minafyra

Blev inget vettigt gjort idag häller. I kom ner i natt och kissade så jag sa att han fick ligga i karlens säng, för av någon anledning så är jag så hemskt mörkrädd den där första natten då jag är ensammän varje vecka så jag hade inte somnat fast klockan var nästan två på natten. Men med en liten varm I i sängen så somnade jag ganska fort ändå. Kvart i sju ringde väckaren men då sov fortfarande alla så jag bestämde att A skulle få åka bil eftersom jag ändå skulle till stan idag och ta prover.

Innan alla fyra barnen var klädda, hade ätit, fått torra blöjor och satt i bilen så var vi redan en kvart sena till dagis och innan vi var i samhället så var A 30minuter sen.. (dålig mamma som låter A lida för att jag är trött på morgonen)

Men provtagningen gick iaf bra, det togs bara två rör blod och sedan åkte jag och J hem och sov till klockan ett.

Trotts att jag har sovit två timmar idag så har eftermiddagen genomlevts som i en dimma. Jag försökte prata först med mamma och sedan med karlen i telefon men jag förstod knappt vad de sa. Sedan ringde min bror och då var det om möjligt ännu värre.

Middagen blev korv med bröd, känns ju som en lagom nyttig och bra middag, men jag har lovat mig själv att göra chiliconcarne i morgon för att uppväga för idag. Så jag hoppas att den här veckan följer samma mönster som de veckor som har varit, att jag sover som ett barn nu andra natten jag är själv.

Nu går det dessutom rykten om att min söta man skall få vara på hemmaplan och jobba snart, så då behöver jag inte vara själv så ofta :-) Det vore så underbart :-)

Äntligen har jag börjat städa lite iaf..

Plockat lite och damsugit idag + att tvätten snart är både tvättat OCH inlaggd i garderoberna. Jag har tom snört ut de tre bokhyllorna som legat och skräpat i hallen i några veckor.

Så imorgon skall jag verkligen försöka ta mig i kragen och fortsätta städandet så att vi får pynta också, hade jag inte haft barn så hade jag nog skitit i julen tror jag. Jag känner inget sug alls efter att pynta, klä gran och laga mat.

Dock vet jag ju att själva julafton är trevlig och mysig, men återigen så är det ju pga barnen, hade jag inte haft dem så hade jag nog inte firat jul. Jag vet inte när jag tappade tron på julen, men just nu har jag iaf ingen alls. Det är annars en högtid jag brukar se framemot, men nu ser jag bara kraven och allt jobb.

Det blir säkert trevligare i huset med lite pynt, pepparkakshuset som A kom hem med från mormor gjorde iaf en byrå i köket mysig, så det är ju alltid en start ;-)

Vetskapen om att allt skall bort sedan känns dock om möjligt ännu tyngre än vetskapen om att allt skall fram nu.

Men det blir morgondagens plåga. Den här dagen har varit trevlig med besök av barnens morfar med fru och lite fika och spralliga barn. A skrev en önskelista där han helt utan hjälp skrev LEGO och med lite hintar även lyckades skriva HUSBIL och ÖVERRASKNING. Sedan ville han att jag skulle skriva en önskelista så jag skrev också husbil + att jag skrev, mer snö, pengar och snälla barn. På det sista svarade A leende "Men mamma, det har du ju redan!" Med den där "det förstår du väl lilla vän..!" rösten. Lilla älsklings A.

Morfar frågade vad I ville ha och han svarade "migiter", vi försökte gissa vad det var och kom med olika förslag, jag frågade I vad det var han menade och han svarade "Jag vet inte vad det är!" med en axelryckning, men sedan då han fortsatte med att önska sig hatt och trollspö så räknade vi ut att det var en magiker han ville ha ;-) gulliga lilla I :-)

Idag har det varit adventsfirande i samhället.

Det var en trevlig tillställning med sång, julspel och fika. Alla barnen var jätte duktiga i pjäsen om jesu födelse. Det skulle egentligen ha varit ännu mera uppträdande under dagen, men det var inget vi hade sett framemot så vi blev bar glada då det inte blev.

För helt ärligt så blir man ganska trött av att hålla i korviga tvååringar och säga till pratiga fyraåringar samtidigt som man roar bebisar och lyssnar på stämsång.. hmm.. psalmsång menade jag ;-)

Jag blev så trött då vi kom dit och det var så kallt där i lokalerna där vi var så jag frös hela tiden. Jag klara ju inte ricktigt av då det är jätte mycket folk, och särskilt inte då jag har barnen med mig, jag blir så fruktansvärt stressad, och det gör mig ännu tröttare.

Så efter en god middag hos svärmor och svärfar så stupade jag i säng då vi kom hem klockan 18.30 och sedan sov jag till nu då jag vaknade av att karlen gick och hämtade kaffe i köket.

Tänk om man fick vara "normal" vad mycket mer man hade haft ut av vissa saker som tex julfirande och andra aktiviteter med barnen. Men då man känner stressen redan flera dagar i förväg då är det inte roligt. För på en nivå känns det jätte roligt att göra något tillsammans som familj, och det känns roligt att få ta med barnen och göra saker, för de är så snälla och uppför sig minst lika bra som alla andra barn. Det är bara mig det är fel på.

Men nu sover de iaf de små trollen och jag skall fika limpa och varm choklad innan jag lägger mig och sover igen.

Ååå. vad jag önskar att jag var frisk just nu. Jag tror inte att barnen märker hur jobbigt det är för mig att åka iväg någonstans, men så mycket roligare det hade varit för mig själv. Nästa utmaning blir lucia på dagis då jag skall iväg med de tre yngsta (minst) själv utan karlen, till de små dagis lokalerna ska vi, där de nästan inte ens rymmer alla barn i vanliga fall och nu skall även alla föräldrar och syskon vara där. Trångt och massor med barn. Det blir en pärs det ;-)

Idag hade jag telefon tid med sjukhuset på morgonen gällande D. På de nya proverna hittade dom inget avvikande alls. Så han har blivit friskare?!

Läkaren sa att jag skulle höra av mig nästa gång han får den där febern så skulle det tas prover direkt, för så vi var på det inbokade mötet så hade han ju feber och hjärtklappning så något har det varit, vi vet bara inte vad, och inte lökarna häller.

Men det är skönt iaf att inte bli avfärdad, för det hade vi ju kunnat bli nu då de inget hittar, dom hade ju kunnat påstå att han var frisk och att jag överreagerat på de symtom han hade, men de tar det fortfarande på allvar och det känns riktigt bra.

Hon sa även att de kommer att följa upp hans tillväxt, något som de inte har reagerat så mycket på innan, men nu sa hon att vi kommer att bli kallade i februari ung för att kolla hans tillväxt. Man känner sig lite tryggare då de har honom under uppsikt ändå även om de inget hittar.

Sedan ringde min egen läkare idag då det visade sig att min nya medicin inte alls är bra för mig. Jag har ätit den i ca tre veckor nu och var till vc igår och tog prover. Proverna visar på att jag har alldeles för låga vita blodkroppar tror jag att det var, det var mycket saker som var fel och läkaren sa åt mig att sluta med medicinen omgående. Så det är ju tur att jag äter så låg dos då jag inte skulle trappa ner eller så utan bara sluta såhär  tvärt.

Jag visste ju att det var en ganska aggressiv medicin, men ändå blir man ganska ställd då biverkningarna drabbar en själv, sådant drabbar ju mest andra ;-)

Så nu blir de att ta nya prover på måndag och sedan nya diskussioner om vilken medicin det blir. Kanske måste äta litsium ändå tillslut trotts att det är mycket jobbigare och kräver en massa noggrannhet som jag inte besitter :-S

Jag pratade med min man om detta med råttorna och min motvilja mot att gillra fällor och ännu värre för att "vittja" dem sedan. Under diskussionen så påstod mannen att det inte borde vara någon fara eftersom det är skadedjur och jag inte har några problem med att slå ihjäl tex flugor, men jag tycker att det är skillnad. För ingen skulle ju slå ihjäl en rått med handen tex, råttor är ju djur, flugor är "bara" insekter.

Iaf... Inatt slog min käre man ihjäl en råtta med handen?!?. Han öppnade diskbänksskåpet för att se om han fångat någon rått i fällan, men då stod det en råtta inne i skåpet och såg förvirrad ut så karlen sprättade råttan på ryggen så att den knäckte ryggraden :-O

Jag tycker att det är jätte hemskt. För även om de förstör huset och sprider sjukdomar och allt det där så är de ju ändå levande varelser. Så jag tycker synd om den stackars råttan, stackars, stackars lilla råtta.

