minafyra

Alvin har varit hos sin farmor i flera dagar, men idag kommer han äntligen hem :-D

Det blir lugnare hemma då en är borta så är det faktiskt, det spelar ingen roll vem av dem som inte är hemma, alla konstellationer på två fungerar bra, men tre är en för mycket uppenbarligen.

Men nu kommer han snart hem och har säkert massor att berätta, han har varit i farmor och farfars sommarstuga och han har fått träffa sin pappa.. det händer inte så ofta att han gör det, men jag vet han tycker att det är roligt de gånger det händer.

Det är jobbigt för Alvin att inte träffa pappa mer regelbundet, han är ju i den åldern nu att han börjar förstå och fundera, för lite orättvist är det allt att småkillanrna (och Junie) har en pappa som bor med dem, varför bor inte Alvins pappa med Alvin?

Man tror ju nästan att det är en myt det där om barnen lägger skulden på sig själva för att ena föräldern är frånvarande.. stackars Alvin var ledsen en kväll och funderade över det där, varför hans pappa inte ville bo här (det hade ju varit väldigt lyckat om han hade bott här också ;-)) Så jag sa som det var "Din pappa ville vist bo med dig, och mig, men jag ville inte bo med honom. Jag kan ju inte vara helt ärlig där och säga att ett av de stora problemen var att han var alldeles för lite engagerad i sin son, så jag sa att det var för att det blev jobbigt då hans pappa inte mådde så bra då, att jag och han kanske inte mådde så bra ihop, så jag ville att han skulle flytta.

Alvin förstår det, eller förstår gör han väl inte, det kommer han ju inte att göra förens han är vuxen, men han nöjer sig med förklaringen iaf.

Alvin undrar också om Daniel kanske ändå tycker bättre om sina "egna" barn än om honom (det är nog den största funderingen just nu.. vars står han i relation till Daniel). Då Alvin är på bra humör så förstår han att vi måste ha lite andra regler för Alvin än för de andra två, han är ändå tre och fyra år äldre än dem, men då Alvin känner sig arg och förorättad så är vi dumma med honom enbart för att Daniel tycker mer om de andra barnen.

Det är jobbigt det där, inte för att det är ansträngande utan för att det gör ont i en då man inte riktigt vet hur barnen tänker och då man inte riktigt kan säga allt som det verkligen är.

Men idag kommer han hem iaf, och i morgon skall vi till morfar hela dagen, det kommer att bli jätte bra :-)

Sitter här med Ilon och frågar vad jag skall skriva.. Ilon vill att jag skall skriva att vi inte skall ha några isbjörnar.

Sedan vill Ilon att vi skall ha en brottar tävling allihopa, men han är ganska övertygad om att pappa kommer att vinna alla prisen, för han är starkast, "Såhär.." säger Ilon och spänner musklerna samtidigt som han biter ihop käkarna.

Det är lite spännande att höra hur barnen tänker.. deras tankegångar följer inga mönster alls.. tankarna bara bubblarrunt i huvudet på dem tror jag.

Nu kommer pappan in och det visar sig att Ilon har smitit in till mig för att slippa få skäll av pappa efter att han uppenbarligen har slagit Douglas då de lekte ute på gården... Återigen, hur fungerar barn? hade jag slagit någon så hade nog folk sett på mig att något hade hänt, Ilon är helt oberörd ända tills han konfronteras med faktum och Douglas är fortfarande ute och leker, inga ledsna miner där inte.

Barn är spännande!

ilon vs. douglas   = 0-0

Jag har ju som jag nämnt tidigare problem med vissa ord, inte så att jag inte KAN säga dem, rent tekniskt så är det inga problem alls, det är någon psykisk spärr som förhindrar.

Vissa ord är.. jag vet inte hur jags kall säga.. smutsiga kanske?! eller inte smutsiga, inte tabu, egentligen är det nog inget fel på dem alls, det är ju helt vanliga ord. Vissa ord kan jag inte ens skriva. Jag kan nämna några av orden som jag kan skriva men inte säga (det händer att jag måste säga dem, men det bäremot) och vissa ord kan jag säga i vissa sammanhang men inte i alla. tex:

Barnen har navel, det kan jag säga, men navel som ord är jätte äckligt.
Jag kan säga tissar, men jag har svårt att säga tissar till barnen, (Alvin sa länge nissar och jag lyckades inte rätta honom förän det gått flera månader) men ordet bröstvårta, det mår jag dåligt tom om någon annan säger det.
Snopp kan jag säga om det gäller barnen, typ, glöm inte att tvätta snoppen, då de duschar, men alla andra könsbenämningar är äckliga, både att säga och att höra.

