minafyra

Oj, fick massor med främmande helt plötsligt. Mamma, moster, två kusiner och en sambo. (till en av kusinerna). Barnen blev som tokiga så fort de såg bilen, I och D har spexat och tjoat och sprungit runt och krävt uppmärksamhet i över två timmar nu, så jag är alldeles slut i huvudet. För en gångs skull är det ganska skönt med A som börjar vara så stor att det blir lite spännande då det kommer främmande, så han gömde sig i vardagsrummet och sedan fikade han under tystnad och smög sedan tillbaka till vardagsrummet.

J visade första tecknen på att vara blyg och bli lite rädd för främmande idag också. Hon grät lite åt både mormor och åt gammelmoster. Men då hon ätit och fått titta på alla från pappas trygga famn en stund så gick det bättre. Men inte förns de skulle åka visade hon lite tandkött och log lite tvärt. Hon har varit väldigt skeptisk idag.

Det blev alldeles för sent igår kan jag meddela, jag tror inte att jag somnade förns vi tre, så det enda som lockar just nu är att få lägga sig i sängen. Det skall bli så underbart skönt att få sova. Men barnen skall ha popcorn kväll i kväll så sängläggningen kommer förmodligen att bli lite senare. Dock får man ju skylla sig själv då man är uppe fram på småtimmarna då man vet att man har fyra barn som inte går att styra över.

Klantigt, klantigt...

http://www.metrobloggen.se/panic

Min kusin har börjat blogga om sitt liv som manodepressiv (bipolär sjukdom) och har fått grym respons för sin blogg, folk verkar vara intresserade av att läsa om denna underliga åkomma. För den är underlig, det kan jag intyga.

Jag kan säga nu i detta inlägg att jag också har diagnosen bipolär sjukdom, närmare bestämt bipolär2, som är den mildare formen. Den gör att jag blir deprimerad och tung i sinnet, periodvis vill jag helst bara leva i mina egna tankar där jag har en annan värld som jag kan styra själv. Jag har svårt att ha ett vanligt jobb då jag går in för jobbet till 180% och efter några månader så orkar jag inte mer och blir sjukskriven för utmattningssymtom. Då J föddes hade jag varit sjukskriven i över ett och ett halvt år.

Många grejer som folk tar för givet har jag väldigt svårt för, tex ömhetsbevis (av någon anledning, förmodligen för att jag inte är värd dem) jag kan inte ta komplimanger och jag är aldrig, aldrig nöjd. Det spelar ingen roll hur många gånger jag får höra att jag ser bra ut, eller att jag är duktig eller liknande, för jag vet ju innerst inne att det inte är sant ;-) för jag ser ju att jag inte är snygg, jag ser ju att kläderna aldrig sitter bra och jag ser ju att jag aldrig är lika duktig som någon annan. Jag kan aldrig bli bäst och aldrig få tillräckligt med bekräftelse. Jag är grymt svartsjuk, riktigt, riktigt svartsjuk och måste veta att jag är snyggast och snällast och bäst, och då jag får bekräftelsen så skrattar jag bort den, för det är ju ändå inte sant..

Jag är förmodligen i princip omöjlig att leva ihop med. Och har förmodligen träffat världens i särklass underbaraste människa som orkar leva med mig och verkligen älska mig trotts att jag är yber jobbig.

Och för att vara manodepressiv skall man ju ha de där maniska perioderna också, och det har jag, men de är kortare och mindre intensiva än de depressiva. men jag kan se såhär i backspegeln att det är under de maniska perioderna som jag har flyttat hemifrån, skaffat katt, flyttat otaliga gånger, skaffat barn, bytt jobb, byt man i livet. skaffat fler barn ;-) köpt ett jättestort hus i skogen. Målat om tre rum i huset på nätterna medan barnen sov, mannen jobbade i andra delen av landet och jag jobbade heltid på dagarna. (då D var fyra månader gammal). Så de har funnits där, men det är de tunga perioderna jag lider mest av.

Jag har inte särskilt mycket ångest, inte sådär så att jag lider av det fysiskt...

Detta är inget jag kommer att skriva om i min blogg fortsättningsvis om det inte blir angeläget, jag vill fokusera på allt det underbara i mitt liv. Mina barn och min man och mina vänner. Inte för att jag vill gömma och hymla om mitt liv, utan bara för att jag vill minnas allt det bra, och dela det bra med alla som vill dela det med mig.

Men jag tycker att min kusin är en stark människa (egentligen är jag allergisk mot den benämningen då jag själv alltid får höra att jag är stark trotts att jag är så svag, så svag inuti) och jag är glad att det hjälper honom att skriva om sina problem, och att han har hittat det forum som han behöver. Hans problem påminner mycket om mina då man läser hans blogg sådär som man läser, alla ord som de står från vänster till höger osv. Men då jag läser djupare och ordentligt och allt som han skrivit så ser jag ju att han har det precis tvärt om mot för mig. Han lider mest av ångest och han har mycket maniska perioder.

Så är ni intresserade av att läsa om denna underliga sjukdom så är  http://www.metrobloggen.se/panic
bloggen för er. En jätte bra och välskriven blogg :-)

Jo, jag läste förresten någon gång att man kunde läsa folks inre genom att se på hur de sover, tex så sover trygga människor på mage, utåtriktade människor på rygg och människor som behöver mer trygghet sover på sidan, järna i fosterställning. Själv sover jag hopkurad till en sådan liten boll att jag hade rymts i D:s spjälsäng, trotts mina 171cm, så det kanske ligger något i det. Om du läser detta kusinen så skulle det vara kul att veta hur du sover ;-)

 

Nu har vi möblerat om i vardagsrummet. Innan såg det ut som en skitig del av ett ikea-lager (vi hade tre dammiga billys bokhyllor) och nu ser det ut som en ungkarlslya, sådär som det ser ut då karlen aldrig har flyttat hemifrån utan stannat på sitt rum och väntat ut sina stackars föräldrar och då de trillat av pinn så skaffar han en 42" platt teve och ställer på mammas "fina" linneskåp också bär han ner x-boxen från sitt pojkrum och kopplar in den i FINRUMMET.. Så ser det ut nu :-D

Det är inte vackert, Simon och Thomas hade gråtit (den sexiga furu bäddsoffan med randig klädsel gör inte saken bättre) men det känns iaf mer hemtrevligt och rustikt nu. Det passar bättre till huset också.

Det var någon som frågade karlen idag om vi tar alla kort på barnen i samma rum eller om vi har parkett i alla rum. Det är faktiskt så att vi har 110år gamla, breda, plank, trägolv i alla rum på nedervåningen och smalare plank, trägolv på övervåningen, i alla rum utom i badrummet. Så korten på barnen är tagna lite här och var, men det syns ju inte då alla är tagna neråt mot golvet eftersom ungarna är så små :-D

Hade ju iof varit lite roligt om man bara tog kort i köket för att golvet var finast där, så om barnen gör något roligt så måste man förflytta dem till köket och be dem göra det igen så man kan ta kort på dem ;-)

Nu har läkaren ringt. Det skall tas nya prover på immunförsvaret och även på det där med sköldkörteln. Dock verkar det inte vara samma sjukdom som den jag och A har, men jag fick inga riktigt klara besked.

Men hon jobbar på det iaf och ringer runt till kollegor i hela Sverige för att rådfråga så jag hoppas att de hittar det som är fel.

Så nu skall vi börja tempa honom igen och se vad tempen ligger på och hur stora intervallerna mellan feber topparna är. Det är ju så svårt att se på honom då han har feber eftersom han inte blir särskilt påverkad av febern längre. Stackars liten

Läkaren har fortfarande inte ringt, men jag antar att hon inte har pratat med kollegorna ännu. Alla läkare på barn jobbar ju inte samtidigt ändå och hon lär ju inte ringa hem till dem och fråga så jag lär ju få vänta.

Det hade ju varit helt ok (eller iaf mer ok) att vänta om hon hade sagt att det kunde ta till mitten av nästa vecka typ, men då hon tom säger en tid så förväntar man sig ju att hon skall ringa då!!!

Men jag är ju som sagt en mes-snäll människa så jag vill inte ringa och bråka även om jag vet att det finns de som tycker att jag skall det. Men jag väntar till nästa tisdag, har hon inte ringt innan dess så skall jag höra av mig till dem igen.

På ett sätt känns det ju ändå lite betryggande att de inte har så extremt bråttom, det tyder ju förhoppningsvis på att det inte är något allvarligt iaf. Även om jag ju som sagt hade velat börja med levaxin nu genast om han nu skall äta sådana.

(I pratade med pappa i telefonen idag också och upprepade precis samma som igår; "jag vill ha lycko burgare med cola och pommes, min mage vill ha det NU!" och detta var dessutom precis efter han hade ätit sin äckliga lunch, den killen kan verkligen äta, tänk om D hade iaf hälften av hans aptit..)

eller så var det kanske en helt hopplöst dålig lunch.. beror på vem man frågar.

Jag trodde jag hade en burk fiskbullar i skafferiet så jag kokade makaroner till (redan där kan man ju tycka att det är snudd på barnmisshandel) men då makaronerna var klara så insåg jag att det var en burk räkstuvning till varmamackor.. Så vad gör man, dom kunde ju inte äta bara makaronen så jag blandade ner räkstuvning i makaronerna. (stackars barn)

I åt med god aptit, A klämdeisig nästan allt, men han såg lite irriterad ut undertiden och D vägrade äta. Med lite ketchup så åt han iaf några makaroner. Jag får se till att de äter ordentligt till mellis istället.

Jag måste åka och handla i helgen då karlen är hemma så jag kan bjuda på mer normal kost i helgen.