Rubriken är ett citat från gårdagens blogg inlägg.. så nu skall vi se hur nära jag var då jag gissade.. spänningen är olidlig.. jag öppnar sakta det gula kortet och där står... EXAKT 6500g och 63cm.. vilken mästare jag är på att viktskatta barn :-D

Men det viktigaste är iaf att hon har vuxit bra.. sist vi mätte och vägde så var hon 59cm och vägde 5260g och det är ganska exakt en månad sedan.

Lilla, gumsan håller på att bli en heffaklump :-D men det är mysigt.. man kan bara inte sluta pussa på hennes goa kinder och de tjocka armarna. Mys flickan som var så lik lille D innan håller på att bli en kopia av storebror I som var allt annat en liten och näpen då han var bebis, han var också en heffaklump ;-)

Fortfarande bara regn, rusk och lera. Suck, suck..

Men idag kände vi att vi inte kunde sitta inne en onsdag till och bara gå varandra på nerverna, så vi packade in oss i lillabussen och åkte till samhället och gick på öppnaförkolan en stund. Det är ganska skönt att komma hemifrån och barnen blir trötta på ett annat sätt då man varit iväg.

I och D har varit så himla snälla idag så jag undrar nästan vad som har hänt med dem. Då jag bett dem sitta stilla en stund medan jag tex packat grejerna vi skall ha med oss så har de lytt mig, och då vi skulle hem från öppnaförskolan så hjälpte de till och städade innan de kläddepå sig och gick sedan snällt till bilen :-)

Så då fick jag vara stolt och glad. Det höjer alltid humöret lite grann.

Det gick bra med J idag också, hon var inte rädd för någon utan var sitt vanliga förnöjsamma och glada jag, lilla mys gumman, så det kanske håller på att vända och bli lite bättre med den där "blyg" grejen som hon har haft.

Imorgon bli det spännande då är det vägning och mätning av lillan, så får  i se om hon har blivit så stor som jag tror att hon har blivit. Jag tror att hon har passerat 6,5kilo nu och är 63cm lång..

Jag vaknade verkligen på fel sida i morse. A kom ner redan kvart i sex, en timme tidigare än vanligt. Redan där blev det fel, för en timmes sömn är ändå en timmes sömn. Så då jag segat mig genom morgonen med svidiga, sandiga ögon och äntligen fått A med bussen, så kunde jag lägga mig i 20minuter innan de små pojkarna skulle till dagis.

Då veckar klockan ringde och jag var tvungen att stiga upp med de andra två så övervägde jag allvarligt om jag skulle ha dem hemma idag för att slippa kliva upp, väcka dem och köra bil i det gråa trista, regniga vädret. Men fem timmars vila med endast lilla J kändes för lockande så pojkarna fick fara på dagis. Sedan sov jag hela dagen, eller iaf till klockan ett, då pojkarna skulle hämtas.

Halv två är alla hemma och det är ett fasligt gnäll på A och I trotsar värre än vanligt. Tillslut får han gå från bordet utan mellis, I alltså, jag hatar att göra så, för jag hatar då de inte äter, men ibland går det bara inte att låtabli. Då man är fyra år skall man egentligen förstå helt själv att man inte går runt i köket och äter, och fattar man det inte själv så skall man då definitivt förstå det då man blivit tillsagd tre gången.

J åt gröt, men jag vet inte vad hon pysslade med, hon sträckte ut tungan hela tiden så allt kom utanför, hon har nämligen grymt lång tunga, så det slutade med att hon var helt sållig och blöt, genom haklappen.

Min huvudvärk är tillbaka och jag vill verkligen inte alls idag. Jag vill ingenting, och nu har jag fyra timmar kvar.. fyra oändliga timmar.. där jag bla måste laga middag, duscha alla och lägga dem i sängarna. Sedan är det minst två timmar till innan jag får sova eftersom J skall äta en gång till efter att pojkarna är lagda. Jag orkar inte *ynk, ynk*

Och morgondagen blir säkert jätte kul också.. för då har jag inget val.. då är de hemma de där små killarna..

Vi har möss inne.. det har vi varje vinter, men nu då jag är själv så är de ju mitt problem..

Jag har "tömt" en fälla idag och riggat den igen och nyss hörde jag hur den slog igen.. men jag vill inte gå dit, jag vill verkligen inte se. Tänk om den lilla musen har fastnat jätte konstigt i den, inte dött utan bara sitter fast med en fot eller så.. det har hänt här tidigare, att den bara satt fast i foten.. då är det ju faktiskt bättre att den dör.

För hur det än är, och hur sorglit det än känns att tömma de där fällorna (för att inte tala om hur extremt äckligt det är, hur mycket plasthandskar, handsprit och ångestdämpande medicin det går) så vill jag ju inte ha dem inne. Jag vill inte att de skall ha möjlighet att springa över J:s babygym eller komma sig in i skafferiet.

Inte vill jag att de skall gnaga sönder huset häller eller hålla mig vaken på nätterna.

Stackars mig som måste ta död på de stackars mössen som bara försöker leva så bra de kan. :-(

Jag visste ju att jag skulle jobba igår, jag visste dock inte om det var 17.00 eller 18.00 jag skulle jobba. klockan 13.28 satte jag mig vid datorn för att förbereda mig för jobbet, kolla exakt vilken tid det var och sådär. Jag skulle alltså börja 13.30...

Jag är aldrig, aldrig, aldrig sen i hela mitt liv, aldrig någonsin. Jag är den som alltid får vänta då jag skall möta någon och den som kommer hem till folk en halvtimme innan avtalad tid så att de känner sig stressade då de inte är klara ännu.

Innan jag hade fixat allt och hittat dit jag skulle så var jag nästan en timme sen.. Jag hade ju givetvis ringt och förvarnat, och jag hade med mig en present som plåster på såren, och jag tror inte att någon var arg på mig häller. Men jag mår fortfarande dåligt, sådant får bara inte hända, nu kommer jag att ha ångest hela tiden för att jag har glömt bort tiden eller helt enkelt missat på dag.

Mina magsår gick iaf ett steg framåt i utvecklingen och jag var så trött efter den psykiska pärsen så jag stupade i säng klockan 21.00.

Då I kom ner och kissade i natt så kände jag mig inte alls sugen på att stiga upp och jag tordes nästan inte kolla på klockan, för det värsta som finns är att kolla på klockan och inse att man skall kliva upp om typ 20minuter. Men då var klockan knappt tolv ens, dvs den tid jag brukar lägga mig vanligtvis, så det var helt underbart att krypa ner i sängen igen och sova massor med timmar till ;-)

Hem komna från kalaset..

Vi pratade med barnen vid middagen om att de skulle sköta sig bra, inget gnäll på kalaset, inget bråk då vi skulle hemma, och inget flänn om jag tex skulle ropa på A efter som han inte skulle veta varför jag ropat förns han hade kommit och hört vad jag hade att säga.

Allt gick bra, de skötte sig så fint, de fikade, tvättade sig och sedan lekte dom tyst och snällt, iaf I och A, D däremot bråkade lite med sin kusin och tog hennes vagn och liknande så hon blev tvungen att gråta i frustration över elaka D några gånger under kvällen. Men förutom det var det bara trevligt.

Så skulle vi då hem, alla barn kom till hallen, ingen gnällde, A frågade om han fick spela på min telefon då vi åkte hem, men jag hade inte telefonen med mig så det gick ju inte, så han frågade karlen som inte häller hade någon telefon... och då bröt det ju lös..

På vägen hem förklarade jag för honom  hur  onödigt det är att skrika och gråta över något som inte går att ändra på, att det inte hjälper att skrika då telefonerna inte mirakulöst dyker upp för det. Han förstod det sa han..

Och det gjorde han alldeles säkert, han förstod precis vad jag menade och han tänker alldeles säkert att han aldrig skall göra så igen.. men, men, han är ju inte fullt 7år så garanterat kommer det att hända igen, igen och åter igen. (Vi lekte den oerhört stimulerande och roliga(?!) leken "farfars kalsonger" och sjöng med i sångerna på radion istället för att spela telefon-spel)

Det är tur att det är så pass sällan vi har dessa bråk. Nästan så att man hinner glömma mellan gångerna. För trotts att mina pojkar är riktiga vildar som bara kan ha leksaker i massivt järn och borstat stål om de skall hålla längre än max tre kvart (idag rev de sönder ett pannunderlägg och igår rev de sönder tre st fotoramar var av en var en stor ram som jag hade en förstoring av A:s ett års kort i) så är de ändå helt ok att ha bland folk, dom funkar bra på dagis och nu då A blivit lite äldre så fungerar även han bra i större grupper med människor, som på skolan, trotts att jag inte är med.