Sedan finns det andra tunga ord som inte har med ovan nämnda ämne att göra, tex:

tack, förlåt, vad fin du är osv
och andra ord som beskriver känslor typ: Jag blir ledsen då du gör så..

Men värst av allt är den mening som alla säger, helt naturligt, jätte jobbigt.

JAG ÄLSKAR DIG!!!!

Jag får höra det ofta, i princip varje dag tror jag, jag är en lycklig människa som har en sådan omtänksam man... MEN... jag kan inte säga det!

Jag kan skriva det, jag skriver det ofta i sms till min man då han tex är på jobbet. Vi har varit ilag i snart sex år och jag har aldrig sagt att jag älskar honom, aldrig med ord. Nästan lite imponerande ;-P

Men nu till det stora problemet.. ILON.. Ilon har börjat säga "jag älskar dig mamma" innan han skall sova på kvällen, och jag måste ju svara, och det är så svårt. Det låter så konstigt då jag säger det och det känns inte naturligt, men jag måste ju.

Jag kallar mina barn för älskling, alltid, "Älskling, kan du ge mig den där", "men lilla älsklingsvännen, hur gick det där, slog du dig",  "men snälla älskling, du vet att man inte gör sådär" osv, om jag ropar "Älskling, kan du komma hit tvärt..!" och tänker speciellt på ett av barnen så kommer ändå alla, för alla heter älskling hemma hos oss ;-)
Jag sa det till alvin en dag då vi skulle iväg och alla satt i bilen, "ta och spännfast dig då älskling så vi kan åka" och två arga röster svarade "vi är ju redan fastspännda!" och den tredje spännde fast sig. "Jag skulle ha döpt er till älskling allihop, jag tror ni har glömt vad ni egentligen heter" sa jag till Alvin och det tyckte han var jätte roligt.

Men faktum kvarstår, jag älskar dig är det tyngsta ordet i boken, jag har sluppit använda det alls, men nu är det bara att bitaihop och låta naturlig.. "Och jag älskar dig vännen!"

Äntligen en hederligt svensk sommardag, sådär som det skall vara om man frågar mig. Idag har jag varit med de tre pojkarna och deras mormor i Rismyrliden och tittat på de gamla husen och de söta djuren. och ALLT var GRATIS!!! (det du midsommar i bureå, något att fundera över till nästa sommar?!)

Först fikade vi våran medhavda lunch och sedan tittade vi på grisarna.. världens största sugga med omkring sex stycken kultingar.. en av kultingarna var så otroligt lik Junie så jag längtade nästan hem en stund.. Suggan mådde inte riktigt hundra stackarn, hon hade nog mjölkstockning stackarn, jag vet ju hur hemskt det är. Men veterinären skulle komma och titta på henne senare idag så jag hoppas att de kunde göra något åt det så hon får bli frisk.

Sedan tittade vi i alla gamla hus och på gamla bilder från gården (hittade en bild av grannen, han har vist jobbat där tidigare). Det är så spännande att gå runt där och titta på alla grejer, man blir nästan nostalgisk fast huset är ett nybyggar hus, vilket betyder att det är allt anat än nytt, men nostalgin kan ju dels bero på att vi var mycket i Rismyrliden med fritids då jag var liten, ibland sov vi tom över där, och dels kan det ju bero på att jag är uppvuxen i ett gammalt hus där det finns många olika typer av arbetsredskap och liknande bevarat. Tom barnen gick med andakt ibland (och stressade på och pillade saker ibland) med de är intresserade då man berättar för dem vad sakerna var till för iaf. Två st katter och två kaniner bodde det på gården också, kaninerna fick blad av pojkarna och jag tror att både pojkarna och kaninerna tyckte att det var trevligt.

Efter en trevlig förmiddag i rismyrliden så åkte vi vidare till finnforsträsket och badade. Det var kallt, mulet och blåsigt, en alldeles utmärkt dag för ett dopp... vi var i princip själva på stranden, pojkarna hade den lilla snutten sandstrand (annars är det mest gräs) alldeles själva och även bryggan fick de fritt förfogande över. Efter bullfika, festis och svalkande bad så åkte vi hem till stan igen. Barnen är jätte glada, vi var inte ovänner på hela dagen och de barnen mins mest och tyckte var roligast var:

Ilon: Att mata kaninen med blad, kaninen drog bladet ur hans hand.
Douglas: titta på de små grisarna.
Alvin: Bullarna på badstranden.