Men då alla är hemma hela veckan och jag är själv även kvällstid så går det inte att åka och handla, jag åker inte ensammän med alla för att handla mat, det är i princip omöjligt tror jag. Jag kan åka med alla på öppnaförskolan eller tom på stan bara för att strosa runt, men skall det handlas så vill jag ha lugn och ro, annars blir det bara fel.

Men nu är det bara några timmar tills han kommer hem, räddaren i nöden. Då skall jag gå och duscha ordentligt i 40minuter eller så. Det är nämligen något man saknar då man bara hinner snabbduscha på veckorna då barnen sover och tvätta håret över badkarskanten medan alla barn står runt om och gråtandes frågar om de också måste tvätta håret och det spelar ingen roll hur många gånger jag försäkrar dem om att de skall slippa så står de ändå kvar där och gråter. Men i kväll är det hårtvätt av alla så då skall de få gråta och ha en anledning till det dessutom.

första sittningen i barnstolen

mätt och trött (och kladdig)

Jag fattar också att det är mycket på barn just nu med svininfluensan och allt, men då läkaren säger att hon skall ringa och tom ger mig en tid då hon skall ringa så blir jag jätte irriterad då hon inte ringer. Då kunde hon ju ha sagt; "jag ringer dig i afton eller i morgon förmiddag..!" tex. nu har jag ju ingen aning om då hon behagar ringa.

Dessutom vill jag ju veta vad proverna visade och vilka prover vi skall taom och hur bråttom det är.

Så nu är det bara att fortsätta att gå runt och oroa sig och fundera på vad det kan vara. + att jag får gå runt och känna mig stressad över att inte få ta iaf ämnesomsättningsproverna för att kunna sättain levaxin om det behövs.

*arrgggg!!!*

Annars har dagen varit bra, pojkarna har lekt uppe hela förmiddagen och de har ätit jätte bra idag. Jag pratade med karlen i telefon och då ville I prata med honom också...;
"Hej pappa, jag vill ha en lyckoburgare med cocacola, utan hamburgare med pommes. Hej då, nu är det din tur D!"
sedan gav han luren till lillebror. haha.. som att karlen är en drivein restaurang eller så ;-)
Det blev dock spagetti och köttfärssås och I åt tre portioner så jag tror han blev nöjd även utan sin lyckoburgare(?!) vad nu det är för något :-)

I imponerade lite språkligt idag också, han kom in och sa att han hade ett bowling klot (han hade en gul ballong) och den skulle han rulla på käglorna så att det blev en strike. Jag upplyste honom om att vi inte hade några käglor och då svarade han att vi kunde åka till den stora bowlinghallen..

Jag har ingen aning om vars han har fått det ifrån, möjligen händige Many, men jag blir så imponerad då han kan sådana där saker eftersom vi har fått gå på så många möten pga att han inte kan förmedla sig på dagis. här om dagen satt de och såg en asterix film som jag fick av min bror då jag fyllde år, och då pekade han på teven och sa; "kolla, där är sfinxen..!" Så har han lix snappat upp något så verkar det stanna :-D

Nu är det bara en dag kvar i ensamhet med barnen, sedan kommer karlen hem. :-D

Det är inte leukemi iaf.. såå skönt.. Dock har han antikroppar mot sköldkörteln, men jag antar att det är samma som jag och A har eller iaf en variant av det. De proverna skulle tas om iaf. Sedan skulle hon fundera idag och prata med kollegorna om honom och sedan återkomma i afton. Så det är ju fler prover som avviker, frågan är vilka och varför och vad det innebär.

De prover som jag nu vet avvek kan ju ge sin förklaring till att han är tillväxthämmad iaf. Så nu får vi se om det blir en till som skall ha levaxin eller vad som händer.

Nu skall jag återgå till att vara nervös, iaf till i afton. Detta är jobbigt.

Sitter här och är trött och pratar på skypen och då kom jag att tänka på ett ord som vi använder men uppenbarligen ingen annan i Sverige.

TISSAR

Då jag väntade J satt jag mycket på familjeliv och pratade med andra i samma situation och då gnälldes det mycket om onda ryggar, så jag sa vid ett tillfälle " det är för att ni har fått så stora tissar nu då ni är gravida.." detta möttes av idel förvirring då ingen hade hört ordet förut. Tuttar heter det vist?!

Tuttar säger ju vi om det alla andra kallar nappar, och nappar säger vi om det man har till "nappflaskor". Detta innebär att om jag kommer någon annan stans i Sverige och säger "jag måste köpa nya tuttar till J för dem hon har börjar vara för små.." så skulle det ju låta helt groteskt.. medan ingen häromkring skulle reagera alls.

Tissetåren är ju också en rolig benämning på att amma sitt barn.. att ge bebisen en tissetår, typ som att dricka en kaffetår efter maten.

Nää, jag tycker att resten av Sverige skulle införa ordet tissar också, det låter dessutom mycket mysigare med tissar än med tuttar, det låter som ett mjukare ord, och betydligt mindre sexualiserat och mycke mindre kliniskt än bröst. Fram för tissarna i Svenska språket :-)

Imorgon har jag telefontid om D, och jag är lite nervös, för då proverna inte visar något så brukar man få ett brev där det står att proverna var bra, eller om man mailar och frågar så säger de att proverna visade inget, hör av dig om problemen kvarstår. Men samtidigt så var det ju så längesedan vi tog dem så det kan ju inte vara något akut för då borde de ju ha ringt innan.

Det kanske är så att proverna inte visade något så hon ville ha en tid då hon berättar för mig hur hönsig jag är?!

Jag är lite nervös också för om jag överhuvudtaget kommer att höra vad hon säger med alla barnen skrikande runt fötterna.. men det borde ju gå att avhjälpa med tre päron och en film.. hoppas jag..

Nää, som sagt, nervöst är aftonens ord..

Jag vill inte gå ut i det här skitvädret som är nu, det är kallt, blött och skitigt. Tom jag som inte alls gillar snö önskar att det skulle kunna komma lite snö nu. Men först skall jag ju köra en sväng till toysRuss så innan dess vill jag inte ha så jätte mycket snö.. (vi måste skynda oss dit nu så jag kan få snö snart, vad sägs om på fredag)

Barnen är snälla och leker uppe, men det är ändå ganska livat, och ganska mycket att göra. Det blir sådan skillnad då alla är hemma och skall ha frukost, lunch, frukt, mellis, middag och massor med vatten och andra frukter däremellan, + att J ju har sina egna tider då det är ersättning och smakportioner. På veckorna är det ju bara henne jag behöver ta hänsyn till. Jag tror att det är matlagningen som är det jobbigaste med att ha barnen hemma. Hade jag bara sluppit det så hade jag kunnat ha dem hemma jämt :-)

Igår afton hade jag främmande av en vän, men efter middag och en kopp te i soffan så somnade hon :-D det är skönt då man är så trygga med varandra att man kan åka hem till den andra och sova en timme i soffan och sedan åka hem ;-) men det var trevligt att slippa sitta ensammän och se tv iaf :-)

Nu är det dags för mer matlagning *suck*

Pratade med lassa och frågade om vi måste vaccinera då vi mest troligen redan har haft influensan, och hon sa att är det den vi har haft så behövs inte vaccinet, men samtidigt är det inte farligt att vaccinera sig ändå. Så jag valde att avboka tiden. Men tänk om det inte var det vi hade så att barnen blir sjuka ändå, jätte sjuka..

Men samtidigt så är ju inte vaccinet helt ofarligt häller som jag har förstått det så det bästa är ju att slippa det.

Urs vad jobbigt det är då jag måste ta egna beslut, det är verkligen bland det värsta jag vet i hela världen. Varför kan ingen fatta alla beslut åt en, och fatta rätt beslut dessutom.

Nu kommer jag inte kunna vara lugn förns barnen är stora och jag vett att de har klarat sig från denna smitta helskinnade.

Sådär ja, det gick ju smidigt att åka med alla på vc för I:s fyra års kontroll. Allt gick smidigt. Då vi kom till vc så samlade jag alla pojkarna utanför bilen och sa att alla som var snälla och lyssnade på mig skulle få en klubba då vi kom hem.

I vägde 18,5kilo och var 110cm lång, så han är en ganska stor fyraåring, han såg bra med båda ögonen och hörde bra med båda öronen. Han ritade ett x och en gubbe, han kunde alla färgerna, han kunde räkna de fyra klossarna och han kunde trä ett halsband. Så han gick igenom utan tvåor. Känns skönt :-)

Alla barnen skötte sig fint så efter lunch skulle de få sin klubba, men då vill A inte ha någon. Så var det i helgen också då barnen fick lördags godis (det händer väldigt sällan) och jag insåg att det är tanken på att få godis som de gillar, men då de lix har godiset framför sig så är det inte lika spännande. Varken I eller D åt upp sitt godis, de lekte mest med det och spred ut det i soffan.

Men i morgon då vi skall på lassa allihop så kommer jag att locka dem till lydnad med en till klubba :-D

I veckan kommer det att vara kaos här hemma. Det är novemberlov och alla är lediga utom mitt stöd i livet som kommer att ligga borta som vanligt. Och inte nog med att alla är hemma, jag har en massa företaganden som skall göras också.

Imorgon skall I på 4års kontrollen och på Tisdag skall D vaccineras mot svininfluensan och på Onsdag har jag telefontid med lassa om D:s prover.

Tanken var också att jag skulle besikta bilen, men det gick som tur var att boka in det nästa måndag. Det är så jobbigt att besikta bilen med alla barnen med sig, för man vill ju inte släppa ut dem i besiktningshallen, så då får de sitta kvar i bilen och då måste man som förälder också sitta i bilen då de hissar upp den... utsikten är iof helt ok där uppe, men det känns lite pinsamt :-D

Så detta lär blir en vecka jag sent skall glömma :-)

För någon vecka sedan skrev jag att det var dag att göra höst ute, men så kom det något annat i vägen (svininfluensan) + att det ju är så att jag jobbar bäst under stress, så nu då första snön har kommit så kändes det ganska angeläget att plockaundan innan allt han snöat över.