Det är alltid skönt då man kan titta på sina barn och känna att man nog ändå har lyckats ganska bra att rusta dem för umgänge med andra människor, även om det inte alltid känns så då man sliter sitt hår i frustration där på kvällskvisten då de bara sprungit runt och skrikit i fallsett hela dagen. ;-) Mina små puss ungar.

Jag vaknade av telefonen i förmiddags.. vist är det konstigt att folk ringer så tidigt, förstår de inte att småbarns föräldrar hjärna sover till iaf 11.00 - 12.00 på helgerna.. ;-)

Då jag vaknade kände jag dock att det var dags att anstränga sig lite till på gården. Så fort innan ilet gick över kläddes alla barn i galonkläder och skickades ut och sedan har det eldats, burits stenar, städats bilar och körts traktor.

Vi har en stubbe på gården som ser rutten och hemsk ut, + att den står mitt på våran "parkering", så idag har vi försökt avlägsna denna stubbe. Vi har försökt med hacka och spätt, spade och grep, handkraft och med båda traktorerna, men den står där fortfarande.. :-S jäkliga stubbe.

Parkeringen fungerar iaf, man kan köra in från sidan, men jag blir irriterad då saker inte blir som jag vill precis då jag vill att de skall bli så...

Vi skulle även möblera om i bilen idag, men bältet längst bak till höger som vi trodde att man skulle kunna skruva upp och bara spänna lite.. typ linda om.. var helt trasigt, så vi måste köpa en ny rulle och allt till det. så då fick alla sitta kvar på sina gamla platser. För om jag skulle sätta J i D:s stol och ta den andra stolen från den andra bilen till D och sätta I på A:s plats så skulle A måste sitta fram eller sitta med midjebälte bak i bilen, och inget av de alternativen känns ok för mig. Så nu måste jag fixa ett nytt bälte och få det monterat.. För snart kan J inte sitta i babyskyddet längre.

Men jag är iaf nöjd med dagens insatser. Så nu skall jag gå och laga viltskavsgryta och sedan skall vi på kalas hos en storkusin. Skall bli spännande att åka bort med alla barn en halvtimme innan sängdags :-s

Idag hade vi barnvakt, för första gången sedan J föddes i början av juni. I Augusti var vi ju ner till stan en sväng en afton men då hade vi ju J med oss. Men ikväll hade vi ordnat så att svärmor kom hit då pojkarna var lagda också lämpade vi över en trött J i hennes armar och så åkte vi på coop..

Så himla trevligt det är att verkligen göra något tillsammans, något däm man måste "samarbeta" (det är ju inte riktigt som på robbinsson ön på coop, men närapå) och man måste prata med varandra.

Vi handlade två stora pappers påsar och fyra plastpåsar fulla, så tillsammans med den mat vi redan hade hemma så har vi säkert mat för tre veckor. Det är jätte roligt att öppna skafferiet och frysen då de är fullt med mat där inne. Man känner sig rik då man har mycket mat.

Efter storhandlingen så åkte vi en tväris till karlens kompis och mysade lite med deras kisse och sedan köpte vi mat på en lite finare restaurang som vi tog hem och avnjöt i soffan medan vi såg slutet av walk the line.

Varför skall man krångla till det så mycket då det är dessa kvällar som är bäst. Vi hade aldrig haft lika trevligt på tex krogen som vi har haft i kväll.

Nu är det snart sovdags, och det behövs, jag är grymt övertrött nu. Jag läste nyss i en tidning där det stod om ett par som tillsammans förlorat 100kg, längst ner på sidan stod en liten tabell som löd; vad krävs för att förbränna 100g nonstopp. och det var typ 140minuter lek med barnen, 120 minuter medelhård pilates och mitt i listan står det, gallopera 40 minuter... :-D det var ju så kul så jag fattar inte hur det gick igenom korren. för allt annat i listan typ 8saker var sådant man gör själv, krattar/städar/promenerar osv, så läser man bara listan så är det helt uppenbart att det är en själv som skall gallopera.

Jag lovar att jag förbrände massor av kalorier då jag brötihop och skrattade så tårarna sprutade i säkert tio minuter. Karlen tyckte att jag var jätte knäpp.. men det var bara sååå roligt!

Funderar på det här med psykisk ohälsa igen. Det är ju som på tapeten nu och just bipolär verkar vara "inne" diagnosen. Varför är det så? Eller är det inte så, är det bara att man råkar se det då man har anknytning till ämnet själv, som att man ser gravida överalt om man är gravid själv eller om man har svårt att få barn?!

Jag vet att det sas att det var på modet att vara gay för några år sedan då alla kom ut, men jag trodde aldrig då att det var pga att folk låtsades vara gay för att få synas utan bara för att de är lättare att kommaut då man inte är ensam.

Kanske är det så nu att det är lättare att erkänna sin psykiska ohälsa då andra också gör det?!

Jag har faktiskt fått höra; "Så farligt är det nog inte, ta och ryck upp dig, om du gör si ock så så kommer du att må bättre och är det modernt att må dåligt nu, alla i din ålder verkar ju göra det!"

Men det kanske är så, det kanske verkligen är så att iaf 60-70% av dem i min ålder mår väldigt dåligt?! Vuxenlivet kanske inte var vad vi hade hoppats att det skulle vara? arbetslösheten, tristessen, jobbiga skolor med höga lån och sedan ingen möjlighet till jobb. Allt är dyrt, extremt dyrt, och lönerna är grymt låga. Är det konstigt då att man mår dåligt?

Några av oss mådde ju dåligt redan innan vuxenlivet, några har haft det hela livet, så då går det inte att förklara bort med hjälp av det jag skrivit ovan. Men jag har hört och läst och fått berättat för mig att tonårspojkar har en benägenhet att falla igenom och bli "sjuka" tex i samband med sin första separation, då de inte är rustade för den typen av uppbrott. Så då blir curling föräldrarna boven i dramat.

Nu håller ju det där med curling och fri uppfostran att falla bort och vi blir strängare mot våra barn igen (säkerligen på gott och ont, själv tycker jag dock att det är mest på gott).

Men är det så lätt då, att skylla på föräldrarna och på samhället? eller kan det vara som jag var inne på tidigare att det faktiskt har funnits länge, både medfött, latent och samhällspåverkat, men just nu är tiden att visa fram sin själ offentligt. För att det är lätt då alla andra gör det!?

Det värsta jag har hört är; "Du mår inte dåligt, det är bara psykiskt" ?!?!?!

Torsdagar eller Fredagar (beroende på då mannen kommer hem) har blivit lite av min dag.. det är det enda positiva jag kan se med att ha mannen borta så mycket..

Idag blev det en dag på stan, med båda ögon shopping och riktig shopping. Bla lite julklappar och en och annan socka, vante och mössa till mina behövande barn. Sedan blev det en BMT på "subban". Jag gjorde mitt vanliga trick, köpte en hel, åt halva och sparade den andra halvan till nu i kväll, så jag fick njuta två gånger :-D

Då jag hämtat småkillarna på dagis så åkte jag hem, låg bredvid A och tjuvmyste med honom utan att han märkte det medan han spelade sin timme på x-boxen. Då karlen är hemma så blir det nämligen max en timme och ibland inget alls, medan han kan få spela lite längre då jag är ensammän bara för att det underlättar så mycket för mig. Men nu fick jag iaf en hel timme då jag kunde ligga bredvid honom utan att han insåg att han myste med mamma.. han börjar ju vara stora killen nu och den enda jag får kramas ordentligt med är D nuförtiden även om I kan ha sina stunder också. J är lite för liten ännu, hon gör bara konstiga ljud och klöss då jag försöker :-D

Sedan sov jag en stund medan karlen fixade middag till barnen och underhöll dem, och det var gudomligt skönt. Jag sov ända tills en vän ringde och väckte mig och vi pratade lite strunt medan hon körde hem från jobbet.

Sedan kom äntligen de där arbetarna så nu har jag fått tvätta och tumla också. Det var riktigt roligt att få tvätta igen... och då är det illa...