Detta skall bli nya sommarnöjet, söka efter gratis alternativ där man både lär sig något och har roligt.. synd att finnforsrövarnas grotta är så förfallen så att man knappt ser vad det är nu, den hade barnen garanterat velat se.

(jag hade tyvärr ingen kamera med mig, men mormor tog ett superroligt kort på Alvin där han står på badstranden med armen framsträckt och handduken blåsandes bakom sig som en mantel)

Nu är det dagen efter dagen före som bjöd på dans.. styrdans...

Det var riktigt roligt att komma ut och dansa igen, men jag var rostigare än jag trodde, det gick riktigt, riktigt dåligt stundvis, jag var ju bra på att dansa ju.. eller var jag inte det :-O

Lite skyller jag dock på mina knall rosa (absolut äkta) all stars converse, (direkt importerade från NY) som har en otroligt välgreppande gummisula. Inte det minsta lilla glid kan man få till med de skorna, stannar man så är det tvärstopp och sedans tår man där tills man lyfter fötterna igen.

Nästa gång jag skall på dans så skall jag ha mina andra (absolut äkta) all stars converse (14håls) som jag köpte för 7årsedan, de sulorna har inte så mycket grepp kvar.

I kväll skall jag åka på dans :-D (med en kompis sambo) det skall bli så roligt.. :-D inte då främst för att jag skall åka med kompisens sambo, utan för att jag inte har dansat alls sedan jag träffade min man.

Sommaren innan jag träffade min man så var jag på  dans lite nu och då med dem jag umgicks med på den tiden, men sedan har det aldrig blivit av igen. Jag känner ingen som åker på dans och det är inget jag vill göra själv, sådant gör man i grupp (så kan man dansa med varandra om ingen annan vill dansa med en).

Jag är väl sådär på att dansa, bugg kan jag inte alls men jag är ganska ok på att följa med i foxtrot, det svåra blir då karln inte kan följa musiken för då blir det lätt att jag försöker styra. Men hittar man någon som är bra på att dansa så brukar det gå bra och då är det sååå roligt.

Just nu fläckas dock glädjen lite.. man måste ju ha kläder på dig då man åker.. jag är ju inte den som gärna springer runt naken, det var inte så jag menade, men jag är nog inte den som springen runt i kläder häller. om jag tänker på det så springer jag nog helst inte runt alls. Inte i syftet att bara synas iaf.

Nu har jag provat alla mina kläder flera gånger.. jag visste vad jag skulle ha och det är kläder som alltid passar, men såklart inte idag, idag såg de inge bra ut och jag kommer att känna mig som ett miffo hela kvällen.

*lång tystnad där jag sitter hopsjunken och stirrar tomt på skärmen*

Nää.. dags att göra klart det sista och sedan åka.. Äntligen dans efter alla dessa år :-D

Det är ju inte riktigt dags för inskolningen ännu, men den 23/8 är det dock dags och det kommer att bli jobbigt.

Pojkarna hade man nog kunnat lämna där första dagen och sedan hämtat dem på aftonen och de hade inte funderat alls över vars man tog vägen. Junie däremot kommer att bli svår att skolain.

Junie är dels väldigt pappigg, är pappa i närheten så duger knappt jag men inte nog med det, hon är även väldigt folkskygg rent allmänt. Det är inte så att hon skriker då hon ser folk, hon blir helt nollställd bara, de kan tjollra och spexa tills de blir blå, men hon rör inte en min, och skulle någon sträcka armarna mot henne så vänder hon sig bort och håller hårt i pappas skägg och skulle då den okända människan gudförbjude ta henne ändå ... ja, då skriker hon och är otröstlig.

Hon vill inte ens vara med mormor, morfar, farmor... osv.. sådana där personer som alla barn tycker om egentligen. Inte lillan.

En sköterska på akuten försökte busa lite med Junie och som vanligt så visade lillan inga tecken på att le, så jag förklarade för sköterskan att lillan var sådan, att hon aldrig log och sköterskans svarade "Ja, men jag såg det i hennes ögon, att hon var en mycket klok tjej med integritet. Man skall inte vika sig så lätt. Här får man förtjäna leendena!"

Så kan man ju också se det och det är ju säkert helt rätt, men inskolningen kommer ju inte att bli lättare för det.