Så idag är svärfar här och hjälper karlen med att elda skräp (som har legat och väntat sedan vi rev skjulet i somras) och jag har plockat bort alla leksaker som skulle bort, jag tog även bort alla pulkor som stod kvar ute sedan förra vintern, jag kände att det var dags att ta bort dem nu.. :-D

Jag insåg en till sak också, eller det har jag ju iof redan förstått då vi rensade i lekrummet, barnen leker så himla mycket bättre om de inte har några leksaker. Hela sommaren har det kivats och skrikits om leksakerna i sandlådan (vi har en stor grön soptunna, en sådan som brukar stå utanför sommarstugeområden,  full med leksaker ute) men det är som att det ändå inte har funnits så det räckt till alla tre. Idag hade D en plast sked och I hade en plast kniv också hade de en hink med vatten.. detta lyckades de leka snäll med i tre timmar medan vi var ute. Inte en enda gång var de ovänner.

D blev däremot lite irriterad på sin far som startade traktorn, det tyckte han inte alls om, så nu efter lunch så ville inte pojkarna gå ut eftersom det skulle köras ännu mer traktor. Men de har ju fått några timmars friskluft iaf, så de får väl vara inne då. Vi får försöka vara ute en stund i morgon också innan karlen skall på jobbet igen.

Nu är det liv i samhället, en dömd pedofil x2 har bosatt sig i en liten ort i Västerbotten, typ ett tiotal meter från ett dagis. En auktion inleds för att varna grannar och barnfamiljer i området. Detta medför att de som delatut flygbladen får massor med skit i media. "mannen är ju dömd, han har suttit inne, han har sonat sitt brott..!" Och det är ju helt sant, han har sonat sitt brott, två ggr faktiskt?!?! hur förklara man det då.. uppenbarligen så var han ju inte färdig för samhället då han kom ut fösta gången, för han är dömd för fler brott nu den andra gången, men nu kan alltså människorna i Västerbotten känna sig säkra, för denna gången är han frisk, eller?!

Det är så otroligt konstigt att han skall skyddas men inte barnen, det viktiga är att han kan gå ostört förbi daghem och grundskola hur mycket han vill på dagarna (eller varför inte sitta och titta genom köksfönstret tills frestelsen blir för stor) men de som bor i samhället skall inte kunna ha sina barn ute på gården...

För även om han nu är frisk, och har sonat sina brott (dom som säger sådan idiotiska saker kan inte ha barn, det är jag helt övertygad om) så har han ju fallit tillbaka i mönstret en gång innan, varför skall han inte göra det igen?!

Kommer han till vårat samhälle så kan jag lova att det kommer att ligga flygblad i varenda postlåda innan han ens har burit in kartongerna i  huset.

Snälla ni som försvarar honom, läs målet, det finns på nätet, kolla vad han har gjort, sedan kan ni ju skriva en kommentar om ni verkligen tror att han är frisk nu och om ni skulle låta honom passa era barn. (ni får ju givetvis skriva en kommentar om ni inte tror det också ;-))

Igår plockade jag fram dvd kameran och laddade batteriet, så innan vi lade oss igår så kollade vi två gamla filmer av barnen då de var jätte små, D var lika gammal som J på den ena filmen, och de är verkligen kopior av varandra.

Det var sådär så man satt och log tills det gjorde ont i mungiporna :-D

Lilla I var så himla rolig att se, han hoppade runt på rumpan och var bara alldeles tyst, vid flera tillfällen försökte jag få honom att säga något men han bara tittar oförstående på mig, då jag ser filmen så förstår jag lite bättre att de var oroliga från dagis sida, men å andra sidan var han ju bara två år knappt. Ibland sa han ju mamma och titta och sådant.

I var precis så där gullig med D dom D är med J nu och som A var med I då han föddes. Så det är nog första lillasyskonet som är roligast, då man har gjort det en gång så är det som överspelat och intresset är mindre :-)

Så nu skall jag ta upp filmandet igen, lilla J är ju inte med på någon film ännu, och Knut eran missade vi helt, det känns lite sorgligt, hade varit roligt att ha honom på film också. :-(

Ikväll skall jag bränna över filmerna från de där små skivorna till riktiga dvd skivor så att vi kan se filmerna oftare. Jag tror att barnen kommer att tycka att de är jätte roliga :-D

mannen kom hem i natt så idag då pojkarna var på dagis så passade vi på att åka en sväng till stan. Där inhandlades en skrivare och lite annat smått och gott. Det är så roligt att handla, synd bara att man inte har pengar till att göra det oftare.

Då vi hämtat småpojkarna på dagis så satt jag mellan dem i "bilen" på vägen hem och vi pratade lite om dagen, så mötte vi A:s taxi som var på väg tillbaka till samhället så då ropar I till Karlen "kör fortare, vi knappar in på honom..!"
Haha, jag undrar vars han har hört det uttrycket :-)

Nu ligger lillan och karlen i dubbelsängen och vilar sig lite, något jag också skulle vilja göra, men jag får väl vila efter middagen nu då mannen är hemma så han kan ha lite koll på J medan jag vilar, för annars måste jag ju vara vaken till 21.00 då hon äter sista gången. Det är skönt då man får långhälger så man får vilaupp sig lite :-)

A har haft nalle vecka på skolan så hans nalle har bott där hela veckan och idag då han kom hem så hade nallen fått både halsband och armband och A var alldelens fläckig på tröjan efter att de hade haft björnfest och ätit honung och blåbär.. jag tycker att det låter som en gemytlig "högtid" nalle veckan :-)

Det blev som förutspått.. eller var det en självuppfyllande profetia?!

Då A kom hem så bröt det lös här hemma.. det har grinats, skrikits, jagats och hotats (är väl mest jag som har hotat iof..) hjälp vilket liv det har varit :-) jag fick iaf migrän tillslut.

Men middagen (kyckling och ris) åts under glada trevliga former då alla var på topp och alla åt bra, de tog två portioner var alla tre vilket är väldigt ovanligt, men som sagts i tidigare inlägg, allt blir gott med ketchup ;-)

och efter middagen så gick de snällt upp och lade sig alla tre och sedan har det varit tyst. Förutom då A kom ner för att visa sin lösa tand :-)

Så nu återstår bara att mata och lägga J så att jag får göra natt med min grymma huvudvärk och hinna sova några timmar innan karlen kommer hem från jobbet (blev en kort vecka) så jag orkar grymta hej iaf innan jag slocknar igen. Just nu längtar jag mest efter att få sova ostört i ett dygn eller så ;-)

Så var det onsdag igen, slappar dagen.. småkillarna är hemma och myser runt utan några krav (och med väldigt lite rutiner) Onsdag är nästan mer helg här, än vad helgen är :-D

Jag tror inte att det är så att A är så uppåtväggarna att han drar igång en massa bråk då han är hemma, men det blir ett helt annat liv på barnen då alla är här. Jag tror att A:s blotta närvaro triggar de små killarna till att varvaupp till det maximala. För A är egentligen väldigt lugn och sitter järna och ritar eller bygger puzzel, MEEEN (som Tony Irving skulle ha sagt) han har ju den där korta stubinen som kommer i rakt nedstigande led från mig (ska inte skriva här i vilken generation den genen startade men jag tror att den sträcker sig en bit bakåt i tiden) så han kan sitta där och rita och störa sig något magiskt över vad de små killarna gör i vardagsrummet och tillslut (ganska genast oftast) så brinner han av och skriker åt dem och kriget är i full gång.

Jag tror dessutom att de små killarna tycker att det är roligt att reta honom för de skall vara runt honom hela tiden.

Egentligen är det ju jätte skönt att de älskar varandra så mycket, för även om de alltid är smågnabb och höga röster, så har de aldrig slagits, A har puttats lite och I har bitit A i ryggen en gång (men det var nog mest av kärlek då de satt och mös i fåtöljen), och en och annan flathand i ryggen kan ha förekommit, men aldrig att de har slagits med knytnävar eller brottats på allvar. Så jag måste ju säga att jag är väldigt förskonad från bråk ändå.

Och då de verkligen gäller så ställer dom upp för varandra, som den gången då A bröt ihop då jag hotade med att lämna D på fotbollsträningen, och varje morgon då jag väcker småkillarna så är det första de frågar om A har åkt till skolan och då jag hämtar dem på dagis så undrar de om A har kommit med taxin.

Vad himla glad jag blir då jag tänker på det egentligen, vilken tur jag har som sluppit all syskon rivalitet och svartsjuka. Måste bara minnas det då de skriker i falsett allihop pga av en skitsak som tex att någon råkade passera tv:n i ett kritiskt ögonblick av tiger och nalle phu. För då glömmer man lätt hur underbara de är och faller in i den där känslan av vanmakt över att det alltid skall vara sånt gräsligt liv här hemma ;-)

Det nya livet är fortfarande på.. Jag ligger bra till på listan :-)

Idag då barnen kom hem från dagis så bakade vi scones tillsammans, värsta, värsting sconesen dessutom, men valnötter och cheddarost och havregryn i (ägg och cayennepeppar skulle det också vara) Dom blev riktigt goda faktiskt, men mastiga något grymt, man kan nog göra dem betydligt mindre än vad vi gjorde.

Nu var det ju iof ett frukost recept och då behöver man ju lite mer mat än vad man behöver till mellis, men jag tror att de var nästan mastiga att ha till frukost tom. Jag skall testa på barnen i morgon :-D

Till middag åt vi lammfärsbiffar, det känns som att det kommer att bli mycket sådana framöver då vi har fulla frysen med lammfärs. Jag trodde ju att jag skulle göra får i kål till middag för jag trodde att man gjorde det på färs, men enligt alla recept som jag hittade så gjorde man det på grytbitar och det är jag ju inte så sugen på, för lammgryta gillar jag och vill ha bitarna till det, eller möjligen till grillspett.