Insåg också idag då jag varit borta hela dagen att min lilla, lilla J har blivit en riktig klabb :-D

Jag blir så läss då folk inte håller de dom lovade. Dom där som skulle komma och fixa värme pumpen skulle ju komma i går afton, vilket dom inte gjorde, så nu har jag väntat på dem hela dagen, men de har inte kommit och då jag ringde till karlen och var arg för att de inte hade kommit så ringde han och frågade dem och då sa de att de skulle komma i morgon på förmiddagen..

Och det är nog det bästa för dem om de gör det, kommer på förmiddagen menar jag, för då är jag borta.. det kan bli jobbigare för dem att komma på eftermiddagen då jag är hemma och är arg >:-(

Det är så jobbigt att leva i kaos, särskilt då det inte är ett kaos som man har skapat själv.  För rörigt är det alltid här, mer eller mindre. Detta är dock första gången som det står en soptunna (en sådan hög grön som man har på gården) full med spolarvätska. Det stinker och den är i vägen och den är kopplad med slangar och sladdar hit och dit så jag törs knappt vara där inne. Dels för lukten och dels för rädslan att jag skall fastna i något och slita lös en slang och fylla tvättstugan med spolarvätska.

Det är ju iaf tur i oturen att vi har hunnit bygga om, för som det var innan så var ju det där vårat kök..  det hade varit ännu trevligare att ha det där vidriga åbäket på köksgolvet. Det hade inte gått. Lite jobbigt är också att den ju pumpar in från borrhålet så slangarna är iskalla och även tunnan som står på ett betong golv, så då jag smugit mig förbi för att komma åt tvättmaskinen så håller jag på att frysa ihjäl om fötterna då tunnan står och kyler ner det redan ohälsosamt kalla golvet.

Som sagt jag är lite arg just nu.. blir nog en tidig kväll.. så fort J har ätit nästa gång, om ca en timme, då går jag och lägger mig.

Hoppas på morgondagen, då skall jag luncha med svägerskan och jag får lämna J hemma. Skall bli skönt att få vara sig själv för en stund :-)

Blev stressigt med A i morse.. jag fick en liten försmak av tonåren, allt jag sa till honom besvarades med arga gutturala läten. Det är problemet med att han har fått sina snygga eluttag i sovrummet för nu har han lampan tänd och sover jätte dåligt. Då jag lägger mig så är jag upp och släcker åt honom (men då har han ju redan sovit ca 5timmar med lampan tänd) när jag sedan går ner så är han precis nog väckt av mig för att han skall orka hasa sig upp och tända igen. Så måste jag upp en timme senare till D eller så, så är det ljust i hans rum igen.

Jag blir lite irriterad eftersom jag vet hur han blir då han sover med lampan tänd, han sover inte alls lika djupt och varje gång han vaknar till så ser han något spännande att göra. Har han ingen lampa så är det bäcksvart och han blir mer utvilad. Men det är klart att han måste få ha en lampa i sitt rum, jag önskade bara att han kunde förstå fördelarna med att ha den släckt på natten.

Tänk om alla fyra blir så där argsinta och gutturala då de är tonåringar då J är 13, D är 15, I är 16 och A är 19.. Då kommer jag nog att måste emigrera :-P När man tänker så, så känns det verkligen som att min operation var rätt beslut, för tänk om det hade funnits typ ? 9år och ? 7år också.. *ryser lite vid tanken*

Men det hade varit mysigt det också så klart och skulle jag mot alla ods vara en av de där % en som trotts operation +:ar igen så kommer jag ju ändå att stå där med ett ? till ;-) Den som lever får se som de sägs.

vars är de där människorna som skall ta bort den där tunnan med spolarvätska ur min tvättstuga btw.. *arrrggg* >:-(

Så himla skönt det är då dagen bara är bra.

Efter den lyckade morgonen så gick jag och lade mig med J och sov en timme och efter det hämtade jag pojkarna på dagis.

I hade haft en jätte bra dag på bion och biblioteket, han hade också klivit på två st bussar och ätit både popcorn och varmkorv med bröd. Jag tror dock att det bästa med hela dagen var att han hade fått GÅ IN på biblioteket ;-) Jag har aldrig varit med barnen på bibliotek eftersom vi har hyllmetrar med barnböcker hemma. Jag orkar inte ta striden med dem om att de skall vara tysta och stilla och jag vet att jag aldrig kommer ihåg att lämna tillbaka böckerna som jag lånar så då är det bättre att köpa dem direkt ;-)

I och D lekte haren och kaninen hela eftermiddagen, som iof är en ganska ansträngande lek för mig då de springer runt, runt, men det gick riktigt bra, det var inte så mycket skrik och det är ju det som är det värsta. I är väldigt klurig för att få som han vill och lillebror D är bara glad att få vara med, så I är först kaninen så att han får springa fort medan D får lunka på som en sköldpadda och sedan får D bli kaninen och "ta en tupplur" och då får I lunka om honom och vinna tävlingen ;-) Man får inte vara dum :-D

A spela x-box i två timmar idag, så han var väldigt lugn och beskedlig ;-) men vi pratade lite om skolan iaf och han hade haft roligt, men han saknade snöhögen som man kunde åka i, den var nämligen inte där idag häller. Han hade nog hoppats att den hade kommit tillbaka även om all den andra snön fortfarande var borta. Och han har lärt sig flera bokstäver och är mycket mer intresserad av bokstäverna nu. Han söker tex åt sina x-box spel själv (finns inga bilder på dem, bara text) så även om det är en oPK:ig handling så lär han sig något av det ändå ;-)

Jag gjorde världens godaste korvstroganoff till middag och fyllde fyra matlådor till karlen och sedan plockade jag bort och diskade direkt efter maten :-O

Läggningen gick lätt och alla var fnissiga innan de somnade. Vilket känns som ett underbart avslut på dagen :-)

Jag vet inte vad det beror på att allt känns så lätt nu då jag bara ville sova i helgen och även i måndags, kan det vara så enkelt att de små medgångarna med värmepumpen och att jag ordnade det där med jobbet fick mig tillbaka på banan? Just nu känns det som att det krävs väldigt lite då det gäller både med och motgång för att det skall ändra hela min världs syn. Så nu hoppas vi på idel medgångar i fortsättningen, för det här livet är underbart. (bara jag får sova mina 14h per dygn så skall det nog lösa sig)

Lugn och trevlig morgon, alla var glada och trevliga, mitt frukost knep fungerade bra och småpojkarna åt sin frukost utan slams och gnäll. Ingen blötte ner sig innan vi kommit till bilen och J var nöjd och glad trotts att hon fick vänta på sin mat tills vi kom hem från dagis skjutsningen :-)

Idag skulle I på bio, "restaurang", och biblioteket med dagis så han var på väldigt bra humör. Han skulle se filmen om kaninerna och äta popcorn sa han innan jag lämnade honom på dagis och åkte hem. Så han får nog en jätte bra dag. D ville inte på dagis, han ville också på bio så han var lite sur i bilen, men väl på dagis så vinkade han lite snabbt över axeln och sprang in till de andra barnen :-)

Så idag hoppas jag helt enkelt att det bra håller i sig och att resten av dagen också får vara såhär trevlig :-)

Nu har jag ätit frukost :-O och plockat undan i köket :-O tom sopat under bordet :-O så nu kan jag få vila en stund med J tills de kommer och fixar det där med pumpen :-)

El killen kom redan idag och kollade på pumpen och fick igång den dessutom så nu går den. Hoppas bara att den fortsätter med det, isf skall det bytas en grej i den i morgon också är den saken ur världen, vilket innebär att jag kan tvätta kläder igen och vips... två flugor på smällen samtidigt... ;-)

Lyckades även ordna två grejer på jobbet som jag hade problem med, vilket känns jätte skönt, skall bli så underbart då det är bortgjort så jag slipper fundera mer över det.

A:s fröken ringde sitt månatliga samtal till mig också och vi bokade in en tid då vi skulle träffas. Allt går fortfarande jätte bra i skolan och han fattar snabbt det där med bokstäver då han får jobba i lugn och ro.. Frågan är vad som är bättre, koncentrationssvårigheter eller dyslexi? men det är iaf skönt att det går framåt :-)

Just nu luktar det iof spolarvätska i huset så jag måste vädra i tvättstugan innan jag lägger mig, men det är ett lågt pris att betala för att allt har löst sig...