Lennart har varit sjuk i helgen, han har haft en "böld" inne i nackskinnet och han har mått väldigt dåligt, mest har han bara legat under köksmattan och tryckt, man har fått lyfta honom till maten och vattnet och de gånger han har rört sig självmant så har det varit med hukade ben och vaksamma blickar..

Veterinären kände också bölden och trodde som jag att det var någon infektion, kanske ett bett av något slag. Han fick vätska insprutad under huden runt halsen och så, då vi kom hem såg han ut som en bodybuilder med sina grova axlar och breda bringa, men han verkar iaf må lite bättre redan, han har ätit bra sedan han kom hem, han har strukit sig runt benen på oss och han har varit irriterande och kärleksfull då vi åt middag :-)

Nu skall han äta antibiotika i tio dagar, två gånger om dagen, morgon ock kväll med ungefär 12h i mellan så 21 och 09 typ, och inte nog med att mans kall hålla reda på det, typ  tider och hur många dagar som gått osv, jag kommer att måste ha honom inne.. jag måste ju se till att allt är bra med honom och jag måste ju vet vars han är klockan 21 och 09.

Hoppas, hoppas att han blir frisk nu så att denna pärsen är den enda vi behöver genomgå.

På torsdag skall skillnaden vara stor i hans mående annars måste jag kontakta  veterinären igen.

Nackdelen med att shoppa sig lycklig är ju som sagt att pengarna skall tas någonstans ifrån som jag nämnde i ett tidigare inlägg.. idag har jag shoppat mig glad för 48K.. det innebär mer glädje men också betydligt mer ångest.

Nu är jag livrädd att jag har beställt fel, typ för få fönster, något som inte liknar de andra, något i fel storlek eller så.. dvs ännu mera ångest..

så nu då jag tänker på det så kan jag säga att; idag har jag shoppat mig till en massa ångest, fast lite glad blev jag också :-D

Nu måste jag bara leva efter mitt motto, "det ordnar sig, det måste det göra" vi lär ju inte bli ihjälslagna pga fönsterköpet och inte hamna i lyxfällan (jag har så fördelaktiga villkor på mitt lån) men pengarna skall ju betalas tillbaka och jag har börjat planera för hur det skall gå till..

hmm.. måste dra ner på något annat, godis kanske? jag äter säkert godis för 48K/år. Eller kläder?.. nää.. jag har ju samma som jag har haft i 8år. Men varje gång man blir sugen på skräpmat på kvällen så kan man ju lägga undan de tvåhundra kronor som det hade kostat + bensinen till och från MAX (6mil tur/retur) också säger vi att det är två ggr i månaden.. det är ju massor av hundra att lägg på lånet.

Ge förslag på saker att spara in på.. ;-)

Lillan är röd i rumpan, hon har varit det i någon dag nu, men det har blivit värre.. först såg det ut som vilka blöjutslag som helst, men nu är det sådär rött och glansigt som bara svamputslag kan vara. Hon är vid gott mod och är glad hela tiden.. dvs mellan bajsningarna..

Hon har alltid varit duktig på att säga till då hon bajsat, hon har en speciell min och ett speciellt ljud som hon gör då hon bajsat och fattar man inte då så lägger hon sig på golvet med benen i vädret. Men nu blir hon så ledsen då hon bajsat och värre blir det då man skall tvätta henne, det är så hemskt då man måste torka också kommer det blod på tvättlappen :-(

I morgon blir det akuten med henne så att vi får en bra salva utskriven.

Sedan har vi då Lennart, han mår inte bra och jag vet inte vad det är för fel på honom, jag har googlat och googlat nu i över två timmar, men då jag inte har något konkret att komma med så vill jag inte ringa och väcka jourveterinären. Men innan vi åker till akuten med lillan så skall jag ringa veterinären och höra vad som kan vara fel på katten också.

Det är tur att man är ledig då man har så mycket att göra!

Lillan satt just här på golvet med ett par kalsonger (Douglas) i ena handen och sin lilla runda fot i den andra och kämpade för att trä in foten i kalsongerna..

Jag blir lika imponerad varje gång de gör framsteg för även om man vet att det förmodligen kommer så kan man ju aldrig vara riktigt säker och man vet ju aldrig vad som kommer när.

Hon har sagt mamma en gång och hon har aldrig sagt pappa sådär jätte tydligt, men snart kan hon ta på sig ett par kalsonger. (kommer säkert väl till pass då hon blir äldre)

Det är vid sådana här tillfällen som man kan känna ett litet stick i hjärtat, snart är alla barnen stora och vi får inga fler bebisar.