Men jag hittade ett recept på kåldolmar med lammfärs så jag ska göra dem nästa gång jag har mer kål hemma.

Då vi åkte hem från dagis idag så frågade I vad vi skulle äta för mellis och jag svarade att vi skulle baka mjukmackor, och han svarade att han ville ha tårta "Nej, inte äter vi tårta till mellis häller?!" "Nä, jag vet, men min mage BEHÖVER det idag..!" Så jag undrar om I är tårtberoende och fick någon typ av återfall i helgen och nu har han abstinenser stackarn ;-)

Imorgon är de tre minsta hemma, så då får vi försöka hitta på något ute tror jag :-)

Jag bestämde mig för att starta ett nytt liv igår.. det gör jag ofta också håller det i två-tre dagar, men oftast är det ju så att man tar i så mycket då man planerar sitt nya liv så man är trött och slut bara av planeringen. Ett nytt liv kan se ut ung såhär:

• äta regelbundet
• äta nyttigt och vällagat
• ut och röra på sig
• städa/plocka undan varje dag
• vända tvätten avig, sortera den efter färger och hänga det som skall hängas, inte tumla allt.
• göra klart barnens kläder kvällen innan.
• ringa alla viktiga samtal så fort det dyker upp ett man måste ringa
• sluta äta godis
• vara ute med barnen (inte bara släppa ut dem själva och titta på dem i fönstret)
• sortera alla hundra sockor som ligger i en korg.
• städa kyl/frys/skafferi
• gåigenom alla lådor och skåp

Osv, osv i all oändlighet.. och sedan då dagen kommer då allt skall hända då det nya livet skall börja, så kanske någon är sjuk, eller jag kanske inte kan prata i telefonen den dagen (sådana dagar finns, då jag inte förmår mig att ringa till någon) och då faller ju hela listan och jag ger upp igen.

Ibland  undrar jag om det har med min sjukdomsbild att göra, eller om det är det där med arbetsminnet som de pratar om, eller är det bara så att jag är extremt lat, omotiverad och ostrukturerad?

Det känns som att alla andra hinner så mycket, de har så fint hemma, de bakar, de lagar värsta maten, de är ute med sina barn från morgon till kväll och ändå hinner de gå till frissan och ha snygga kläder och kanske till och med en fest imällan åt. Sådana vänner kan ju få vem som helst att tappa modet. Jobbar gör de dässutom. Har de fler timmar på sina dygn än vad jag har?

Nu har ju jag iof fyra barn och ett stort hus och en man som ligger borta på veckorna, men jag borde ju rimligt vis hinna äta frukost ändå?

Nu börjar iaf mitt nya liv... igen... men listan är kort:

• Äta tre mål om dagen
• fixa en elektriker
• FÖRSÖKA ha någontyp av grönsaker och sallad iaf till middagen då barnen äter.

Och än så länge är jag på rätt väg, jag har ätit fyra st wasa sport med skinka och tomat och druckit 7dl te. Jag har mailat en elektriker (hoppas att han svarar så jag slipper ringa) och jag har ordnat en sallad som vi skall ha till middagen idag. (funderar på om jag skall ge mig på att laga får i kål till middag, det har jag aldrig provat, vet inte ens om jag ätit det). Så kanske, kanske kan jag hålla detta i några dagar/veckor och sedan öka med fler saker då detta sitter i ryggmärgen. Man kan ju alltid hoppas iaf :-)

Så, äntligen, idag för fyra år sedan, så blev jag beviljad en igångsättning och de tog hål på fosterhinnorna och jag fick verkstimulerande dropp.

Det var en jobbig förlossning, mycket jobbigare än den första, eftersom det dels var en igångsättning (som ofta är mer smärtsamma) och dels var jag ju sjuk (som jag kanske nämnt tidigare ;-)) Dessutom visade det sig att jag hade rätt.. då jag låg på sidan så sjönk hans hjärtljud jätte mycket och det kom läkare inrusande i rummet. Först då de kunde se det på sina maskiner så blev det verkligt för dem, för mig hade det ju varit verklighet i flera dagar (hade jag inte fått min igångsättning så är jag inte säker på att han hade klarat sig, helt allvarligt)

Men efter fem timmar så kom han då äntligen ut, pytte lilla I 2910g och 48cm, han hade ljust lockigt hår och var så himla söt.. :-)

Och nu har det gått fyra år, helt otroligt, nu är han så stor att han kom ner och klädde sig själv på morgonen, alla kläder, tom sockorna tog han på sig själv. Han åt frukost, ställde bort sin talrik på diskbänken, tog på sig overall skor och mössa och gick ut och satte sig i bilen :-) stor killen :-)

Det kunde man inte tro då för fyra år sedan. Inte ens för två år sedan trodde jag att han skulle klara allt det där då han var fyra år, eftersom han inte ricktigt har hängt med i utvecklingen.. han har varit sen med både motoriken och talet. Men just nu tycker jag inte att det märks på honom, nu är han som en helt vanlig fyraåring, iaf utvecklingsmässigt ;-)

Han skulle iaf önska sig varm choklad av kokerskan idag på dagis bestämde han i bilen, han är så skojig då han kommer på något att delge andra, han sätt att formulera meningar är roligt.

I sitter i baksätet på bilen; "Hurv, vad kallt det är, nu skulle det sitta fint med lite varm choklad..!" *läs detta med väldigt artikulatorisk röst*

Jag tror han kompenserar nu för alla ord han inte har hunnit säga eftersom han var så sen med talet så nu pratar han hela tiden, och artikulerar väldigt mycket, det låter nästan som att de är jobbigt för honom att prata ibland. Han berättade tex för våra grannar att de hade "tand bårrstarr" uppe, de hade rent av en var :-D

Jag tror att han håller på att bli lillgammal våran I :-)

Sådär ja, då var man 27år GAMMAL..

Det har varit en trevlig dag och jag han det mest nödvändiga iaf innan gästerna kom, som att kläpå mig och göra tårta :-) två fina tårtor blev det, en med marsipan och en med bara grädde och strössel (fint rosa prinsesströssel till I) och fyra ljus såklart som han blåsteut så fint :-)

Vi fick jätte fina presenter båda två och jag tror att vi är nöjda, det är jag iaf och I har inte gnällt om att få något mer så. Han var mest intresserad av fikat och av att leka med kusinerna.

Ännu en gång är jag förundrad över hur bra det går att ha alla barnen hemma i huset, våra fyra och tre av svägerskans barn (nu är ju iof inte J med och leker men ändå) har lekt hela dagen på övervåningen och ingen har grinat och det har varit väldigt lite bråk. Det är klart att lite kiv blir det ju då A och kusin E tycker att de är större än de andra kusinerna, (vilket de förvisso är också) och vill stänga in sig och leka själva. Men om bara I fattar att han skall leka med sin kusin i samma ålder och inte bara leka själv som han brukar så blir ingen utanför ändå.

D och kusin lika gammal som D leker väl inte så mycket tillsammans, men dom längtar så hemskt mycket efter att få träffas ändå, och lilla kusinen hade ritat en täckning till D som jag skall spara i hans låda, den blir nog rolig att hitta då de blir större :-)

Den här dagen för fyra år sedan hade jag just återvänt till mitt BB rum efter att ha haft permission över aftonen, men jag var fortfarande så sjuk att jag spenderade min födelsedag på soffan, sovande, medan familjen hade kalas i köket och firade min 23års dag, med bullar som lilla svägerskan hade bakat i mitt kök underdagen :-)
Jag hade lite sammandragningar eftersom överläkaren hade kollat om det var gynnsamt läge och gjort en hinnsvepning innan jag gick hem på permission, för i morgon för fyra år sedan så var jag till 90% lovad en igångsättning för att få ut lilla I som jag var så orolig över då rörelserna i magen hade avtagit så pass.

Så imorgon för fyra år sedan får vi se hur det gick :-D

Nu har pappa med fru varit här och fikat och ätit middag. Barnen har varit som tokiga, särskilt D. han har rusat runt och skrikit och gjort ljud hela dagen så jag är alldeles slut i huvudet.

Om jag tänker efter så är det nog bara han som har levtom, fast det känns som att alla måste ha varit tokiga för att åstadkomma det liv som varit idag, men J har varit lugn som vanligt, I har spenderat hela dagen med att försöka blåsa upp en ballong och A har mäst spelat tv spel faktiskt.

Men D den odågan, oj, oj.. han är verkligen en durasell kanin.

Maten blev iaf god, jag gjorde lasagne och hade i wästerbottensost i såsen istället för vanlig gratängost som jag brukar ha, saknade en god sallad till dock, men man kan ju inte få allt här i livet :-)

J och morfar har suttit i soffan och tjolrat lite så där fick jag iaf två riktigt fina kort på dem tillsammans :-)

badrum och toalett är nu skurade från golv till tak med blekmedel så nu skall väl gästerna vara säkrade från sanitära olägenheter och smitt härdar.. det var iof inte djävligt som jag trodde att det skulle vara då jag satt och målade upp en bild av att det sågut som som ur ett avsnitt av städtanterna i vårat badrum, men som sagt så djävligt var det inte..

tänk om jag hade lite bättre karaktär så hade jag kunnat städa båda de där rummen varannan dag och det hade känts mindre gruvsamt och tagit betydligt mindre tid.. men är man lat så får man lov att orka lite extra då det lix gäller ;-)

Nu har karlen gräddat våfflor och Johnny Chach spelas på stereon och solen lyser.. livet återvänder till byn...

Jag har verkligen inte gjort något alls idag..