Eller har det löst sig? jag kanske bara är hög av alla ångorna.. tja, det återstår ju att se i morgon.

Dagen började i katastrof och fortsatte på den vägen..

A var snäll och foglig, han åt frulle och såg lite tv sedan klädde han faktiskt på sig då jag sa till. Men han tyckte att den gröna reflexvästen var för liten så jag gav honom de rosa som är lite större.. men det går ju inte att ha en rosa reflex väst.. :-O det jobbiga är att han hade den förra året de gånger han glömt den gröna i skolan, men nu skulle det inte gå.. han var ju iof ett år yngre då, men han går ju fortfarande i samma årskurs dock.

Kampen blev iaf ganska kort och han skuttade iväg i sin rosa reflexväst tillslut. I och D slamsade och tjollrade vi frukostbordet så de han knappt äta något alls innan alla flingorna var alldeles slibbiga och de vägrade äta, så jag fick skicka dem på dagis trotts att de bara ätit typ en halv frulle.

I morgon skall jag ge dem fil, resp, mjölk i ett glas och flingor i en kopp så kanske de äter. Känns som att det är viktigt att de äter om de skall gå att ha att göra med då de kommer hem ;-)

Innan vi satt i bilen hade båda små pojkarna hunnit blötaner sig och var så smutsiga så egentligen ville jag inte ens ha dem i bilen, men då jag tagit av dem skorna så fick de iaf följa med.

Sedan hem igen, vada genom smutstvätten in i frukost kaoset... Och mitt liv kändes tungt redan innan jag sett förödelsen i dagsljus.. *suck*. Städade köket och helt plötsligt dyker de upp två killar som skall laga bergvärmepumpen, så då får de vada runt i våra smutskläder istället *ångest*.

Då de kopplat slangar och svurit åt idi.... som installerade skiten så visar det sig att den fortfarande inte går som den skall.. *jubel* så nu skall det hit fler män och vada i mina smutsiga kläder, och själv kommer jag knappt in där längre eftersom de har en stor tunna där inne och en massa slangar så jag kan inget göra åt förödelsen häller.

Hoppas på en underbar eftermiddag som kan uppväga för den hemska förmiddagen :-)

Jobbet inställt.. ToysRuss inställt.. Så varken pengar + eller pengar -.  Pengar +/- 0 är ju iof helt ok för ekonomin, men jätte tråkigt för mig som ville göra något pengarelaterat. Det är en liten last jag har ;-)

Idag är alla barnen på sitt värsta humör, sådär så det bråkar med sig själva nästan. Det värsta är då det är barnprogramsdags och jag bestämmer att de får se playhousedisney (som vi kallar I och D:s barnprogram och A vill se disney XD som är en värdelös kanal som ingen av pojkarna gillar, men han vill se den bara för att han är stor och skall ha en egen kanal) Men dessa dagar då alla är arga och jobbiga så kan I och D bråka om vems barnprogram de skall se fast än det är samma kanal de pratar om.

Det krävs ingenting för att det skall bryta ut ett kärnvapenkrig i huset. Det räcker med att någon sätter sig lite för mycket till höger i soffan så kan det bli en timmes diskussion om vem som satt där först och vem som satt där igår och vem som absolut inte får sitta där för att den är för liten osv.

Sådana här dagar undrar man varför man skaffade barn.. eller inte varför man skaffade barn egentligen för med första så visste man ju inte hur det skulle bli, och då han kom så hade han ju ingen att bråka med och innan nr två var nog stor att bråka med så var ju nr tre redan född. Så egentligen så är det bra J som är ett ?:tecken på barnavlar listan, men så kan man ju inte tänka för J är ju så snäll så.. hon kommer ju aldrig att bråka :-D

En trött och läss mammas funderingar om livet.


Tror mest att de är karlen som förstör, det är ju så tråkigt och hemskt att vara ensammän hela tiden, utan vuxet sällskap. Vem som helst hade ju blivit deppig av det.

Fy vad jag har varit slö idag, också, somnade så fort barnen var lgada och vaknade av att någon vänlig själ hade lagt en busig bebis vid mitt ansikte. Kommer att kännas jätte roligt med ett klösmärke på näsan imorgon då jag skall ut bland folk ;-)

Men klockan var ju ändå 22.30 och det fans en skål popcorn till mig så det var ju lika bra att vakna och göra något vettigt en stund. Man kan nämligen göra mycket vettigt klockan 22.30. tex. äta popcorn och sitta vid datorn ;-)

I morgon skall jag som sagt ut bland folk så då blir det att vakna redan vid 09.00, grymma värld, men skall jag hinna göra mig snygg så vill det nog till ändå :-)

(Stavningskontrollen hittade inga fel på min text nu då jag kollade den, de finns säkert där felen, de där som datorn inte kan se därför att den är just det, en dator, men jag blir nöjd iaf då jag kan skriva några rader och det ser ut som att jag har stavat rätt) :-D

Idag blev jag väckt av mobilen klockan 11.26 i förmiddags, jag var inte så sugen på att svara men, men.. Det var iaf ett jobb så det gjorde ju det hela lite roligare, det tråkiga var att jag var tvungen att kliva upp och fixa med datorn, annars hade jag bara svarat och sedan sovit vidare.

Nu springer I och D fram och tillbaka genom huset och tjuter i falsett. Det är jätte, jätte jobbigt. Snart blir det dock lunch och sedan utgång i snön så blir det lite tystare, för det ekar inte lika mycket där ute och på 1hk tomt så kan man hålla sig på ett bra avstånd då de tjuter ;-)

Blir lite eldning och sedan skall vi plocka ner den där studsmattan som fortfarande står kvar på gräsmattan och är översnöad. Ser inte fram emot att ta ner den och gruvar mig redan för att sätta upp den igen nästa sommar. Men de är väl smällar man får ta då man köper liknande saker. Nästa sommar kanske jag kan ha nytta av den själv också, då kan jag studsa en timme efter att barnen har lagt sig, och karlen har gjort kväll efter altanbygget som han minsann skall få utföra med början till våren.

Snart blir det frunch för mig också, varmakoppen och husmans, försökte få min make att fika med mig men uppenbarligen är det bara mjuktbröd som går att äta :-O jag blir lika förvånad/förbannad varje gång han säger sådär. För han tycker inte att hårdbröd är dåligt utan bara att mjuktbröd är bättre. Och det går inte med typ lingon grova eller något annat som ändå är ok att äta.. nää.. det skall vara de där runda platta mjuka bröden, jag vet inte ens vad de heter, typ vetetub kanske?!

Har man nu hjärtfel i släkten på båda sidorna och några kilo för mycket runt midjan, varför göra det värre bara för att det är godare att äta pasta istället för ris, och mjukt bröd istället för hårt? Jag skall väl inte klaga då jag också har konstig syn på mat, men jag utsätter inte mig själv för "fara" på samma sätt.

Jag bryr mig inte om de där extra kilona (riktiga män väger över 90kilo, sådär en 30 kilo över 90 ;-)) men jag vill inte vara ensamstående med fyra barn då jag är 35år.

Så där ja nu har jag gnällt lite, så nu känns det bättre ;-)

Ooo, lugnet har sänkt sig över huset, alla sitter vid köksbordet, nu skall jag gå upp och duscha.

Idag har jag varit på stan med "lilla" svägerskan. Vi åt super goda trehörningar med fetaost till lunch och det var super gott. Och sedan tittade vi lite på kläder och handlade på coop.

Vi har haft en liten "svacka" i vårat förhållande, eller vad man skall säga. Egentligen är det väl inte vårat förhållande till varandra utan vårat förhållande till oss själva som varit dåligt. Det känns riktigt roligt att vi är på samma nivå igen och kan ha roligt tillsammans.