Ett annat tillfälle då det sticker i hjärtat är då man går på tex barnenshus och tittar på bebissaker och det har kommit nya saker som man inte klarar sig utan då man har en bebis, tex speciella skötbordsunderlägg för 200kr, för det fattar ju alla att det inte fungerar lika bra med en vanlig handduk.. JAG VILL HAAAA!!!! men vi skall ju bort med skötbordet nu då sommaren är slut och då har jag ju ingen användning för det oumbärliga skötbordsunderlägget. För det kommer ju ingen mer bebis som behöver svindyra saker som man verkligen inte klarar sig utan.

Men, men, man får glädjas åt det man har, och jag har en liten flicka (med kluven könstillhörighet) att glädjas åt..

Det kanske iof inte är så konstigt att hon använder underkläder för men med alla de bröderna. En ny pojkflicka är född.

Marknad måste ju vara sommarens höjdpunkt (då man är fattig och inte har råd med en riktig semester) jag gillar att gå runt bland stånden (ursäkta hur låter det då?! och med barnen dessutom!). Problemet är bara att man inte har råd att köpa något häller då man är så fattig att man inte har råd att åka på semester, men man kan ju titta iaf.

Ilon fick en sockervadd eftersom han hade missat midsommar då han var sjuk, Dogge gnällde lite och tyckte att det var orättvist men Alvin förstod genast att det var rättvist och sa inget om det. Sedan åt vi lunch i hembygdsparken och pojkarna fick spela ukulele och Dogge fick göra en ansiktsmålning (de andra två ville inte). Dogge ville se ut som spindelmannen, hon som målade hade inte riktigt koll på spindelmannen och improviserade lite ;-) Dogge blev vitmålad i ansiktet och fick ett svart spindelnät med en stor svart spindel på näsa :-D men han blev nöjd i alla fall.

Jag gillar alla kryddor som dom har  på marknaden, dels luktar det så gott och sedan är det roligt att pröva ny kryddor, igår köpte ja chiliconcarne krydda, det skall bli spännande att se hur det smakar att använda dem istället för de där kuverten.

innan vi åkte hem så köpte vi tre stora kartonger med kokosbollar, tur att de går att frysa in, man kan ju äta så mycket kokosbollar på en gång, man blir ju sjuk.

Grannen (som bygger stugor och liknande på sågen i våran by) var hit och mätte våra fönster nu på morgonen..

Just idag kändes det inte helt hundra att ha snälla barn, han kom hit halv nio och alla sov, pinsamt...

men i alla fall så mätte han fönsterna och skulle fundera på om han hade tid att byta dem åt oss :-D
jag hade ju mätat lite själv igår och räknat på vad själva fönsterna skulle kosta och hade nog lyckats ganska bra, det skilde typ 120kr från det jag hade räknat till det han hade räknat. Nu är det ju iof arbetet också som han räknade skulle ta typ fem dagar så man skall väl inte ropa hej ännu.. men ett litet tjena kanske..?!

det är inget roligt arbete och inga roliga pengar, man lär inte se någon stor skillnad då det är klart, men draget från fönsterna kanske blir bättra (så då drar det bara runt fötterna från golvet) och tanken på att vi inte behöver bry oss om fönsterna på massor av år är ganska skön.

Äntligen kan vi vara ute :-D

Denna nya frihet firade vi med två getingstick.. först blev Ilon stucken under stortån och sedan Alvin under hälen... detta innebär att vi inte törs ha junie i gräset och således sitter jag inne även idag.

Jag älskar den svenska sommaren, det är så skönt att sitta inne och titta ut på solen och värmen genom de buckliga och trasiga fönsterna.

(jepp, bitter även idag!)

Vet du inte skillnaden på De och Dem, snälla rara skriv Dom.. man får skriva dom det är helt ok att skriva dom, dom är ett riktigt ord, och vet du inte skillnaden på de och dem så ser dom bättre ut.

Visst alla kan göra fel en gång eller så, garanterat har jag skrivit fel på de och dem någon gång, jag skriver ju massor av fel på många olika sätt pga min dyslexi, men jag skriver inte fel varje gång..

Särskrivningar och syftningsfel är roligt.. att inte veta skillnaden på de och dem är enbart superirriterande.

(Så nu vet ni min åsikt i den frågan) :-P