På ett sätt är det ju ganska skönt, men samtidigt får man ju lite ångest då man inte har gjort något alls, inte ens mat har jag gjort (det har karlen ordnat) eller iof jag har vikit och tvättat tre maskiner tvätt, men det är ju sådant som tar fem-tio minuter i taget bara, det är ju inget jätte arbete. Tänk så fort man blir bekväm och lat.

Man ligger och är sjuk i några dagar och kommer av sig helt, glömmer bort hur man tar hand om ett hem, det är nog människans bekväma natur att så fort man har möjlighet så slackar man ;-) iaf jag :-D

Men då har jag ju desto mer att göra imorgon å andra sidan, (idag är det tom, klockan är ju över 12) Så då får jag ångra att jag tog semester idag (också).

Men nu har jag ju bestämt mig för vad mitt nästa karriärdrag skall bli, och det känns jätte spännande och jätte skojigt, så jag hoppas verkligen att det skall fungera. För tänk vad skönt att aldrig måsta återgå till förvärvsarbetandet, då är min dröm uppfylld ;-)

Imorgon börjar förmodligen kalasandet, då pappa med fru kommer hit och äter och lördag blir det ännu mer folk då hela karlens släckt + min mamma och förmodligen storebror kommer. Själva kalaset är ju inte så jobbigt, men allt annat...

Idag måste jag alltså städa, städa, städa. Toan och badrummet, tvätten, damsuga, städa köket. Jag är inte alls upplagd för det, jag känner mig fortfarande sjuk och trött efter flunsan.

Jag hade tänkt piggaupp mig med en promenad tillsammans med grannen idag, men hur kul är det i hällregn då?

Och skall vi bjuda på lasagne i morgon så måste jag in och handla, vilket iod inte spelar så stor roll eftersom jag ändå måst iväg med återvinningen. Så jag hoppas på uppehåll imorgon på förmiddagen för kartonger och pappers påsar med äckligheter i blir inte roligare att stoppa i kontäjnrar då det ösregnar.

Men annars skall det blir kul i helgen, jag fyller ju år och kommer att få presenter, nog för att jag vet vad jag skall få av alla (typ iaf) men det är roligt ändå, presenter är alltid roligt. Också fyller ju I år också och hans presenter blir också roliga att se, jag har ju nämligen inte lyckats hitta något bra åt honom själv så vi får se om någon annan har lyckats bättre.

Tänk att jag blir 27år gammal, det är ju helt tokigt vad tiden går fort och I blir fyra år.

Det känns inte som att det var fyra år sedan jag var inlagd på bb med fyrtiograders feber och dropp (det stämmer ju, jag var ju sjuk då också) I var ju inte beräknad förs om 15 dagar egentligen, men han hade omväxlande jätte, jätte låg puls och omväxlande över 200 i puls, så typ "idag" tre dagar innan han är född började vi tjata om en igångsättning. Vi tjatade dock för döva öron den första dagen...

Idag har vi varit och vägt och mätt J, äntligen har hon tagit klivet över fem kilo, hon vägde tom 5270g och var 59cm lång. Så nu går det framåt med henne :-)

Jag har ju slutat amma helt nu eftersom jag äter cortison och andra mediciner pga flunsan så jag har bara lagt ner amningen, men idag efter tre dagar helt utan att amma så blev jag tvungen att lätta på trycket lite... mjölken är alltså grön, sådär som det blir o man först har sköljt en vit vattenfärgspensel i ett glas och sedan en turkos typ, det är jätte äckligt.. (det såg inte ut så sist jag pumpade så hon har iaf sluppit äta det där gröna mysiga, men jag undrar lite vad det beror på dock att det har blivit så?!?!)

Hon har även börjat röra sig liksidigt och båda menen på en gång och hon flyttar saker mellan händerna och stoppar leksaker i munnen, så nu verkar allt gå fort fram med hennes utveckling :-)

Vi har fått hem papper om att vi skall vaccinera D mot svininfluensan så jag frågade distriktssköterskan idag om det var lönt då han ju förmodligen redan har haft sjukdomen och son svarade "Det är andra svängen man har det som man blir riktigt sjuk, första svängen är mer som en provomgång..!"

Jippi, jippi, vi skall alltså ha detta en gång till, och de enda vi får vaccinera är I och D, A är för gammal och J är för liten. + att man då vet att de kommer att bli ändå sjukare nästa gång det blir sjuka. Det kändes verkligen upplyftande.

Dessutom undrar jag varför D skall ta sina sprutor på lassa medan I skall ta sina på vc, är det så att D räknas som en riskgrupp eller är det för att I är ett år äldre?! Det måste jag kolla upp, det kanske är så att de har information om D som vi inte har fått ta del av ännu, vi har ju ännu inte fått några svar på hans prover.

Det måste jag ringa och kolla på måndag, vars de provsvaren har tagit vägen. Vi fick iaf A provsvar i veckan och de såg bra ut, så höjningen av hans medicin var alltså helt rätt och ännu en gång fick jag bevisat att det bara finns en riktigt bra läkare på barn.

I sitter i soffan och ekar för sig själv, det låter riktigt spännande. Han ekar på ordet "födelsedags tårta".

Så han sitter och säger födelsedags tårta med olika ljus och mörk röst och sedan ekar han i samma tonläge, så det är tur att inte A är här och hör honom, för det är nog gode enerverande om man försöker se tv.

För mig är det mäst irriterande eftersom jag vet att jag måste baka ett ovan nämnt bakverk i helgen (eller det blir typ tre st nu då vi inte har hund längre, för nu får vi ju främmande också) Det jobbigaste känns dock att måsta åka och handla ingredienserna, dels att köra till samhället och dels att visa sig för folk igen..

Jag funderar lite på att börja om att skriva på min bok i stället för att sitta på Facebook på kvällarna, måste bara lyckas kopplaihop datorerna så jag kan föra över det jag skrivit från den gamla "datorn".

Jag hade ett bra ämne att skriva om igår, men då fungerade inte bloggen, lite irriterad blev jag och satt uppe ända till halv ett innan jag gav upp och stängde av för att sov. Men då jag reser mig från datorn så inser jag att jag är alldeles prickig från knäna och upp till halsen, + att det kliar som fasen.

Jag visar utslagen för karlen som blir hispig och vill att jag skall ringa sjukvårdsrådgivningen men jag tror att det kan vara något vanligt utslag bara så jag går och duschar istället för att se om det kan vara typ någon tvål jag använt som inte blivit ordentligt bortsköljd, men det blir värre av duschen så tillslut ringer jag sjukvårdsrådgivningen ändå.

Hon på rådgivningen tycker inte att det låter bra och eftersom vi inte har antihistaminer hemma och eftersom hon inte tycker att jag skall ta betapred då jag aldrig tagit dem förr och eftersom de är utskrivna på D egentligen så vill hon att jag åker in till akuten. Dock får jag inte köra själv eftersom det sticker i läpparna så hon är orolig att det skall sätta sig på andningen, så jag får ringa en taxi.

Väl på akuten får jag 11st betapred (?!) och en antihistamin mot klådan och sedan vänta tretio minuter, läkaren lyssnar sedan på lungorna och jag får lägga mig på en britts och föröka sova. Det går inte att sova på en hård britts klädd i papper i ett kallt och extremt ljust rum då man är drogad med uppiggande cortison, så efter 45minuter ber jag om att få åka hem, vilket jag får.

Det är lite konstigt att de inte tar en sänka eller något för att se vad det är för utslag iaf, men uppenbarligen sparar de in på provtagningsutrustning eftersom vi inte fått ta prover för svininfluensan häller.

Klockan halv sju är jag hemma igen och har då inte sovit en blund på hela natten, och i min säng ligger ingen mindre än karlen (hade ju varit lättare om det varit någon mindre som gått att flytta på) men den mindre ligger på karlens plats (I) så jag tar min kudde och mitt täcke och lägger mig i soffan. 10 minuter senare är det morgon i huset och karlen är trött så jag har ansvaret för barnen fram till klockan 10. Behöver jag nämna att jag varit trött idag.

Nu ser det ut som att jag har mässling eller något och jag har fått utslag i ansiktet också. Men eftersom det med all sannolikhet (utan att ta några prover för att styrka det) är typ virusutslag (jag har haft tredagars febern ;-D) så är de ju inte smittsamma iaf och de skall försvinna nu efter min cortisonkur på sex dagar. (hur fort går det innan man blir svullen i ansiktet av cortison?), så att gå på macken och hämta ut ett viktigt paket och sedan på apoteket och hämta medicin och på coop och köpa mat till J kändes inte alls så roligt med utslag i ansiktet.

Efter middagen lade jag mig på sängen för att vila, 20.55 blev jag väckt för att jag inte skulle missa House, men då hade jag dock missat 2samtal och ett SMS på telefonen, så jag måste ha sovit som en död, helt otroligt att man kan sova så grymt hårt ändå.

Tur att jag har en otrolig man som tar hand om hus och barn då jag ger upp och dör i fyra timmar :-D

I har haft 39graders feber i natt och hostat tills han spytt... Så klockan två i natt fick han flytta ner och ligga på karlens plats i sängen och karlen blev flyttad till vardagsrums soffan (och nej han kommer inte att lämna mig för att jag lägger honom på soffan då han hostar på nätterna) och jag insåg att I nog är den so är bäst att sova tillsammans med av alla i familjen. Han ligger helt stilla, på gygg, med armarna efter sidorna.

Klockan sju vaknade J och ville äta så då vaknade resten av familjen också (utom karlen som låg på soffan och sov som ett barn).

I har idag dryga 38grader och mår gaska bra medan D har 39,3grader och är ganska sjuk. Om det skall fortsätta att gå runt såhär mellan oss så kommer vi ju aldrig att bli friska.

Nu sitter pojkarna inlindade i varsitt täcke i soffan och ser på tv (Ditte och nalle phu) och där skall de få sitta hela dagen endast med korta pauser för mat och toabesök. Sedan har jag slut på förslag för att få dem friska. Då har vi prövat:

• Låta sjukdomen ebbaut av sig självt..
• Medicinera..
• Städa..
• Duscha..
• tvätta alla textiler i hemmat utom gardinerna..
• Tvångs vila fram för tv:n..