Så nu har jag ett bra förhållande till två av alla mina svägerskor och svågrar iaf, det känns jätte roligt, så kan man få lite ombyte i familjeumgänget :-)

Och bilder på den lilla tremeningen har jag fått se också.. lille gulliga pojken. :-)

Sådär. En dag av superlativ :-)

För ovanlighetens skull är jag slö idag ;-)

Bara lillan och jag är hemma. Det är riktigt mysigt :-) man har lite mer tid med henne då, så hon har badat och legat på köksgolvet och busat medan jag har tvättat och diskat :-)

Hon gillar verkligen att duscha och bada lilla J och viftar och plaskar med både armarna och benen, och då det skvittrar i ansiktet så gör hon söta grimager, men aldrig att hon blir arg eller ledsen. Så jag njuter nu av att iaf ha en unge som går att göra ren utan hysterisk gråt :-D för tids nog kommer hon garanterat att bli så hon också :-S

Nu skall jag passa på att duscha tror jag, och kanske vila en liten stund om jag hinner, innan alla pojkarna kommer hem och lugnet är slut :-)

Oj, vars tog dagen vägen. Fort gick det. Och inget vettigt har jag gjort. Eller jag har ju ätit lunch och startat diskmaskinen iaf, det får väl räknas som något. Jag har ju morgon dagen på mig också att städa innan karlen kommer hem i morgon afton ;-)

Men jag tycker att eldragningen som jag fick utförd igår och i förrgår väger upp för alla de resterande lata timmarna :-) Jag har tom haft lite ro att läsa i veckan, så snart har jag läst ut boken "mamma sa att jag var sjuk" som handlar om MBP (tror jag det heter) den var inte lika spännande som jag trodde att den skulle vara, den var mest bara tragisk, det hade jag ju iof trott att den skulle vara också, för en bok om ett sådant allvarligt ämne kan ju aldrig bli rolig tillex, men lite mer spännande hade den kunnat vara. Rekommenderar den dock. Jag tror att det är en sjukdom som alldeles för få känner till, och som ställer till stor skada på oskyldiga barn.

Idag kom A hem från skolan utan framtänder :-D inte för att han hade särskilt stora tänder innan häller, men det syns faktiskt skillnad och han ser jätte rolig ut ;-) Vi trodde båda två att han skulle få svårt att äta skorpor till mellis, men det gick alla tiders. Skorpor är ju ganska porösa ändå och han har ju andra tänder att tugga med.

Då I började på dagis så hade han fortfarande inga tänder alls, men han gnagde fort i sig en hårdmacka ändå på mellis, så vill de bara så kan de ;-)

Konstig dag förresten, det blev lugnare nu då A kom hem än vad det har varit tidigare idag :-O

(Såg just att barnen har fått en tremening.. vad roligt, längtar efter bilder nu :-))

Så blev det kväll, och snart är det natt. Imorgon är det onsdag som alla borde veta vid det här laget vad det innebär.

Men dom är så trötta nu killarna så förhoppningsvis kan vi fortsätta att sova en stund efter att A har åkt med bussen. I morse fick jag väcka både I och D kvart i åtta. Men garanterat så kommer de att vakna klockan sex i morgon bara för att vi skall vara hemma ;-)

I kom ner med "ritgrejen" här om kvällen och visade en jätte fin bild av sin far, I har tidigare inte visat några konstnärliga talanger till skillnad från sin storebror som är väldigt estetisk. I är däremot mycket musikalisk till skillnad från A som inte är ett dugg musikalisk, sina musikaliska gener till trotts. (de generna kommer inte från mig).

Redan långt innan I kunde några ord alls, innan han ens sa mamma så kunde han redan melodierna till blinka lilla stjärna och ekorren satt i granen. Och nu sjunger han med ord och allt. D är också mer intresserad av musik än av konst och sjunger gärna med i vinjetterna på barnprogrammen. Små pojkarna vägrar dessutom att sova om de inte får ha "lugna favoriter" på låg volym på stereon i sitt sovrum

A lyssnade mycket på sagor förr innan han skulle sova, men musik blev han inte intresserad av förns melodifestivalen förra året då han "förälskade" sig i caronline af ugglas och den där låten, snälla, snälla, snälla osv.. så rent krast kan man ju säga att han fortfarande inte är särskilt musikalisk ;-)

Men nu är det sovdags, i morgon är det klädtvättning, klädtorkning och klädvikning på schemat :-)

Äntligen är elen dragen.. så skönt, nu har A eluttag i sitt rum som sitter fast i väggen och vi har två st dubbeluttag på ytterväggen där parkeringen skall bli (förhoppningsvis blir den klar i helgen) så att jag får ha varm bil på morgonen då jag skall iväg med småpojkarna.

Förmodligen blir det gråt och tandagnisslan då räkningen kommer. Men det är ju iaf en engångskostnad och jag slipper ha ångest över att det inte är gjort. Så nu är det två fönster och glaset ovanför spisen som skall bytas.

Sedan är det tre miljoner saker till som skall göras, men det är en senare fråga :-)

Det blev ingen uppdatering i går. Vi kom hem till byn klockan 18.00, barnen var helt färdiga och jag var ännu tröttare. Så isäng med dem, skicka karlen på jobbet och sedan lade jag mig och sov tills klockan ringde 06.50 i morse. Det var riktigt skönt att göra en till långnatt.

Det gick ändå ganska bra hos svärmor igår, det var bara tre kusiner där och två av dem var ute och lekte med två av våra, D och kusin lika gammal som D var inne och lekte så snällt, ljudnivån var väl lite hög ibland men det var inget gnäll iaf. De större kusinerna byggde snögubbar ute på gården jätte länge. Men sedan blev de blöta och kalla så då blev det fotboll i korridoren inne i huset så då ökade ljudnivån några snäpp till. Man tycker ju att jags kulle vara van vid konstant hög ljudnivå, men jag blir fortfarande helt slut i huvudet av skriken och även av skratten. Jag behöver tystnad för att orka.

Middagen var enkel och god, tårtan var lite mer avancerad, och jätte god. Barnen åt ganska mycket fika och inte fullt så mycket middag, men då det händer så sällan att de är kalas och fika så tycker jag att det är helt ok :-)

Sedan tittade jag på kort av karlen och hans syskon då de var små. Det är riktigt roligt att se likheterna mellan honom och våra barn. Fast de som var mest lika var ändå karlens yngre syster och våran D. Det var nog för att hon också var sådär liten och nätt. Hon var förövrigt en ganska skojig bebis med sina långa smala ben :-D

En av svägerskorna kände tom D igen, fast han trodde att det var hennes dotter, han pekade på alla kort av svägerskan och sa namnet på ömsom minsta dottern och ömsom äldre dottern beroende på hur gammal svägerskan var på kortet.

Korten på svärfar som ung kunde han inte gå med på att det var farfar, men däremot så var det inga problem för honom att känna igen farmor på korten.. hmm.. undrar vad det säger om om deras utseende nu, såg svärmor väldigt gammal ut som ung eller väldigt ung ut nu?!? (det är upp till någon annan än mig att avgöra) :-D

Nu är elektrikern här och drar el i A:s rum så jag skall gå upp och säga att jag skall iväg och hämta hem ännu fler barn så han bör jobba fort om han vill hinna klart innan invasionen ;-)

Idag är det fars dag. I vanliga fall åker vi alltid till min pappa på fars dag och äter god mat och har med oss blommor och lotter, men idag orkar vi inte köra de sju milen dit då föret är dåligt och karlen skall iväg på jobbet i afton. Så idag blir det faktiskt svärfar som får den äran att bjuda på fika ;-) (fast det blir väl svärmor som får stå för den varan) :-)

Min egen man blir inte firad så där värstans mycket dock. Inte för att han inte förtjänar det utan bara för att jag inte orkar engagera mig i honom också. Man får fira en generation i taget. Men en liten present skall han väl få ändå, han som är far till mina barn. För det söta barnen som bor här hos oss är ju iaf tecken på att han har lyckats med något här i livet som är värt att fira :-)

Två av fyra barn vaknade på fel sida i morse så det skall bli riktigt roligt att åka iväg med dem och hälsa på hos svärföräldrarna, ännu bättre blir det om det är 7-8 kusiner där också.. det kan bli ung hur spännande som helst. Antingen går det mycket bättre då de har många att leka med och så glömmer de bort att de är sura eller så går det åt skogen då de blir en massa bråk för att ingen orkar samarbeta och vara trevlig.

Men det återstår ju att se, det får bli en utvärdering i afton då vi är hemma igen.

Nu blir det skorpor med keso (jag måste återigen börja äta.. när skall detta börja fungera utan att det blir ett tvång istället för något trevligt och rutinmässigt?)

