häromdagen och läste min tidning, en dag som så många förut.
Och jag tänkte på alla dom drömmar man drömt, som en efter en har tatt slut.
Då såg jag en bild av en flicka, med en skadskjuten kråka i famn.
Hon springer iväg genom skogen så fort som hon någonsin kan.
Hon springer med fladdrande lockar. Hon springer på taniga ben.
Och hon bönar och ber och hon hoppas och tror att det inte ska vara försent.

Och flickan är liten och hennes hår är så ljust, och hennes kind är så flämtande röd.
Och kråkan är klumpig och kraxande svart. Och om en stund är den alldeles död.
Men flickan hon springer för livet, med en skadskjuten fågel i famn.
Hon springer mot trygghet och värme för det som är riktigt och sant.
Hon springer med tindrande ögon, hon springer på taniga ben.
För hon vet att det är sant det som pappa har sagt, att finns det liv är det aldrig för sent.

Och jag började darra i vånda och nöd, jag skaka' av rädsla och skräck.
För jag visste ju alldeles tydligt och klart att det var bilden av mig som jag sett.
För mitt hopp är en skadskjuten kråka och jag är ett springande barn,
som tror det finns nån som kan hjälpa mig än, som tror det finns nån som har svar.
Och jag springer med bultande hjärta, Jag springer på taniga ben.
Och jag bönar och ber fast jag egentligen vet att det redan är all'es för sent.


http://www.youtube.com/watch?v=hC3EszN3Uuo