Hur det än går så kan jag iaf meddela att jag är grymt läss på detta och vill återgå till min vanliga vardag.

Igår städade vi ju nedervåningen, jag, karlen och de två pojkar som var hemma. Idag har vi renbäddat alla sängar och tvättat allas hår. Så nu känns det mycket fräschare här, det är nästan så att man blir frisk bara av att man tycker att alla virusar och bakterier är bort städade.

Sedan ringde karlen och pratade med I hos farmor och I sa "Jag vill att du skall hämta mig pappa, jag känner mig inge frisk hos farmor.." Så karlen hämtade hem honom genast.. Då I kom hem så var han så ynklig och liten och sjuk så det var nästan jobbigt att se honom, han var så slut av febern så han var rent vindögd stackarn. Termometern stannade på 39,7grader och efter att han fått en alvedon så lade han sig i soffan endast iförd kalsonger och med en handduk som täcke, också ynkade han där i typ 30minuter, sedan inträffade miraklet och han blev frisk..

Det är ju lite spännande med barn att man aldrig riktigt vet hur sjuka de är, för efter att I fått sin alvedon så sprang han runt resten av dagen tillsammans med A. Det är varken många eller långa stunder som barnen har suttit stilla idag.

Men efter den fruktade och hatade hårtvätten så hade de ändå såpass mycket feber att alvedon behövdes till både I och D.

Tillsammans med alla sängkläder så åkte även en "bovve" och en ljusblå nalle på att få sina pälsar tvättade så vid läggdags i kväll låg nalle phu och en tygdocka (buspojke från babyproffsen) i småpojkarnas sängar. D blev först upprörd över att "bovven" inte skulle ligga under hans täcke, men då jag berättade att vovven åkte tvättmaskin för att han hade så smutsig päls så krattade D sitt skojiga skratt och sedan fick buspojken sova med honom istället. I däremot var med då jag stoppade hans nalle i maskinen så han var förberedd på att någon annan ur nalle familjen skulle göra honom cellskap i natt, så där blev det inga problem. Annars är det ju han som är den som är svårast att övertyga om att det går bra att göra saker på andra sätt än de sätt vi brukar använda, att det går att äta maten även om den är mosad en gång och skuren en annan och att han kan ha olika jackor olika dagar beroende på viket väder det är. I är ingen stor anhängare av förändringar..

Skulle vilja skriva äntligen är vi friska, men så roligt skall vi inte ha.. men det har hänt en annan rolig sak idag.

Mitt i all bedrövelse och misär (inte fullt så mycket misär nu dock eftersom vi trotsade våran feber och hjälptes åt att städa, damsuga och vädra nedervåningen idag) på väg till skötbordet för en tempning så gjorde pappan i familjen en trött och säkert relativt irriterad grimage till lillan som sken upp och SKRATTADE, hon skrattade högt för första gången någonsin :-)

Trotts den 38gradiga febern (det är ju inte särskilt mycket, men hon är ju trött efter förra svängen feber som hon blev fri ifrån i förrgår) så orkade hon förgylla våran dag och skratta åt oss. Vi lyckades få tyst på pojkarna som pratade om jätteviktiga saker i munnen på varandra så att de också skulle få höra, och det höjde faktiskt stämningen på dagen.

Så den urläckra middagen bestående av stekt korv och stekt potatis (faktiskt betydligt godare såhär i sjukdomstider än vad lammfärsbiffar och ädelost sås, som vi åt i går, var) åts ändå med glädje och hopp om livet trotts att både jag, D och A satt och hoppade och frös pga våran feber. Men vi såg iaf lite gladare ut och skojade lite med varandra också.

I har vi utlånad till farmor, han fick åka dit trotts att han var sjuk, världens snällaste farmor tyckte att han kunde behöva få vara lite själv och bli frisk i lugn och ro, och jag tror nog att han har det super bra där, igår då vi ringde för att kolla hur det gått med honom så låg han och såg byggare bob på dvd, långt efter sin sovtid ;-) och idag hade han inte tid att prata med pappa i telefonen så han längtar nog inte hem det minsta :-)

Jag och A har fördrivit tiden idag genom att spela legostarwars, en och en halv timme på förmiddagen och två timmar på eftermiddagen. Mer klarar inte A:s ögon (vi har kollat upp varför han blir så röd runt ögonen men läkaren på ögonmottagningen hittade inget konstigt, han har nog bara tunn hud runt ögonen, då han gråter blir han också jätte röd och irriterad runt ögonen) Och mer hade nog inte min och A:s relation häller klarat för man kan nämligen förstöra för varandra om man går åt olika håll i spelet, vilket vi gör hela tiden, och det är väldigt irriterande.

Återigen så är jag ju ingen tålmodig och pedagogisk mamma (men dock en kyckling mamma utan dess like, men det hör inte hit) så då vi spelar tillsammans så hade man nog lätt kunna tro att vi var syskon och inte att jag var en förståndig vuxen.. inte så att jag skriker åt honom, men vi gnäller ganska mycket båda två över vad den andra gör. A anklagar mig för alla sina misslyckanden och jag blir irriterad då han inte förstår att vi måste göra som jag vill eftersom att jag kan läsa så att jag vet vad som förväntas av oss, dock har han sett filmen, men det har inte jag så där har han ett försprång + att han är duktigare på pressitionsgrejerna i spelen, typ balansera och hoppa över stup utan att ramla ner, medan jag är lite mer logisk och nitisk så jag spelar betydligt mer noga och rakt på sak. Egentligen borde vi ju kompensera varandra riktigt bra, men vi är alldeles för tjuriga och har alldeles för hett humör båda två.. stackars A som skall måsta vara så lik mig..

Det roliga med A är att jag och han har precis samma humor (risken finns väl att jag är ganska barnslig) han har en helt annan humor än de flesta/alla andra sexåringar som jag har träffat, han har redan det där med ironi och han kan tänka ett steg längre som jag inte har sett hos andra sexåringar, bland annat då vi var ute och gick jag och han och han undrade varför maskarna kröp upp på asfalten då det regnade, detta samtal urartade ganska fort och började handla om hur det hade varit om maskar hade ben eller vingar. Tex om man var ute och cyklade och fick en mask i munnen så där som man kan få med flugor, eller hur svårt det skulle vara att fiska med maskarna om de gjorde spjärn med benen då man skulle sätta dem på kroken och sedan då man kastade i kroken för att fiska så flög masken iväg med kroken så att man aldrig fick ner den i vattnet.

Andra barn som jag har försökt skoja så med tar det på allvar och tycker att man är knäpp, för vadå, maskar har ju inte vingar och inte ben.. jag tror inte att det har med barnens fantasi att göra eftersom de flesta andra barn är betydligt bättre på att leka fantasilekar än vad A är, utan det måste ha något med hans sätt att tänka att göra. Han ser skillnad på skämt och verklighet på samma sätt som vuxna gör (och precis som för vuxna så förstår han ju såklart inte alla skämt och inte all ironi) det kanske är för att jag och han har umgåtts så mycket och för att jag alltid har behandlat honom som en jämbördig, medan vi tex alltid har behandlat I på ett helt annat sätt och han är även på ett helt annat sätt, han har tex ingen själv ironi den pojken. Eller så är det så att jag behandlat dem på olika sätt för att de är så olika och I aldrig skulle ha kunnat lära sig tex själv ironi utan oavsett hur jag behandlat honom ändå hade sagt "jag heter inte gullegris jag heter I" med väldigt viktig röst. Han går inte att skoja med, för han är bara I varken mer eller mindre.

Alla barn är ju olika och även om man älskar sina barn precis lika mycket, så är det ju ändå av olika anledningar, och en av A:s stora + är hans skarpa hjärna ;-)

Kan det vara den vi har? Svininfluensan, den har ju kommit till stan nu så det är ju inte helt omöjligt att vi blivit smittade förra helgen då vi hade dop och det kom folk från stan .

Jag har 39,2graders feber idag, karlen är feberfri för första gången sedan i tisdags, men mår jätte dåligt och har ont i huvudet, J har blivit frisk iaf (vilket jag är oerhört tacksam för) men D har 38,1grader (det har han ju iof till och från alltid) och A har drygt 38grader också.

Vi hade tänkt att A skulle åka till sin farmor i helgen och I skulle vara hos sin farmor så att vi kunde ta det lite lungt då bara D och J skulle vara hemma så vi kunde kryapåoss, men det går ju inte nu, vi kan iaf inte skicka A som är sjuk, och I har vi inte tämpat ännu men jag skulle inte tro att farmor vill ha honom ändå även om han är frisk, han kanske bär på något ändå.

Det är konstigt att de tar prover på dem i stan, högstadieelev, för att kolla om det är svininfluensan, men de är inte ens intresserade av att testa om det är det J har, trotts att hon bara är fyra månader. Man skall visst ingå i någon "riskgrupp" typ lungsjuka, hjärtsjuka osv, men jag vet att det även gäller barn under tvåår, så det är konstigt att de inte vill kolla J, men däremot ett gäng högstadieelever..?!

Så som det är nu så kommer vi aldrig att få veta om det är den beryktade sjukdomen som har drabbat oss eller om vi bara är helt vanligt febriga, och höst förkylda.

Lillan är feberfri men mycket blek och tyst idag, men hon äter iaf och vill sitta i babysittern och pilla med sina leksaker så det är väl ett tecken på att det går åt rätt håll.

Själv har jag grym huvudvärk och mår lite illa, termometern stannade på 37,5 men det känns som att det kommer att bli mer under dagen.