Idag har jag jobbat som personlig assistent :-D Skulle bara ha haft betalt ;-), men jag fick ju en super god macka :-)

Vi såg nog roliga och omständiga ut då vi gick på obs, två till synes friska kvinnor, den ena pekar och bestämmer och den andra plockar och packar.. jag är en sådan toffel, det var nog med att jag inte fick betala allt också :-D

Sedan höll det på att gå illa, då vi körde hem så höll vi på att bli påkörda på Europavägen. Det var en liten Saab som tyckte att det gick för sakta för oss då vi körde dryga nittio i snömodden, men han insåg nog varför då han försökte köra om och tappade fästet i snömodden och höll på att krocka ömsom med oss och ömsom med mitträcket. Det blev väldigt spännande och jag visste inte riktigt hur jag skulle göra, först bromsade jag så han inte krockade med oss och då han sladdade åt andra hållet så skyndade jag mig att pasera honom och lämna honom bakom mig.

Det var det närmaste jag har kommit att krocka någonsin. I diket har jag ju som sagt varit, men det var ju endast jag inblandad i den olyckan, hade vi krockat nu så hade vi ju varit minst tre personer inblandade och det hade inte varit mitt fel och inget jag hade kunnat göra något åt. Det hade varit nästan ännu jobbigare.

Men som tur är så gick det ju bra, alla överlevde, och jag fick igång adrenalinet och höjde blodtrycket en aning ;-)

Nu känns våran toysRuss resa ännu mer spännande :-D

Fy vad slut jag har varit idag, jag brukar ju ha sovmorgon på Fredagarna då inget av barnen skall iväg och karlen är hemma, men i morse var det bara att släpa sig upp klockan åtta. Det kanske inte anses som tidigt, men det kändes som att klockan var fem.

Klockan nio skulle jag var på vårcentralen och kolla upp min UVI som känns helt ok ibland och helt fruktansvärd bara en stund senare. Sköterskan gick iväg för att göra de test som skall göras för att säkerställa diagnosen och då hon kom tillbaka så tittade hon på mig och sa "Ja, inte konstigt att du har ont, din medicin finns att hämta på apoteket klockan tre!"

Det är ju alltid skönt att ha rätt, och det är ju bra att det var UVI och inget värre, men samtidigt hade det ju varit skönt att vara helt frisk och få ha sovmorgon istället ;-)

Det blev att sova en stund mellan klockan halv två och tre för att orka åka in till samhället igen för att hämta ut medicinen (hämta ut medicin är lite missvisande för oss som inte har högkostnadsskydd, för de är ju inte direkt gratis). Så nu väntar jag på att få ta den första tabletten, för som jag mins det sist jag hade UVI då jag väntade J så blev det bättre redan efter första tabletten.

Då jag var i samhället så passade jag på att handla lite också, typ ägg och bacon. Och eftersom klockan redan var fyra då så skulle jag köpa något som var snabbt att laga. Jag tänkte först typ pytt i panna eller någon annan bukfyllnad, men så såg jag av en slump påsarna med chiliconcarnemix och blev så sugen på det. Det blev en riktigt lyckad middag, alla åt jättebra och det blev över två små matlådor till karlen. Man tänker inte riktigt på hur snabb sådan där mat är, bara för att det är köttfärs som skall brynas och det skall kokas lite och det skall i burkar med bönor och vatten och kryddmixar.. jag tror att man tänker att det tar lång tid för att det är många moment, men i tid tar det bara ca 30 minuter om köttfärsen är tinad. Jag skall försöka minnas det, för oj så mycket godare det är än att äta pytt i panna.

I morgon blir det stan med svägerskan, så får vi se vad vi skall hittapå :-)

Nu har jag varit med D på lassa och tagit prover. Det började bra, vi kom dit och vi anmälde oss, vi gick in och jag försökte hitta någon som kunde embla honom men hittade ingen så jag gick tillbaka till luckan och den trevliga tjejen som satt där skulle hjälpa mig att hitta någon från labb som kunde hjälpa mig. Då hon öppnade dörren ut till korridoren så sprang D rakt in i den.. snyggt.. så nu har han ett sträck rakt över kinden ;-)

Sedan fick han emblan och vi lekte en stund i väntrummet, efter ca 15minuter ropade dom upp honom och jag gick in utan att säga att han bara haft emblan i 15minuter (man vill ju inte sitta där hela dagen). D sprang in i provtagningsrummet och hoppade upp i stolen. Medan sköterskan satte stas på hans vänstra arm så satte han själv ett stas på den högra handleden ;-)

Sedan tittade jag och D på mjukisapan som äter banan och säger "mm, bananas!" och han skrattade hela tiden. De tog fyra rör med blod och sedan var det klart och sköterskan utbrast "Det händer ju faktiskt relativt ofta att det går bra att ta prover, men det är väldigt sällan som barnet skrattar hjärtligt under hela provtagningen..!" :-D

D valde en pytte liten nalle i den stora lådan med mutor och sedan åkte vi till dagis :-)

Så förutom hans kollision med en dörr så gick det väldigt bra idag på lassa :-)

Idag vaknade vi i tid och katastrofen var ett faktum...

Eller riktigt så illa var de inte, men vi vaknade iaf tillräckligt tidigt för att A skulle hinna se tv i tio minuter innan han skulle ut till bussen och det är de morgnarna som risken är störst att han skall missa den. För även om jag säger åt honom att han bara precis kommer att hinna starta tv:n innan han måste börja klä påsig så blir han ändå arg då jag säger att det är dags för overallen.

Idag ville han inte klä sig, och han ville inte åka buss och han ville inte ha overall och han ville inte ha vinterskorna. Som jag skrev i går så har vi inte haft dessa diskussioner på flera veckor, men idag hade vi tid ;-) Dock så kom han med bussen ändå  och var på riktigt bra humör då han åkte så det känns ju bra iaf :-)

Sedan var det de andra två.. *suck*.. D är på bra humör idag och sitter glatt vid frukostbordet medan I blev väckt på fel sida av sängen. Han vill inte häller göra något alls idag, inte äta de flingor han fått, inte åka på dagis och inte ha kläder.

Det är tur att det är helg i morgon, men då skall ni se att alla är uppe klockan sex och vill iväg någonstans, var som hällst :-S Så är det att ha barn, eller hur :-)

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12862364

hoppas att den fungerar och går att klicka på, den handlar om något som inte går att förklara för folk, som ingen kan förstå som inte lever i det själv. Jag fattar att det är svårt att förstå, jag fattar att man bara vill örfila mig då jag sovit 12h och ändå inte orkar vika tvätten och jag fattar att man vill ha det till att jag sover för mycket då jag sovit 20h på ett dygn och ändå bara orkar slötitta på komedier på tv:n.

Men det ligger något mer bakom, det går bara inte att förklara. Det är minst lika frustrerande för oss som inte orkar som för dem som tycker att vi borde!

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12862364

Men just idag har jag iaf tvingat mig själv att städa köket, och det var bra för karlen kommer hem redan i natt :-) vilket blir jätte bra för då slipper jag ha J med mig i morgon då D skall ta prover. Alltid underlättar det lite att få lämna bort så många barn som möjligt innan man åker på dylika uppdrag även om det ju faktiskt gick riktigt bra att åka med alla på VC och göra fyraårskontrollen av I :-)

Och nu har gullungen A kommit hem också, och han har haft en bra dag på skolan. Det är så skönt att han trivs så bra i år och skuttar iväg till bussen på morgonen. Det var väldigt längesedan det var tjafs på morgonen nu. Stora duktiga A :-)

Idag känns huvudet lite bättre och även UVI:n känns lite bättre. Även fast jag fuskade och köpte tranbärsjuce med granatäpple, den var betydligt godare och verkar ju som sagt fungera ganska bra så det är ett tipps till er alla med liknande besvär ;-)

Och idag är det ju onsdag så mina små pojkar är hemma idag. Jag gillar att ha dem hemma hela dagen så jag kan klä dem som jag vill ;-) idag har D randiga långkalsonger och en randig kortärmad tröja, han är så gullig och ser så mysig ut. Problemet med dessa dagar är bara att I inte går att klä alls.. han springer runt endast iförd kortkalsonger (farsarvet) och vägrar klä på sig. Jag skall försöka få på honom sockor iaf så han inte blir så kall om fötterna.

Idag är det städning av kök som gäller, kan inte se ut som det gör nu då karlen kommer hem i morgon då blir han ju olycklig, jag måste tom skura golvet. Då jag satt och matade J i sovrummet så var det någon som drog fram en stol till diskbänken och åt lingonsylt med en stor sked, detta medförde en stor kladdig röd fläck på golvet. Innan jag såg den så hade den redan fastnat.. Så nu är fläcken sprayad och väntar på att jag skall torka bort den.

