minafyra

08.15 kom I ner och frågade om det var morgon, innan dess hade de varit tyssta alla tre pojkarna.
Ibland är de så underbara så (det är dom iof alltid men ibland döljer dom det bra) ;-)

det är så skönt att få sovmorgon ibland, det behöver alla trötta föräldrar, för får man bara sova ordentligt så klarar man det mesta... och i en barnfamilj kan det mesta hända så det gäller att vara förberedd med mycket sömn.

Så idag kanske vi äntligen kan hitta på något roligt :-)

Nu är barnen i säng. Äntligen är det tyst i huset. Mins inte om det är män eller kvinnor man brukar säga att man  inte kan leva varken med eller utan, men hursomhelst så kan jag meddela att det egentligen är barn det gäller.

Ibland har vi haft barnvakt för att tex se ett band, gå ut och äta eller se en bio, och ibland så ringer en mormor eller farmor och vill låna ett barn över helgen eller så. Och TANKEN på att vara barnfri är ganska underbar, men sedan....
Då man ska lägga sig och barnen inte är hemma, att inte få titta till dem och se att allt är bra innan man lägger sig, och att vakna själv i huset och det är alldeles tyst (det låter ju som en utopi) men fy vad trist det är.

Det är som i boken om den lille prinsen som får välja mellan två trollstavar, den ena är blå och trollar fram vänner och den andra är röd och gör så att allt prinsen rör vid blir till guld. Och han väljer givetvis att göra allt till guld, (tänk om allt man ägde blev till guld, ännu en utopi) men han inser ganska snart att det inte är så roligt att leka med kalla hårda guld leksaker alldeles ensammän och jag tror tom att han förvandlar sin kammarjungfru till guld innan han bryterihop och ber på sina bara knän att få byta trollstav...

Så känns det då barnen är borta. Jag har två saker att välja på, vara hemma och låst men ha mina barn, eller vara fri och ledig och äta på restaurang,, och dum som jag är så tror jag alltid att jag vill gå på restaurang.

Väl på restaurangen så pratar vi bara om barnen medan vi kastar i oss maten och skyndar oss hem. (man måste ju skynda sig lite så att inte barnvakten blir utsliten) men sanningen är att utan barnen har man inte så mycket att göra.

Det låter nästan lite sorgligt och tragiskt att känna så, men de är ju så små ännu, tidsnog vill jag nog ha dem ur huset.. :-)

Men iaf.. tillbaka till början och knytaihop..

Nu är barnen lagda, det är tyst och lugnt, ingen som kastar hoprullade sockor i vardagsrummet och skriker "akta dig för den stinkande osten.. NEJ du får inte ta den.. SLUTA I om du äter den stinkande osten så leker jag inte med dig...ÅÅHHHHHH mamma, I bara förstör...!!!!!!!!!!!"

ingen liten D som kommer springandes och säger att han är en "däse biii!" och ingen I som antingen petar på mig, sliter i mina kläder eller pillar i mitt hår (han är som en värmesökande missil nu då han är i treårstrotset.. antingen hänger han som sagt i mina kläder eller så gömmer han sig och orsakar vattenskador på övervåningen eller målar på tapeterna..)

Men just nu är det tyst och skönt och jag får vara ifred och dricka mitt te ända tills lilla J skall äta igen och vid 22.00 tiden har jag tråkigt och går och lägger mig, för egentligen finns det inget att göra då barnen sover.