Idag skall A få spela lego starwars då han kommer hem, så då blir det lugnt hemma och han kommer att vara glad :-) Frågan är hur det kommer att bli då alla kan spela tv spel, då måste vi ha ett schema så att alla får spela lika mycket, typ en timme varannan dag..

Jag undrar ibland om det verkligen är "små barn små bekymmer.. osv.." Det kommer ju att bli en helt annan typ av bekymmer då de blir större, går det verkligen att jämföra? Man kanske kan det, man kanske kan jämföra en vaknat vid en lillkilles sjuksäng med en vaknatt vid köksbordet då man väntar på att de skall komma hem från någon fest.
Man kanske kan jämföra treårstrottsen med tonårsrevolten och jämföra bråken om vem som fick vara uppe längst på nyårs med vem som fick vara ute längst på midsommar..

Man kommer inte att behöva fundera på om de ätit diskmedel eller druckit skurmedel, men tänk så många andra medel man skall vara orolig över. Och detta med vänner och mobbning fortsätter ju ända upp i vuxenvärlden så sådant kommer man inte ifrån.

Nu skall barnen skjutsas överalt, men jag vet iaf vars de är, sedan tar de sig själv från punkt A till punkt B, men då vet jag ju inte vars jag har dem.

Det kanske är det som menas, att även om de är bekymmer nu, samma typ av bekymmer, så är de på en mer familjär nivå där jag kan ha koll på bekymren och kanske redaut dem på några minuter/timmar, men det blir ju inte lika lätt då de är tonåringar.

Ok, jag ger mig, det blir nog större bekymmer sedan. Nu fick jag ju ångest över det.. snyggt jobbat..

Nu är det kväll.. dagen har varit intensiv trotts att jag mest bara legat hemma i sängen. Lillan har haft över 39graders feber hela dagen oavsett om hon just fått alvedon eller inte. Jag vet ju att feber i sig inte är farligt, men då man har fått höra det fler hundra ggr, bla då det verkligen har varit farligt som tex då A hade dubbelsidig lunginflammation och ingen lyssnade på mig förens de bestämde sig för att "ok då , vi tar väl in honom då bara för att bevisa att du har fel, han är inte sjuk..." och det visade sig att han hade jätte mycket lunginflammation och blev inlagd med dropp i flera dagar.

Eller då de sa att I inte hade RSviruset för att han inte var tillräckligt snorig och två dagar senare var han snorig nog men inte tillräckligt rosslig och en vecka senare (juldagen -05) blev han inlagd därför att han hade andningsuppehåll för att han var så hemskt, hemskt påverkad av sin RSvirus (som det mycket riktigt visade sig att han hade) och låg inne en vecka även han.

Och sedan kom då D som hade svårt att andas och blev skickad akut från VC ( de ville skicka honom i ambulans för att han var så dålig, men jag tyckte att det skulle gå fortare om jag körde själv eftersom jag bara behövde åka en väg och ambulansen skulle ju måste köra två vägar..) men jag ringde till karlen som då var i andra delen av landet och jobbade och jag ringde till någon som kunde ta barnen eftersom jag skulle bli inlagd med D. Väl på lasarettet så blev vi inte alls inlagda utan läkaren tyckte att han lät bra, jag försökte förklara att han var ny inhalerad och hade fått cortison och allt möjligt för han hade så dålig syresättning på VC, (där av min fobi mot läkare som inte förstår svenska), och med ett recept på salva för hans nariga fötter?!?!? fick vi åka hem.
Dagen efter åkte vi tillbaka och fick träffa en annan läkare och D blev inlagd en vecka han också, sedan blev han utskriven mot min vilja (men jag är grymt snäll mesig så jag åkte hem igen) och två dagar senare var vi tillbaka och han blev sondmatad i två dygn..

Så om någon säger att mitt sjuka barn inte är sjukt, eller att det är en vanlig förkylning eller att feber inte är farligt, så tror jag inte ett ord av vad de säger. Så har inte lillan mindre feber i morgon så kommer jag att ringa till barn och förmodligen vara snäll mesig igen fast jag bestämt att jag skall vara hård.. Livet är hårt mot de hårda har jag hört, men det är minst lika hårt mot oss mesig :-P

J har sin första feber.. 39,6 i natt + att hon förmodligen är lite hård i magen efter att hon ätit lite ersättning stackarn.

Så hon är inte så nöjd idag, hon vill inget alls förutom att jag skall amma henne och det går ju jätte bra en stund tills jag blir för trött och måste sova igen (är fortfarande lite drogad från igår) men det går ju att ligga och amma en stund också.

Dock i skrivande stund så ligger hon i vagnen och sover, lilla hjärtat, det är så jobbigt då de minsta barnen är sjuka, men då A är sjuk kan det tom vara lite mysigt ;-)

Karlen är iaf frisk idag så han sköter hemmet och de två pojkar som är hemma, vi får se om jag törs släppa honom på affären i afton eller om jag måste trotsa min nyopererade mage och åka själv för att få det allt rätt.. skall bekvämligheten vinna över kontroll behovet?! det återstår att se :-D

Operationen gick precis enligt planen mer eller mindre (för att citera agens oso). Jag vaknade vid halv elva och mådde pyton. Sedan mådde jag extremt illa ända tills vi kom hem. Det var dock så många på uppvaket så de insisterade inte på att ha mig kvar trotts att jag knappt kunde ta mig därifrån, + att klockan han bli ett innan jag hade fått prata med läkaren och vi skulle ju hinna hämta småkillarna halv två och vara hemma i anslutning till att A kom hem med taxin. Vilket vi han. Vi var hemma exakt halv två.

Sedan har jag sovit, jag sov fram till middagen och sedan lade jag mig igen och sov till nu, jag hade ställt klockan på halv nio för att inte missa house. Om jag orkade gå ut i pappa matsalen och se house två timmar efter förlossningen med J så ska jag orka se det idag också :-D

Efter middagen visade det sig också att karlen har 39,1 i feber, den svikaren, det är ju jag som skall vara sjuk ju, också ligger han där och gör sig till :-P han hade ju kunnat välja en bättre dag, min var ju inplanerad sedan länge ;-)

Nu ska jag gå och hämta alvedon till honom så att han är frisk i morgon, så det får vara lite synd om mig då istället, för då kommer jag enligt rykten att ha betydligt ondare.

Det har visat sig att amningen verkligen bara fungerar med lite vilja från både mig och lillan.. provade både igår och idag att pumpa ur för att hon skulle ha mat till i morgon då jag är borta men det kommer inget.. nu är det iof svårare att pumpa och få ut något än vad de är för lillan att få i sig maten direkt. Men det finns nog ändå för lite.

Men då jag ammat henne vid två tiden, + gett henne tre tsk potatis, så försökte jag ge henne ersättning efter en timme för att kolla hur mycket hon ville ha då.. en dl fick jag i henne så hon var ju inte utsvulten iaf. men hon sover lite mer fridfullt nu kan jag tycka (hur man nu ser det på någon som alltid sover som en liten klubbad... ;-))

På ett sätt känns det ändå ok, jag har ju lyckats amma henne i fyra månader till skillnad från de tre veckor jag har kunnat amma de andra tre, så det är ju jätte bra, och det är ju garanterat mitt fel att det inte finns mat nu för att jag inte äter som jag ska, men det är så otroligt svårt att äta då man inte känner hunger.. :-S

Lillan verkade iaf nöjd med sin rosa nappflaska och hon smackade och åt ersättningen, så hon blev inte ledsen över förändringen iaf, och jag vet ju att det fungerar bra med ersättning eftersom jag fött upp två stora pojkar på det (också D då). Så den sorgen är ändå inte så stor, kommer dock inte att ge upp, utan det blir stöd mata nu med ersättning och försöka se till att äta själv.. jag får ställa alarmet på telefonen och äta på bestämda tider ;-)

Med lite vold ska jag nog kunna amma tills hon är ett år :-D

(verkligen jätte tråkigt att höra att det inte blev som du tänkt, hoppas att det löser sig så du får göra det du vill med din framtid. Min mormor var grymt imponerad över dig btw och vad du lyckats åstadkomma de senaste två och ett halvt åren :-))

imorgon är operationen inbokad klockan 8.30 på morgonen.. bävar lite..

Jag fick hem papper i postlådan på förberedelser inför operationen, och det var inte bara en grej jag skulle göra;
* duscha och tvätta håret och naveln? !
*renbädda sängen?!
*ta bort smink och nagellack
*ta av alla smycken
*inte använda kontaktlinser
*inte äta eller dricka senare än 24.00 i natt.

Sedan stod det att jag skulle ha med mig något att äta på uppvaket.. har de gått så långt nu i besparingarna inom sjukvården att man inte ens kan få en skorpa på uppvaket, trotts att operationen kostar 7000kr dessutom, då tycker man att de kan bjuda på en skorpa och en banan :-P

Jag skulle även ta med mig toalett artiklar om operationen skulle gå fel så att jag blev tvungen att stanna på lassa. Det kändes väldigt betryggande att läsa måste jag säga :-S

Ordnade också så att småpojkarna fick komma på dagis redan innan frukost för att jag skall hinna till stan.. (jag får ju inte köra bil själv häller så karlen måste skjutsa mig) på dagis såg de väl inte så nöjda ut över att måsta ha pojkarna en halvtimme längre än vanligt.. vilket förmodligen också beror på besparingar, två barn gör ändå en del skillnad då de inte har tillräckligt med personal för de barn deegentligen  skulle ha över frukosten.. illa, illa.

Jag är fortfarande ambivalent, och funderar mycket på operationen, men eftersom jag känner fem ggr om dagen att jag gör fel (de fem ggr då det är någotsånär tyst, typ då vi äter, då de är ute eller då de sover) och fem ggr att jag gör rätt (då det inte är tyst, då de vägrar äta, då de inte vill gå in/ut, och då de springer upp och ner ur sina sängar för att dricka och kissa om vart annat ;-)) så känns det ändå som att det är det bästa detta.. men jag lovar att det är med gråt i hjärtat och med en önskan att jag trotts allt skall vara en av dem som operationen inte fyller sin funktion på ;-)

äntligen är det kväll och lugn och ro i stugan.