Tänk om man kunde vara på flera olika ställen samtidigt, då hade jag hållit stenkoll på alla barnen hela tiden för att slippa bli överraskad då jag sitter fast i köksgolvet helt plötsligt.

Annars är jag ganska oinspirerad idag, jag har nog varit det hela veckan om jag tänker efter, förmodligen har vädret väldigt mycket med saken att göra. Så om någon har tex ett bra middagstipps så jag slipper fundera över det iaf så vore jag tacksam :-)

Har tänkt en del på det här med psykisk ohälsa nu då jag inte är ensammän om det längre ;-)

Varför är det egentligen något fult? varför är det så tabu att prata om sina psykiska ohälsa då man kan ringa till chefen och säga att man har diarré utan att blinka (inte jag då, men andra kan) men att ringa till chefen och säga att man är deprimerad det är jätte svårt för de flesta.

Då jag väntade J hade jag  två problem, jag var sjukskriven för utmattningssymtom så det var jätte jobbigt att berätta för folk att vi väntade J för reaktionen "jaha, så det orkar du, men du orkar inte jobba..!" är ju inget man vill ha då man berättar en glad nyhet. För även om hon kom som en överraskning även för oss, den lilla filuren, så är hon ju ändå så himla önskad och älskad. Det andra problemet var ju min läkare och min samtals kontakt och alla andra inom vården, för lite orolig blir man ju att de skall ifrågasätta om man verkligen är kapabel att ta hand om ett barn och i detta fallet rör det sig ju om fyra barn under sju år. På heltid och ofta ensam dessutom.

Men läkaren sa att det var vanligt med dessa problem, att det var många som hade samma problem som jag och var ypperliga föräldrar och min samtalskontakt försäkrade att det inte fanns någon där som trodde att jag inte klarade av att ta hand om mina barn. Men då det sedan skulle skrivas vårdplan för BB så var jag där igen och kände mig utlämnad och skämdes för att det skulle stå i min journal att jag dels ätit psykmedecin och att jag behövde lugn och ro och några extra dagar på BB pga min historik där jag blivit manisk efter mina förlossningar. Och då de började proppa in flera mammor i samma sal medan jag låg helt själv och myste i fem dagar så skämdes jag ändå mer.

Om jag hade haft en "riktig" sjukdom/skada som man hade kunnat se och förklara så hade jag inte skämts (tror jag) då hade jag ju haft något att visa på, nu får folk bara ta mig på orden då jag säger hur jag känner och mår, och alla vet ju hur man blir bemött då man är "utbränd" för den sjukdomen finns ju inte, eller "fibromyalgi", det får man inte godkänt av försäkringskassan för det går inte att visa.

Jag vet att det finns de i min närhet som hälls ser att man talar tyst om sådant här, särskilt pga att jag har barn (som inte far illa av mitt mående så pass klar är jag att jag ser till att de har det bra alltid) men jag måste ju få leva ett normalt liv och ha möjlighet att ha allt som alla andra har även om jag är sjuk?!?

Jag vet inte vad man skall göra åt saken dock då jag själv ser det som lite tabu. Då jag själv har svårt att prata om känslor och även om fysiska sjukdomar och krämpor, jag har svårt att säga vissa ord och jag har svårt att prata i telefon. Jag har inte under de fem år jag varit tillsammans med min man sagt till honom med min röst att jag älskar honom, jag kan skriva det och mena det och visa det, men inte få orden över mina läppar. Jag har en spärr. Mmm, då jag tänker på det så är jag nog väldigt, väldigt Psykiskt sjuk :-P

Kläderna har kommit.. en hel kartong med underbara, mjuka, färglada och fantastiska kläder :-D

Så nu skall barnen i säng och jag skall njuta av alla kläder, plocka upp dem ur påsarna och titta på dem och njuta ;-)

Nu känns det ännu mer spännande än vad det har gjort på hela tiden, nu är det allvar, för nu är dom här :-D

Vaknade med den där grymma huvudvärken i morse, så jag tordes inte köra bil, det blir nämligen ännu värre då, särskilt då det är halkigt för då spänner jag mig på något vis (förmodligen pga av min avåkning förra hösten) så jag har alla barnen hemma idag. Till råga på eländet (inte barnen då men huvudvärken) så har jag fått UVI, det måste vara en av de värsta sjukdomar som kan drabba en. Fy vad jobbigt det är och inte har jag varken citroner eller tranbärsjos hemma, Och inte vill jag åka iväg och handla det heller, med huvudvärken och alla barnen.

Så detta blir en jobbig dag, det känner jag redan nu fast vi inte ens har ätit lunch ännu. Jag tror att det får bli lamköttsoppa till lunch. Bara att hämta i frysen och värma.

Nu inväntar jag bara febern så är den här dagen gjord :-S

Jag fick sådan grym huvudvärk igår kväll då jag kom hem och hade den fortfarande i morse så jag trodde inte att jag skulle klara av att åka på besiktningen med bilen. Men det var för sent att avboka tiden och jag är för snål för att betala straffavgiften på 150kr, så det var bara att bita ihop och åka.

Det är alltid jag som besiktar bilen av någon anledning så jag börjar vara van, men idag till kom det något nytt och spännande. Minibussen skall besiktas i den andra hallen, den för lastbilar och släpar. Det berodde vist på tyngden, för de hissar inte upp den i luften som de gör med vanliga bilar, utan de klättrar ner under bilen. Så då vet jag ju det till nästa gång, då går det bra att ha med sig alla barnen ;-)

Den gick igenom utan anmärkningar också, besiktningsmannen sa tom "vilken fin bil..!" då han var klar, så det känns ju bra, då kan man köra den med lugnt sinne.

Jag har ändå blivit lite försiktigare och mer kör rädd sedan första halkan i Oktober förra året då jag totalkvaddade våran volvo, och bussen är ändå mer obehaglig att köra då det är halkigt, så nu går du 70 på morgnarna då det är minusgrader, då det är +grader kan det nog tom gå lite över 90, för den är så himla rolig att köra och går nästan bättre då man kör fort ;-)

Förra vintern tordes jag aldrig köra bussen, då klämde jag in alla barnen (hade ju bara tre då) i mitsubichin hela vintern. Så detta är första vintern med bussen för min del.

Nu har huvudvärken blivit bättre iaf och jag har lagt blodpuddig på upptining i ett vattenbad så jag skall nog överleva den här aftonen också. Det är fördelen nu då barnen är tillbaka på dagis och i skolan, de är helt slut på eftermiddagen och det är betydligt mindre krig och bowling i vardagsrummet ;-)

Ser framemot en lugn kväll!

Igår afton gick jag och lade mig vid 16.00 och sov till 20.30, sedan var jag vaken till 00.30 och sedan sov jag till 12.30 idag. Så nu har jag nog fått rätsida på mina extrema sömnbehov hoppas jag :-)

I afton skall jag nämligen bort. Det är så roligt att åka bort en stund så man har anledning att göra sig lite fin. Förr, då jag bodde i stan så skulle jag aldrig ha gått ut utan smink eller med skitigt hår, men nu då jag bor i skogen och är hemma fru så blir det ofta långkalsonger och täckbyxor då jag skall lämna barnen på dagis, det skitiga håret döljer jag under min underbart stora mössa, och det märks inte så tydligt att jag inte har smink då jag har glasögonen.

Men då jag skall bort, så får jag ha kjol, jag får fixa håret och jag får sminka mig med allt mitt underbara smink (Jag har allt smink uppställt på en byrå, för det finns hur mycket som helst, också står det där och hånar mig då jag inte orkar använda det då jag inte har någon anledning) Men man känner sig mycket gladare då man är fin.

Ibland har jag läst om kvinnor som säger att barnen undrar vars man skall om man tex tar på sig jeans eller målar ögonfransarna. Jag har skrattat åt det där för det skulle aldrig mina fråga eftersom jag alltid är stylad. Men nu är det på den nivån, nu är det nästan så att de undrar vars vi skall om jag tar på mig sockor på morgonen.

Det är också en grej som jag tänker då jag skall starta mina nya liv hela tiden, att jag skall klä mig snyggt och använda smink, men det blir ju aldrig av.

Det är tur att jag har mina fobier mot kroppslukter iaf, för det gör ju att jag ändå håller mig väldigt ren även om jag ser ut som "hej kom och hjälp mig.." det är bara håret som kan hinna bli lite skitigt, men det är ju för att det är ett sådant företag att tvätta det då alla barnen står runt mig och gråter hysteriskt undertiden :-P