Dagen började bra, alla sov till sju, och sedan hade vi en trevlig förmiddag, då vi klippte pojkarna och klädde dem i likadana kläder (vilket jag gillar att göra) jag broderade J:s namn på dopklänningen och bytte band i den från blått till mörkrosa. Sedan färgade jag håret och plockade ögonbrynen... Och helt plötsligt ringer grannen och säger att han är på väg med två slaktade lam till oss... PANIK!!!

Dessa lamm skulle ju då styckas och malas och frysas. Vi fick dem vid tolv tiden och skulle vara i församlingsgården halv två (vilket innebär att vi måste åka hemifrån klockan ett för att vara i bra tid. Vi kom hemifrån kvart över ett och då hade vi ändå inte hunnit mer än stycka det ena lammet, det andra hade vi inte hunnit börja på alls. .

Dopet var dock väldigt trevligt, prästen var jätte trevlig och ducktig. Barnen fick också vara delaktiga i dopet, då han hällde vatten på J så stod alla småkusinerna och bröderna framme vid dopfunten och tittade. Prästen råkade skvittra lite på I så han lät "hurrrrvvvv!" och skakade av sig.. sedan deklarerade han högt och tydligt att prästen hade skvittrat på honom och att han var blöt.. detta gjorde så att prästen höll på att börja skratta så han glömde bort två av J:s fyra namn :-)

Fikat var också trevligt, jag tror att alla blev mätta och belåtna, vi fick iaf både smörgåstårta och bakelser med oss hem (så blev ni inte nöjda får ni skylla er själva som inte fikade mer). Och barnen lekte i kuddrummet och hade roligt :-)

Presenterna var super fina, hon fick två fina halsband, en fin tavla med en skyddsängel, en söt body, ett gulligt smyckeskrin och en "snöglob" som innehåller en liten flicka och dalande glitter + att den spelar My only sunshine.. :-)

Sedan kom vi hem till våra döda lamm klockan fyra och är just klar med all styckning, malning, paketering och infrysning nu. Det tog över fyra och en halv timme att göra allt.. men nu har vi iaf fullt i frysboxen, det blev tom så fullt att vi blev tvungna att tömma ett glasspaket för att rymma allt ;-) det är tur att vi har två frysar dock, annars hade vi kanske måsta äta en skinkstek också för att få in allt lamm kött ;-)

Imorgon är det dop av lilla J. Det skall bli spännande att se hur det går.. Då I döptes så skrattade han åt prästen då denne hällde vatten på I:s huvud, det tyckte prästen var roligt, för oftast så skriker ju bebisarna då de döps. Det kan ju ha att göra med att våra barn har varit så pass stora innan vi tagit oss för att döpa, så de har hunnit bli lite gladare av sig :-)

J skall döpas i församlingshemmet och sedan blir det fika i öppnaförskolans lokaler, jag visste inte ens att man fick hyra dem men det är ju jätte bra att man får det. Särskilt då det är våran släckt som skall göra något tillsammans, för det är 12st kusiner om man räknar med våra fyra barn, nu är ju några lite för gammal för att leka i kuddis kanske, men mer parten är ändå ganska små, så det blir skönt att inte måste hålla alla i schack under fikat, utan kunna släppa dem bland leksakerna. Det blir väl lite mer städande efteråt, men det kan det vara värt :-)

Det är vid sådana här tillfällen man känner att man gift in sig i en stor släckt och inser att man kommer i underläge ganska fort om de skulle gaddaihop sig mot en, så det är tur att de inte är allt för stridslystna ;-) karlen har nämligen  fem stycken syskon och 8st syskonbarn, själv har jag ett syskon och inga syskonbarn, så min sida av släkten i morgon kommer att bestå av mindre än en tredjedel av gästerna.

Så imorgon döps J in i svenska kyrkans gemenskap. Inte för att jag är troende och inte karlen häller, men för att jag faktiskt inte kan avfärda helt att det inte finns någon högre makt, inte den gud som de flesta tror på, jag tror att det är något sublimt, som en stor godhet kanske. Grejen är iaf att jag inte känner att jag vill förvägra mina barn det vackra i barndopet, + att jag innerst inne hoppas att det prästen ber om då han rör vid barnets panna, mun och hjärta skall ha lite inflytande på barnets liv ändå.

Rena glada tankar, vackra ord och ingen sorg och smärta. Självklart är jag med på att be för att J skall leva ett så rent, glatt och bra liv som möjligt. Så imorgon har vi barndop.

Nu är det dags att städa på gården. Jag gruvar mig lite för att plocka bort den där studsmattan, vars ska man lägga alla delar för att inte ha dem borta till nästa sommar?! jag är ju inte så ordningssam, det kan mycket väl bli så att vi hittar typ häften av fjädrarna och två av ställnings delarna nästa sommar, och resten av grejerna är försvunna..

Så blev det med våran pol, vi hittade allt utom ett järnrör som skulle vara till att hålla upp ena halvan av ena sidan till polen. Så jag fick agera McGyver och fixa det med ett stolsben och silver tape ;-) men det blir nog svårare att silvertejpa studsmattan så att den fungerar :-D

Också är det alla grejer i sandlådan som skall in och allt trasigt som skall kastas, fast vi slipper iaf plocka fram vintergrejerna, för jag vet att pulkorna redan står ute där nere vid stallet ;-)

Nu är den installerad.. det känns jätte konstigt att ha ett riktigt tangentbord igen efter att ha haft lapptoppen så länge, och en riktig mus och en ordentlig skärm. Det kommer nog att ta lite tid att vänja sig ;-)

A kommer att tycke att det är jätte roligt imorgon då han får se den nya datorn, för nu kan han ju spela lite på playhousdisney.se han har alltid velat spela där, men det är för svårt då man bara har en sådan där ruta som man ska dra fingret i ;-) det är lite mer barnvänligt med mus.

Det enda tråkiga är att man måste koppla digitalkameran i en USB port, på lappen kan man ju bara stoppa in hela minneskortet i datorn och det är lite enklar.. men, men, man kan ju inte få allt här i världen :-)

Idag vaknade jag klockan sex av att J var hungrig och D grät i sin säng, så jag skyndade mig upp till honom förs för oftast går hans gråt att tysta med en napp, men jag kände genast på honom att han var sjuk. Så jag stoppade in nappen på honom och sprang ner och matade J för att få ryst i huset så jag kunde koncentrera mig på D sedan. Det visade sig att han hade 39.9... så alvedon till honom och sedan lägga honom mellan mig och karlen i dubbelsängen.

A hade feber i går kväll (också 39.9) men han var feberfri nu på morgonen.

Så klockan åtta då det var morgon i huset var jag ganska trött, så jag hade just lagt mig igen för att sova en timme till då jag fick ett sms av svägerskan om att hon skulle på stan... så det var bara att kliva upp igen och åka till stan :-)

Men det var jätte trevligt och jag fick lite saker gjorda också, jag lämnade tillbaka glasögonbågarna som jag lånat och lånade nya hos en annan optiker. Det är riktigt roligt att prova glasögon, särskilt då jag oftast har linser så jag kan köpa lite roligare glasögon och bara använda dem då det passar.

De förra bågarna som jag lånat hem gick inte hem hos mina pojkar... varken hos barnen eller karlen.. men denna gången så fastnade iaf A för två olika bågar som han tyckte att jag skulle köpa så det börjar ju bra iaf, så nu återstår det bara vad karlen tycker :-) för även om det är jag som skall ha dem så är det ju de som skall se mig, så det är ju viktigt att de tycker att de är fina också :-)

Annars så köpte jag faktiskt bara två mössor, en till mig och en till J. Jag tittade också på ett par snygga byxor till A som jag tror att jag skall köpa till honom i julklapp.. jättesnygga rödrutiga byxor med kedja på sidan. Och på barnens hus hittade jag mycket roliga saker som jag är sugen på att köpa till barnen i julklapp. Men jag ska inte förhasta mig och handla en massa nu innan vi har varit på toysRuss ;-) Det skall bli en rolig dag, att bara gå runt och frossa i leksaker :-)

Nu har barnen piggnat till lite, även om D fortfarande har feber, men nu är det stojigt här igen iaf, och just nu är det bil rally i vardagsrummet :-)

Väntar på nya datorn. Vi var ock köpte skärmen idag (22" platt skärm) det ska bli så skönt att kunna skriva riktiga inlägg och lägga lite mer tid på dem. Nu är det bara att skriva så fort man kan och spara och lägga ut eftersom datorn stänger av sig av sig själv.

Karlen kom hem klockan åtta i morse, han jobbade till klockan sex i morse och körde hem så fort han slutade, så har är mer död än levande. Han hade tänkt skynda sig in till stan och köpa en skärm under dagen men han var för trött för att köra bil så jag fick skjutsa honom. Och jag som hade tänkt promenera till grannarna och fika lite nybakat bröd då de är i bagarstugan hela dagen. Men, men, man får inte alltid som man vill. Nu ligger karlen och sover som en stock, nästan så att man blir avundsjuk :-)

Barnen är på strålande humör idag, så jag tror att de skall få en kaka efter mellis, bara för att de är så snälla :-)

Jag kollade på pojkarnas "gula kort" där det står vad de väger och hur långa de är, och jämförde dem med J:s

I 4månader: 7860g 64cm
A 4månader: 7166g 67cm
D 4månader: 5970g 62cm
också
J 4månader: 4970g 58cm

Det är klart att D var ju inte så stor häller (han är ju fortfarande väldigt liten) och J är ju tjej.. men hon är ändå en miniatyr bebis..